Bokslut

Han var lojal mot alla. Så stod det i en vanlig dödsruna i en dagstidning. Själv skulle jag inte vilja bli beskriven som lojal.

Lojal härstammar från det franska ordet för lag, loi. Lojalitetsbegreppet kommer från skyldigheten för underlydande att underkasta sig feodalherrens vilja och lag. Lojal är att underkasta sig sin herres krav.

Detta är inte historia som man kan tro. Lojaliteten är enligt Arbetsdomstolen en skyldighet för arbetaren att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget. Tjänarens skyldighet att vara sin husbonde underdånig.

Denna text är förkortad, citat ur en av de första krönikor jag skrev för Dagens arbete, det har med åren blivit nästan ett hundratal. När jag nu, med viss sorg i hjärtat det ska medges, skriver min sista krönika för DA, kan jag inte låta bli att reflektera över dessa båda begrepp, lojalitet och dess motsats när det gäller den fackliga kampen, solidaritet. Att buga sig för makten eller att med gemensam styrka flytta de fackliga målen framåt.

Har då facket under dessa 11 år flyttat de fackliga målen framåt? Nja det har nog tvärtom gått ganska ordentligt bakåt. Den ökande andelen individuella löner har gjort att arbetsgivarens makt över lönesättningen återigen ökat. LO:s omställningsavtal med skyldighet att vid turordningsförhandlingar bli överens för att få omställningsstöd har medfört att rättsäkerheten i anställningen minskat, en rättsosäkerhet som spätts på av den ökande andelen tidsbegränsade anställningar. Kollektivavtalen har urholkats t.ex. genom arbetstidskorridorer som medför att rätten till övertidsersättning minskat samtidigt som arbetstagarnas makt över arbetstidens förläggning blivit mindre. Och nu förhandlingarna om ett nytt huvudavtal, där LO-förhandlarna varit väldigt ödmjuka inför arbetsgivarens krav på försämringar i strejkrätten.

Detta är bara ett axplock. När det gäller avtalen är facken medskyldiga, men även lagstiftningen har urholkats, framför allt genom EG-rätten, där Vaxholmsdomen medfört att strejkrätten i Sverige allvarligt begränsas.

Så då har facket bugat sig för makten då? Ja tyvärr, men skyll inte på den fackliga centralbyråkratin, för facket är, inte bara på pappret utan i verkligheten, demokratiskt. Det är medlemmarna som har makten, men de har varit dåliga på att utöva den. Men i spåren av Vaxholmsdomen har gräsrötterna tydligen insett allvaret i situationen. Ett antal partidistrikt, LO-distrikt och fackavdelningar har tagit uttalanden om huvudavtalet och Vaxholmsdomen där man kräver att den svenska strejkrätten ska garanteras. Det har t.o.m. förekommit manifestationer på förbundsnivå med kongressbeslut som visar att man misstror de centrala organens vilja att skydda strejkrätten.

Utvecklingen där gräsrötterna börjar bli lite mindre lojala och på allvar ifrågasätta den nuvarande utvecklingen är lovande. Den svenska fackföreningsrörelsen är stark och solidarisk, det gäller bara att visa det.

Så låt missnöjets vinter övergå i en ny facklig vår med nya fackliga mål. Och det är du som ska fixa det!

Vill du läsa den gamla krönikan om lojalitet eller solidaritet, eller någon annan som varit publicerad på DA sedan 1997 så finns de nästan alla på min hemsida www.kurt.nu

Kurt Junesjö 2008-11-11