AD-dom stärker enskildas ställning.

En vanlig vanföreställning är att kollektivavtalet förhindrar anställda att för sitt eget bästa utveckla enskilda anställningsavtal. SAF-juristen Lars Gellner påstår i SAF-tidningen att en färsk arbetsdomstolsdom på ett otidsenligt sätt förhindrar de anställda att genom en överenskommelse i efterhand om avsteg från kollektivavtalet hjälpa företaget i en svår situation, trots att de själva vill det. Det är så att man undrar om Lars Gellner verkligen har läst domen.

Verkligheten är nämligen tvärtom. Arbetsgivaren brukade inte betala ut kollektivavtalsenliga övertidsersättningar. När det därför kom in en stor order, begärde arbetstagarna övertidsersättning. När arbetsgivaren hotade med konkurs vände de sig till sin fackliga organisation. Arbetsgivaren begärde att samtliga anställda skriftligt skulle ta avstånd från allt fortsatt agerande från facket. Om de inte gjorde det, skulle han lägga ned verksamheten. Det handlade om en övertidsersättningen på 700 kr och 50 öre till var och en av fem anställda.

Arbetsdomstolen konstaterar att arbetsgivaren inte genom utpressning får tvinga de anställda att utan vederlag avstå från kollektivavtalsenliga förmåner. Det är en i avtalsrätten helt accepterad regel som också finns i avtalslagen.

Kollektivavtalet är ett praktiskt sätt att såväl för arbetsgivare som för arbetstagare lösa uppkommande intressekonflikter på arbetet, enhetligt och en gång för alla.

De flesta kollektivavtal i Sverige är minimilöneavtal. Det innebär att de inte förhindrar arbetstagaren att skaffa sig bättre villkor än de som finns i avtalet. Däremot är de en spärr mot försämringar, vilka kan framtvingas av arbetsgivaren genom utpressning.

Det är sorgligt att Lars Gellner som SAF:s ledande arbetsrättsjurist, är beredd att på detta sätt förvränga verkligheten för en ideologisk position. Denna ideologiska position är långsiktigt skadlig för företagen i Sverige. Att träffa kollektivavtalsöverenskommelser med fredsplikt som på ett konkurrensneutralt och enhetligt sätt reglerar anställningsvillkoren, måste även vara ett arbetsgivarintresse. Att då tänka sig att den ena parten i detta avtalsförhållande ensidigt skulle ha rätt att ändra centralt träffade kollektivavtal, är en egendomlig uppfattning om partsförhållandenas framtid.