Kollektivatal för lönedumpning?

Byggföretaget NCC bygger ett nytt kraftvärmeverk i Jönköping. Man använder polska arbetare. De svenska arbetarna har en lön strax under 160 kr/tim medan de polska ligger en krona över minimilönen i avtalet på 110 kr/tim. NCC hävdar att de träffat en ackordsöverenskommelse med de polska arbetarna på denna nivå.

Torbjörn Johansson på Byggnads säger:

”Det här är lönedumpning med hjälp av kollektivavtalet. Det har aldrig varit meningen att stupstockslönen på 109 kr/tim ska vara en lägsta lön, som polackerna får här. Kanske får vi göra som Elektrikerna. Se till att nya företag måste förhandla om en lägsta lön utan fredsplikt”. (LO-tidningen 19/2005)

Och Byggnads är inte ensamma om erfarenheten. Det arbetsgivareförbund som drivit detta längst är Metalls huvudmotpart Teknikföretagen som konsekvent tar in utländska låglöneföretag som medlemmar och låter dem tillämpa lägsta lönen i avtalet.

Det allvarliga är att det inte är arbetsgivarnas enda inbrytning i det arbetsrättsliga systemet i Sverige.

Förenklat går det på tre fronter

  1. Att genom att plocka in företag från låglöneländer som NCC i Jönköping i arbetsgivareförbunden och genom att tillämpa den absolut lägsta lönen i kollektivavtalet dumpa lönenivåerna i branschen.
  2. Att genom att organisera företag i billigare avtalsområden dumpa lönerna. Ett exempel är när ABB, med stöd av Teknikföretagen, vill att Metalls teknikavtal ska tillämpas  på Figeholms bruk, trots att  både Pappers och Metall anser att Pappers avtal ska gälla. I många år har Pappers avtal gällt på bruket. Inget har förändrats på Figeholms bruk, de har samma  tillverkning, isolationsdetaljer för kraftindustrin där detaljerna görs av sulfatmassa. Det är inget enstaka exempel, samma tendenser finns på tjänstemannaområdet, t.ex. mellan HTF och SIF som är motparten till Teknikföretagen där. Det är alltså fråga om en inhemsk lönedumpning, genom att arbetsgivaren i strid med alla gränsdragningsöverenskommelser väljer det billigaste avtalet. I förlängningen ställs på det sättet fack mot fack.
  3. Att angripa strejkrätten och därigenom försvaga facket. Senast har kraven på strejkförbud kommit som ett brev på posten mot LO-förbundens sympatiåtgärder för det finska Pappersförbundets konflikt för att stoppa rena försämringar i de finska avtalen. Men det sker även genom att ekonomiskt stödja det lettiska företaget i Vaxholm i den process som nu går vidare till EG-domstolen. Genom EG-rätten ska man inskränka den svenska strejkrätten och på det sättet kunna dumpa lönerna. Det är en mycket effektiv propagandakampanj mot det svenska arbetsrättsliga systemet. I princip varje dag går pressreleaser ut från Svenskt näringsliv, och tidningarna publicerar materialet som megafoner. Propagandan mot den svenska strejkrätten är helt osaklig eftersom Sverige är ett av de länder inom EU som har lägst antal förlorade arbetsdagar genom fackliga stridsåtgärder. Och tyvärr verkar den fackliga informationsmaskinen nästan totalförlamad. I längden blir ­ som författaren till framtidsromanen 1984 Orwell visade, även ett osakligt budskap som ständigt upprepas, ” krig är fred” ­ accepterat som sanning.

Är läget då nattsvart? Ingalunda. Så länge facken håller ihop och stödjer varandra med att genom sympatiåtgärder, fixa rätt avtal och just lön att gälla på varje företag, även de utländska kommer Svenskt Näringsliv inte att lyckas.

Vill Du läsa mer om lönedumpning och hoten mot strejkrätten finns skriften Arbetsrorätten 10 Rea på arbetare för nedtankning på min hemsida www.kurt.nu. Det är OK att kopiera och sprida vidare.

Kurt Junesjö 2005-06-09