Vill LO sälja guldägget?

Den 25 september 2007 hotade Pappers att stänga hela Skärblacka pappersbruk genom en sympatistrejk. Orsaken var en medlem som jobbade på lagret. Han hade outsourcats, som det så fint heter, till B&B Tools. Samtidigt utförde han samma arbete på lagret, fast i nu ett annat företag.

B&B Tools vägrade teckna avtal med Pappers. Man ville i stället tillämpa Handels avtal, vilket innebar sämre lön och förmåner. Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg förklarade strejken: ”Vi måste hålla på industriförbundsprincipen och den säger att vårt avtal ska gälla inne på pappersindustrierna”.

Konflikten behövde aldrig utlysas. Samma avtal som för bruket, fast bättre slöts med B&B. Medlemmen fick 1 400 kronor mer i månaden, bättre semester och Pappers arbetstidsbank.

”Mycket skrik för lite ull sa gumman när hon klippte grisen”, säger du kanske. Inte kan en medlems lön vara så viktig att man kan hota att stoppa ett helt bruk med 700 anställda.

Men den här strejken gällde inte en anställd. I förlängningen gällde den hela den svenska modellen, där kollektivavtalet är enda spärren mot lönedumpning.

Pappers har varit framgångsrikt när det gäller att hålla uppe lönenivån. Avtalet är därför dyrt för arbetsgivaren. Om Skärblacka fritt fick välja avtal genom outsourcing, så är det ingen 100 000-kronorsfråga vilket avtal de skulle välja. Det billigaste!

Effekten blev antingen att hela verksamheten outsourcades till billigare avtal, eller att Pappers tvingades sänka lönerna för att kunna konkurrera.

Men så gick det inte. Arbetsgivaren har inte makten att fritt välja avtal.

LO tillämpade industriförbundsprincipen. Den innebär att Pappers och inte Handels har avtalsrätten och rätt att organisera i princip alla arbetare, oavsett yrke, innanför fabriksgrindarna, eftersom bruket tillverkar papper.

Makten över avtalsgränserna tillhör, för att undvika lönekonkurrens, sedan länge LO och förbunden. LO genom gränsdragningsbesluten och förbunden genom rätten att med stridsåtgärder genomdriva LO:s beslut.

Att arbetsgivarna inte lyckats lägga beslag på den makten är de väldigt arga för. Om du vill veta hur arga så kan du läsa förhandlare Patrick Tersmedens drapa på Teknikföretagens hemsida. Han skäller som en bandhund på Pappers för att ABB 1995 inte tilläts göra en motsvarande kupp, men då gällde det ett helt pappersbruk, Figeholm.

I Figeholmsdomen slog Arbetsdomstolen (AD) fast, att så länge facket bara slåss för de egna medlemmarnas avtal, så har de rätt att strejka. (AD 2005 nr 110). Facket har alltså i dag hela makten över gränsdragningen för kollektivavtal, beslut och stridsåtgärder.

Därför blir man minst sagt undrande över LO:s svar till Svenskt Näringsliv om nytt Saltsjöbadsavtal. Det är en förhandling under fredsplikt. I en sådan kan man bara köpa förbättringar mot försämringar.

Den enda förhandlingsvara LO erbjuder mot alla de förbättringar man kräver är avtal om ”en entydig indelning av arbetsmarknaden i avtalsområden” (Vill du läsa hela svaret så finns det här.)

Det kan tolkas som om man inbjuder arbetsgivarna till medbestämmande om avtalsrätten. Att dela med sig av det viktigaste guldägget i LO:s korg, makten över avtalsgränserna, förefaller inte vara någon lysande förhandlingsuppläggning.

Jag hoppas jag har missuppfattat uppläggningen och skulle bli tacksam för besked om att LO inte tänker sälja ut Figeholmsprincipen. Vill du läsa domen eller mer om huvudavtalsförhandlingarna så kan du göra det på min hemsida www.kurt.nu.

03/01/2008

Krönika januari 2008

© Dagens Arbete. Kurt Junesjö Citera gärna, men ange källan.