Håll käften och var söt!

Enron var det sjunde största företaget i USA. Vid konkursen 2001 visade det sig att hela bolaget var uppbyggt på falsk aktiespekulation, ungefär som i Kreugerkraschen 1932, där Ivar Kreuger försvarade sitt finansimperium med falska värdepapper som säkerhet.

I Enronkraschens spår försvann den astronomiska summan 500 miljarder kronor.  Små människors besparingar, för att inte tala om de anställdas pensioner, gick åt pipan.

Ja vad rör oss USA: s finansskandaler säger du? Jag har inga miljoner att förlora, för mig räcker lönen inte mer än till hyra, mat och det nödvändiga.

Är du så säker på det? I dessa frihetens dagar placeras även dina pensionspengar i aktier, så kanske tappade du också några kronor på Enron. Men det är inte det viktiga.

Att Kreuger i det kvardröjande överklassamhället 1932, lyckade dölja sitt fiffel, är väl inte så konstigt, men hur kunde det sjunde största företaget i USA i dessa fria kommunikationers tidevarv, så länge dölja sitt bedrägeri. För vanligt simpelt bedrägeri är just vad flera av de högsta cheferna i Enron i dag åtalas för.

I Enron betygsattes alla anställda i klasser: 5 % Överlägsna, 30 % Utmärkta, 30 % Starka 20 % Tillfredställande och de 15 % lägsta, Etiketterade eller Labeled som det heter på engelska. Och etiketten var en fraktsedel att bli av med jobbet efter 6 månader om de inte bättrat sig. Men även om de bättrade sig, så sparkade Enron alltid 10 % av alla anställda. Oavsett konjunktur. Sedan nyanställde företaget. Varje år, år ut och år in.

Och inte nog med det. Anställda som hade avslöjat att de högsta cheferna givit sig själva 500 miljoner kronor i bonus några dagar före konkursansökan avskedades direkt.

Härska genom fruktan kallas det. I Enron var det länge ett effektivt sätt att dölja fifflet.

Enronskandalen visar vad det kostar att förtrycka yttrandefriheten. Men de slutsatser man drar i USA är inte att öka yttrandefriheten för anställda, utan att ge högre straff för fifflande företagsledare och krångligare bokföringsregler.

I Sverige har vi samma utveckling. Det ökande antalet osäkra anställningsformer, timanställning, extraanställning, behovsanställning för att bara nämna några, ger rädda arbetare eftersom frispråkiga lätt kan sparkas ut. Även här finns åtskilliga exempel på arbetare som blivit av med jobbet när de kritiserat företaget. Ökad individualisering genom olika föregivet vetenskapliga meritvärderings- och poängsystem, är precis som i Enron en annan faktor. Individuell och t.o.m. hemlig lönesättning och ökad ensidig bestämmanderätt för arbetsgivaren över arbetsförhållanden som t.ex. arbetstider är en tredje faktor som ökat arbetsgivarens makt och de anställdas rädsla.

Många tror att vi har en grundlagsskyddad yttrandefrihet på arbetsplatser i Sverige. Inget kan vara felaktigare. Det finns inte en enda lag som skyddar yttrandefriheten på privata arbetsplatser.

Men Enronskandalen visar att dålig yttrandefrihet också är dyr för kapitalägarna. Lagskyddad yttrandefrihet för anställda är både företagsekonomiskt och nationalekonomsikt lönsam.

Men det är inte det tyngsta skälet för att införa lagskyddad yttrandefrihet. Det är demokratiskt. Varför ska den viktigaste delen av samhället, arbetsplatsen, vara en frizon mot demokratiska rättigheter? Vill du läsa mer om hur begränsad yttrandefriheten är på svenska arbetsplatser läs Arbetsorätten 4 på min hemsida www.kurt.nu

Kurt Junesjö 2005-01-16