Farligt att göra som alla andra

Krönika juli 2008

Jonas anställdes av kommunen våren 2002 som larmoperatör vid Räddningstjänstens larmcentral. I november 2005 avskedades han.

Larmoperatörens uppgift var bland annat att ta emot trygghetslarm från äldre eller andra utsatta personer, så att de trots handikapp kunde bo hemma. Vid larm kontaktade larmoperatören hemtjänsten och informerade om vem som larmat varpå hemtjänsten genom hembesök hjälpte vid behov.

Jonas uppgav i Arbetsdomstolen (AD), för det var dit tvisten gick, att det funnits rutiner vid larmcentralen att stänga av larmet för så kallade storlarmare. Det innebar att ytterligare larm från brukaren blockerades under en av larmoperatören bestämd tidsperiod. Arbetskamrater som också hördes i AD bekräftade att detta kunde användas rutinmässigt. Någon skriftlig instruktion om när blockering fick ske utgav aldrig kommunen.

Kommunen fick information om att trygghetslarm från en viss brukare inte hade kommit fram till larmcentralen. Kommunen anlitade tillverkaren av trygghetslarmen för att med dataspår kartlägga hur Jonas blockerat larmen. Det visade sig då att Jonas konsekvent blockerat larmen mycket ofta och under lång tid framförallt från vissa storförbrukare.

Det förefaller inte särskilt sannolikt, att praxisen att stänga av larmmissbrukares trygghetslarm för kortare eller längre tid, skulle ha varit okänd av arbetsgivaren. Trots att det överhuvudtaget inte fanns några skriftliga instruktioner framgår det att förfarandet varit godtaget av arbetsgivaren.

Att det bara skulle varit tillåtet vid större katastrofer som gruvras och liknade, vilket arbetsgivaren påstår i målet, låter som en efterhandskonstruktion. Det är rent rörande att läsa AD:s välvilliga bedömning av de arbetsgivarvittnen som säger att kommunen aldrig medgivit blockering av storförbrukare.

Men även om det på en arbetsplats är godtaget av arbetskamraterna att alla gör på ett sätt som är uppenbart regelvidrigt, till exempel som i det här fallet för att ”skydda” den stressade hemvårdspersonalen från förvirrade åldringar som ständigt larmade i onödan, kan man inte krypa bakom en sådan praxis på arbetsplatsen. Om man tänker efter litet så är det ju självklart att den gör fel som systematiskt blockerar ett larm. Meningen med larmet är ju att hjälpa personer i nöd.

Framgångschansen med detta mål i AD med dess paragrafrytteri kunde därför knappast på förhand betraktas som överväldigande. Avskedandet godkändes mycket riktigt av AD. Men att Kommunal drev målet mot alla odds hedrar dem. För det är ständigt deras medlemmar längst ned i hierarkin som får bära hundhuvudet för att ansvariga genom personalbrist låter ett sådant här system utvecklas och dessutom gör det utan tydliga skriftliga instruktioner.

Här kommer den viktiga lärdomen av detta mål. Tillåt dig inte att göra ”fel” bara för att alla andra gör det. Då är risken stor att det blir du som råkar illa ut. Tänk själv, bråka, engagera facket, gå till skyddsombudet eller skriv insändare!

Namnet Jonas är fingerat, annars är detta en dom som kom i maj 2008. Vill du läsa domen i sin helhet, så finns den på min hemsida www.kurt.nu.

08/07/2008