Det svikna löftet

Medlemmarnas uppdrag till den fackliga organisationen är att för­hindra att de tvingas konkurrera med varandra, att jobben ställs mot lönen och villkoren. Förhindra att de tvingas välja det kortsiktigt nöd­vändiga, rädda jobbet, framför det långsiktigt önskvärda, goda arbe­ten, ökade löner och bra villkor.” (Kollektivavtalet - det skrivna löftet, 2006, en bok som lägger fast LO:s ideologi.

De anställda vid Industrin Trelleborg Forsheda röstade nyligen om att införa fyradagarsvecka med lägre lön – för att undvika aviserat varsel om uppsägningar.

Av de 166 IF Metallanslutna röstade 149 för sänkt lön.” (AB 2009-03-26)

IF Metall träffade den 2 mars 2009 ett historiskt s.k. krisavtal, utan att samråda vare sig med LO eller med övriga LO-förbund. Hur historiskt det är förstår man om man ställer de två texterna ovan mot varandra. Arbetarnas val vid Trelleborg Forsheda är inte så svårt, för vem tar inte hellre en lönesänkning än blir av med  jobbet? På det lokala planet kan det till och med ses som en solidarisk handling.

Men IF Metalls avtal är ett svek

·         Mot medlemmarna, eftersom det stöd kollektivavtalet ger, rycks bort. Kollektivavtalets mening är att det lokala facket ska kunna säga till den krisande arbetsgivaren: ”Jag skulle gärna vilja hjälpa dig genom minskade lönekostnader, men jag får inte.” För enligt medbestämmandelagen får arbetarnas villkor enligt kollektivavtalet inte försämras genom enskilda överenskommelser, ja inte ens genom lokala kollektivavtal, om inte de centrala parterna särskilt medger det. Och just det gör krisavtalet.

·         Mot andra fackförbund. Krisavtalet öppnar en dammlucka. Redan har t.ex. Sveriges största tjänstemannaförbund, Unionen tvingats tillsätta en arbetsgrupp för att se hur deras avtal ska kunna anpassas till krisavtalet.

·         Mot hela den svenska fackliga modellen, det LO kallar löftet, att jag inte ska sänka min lön för att få behålla jobbet. Det bygger på den grundläggande fackliga idén att man inte ska svika sina fackkamrater på andra arbetsplatser så att de också tvingas sänka sina löner, för att deras arbetsgivare ska kunna konkurrera mot de nya lägre lönerna.

Men är krisavtalet verkligen ett lönesänkningsavtal, det medger ju endast att arbetsgivaren får minska arbetstiden och då sänka lönen med högst 20 %? Tyvärr är det värre än så!

Avtalet medger inte bara att de lokala parterna får sänka alla ersättningar enligt kollektivavtalet, lön övertid, ob etc. med 20 % mot arbetstidsförkortning. Visserligen säger avtalet ”Under motsvarande andel av ordinarie arbetstid ska arbete inte utföras” Men det tillåter att de lokala parterna ”träffar överenskommelser om företagsintern utbildning eller andra aktiviteter att äga rum under den tid då arbete inte utförs.” I praktiken har IF Metall genom orden ”andra aktiviteter” överlåtit till de lokala parterna att disponera över tolkningen av avtalets arbetsskyldighet, och därmed göra arbetarna arbetsskyldiga under den obetalda tiden, sannolikt så länge de inte sysslar med vanligt produktionsarbete. Det skulle kunna vara sådant som underhåll, målning, rengöring etc.

En något ironisk effekt av medbestämmandelagens konstruktion är att sådana lönesänkningsöverenskommelser inte gäller för oorganiserade, eller organiserade i ett annat fack än IF Metall, om inte dessa själva går med på det.

Att sådana lönesänkningsöverenskommelser kan få negativa effekter på sådant som A-kassa, lönegaranti vid konkurs, pension, semesterersättning etc. är andra otrevligheter. Vill du läsa en utförligare analys finns det på www.kurt.nu.

Att det näst största LO-förbundet träffar en sådan överenskommelse visar hur allvarligt läget är för den svenska fackföreningsrörelsen. Men svenska fack är demokratiska organisationer, och du kan som medlem påverka utvecklingen. Gör det!

Kurt Junesjö 2009-03-29