REA på arbetare?

Waxholms kommun har handlat upp ett lettiskt företag för att bygga en skola. Byggnads och Elektrikerförbundet har blockerat arbetet för att få kollektivavtal. Företaget har stämt till Arbetsdomstolen, AD och säger att stridsåtgärderna strider mot svensk, men framförallt mot EG-rätt. I stämningsansökan till AD skriver företaget att byggnadsarbetarna har en lön före skatt på 13.600 kronor. Men för tidningen Byggnadsarbetaren berättar flera anställda om arbetstider på 56 timmar per vecka och att de får cirka 35 kronor per timme när skatten är dragen.

Det är alltså fråga om en klassisk lönedumpning, något som arbetarna i Sverige bekämpat genom krav på kollektivavtal ända sedan den första strejken som ledde till kollektivavtal, 1869 års murarstrejk.

Men om det är så enkelt som jag säger, varför all denna uppståndelse i radio, tidningar och TV?

Den svenska modellen bygger på kollektivavtal som skydd mot lönedumping. Det innebär att Sverige inte som t.ex.  Frankrike har någon lag om lägsta lön. Det är fackföreningarna som genom avtal skall se till att alla arbetare i Sverige har mänskliga arbetsförhållanden. Det är en bra modell. För den kollektivavtalsenliga lönen blir erfarenhetsmässigt mycket bättre än den lagstiftade.

När Sverige gick med i EG var facken i Sverige oroliga just för att EG-rätten skulle användas för att dumpa den svenska modellen med kollektivavtal. Den 13 oktober 1993 skrev därför den dåvarande borgerlige arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund till EG-kommissionären Padraig Flynn och frågade om den roll som arbetsmarknadens parter spelar i Sverige samt kollektivavtalen skulle påverkas av EG-anslutningen. Padraig Flynn försäkrade att facken inte behövde vara rädda för den saken. Vid inträdesansökan i EG gjorde Sverige en ensidig förklaring som hänvisade till denna skriftväxling.

Nu 2005 har de borgerliga partiledarna med Fredrik Reinfeldt i spetsen glömt den borgerliga regeringens löften från 1993. Reinfeldt säger att det är bra om byggarbetarna i Sverige utsätts för låglönekonkurrens, och att det är en naturlig del av Sveriges medlemskap i EU.

Och det är nu det börjar bli allvarligt. För rättsläget är klart. Enligt AD:s praxis och EG-rätten är Byggnads och Elektrikernas stridsåtgärder för att försvara lönenivån för byggnadsarbetare i Sverige tillåtna. Men en parlamentarisk demokrati bygger på att det parti eller block av partier som får flest röster i val regerar. Och nu har vi plötsligt fått ett block som om de kommer i regeringsställning efter nästa val har glömt löftena från 1993 och nu säger att de vill ta bort löneskyddet för alla arbetare.

För det här gäller inte bara byggnadsarbetare. Det gäller städare, metallarbetare, jordbruksarbetare, vårdpersonal, ja alla yrkesgrupper vilkas arbete kan utföras av importerade arbetare. Och vilken uppdragsgivare vill betala avtalsenliga löner om de kan få jobbet utfört för mindre än hälften? Antingen får vi därför en löneskruv nedåt så att alla kan konkurrera med den importerade arbetskraftens löner, eller också bibehåller vi vårt system att allt arbete som utföres i Sverige ska betalas lika, oavsett om det görs av importerad arbetskraft eller av svensk. Lika lön för lika arbete är facklig solidaritet och ickediskriminering.

För Sveriges 4 miljoner arbetare verkar nästa valrörelse enkel. För vem vill ha sin lön halverad?

Kurt Junesjö 2004-12-13