Lönedumnping

Green Cargo är gamla SJ: s godstrafik. Lokstädningen i Göteborg var fram till i våras outsourcad, till Trafficare då kooperativet Basta som underentreprenör till Tress AB fick jobbet. (Hänger Du med? Ibland kan man tro att det är Sagan om ringens värld som övertagit svenskt näringsliv.) Lokstädningen sköts nu av en handledare och en missbrukare eller fånge, som kommunen betalar en avgift till Basta för.

Carl Nielsen från Tress AB är jättenöjd: ”Vi betalar för en man, handledaren. Det offentliga betalar för rehabpersonen. Vi får därmed två man, en bonusgubbe på köpet så att säga.” Och Green Cargo är nöjda: ”Sedan de tog över får vi städat fem sex lok till samma kostnad som ett. Lösningen är suverän”

De anställda på Trafficare får antagligen sägas upp pga. arbetsbrist. ” Det luktar lönedumnping sammanfattar SEKO-magasinet (2003 nr 11).

Vad ska man säga om det här? Det är väl bra att missbrukare slussas in på arbetsmarknaden, med en månadspeng på 800 kronor från kommunen? Tänk om man kunde slussa in invandrare, funktionshindrade, äldre, arbetslösa och andra som hamnat utanför arbetsmarknaden på ett lika smidigt sätt. Då kanske vi verkligen kunde få ned de sociala kostnaderna.

Nja så enkelt är det nog inte. För det första skulle det strida mot våra antidiskrimineringslagar att betala invandrare och funktionshindrade lägre löner. Men ur facklig synpunkt är det inte det allvarligaste.

Fackets viktigaste uppgift är vara en lönekartell, som säjer till arbetsköparen, (ja i det här sammanhanget är det verkligen adekvat att kalla arbetsgivaren för det): ”Till priset i avtalet får du köpa en arbetstimme, men inte ett öre billigare.” Instrumentet för att hålla uppe den nivån är alltså kollektivavtalet.. Enligt de allra flesta kollektivavtal är det nämligen tillåtet att betala högre lön än avtalets, men aldrig lägre. Och lägre lön än kollektivavtalets är det ju verkligen fråga om här, för här utgår ju ingen lön alls.

Ja men hur kommer man åt det? Missbrukaren är ju inte anställd utan går bara på kommunens rehabilitering.

Det är också intäckt i kollektivavtalet. Enligt fast praxis anses nämligen den som anställd som utför arbete inom avtalets tillämpningsområde av någon betydelse och inte är anställd av någon annan. Normalt sett är det alltså avtalsenlig lön som ska betalas också till missbrukaren. Att en arbetsgivare försöker slippa betala avtalsenlig lön är inget nytt. Det har de försökt göra så länge det funnits kollektivavtal. På 1930-talet kallade man dem man inte ville betala avtalsenlig lön springpojkar, eller pinnpojkar, på 1980-talet kom en ny våg när skolan försökte skicka ut elever som arbetade hos arbetsgivaren utan lön, och nu är det alltså fångar, missbrukare och kanske snart invandrare som kommer.

Om facket öppnar kollektivatlet så att vissa arbetare inte omfattas av lönebestämmelserna, så tappar vi kontrollen. På 1970-talet lät kommunal praktikanter arbeta utan lön i barnstugorna, men bara ”riktiga” praktikanter. Men det spräckte avtalet. För enligt AD var det arbetsgivaren som bestämde vilka som var ”riktiga” Så Kommunal skapade ett jättehål i löneavtalet med fullarbetande arbetstagare utan lön, som fortfarande läcker.

Så facket har instrumenten, men de kan se lite olika ut beroende på situationen. Det kan vara veto mot en oseriös entreprenad enligt MBL, allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott, eller blockad för att få eget avtal och därigenom tvinga fram avtalsenlig lön.

Vill Du läsa de AD-domar jag talar om bl.a. elevdomarna AD 1981 nr 71, nr 110 så finns de under klassiska domar på min hemsida www.kurt.nu