Facklig rättshjälp?

Anders är uppsagd från Volvo i Göteborg. Metall beviljar inte rättshjälp så han för sin talan med hjälp av advokat och vinner i tingsrätten. Arbetsgivaren överklagar till Arbetsdomstolen där Anders förlorar och blir av med jobbet.

Tvisten handlar alltså om saklig grund för uppsägning enligt anställningsskyddslagen. Det är ett vanligt civilrättsligt mål, på samma sätt som t.ex. en tvist om återgång av ett köp av ett kylskåp som inte fungerar. Men i det här fallet är det inte ersättning för ett ickefungerande kylskåp utan krav på ersättning för en ekonomisk skada som arbetsgivaren har tillfogat en anställd genom att säga upp honom felaktigt. En sådan rättssak skiljer sig från en straffrättslig process där staten anklagar en person för att ha begått brott. I den civilrättsliga processen vinner den som gör rätt på alla dessa tre saker

1.      Framställer rätt yrkande enligt lagen.

2.      Klarar av sin bevisbörda, alltså den bevisning parten måste redovisa för att få rätt.

3.      Får domstolen att tolka händelseförloppet på sitt sätt sedan den muntliga och skriftliga bevisningen redovisats.

Som man kan förstå, behöver domstolen överhuvudtaget inte ta ställning till vad som egentligen har hänt. Det kan den ju heller inte veta, domstolen var ju inte med när det hände. Domstolen tar bara ställning till vad som ingår i bevisbördan för att få ersättning och om parten har lyckats uppfylla kravet på bevisning för att få ersättning.

I brottmål är saken enkel. Då ska nämligen åklagaren bortom rimligt tvivel bevisa att den åtalade har begått det påstådda brottet. I ett vanligt civilmål, t.ex. en tvist om rimligt pris på en begagnad bil som gått sönder, är det i normalfallet den som har ett krav på ersättning för att bilen är sämre än vad säljarna lovat som ska bevisa att han verkligen har grund för detta. Bilköparen måste alltså dels bevisa att en viss kvalité utlovats, och att bilen inte når upp till denna, för att få ersättning. Om säljaren då har lovat runt men inte fäst något på papper så kanske köparen har rätt, men domstolen ger inte köparen rätt, eftersom han eller hon inte lyckas bevisa sina påståenden om vad säljaren har lovat.

Arbetsgivaren har bevisbördan för sina påståenden att Anders misskött sig så att det finns saklig grund för uppsägning. På det sättet liknar uppsägningsmål brottmål, det är alltså inte den som har kravet som ska styrka sina krav, utan arbetsgivaren som har bevisbördan. Det beror på att det enligt anställningsskyddslagen krävs saklig grund för uppsägning. Men eftersom det är ett vanligt civilrättsligt mål är det Anders som ska skaffa fram motbevisning som visar att han har rätt. Och skaffar Anders inte fram den bevisningen, kan han förlora, trots att han kanske i moraliskt hänseende har ”rätt”.

Efter dom i tingsrätt går i vanliga fall målet till hovrätt och högsta domstolen om man överklagar. Men arbetsrättstvister där arbetaren inte företräds av sitt fack går från tingsrätt till Arbetsdomstolen som är slutinstans.

Arbetsgivaren åberopar 13 vittnen i Arbetsdomstolen Anders inte ett enda En redogörelse för vad en arbetskamrat sagt i tingsrätten lästes upp. Redan här kan vi se att något är snett.

Arbetsvägran är ofta är saklig grund för uppsägning,. Ordervägran är näst stöld på arbetsplatsen, en av de tyngsta uppsägningsgrunderna i anställningsskyddsmål. Tar man förutom bevisläget hänsyn till att arbetsgivaren styrker två klara fall av ordervägran, så förstår man att Anderss chanser att vinna målet inte var stora. En intressanta fråga är varför det blivit så.

Facklig rättshjälp är normalt en av de bästa sakerna med att vara med i facket om man råkar illa ut som Anders. Det innebär nämligen att facket står för alla kostnader även om man förlorar målet. I det här fallet var det 189 113 kronor.

Vid rättshjälpsprövning inom Metall har klubbarnas och lokalavdelningarnas ställningstagande ofta stor betydelse. Rätthjälp är nämligen inte någon automatisk rättighet utan något man kan beviljas. I anställningsskyddsmål ska man normalt beviljas rättshjälp. Men om fallet är hopplöst blir det ingen facklig rättshjälp. Det är onödigt att medlemmarnas avgifter går till en från början dödfödd rättegång. Men eftersom Anders trots allt vann i tingsrätten kan målet i förväg inte ha varit alldeles hopplöst, för Göteborgs tingsrätt är en av de bästa tingsrätterna i arbetsrättsmål. Och alla arbetskamrater utom en skrev på en lista att Anders skulle få behålla jobbet. Man kan då inte bortse från att det var ovidkommande orsaker som styrt avslaget till den fackliga rättshjälpen. Kanske hade klubben i förväg knutits upp av arbetsgivarens turlista och uppsägningsbeslut, eller något annat.

Anders är alltså ensam, han har inte fått facklig rättshjälp. En viktig sak med facklig rättshjälp är att facket har helt andra utredningsresurser än en advokat på stan, hur duktig han än är.

I normala fall i uppsägningsmål som drivs av facket har arbetstagaren därför en stark ställning. Facket, i synnerhet på stora arbetsplatser som Volvo, är en duktig utredningsapparat. Fackets juridiska ombud brukar åka ut och finkamma arbetsplatsen för att få information. Att man då i ett uppsägningsmål i AD inte skulle ha haft ett enda vittne när arbetsgivaren har 12 arbetsledare är helt uteslutet. Om facket drivit tvisten kan man därför utgå ifrån att ingen information som talat till Anderss fördel saknats. Om utgången blivit en annan då, vet vi inte, men det är fullt möjligt.

Jag kan därför inte se detta ärende som annat än som ett fackligt misslyckande, även om AD:s dom skulle vara rätt. Att en medlem lämnas i sticket av det fack man tillhört hela sin yrkesverksamma tid, i en av de viktigaste arbetsrättsliga händelserna i livet, är inte bra.