Avtal bättre än "personlig frihet"

Krönika april 2007

Puben var ostädad. Servitrisen Ingela halkade på utspillt öl, och ett av ölglasen hon bar på, sprack och skar in i handleden så illa att hon blev invalidiserad för livet. Arbetsgivaren saknade kollektivavtal. Han saboterade dessutom anmälan till sitt ansvarsförsäkringsbolag if. Han menade att det hela var Ingelas eget fel. Facket anmälde efter arbetsgivarens konkurs skadan genom konkursförvaltaren till if. if menade att Ingela själv vållat skadan genom att hon varit slarvig. Skadan hade dessutom enligt if, på grund av arbetsgivarens strul, anmälts för sent.

De menade därför att de inte var ersättningsskyldiga. Ingelas fack, Kommunal, hjälpte henne att stämma till domstol och att klaga ända till Högsta domstolen. Men domstolarna gav if rätt, ingen ersättning. Ingelas namn är utbytt i övrigt är allt ur verkligheten.

Om arbetsgivaren haft kollektivavtal hade allt varit annorlunda. Anmälan till fackets kollektivavtalade arbetsskadeförsäkring, TFA kan ske 10 år efter skadan. Ingela, som var 20 år när hon skadades, skulle ha fått ersättning för inkomstförlust resten av livet – och dessutom hundratusentals kronor för att kompensera handikappet. Om arbetstagaren varit försumlig när han eller hon skadades saknar betydelse för rätten till ersättning.

TFA är dessutom överlägsen varje arbetsskadeförsäkring som arbetsgivaren kan köpa på marknaden. Det är den styrka som strejkrätten ger facket som har tvingat arbetsgivaren att teckna en så förmånlig försäkring. Eftersom försäkringen är kollektiv och enhetlig är den dessutom billig för arbetsgivaren. Men än viktigare är att den är solidarisk. Oberoende av försäkringsrisk får anställda hos rika eller fattiga arbetsgivare samma goda försäkringsskydd. Försäkringen själv betalar dessutom premien om arbetsgivaren inte betalar. Det brukar regelmässigt hända om kollektivavtal saknas, när företaget börjar gå dåligt. Arbetsgivaren spar då in på något som inte märks förrän långt senare och arbetarna går utan att veta om det oförsäkrade.

Men med kollektivatal får inte arbetsgivaren sluta betala, och om han ändå gör det täcker kollektivet upp för försumliga arbetsgivare för att skydda arbetstagaren. Det finns inget privat försäkringsbolag som kan ge en sådan försäkring. När därför de arbetsgivare som vägrar kollektivavtal säger att de redan utan avtal ger sina anställda lika bra villkor som enligt kollektivavtalet, ljuger de.

Kollektivavtalet innebär dessutom trygghet för de anställda eftersom arbetsgivaren inte ensidigt kan bestämma om lön eller andra avtalade förmåner ska sänkas. Lön och andra förmåner är alltid garanterade och skyddade genom kollektivavtalet.

När därför de borgerliga tidningarnas debattörer rasar mot Hotell- och Restaurang Facket för att de försöker skydda sina medlemmar med kollektivavtal i Göteborg eller mot att Skog- och Träfacket hindrar Plymouthbröderna i Småland rån att göra sin religiösa övertygelse till arbetsmarknadssed i Sverige, är de fel ute.

Arbetsgivarna får gärna ha sin religiösa övertygelse eller behålla sin avsky mot kollektivavtalet, men att förhindra facket att teckna kollektivavtal är lika reaktionärt i dag som 1864, när murarna i Stockholm tecknade det första kollektivavtalet i Sverige.

Och låt dig inte duperas av allt tal om personlig frihet utan kollektivatal. Den personliga friheten gäller bara arbetsgivaren, och då hans ensidiga rätt att bestämma över dina arbetsvillkor, inget annat. Och den vill vi inte ha tillbaka.

2007-04-02