Är vinst en mänsklig rättighet?

Arbetsmarknadsmyndigheten i den tyska delstaten Niedersachsen misstänkte att byggföretaget PKZ anlitade polska arbetare med väldigt låga löner. PKZ: s villkor i den offentliga upphandlingen innebar bl. a. att PKZ lägst skulle betala lön enligt delstatens kollektivavtal för byggbranschen. Byggarbetarna garanterades därigenom bättre lön än den lagliga minimilönen för hela Tyskland.

Misstanken var riktig. PKZ betalade bara 46,57 procent av laglig minimilön till de 53 polska arbetarna. Delstaten sade därför upp avtalet med PKZ. Företaget fick även betala straffavgift.

PKZ gick i konkurs. Konkursförvaltaren stämde Niedersachsen för att delstaten brutit mot EG-rättens regler om fri rörlighet för tjänster genom att fordra högre lön av ett annat EU-lands företag än enligt minimilönelagen.

Generaladvokat Bots sade i sitt förslag till EG-dom att PKZ betalat oskäligt låga löner och att utstationeringsdirektivet syfte just var att skydda mot att arbetslandet utnyttjande tillfälliga utländska arbetare. Upphandlingsavtalets regel som gav de polska arbetarna högre lön än den tyska minimilönen var ok. Utstationeringsdirektivet bestämde bara den lägsta tillåtna lönen, inte den högsta. Eftersom delstatens upphandlingsregler gav lika garantilön till både tyska och polska arbetare diskriminerades inte andra EG-länders företag. Bot ansåg att den fria rörligheten inte påverkades och att upphandlingsreglerna var OK enligt EG-rätten.

Men den tredje april 2008 kom EG-domstolens dom. Den gick i rakt emot Bot. EG-domstolen sade att högre lön än Tysklands minimilön vid offentlig upphandling var en oskälig begränsning av det polska företagets rätt till fri rörlighet. Lägstalönen enligt utstationeringsdirektivet var högsta tillåtna lön. Niedersachsen förbjöds enligt EG-rätten att föreskriva sådana för arbetarna bättre villkor.

Nu hoppar vi till Sverige. I Byggnads avtal för 2007 med Byggarbetsgivarna bestämdes att dessa skulle lämna ut löneuppgifter för alla, oavsett om de var med i Byggnads eller ej. Man kan tycka att Byggnads inte skulle bry sig om att oorganiserade inte fick avtalsenlig lön. Så enkelt är det inte. Kan arbetsgivaren betala lägre lön till oorganiserade, så anställer han bara sådana. På så sätt tvingas genom lönekonkurrens även Byggnads medlemmar att sänka sina löner för att få jobb. Man tappar kollektivavtalets huvuduppgift, som just är att förhindra lönekonkurrens.

Knappt hade bläcket i avtalet hunnit torka förrän Byggarbetsgivarna inför Datainspektionen, DI, förklarade att utlämning av oorganiserades löneuppgifter kränkte dessas personliga integritet. Och kan man tänka sig, DI tyckte samma och förbjöd Byggnads att kräva in uppgifterna.

Domen mot Niedersachsen bygger på gemensam EG-rätt och gäller också Sverige. Den och EG-domen i det s.k. Vaxholmsmålet medför att facken endast får kräva minimilön av utländska EU-företag, inte vanlig lön enligt kollektivavtal. Möjligheterna att kontrollera att ens denna minimilön betalas är minimal eftersom facket enligt DI inte får kontrollera ickemedlemmars lön.

Jurister i EG-domstolen och DI styr med sina högervärderingar svenska arbetsmarknadsregler om kollektivavtal och strejkrätt.  De gör det helt utan demokratisk kontroll.

Danska LO kräver i en namninsamling att Danmark inte ska skriva under Lissabon-fördraget om en ny EU-grundlag om man inte kan garantera skydd för konflikträtten. Svenska fack är förvånansvärt tysta.

I längden kan vi inte acceptera att Riksdagens uppgifter alltmer tas över av reaktionära jurister. Det är odemokrati.

Vill du läsa domarna eller Bots utredning så finns de på min hemsida www.kurt.nu.