Dålig arbetsmiljö måste kosta

Krönika september 2008

Den 16 juli 2008 var det krigsrubriker i kvällstidningarna: 18 personer, varav tre med frakturer hade förts till sjukhus sedan en åkattraktion på Liseberg störtat. Samtidigt inträffade en rasolycka i Kista utanför Stockholm som gick nästan obemärkt förbi. En bro under byggnad störtade över allmän väg, krossade en bil, dödade en byggnadsarbetare och skadade två allvarligt. Det är olyckor som vi normalt förknippar med u-länder, som inte har råd med vårt säkerhetstänkande.

Tidningarnas nyhetsvärdering av arbetares liv och hälsa motsvaras av den borgerliga regeringens inställning.

Som första åtgärd efter regeringsskiftet avskaffade man Arbetslivsinstitutet, som forskade på samband mellan arbetsmiljö och hälsa, och minskade anslagen till Arbetsmiljöverket med 160 miljoner. Var tredje arbetsmiljöinspektör, de som kontrollerar arbetsmiljön på företagen, tvingas därför sluta.

Enligt den polis som utredde raset i Kista, Jan Burman, ”finns ett systemfel i den svenska byggsektorn. Företagen antas själva kontrollera att konstruktionerna går rätt till. Och det klarar de inte i den hastighet de arbetar.”

Men problemet med döda arbetare är inte bara byggbranschens. 36 personer dog i arbetsplatsolyckor första halvåret i år. Det är en ökning med 20 procent jämfört med tidigare år. Och det har varit en konstant ökning av antalet döda i arbetet under senare år.

Förklaringarna är flera. Inom industrin är sannolikt viktiga orsaker försämrad bemanning och att det förut så framsynta förebyggande arbetsmiljöarbetet har avstannat.

LO har i ett förslag till förstärkningar i arbetsmiljöbestämmelserna satt fingret på en öm punkt. Man kräver att arbetsmiljöinspektörerna ska kunna utkräva en rejäl straffavgift av företag som bryter mot reglerna.

LO:s förslag lider tyvärr av samma brist som i den gamla visan om fästeparet som drömde om allt de skulle ha i sitt hem när de satte bo, och som slutade med: ”Erk du! Maja du! Var ska vi ta’t?”

Arbetsmiljöinspektörer saknas efter borgarnas slakt, och erfarenheten av de senaste 20 årens lagstiftning på det arbetsrättsliga området visar att det inte finns någon regering, oavsett politisk färg, som kommer att införa sådana regler. Ska det bli något måste facket nog fixa det genom kollektivavtal som ger arbetarna makt över arbetsmiljön.

Om dålig arbetsmiljö kostar stora pengar, får arbetsgivaren en ekonomisk drivkraft att göra arbetsmiljön bättre. Kollektivavtal som automatiskt ger längre semester eller kortare arbetstid på arbetsplatser som har en konstaterat dålig arbetsmiljö är ett sätt att göra det dyrare. Ett annat att göra arbetsmiljöreglerna till en tvingande del av kollektivavtalet så att arbetsgivaren får betala skadestånd om han bryter mot arbetsmiljöföreskrifterna.

Elektrikerförbundet har sedan 2004 ett sådant avtal som dessutom tvingar arbetsgivaren till förhandlingar om lokala facket anser att arbetsmiljön brister. Det funkar förvånansvärt friktionsfritt utan skadestånd. Hotet räcker. Om du vill läsa den avtalstexten så finns den i Arbetsdomstolens dom AD 2008 nr 54 på hemsidan www.kurt.nu.

09/09/2008

© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.