Människor som vinstfaktor

Min barndomsvän Lisa är klubbordförande och jobbar på den ena av ett metallföretags två enheter. Den andra ligger 10 mil bort. Men på den hade den fackliga organisationsgraden och aktiviteten varit så låga att klubben lagts ned.

Orderingången hade nu minskat. Vid uppsägningsförhandlingarna hade VD: n för båda enheterna lagt turordningslistor med en massa undantag. Där fanns ett tydligt mönster. På Lisas filial var det bara en datautbildad nyanställd tjej som tagits undan från dem som skulle sägas upp, som det skulle bli svårt att ersätta. I övrigt, var det unga välutbildade killar som företaget ville ha kvar och ut med inte så alerta, äldre långtidssjuka eller utslitna arbetare.

Klubbstyrelsen sammanträdde. Man blev efter mycket vånda överens om att godkänna undantaget för den datautbildade, för det fanns ingen som klarade hennes arbete. Men i övrigt var det sist in först ut som skulle gälla!

När Lisa stärkt av klubbkamraternas stöd framförde detta vek VD: n ner sig överraskande lätt. Han var egentligen just, och tyckte nog det var skönt att slippa betygsätta sina anställda. Företaget var så litet att även han måste ju kunna se de han sade upp i ögonen och förklara varför just han eller hon måste sluta.

Men när Lisa några dagar senare var på den andra filialen var där en både dyster och arg stämning. Eftersom man inte hade någon klubb hade avdelningsombudsmannen förhandlat. Han hade godkänt företagets dåliga förslag till turordningslista rakt av, utan att tala med de anställda vare sig före eller efter förhandlingen. Många förklarade att de skulle gå ur facket. Vad var det för mening med det? När Lisa sade, att facket var ju de själva, och genom att inte vara aktiva, hade de överlåtit sin rätt att bestämma över sig själva till någon annan, blev de än mer förbannade.

Det här är en i det stora hela sann historia. Detaljerna är lite ändrade för att skydda min källa. Tanken är inte att klaga på ombudsmannen, för att det finns både bra och dåliga ombudsmän är ju ingen nyhet. De flesta är enligt min erfarenhet dessutom både bra och ambitiösa. Nej frågan är i stället. Hur ska man bära sig åt som facklig företrädare vid en uppsägning?

Det gäller nu än mer sedan LO träffat ett omställningsavtal, som har en bestämmelse som säger att de lokala parterna ”skall göra ett urval av de medarbetare som ska sägas upp så att företagets behov av kompetens särskilt beaktas liksom företagets möjligheter att bedriva konkurrenskraftig verksamhet”. Ganska otäcka ord, det finns inte mycket socialt tänkande i dem! Men, och det är det viktiga. Regeln är bara en rekommendation. Den hårda anställningsskyddslagens regler gäller fortfarande och det finns ingen skyldighet att träffa en dålig turordningsöverenskommelse eller något avsteg över huvudtaget.

Så fortfarande gäller dessa regler för justa turordningsförhandlingar:

  1. Sist in först ut är regeln och den ska man inte tubba på!
  2. Om du som facklig företrädare överväger avsteg från turordningen; Prata alltid med dem som arbetsgivaren vill ha bort och informera dig själv. Om du efter det ändå anser att du måste göra avsteg, ska du alltid ha sådana skäl att du efteråt kan se honom eller henne i ögonen och förklara varför.
  3. Gör inte avsteg utan att få något för det t.ex. avtalspension, förlängd uppsägningstid, avgångsvederlag, arbetsfri uppsägning. Turordningsreglerna i LAS ger dig förhandlingsmakt, den ska du inte sälja för en vattvälling.
  4. Diskriminera aldrig. Tänk på att kvinnor, invandrare, funktionshindrade är en svag grupp som har ännu svårare att få jobb om de blir arbetslösa. Så tänk socialt, för LAS är en social skyddslagstiftning, ingen företagsekonomisk variabel.

Vill du läsa omställningsavtalet i sin helhet så finns det på min hemsida www.kurt.nu