Kollektivavtalet och euron

Den 14 september 2003 röstar vi om euron. Jag hade inte tänkt så mycket på arbetsrätten och euron förrän jag läste en utredning från Svenskt Näringsliv (SN) Euron hjälper Tyskland (SN juni 2003). Den behandlar frågan eurons ansvar för den tyska krisen med massarbetslöshet. SN anser inte att det finns något sådant samband:

”De tyska problemen kan därför i första hand tänkas ha andra förklaringar.” (Än euron alltså.) ”Dagens Finans- och penningpolitik är inte ett effektivt verktyg för att främja tillväxten i Tyskland, utan lösningen är strukturella reformer” (min understrykning) ”Med euron har nödutgången devalvering försvunnit. Problemen måste nu i stället lösas och kan inte döljas bakom en svagare valuta och slätas över med sänkt ränta. euron innebär således starkare  incitament att förändra gamla ineffektiva strukturer.”

Nu börjar det bli intressant. Vad är det för ”ineffektiva strukturer” som ska förändras genom strukturella reformer. Ja, det framgår i en bilaga till skriften. Ett direktcitat:

”Förbundskansler Schröder har uppmanat fack och arbetsgivare att öppna upp för undantagsklausuler i kollektivavtal. Syftet med detta är att möjliggöra ”manöverutrymme”, exempelvis branschvisa lönesänkningar, då företag uppvisar stora lönsamhetsproblem. Vidare påpekar Schröder att om fack och arbetsgivare ej tar hänsyn till detta kommer regeringen att förändra lagstiftningen med samma effekt”

Kollektivavtalets syfte är att vara en priskartell där facket säger till arbetsgivaren: ”Till den här lönen får du köpa arbete, men inte ett öre billigare.” Tanken bakom denna urgamla fackliga strategi är att arbetarna inte ska lönekonkurrera med varandra om jobben. Om den får jobbet som begär lägst lön får alla det sämre. När lönen anpassas efter de dåliga företagen, tvingas också de företag som har bättre lön till lönesänkning, för att få kunna behålla sina kunder.

Om därför Tyskland pga. euron skulle få en sådan lagstiftning som Schröder i vart fall enligt SN hotar med, skulle kollektivavtalet mista sin viktigaste funktion, att skydda lönenivån. Och då kan man lika gärna skrota kollektivavtalen.

Är det då så illa? Ja, det beror på den politiska viljan. Men som SN så riktigt påpekar innebär en hårdare styrning av valutan genom euron ett stöd för konservativa krafter att försämra ”stela strukturer” som arbetsrätten och kollektivavtalet.

Vi kan lära oss av vad som hände med kollektivavtalet genom. EU:s regler om offentlig upphandling. Innan vi gick med i EG bestämde alla myndigheter att bara företag som hade kollektivavtal kunde få en offentlig entreprenad. Detta för att undvika att företag använde dåliga anställningsvillkor som konkurrensmedel för att genom ett lågt anbudspris få entreprenaden. Men nu är sådana krav på kollektivavtal förbjudna enligt svenska domstolars uttolkning av EG-rätten. Så i dag är det fritt fram att konkurrera med social dumping pga. EG:s upphandlingsregler. Risken för att euron utnyttjas på samma sätt är uppenbar, det visar om något SN:s utredning om Tysklands framtid. Därför kommer i vart fall jag att säga nej den 14 september.

Vill Du läsa mer om hur offentlig upphandling påverkat de svenska kollektivavtalen, så finns min bok Offentlig upphandling effektivisering eller social dumping? i fulltext på min hemsida www.kurt.nu