Avskaffa arbetsgivarens rätt att vara orättvis!

Från vinterns mörkerl börjar vi se den ljusa våren. Vårtecknen dyker upp, en tussilago, en skrikande ormvråk och på det fackliga området varsel när avtalen börjar löpa ut.

Musiker- och Teaterförbundet löser ut en övertidsblockad och Grafikerna varslar. Men de fackliga vårtecknen slokar. Under mer än ett halvt sekel har strejken varit ett sätt för arbetarna att förbättra sina anställningsvillkor. Men de senaste blockaderna är en försvarskamp. Arbetsgivarna kräver flexiblare anställningsvillkor, konjunkturanpassad arbetstid. Blockaderna är ett sätt att skydda anställningsvillkoren.

Konjunkturanpassad arbetstid minskar lönen genom att ta bort övertidsersättning. Den gör det billigare att ta för sig av arbetstagarens fritid genom intrång i familjelivets planering, barnpassning, fritidsstudier och annan fritidsverksamhet. Arbetsgivaren vill styra även fritiden utan spärren högre kostnad.

Många av dagens kollektivavtal ser därför ut som bombkratrar med stora sönderslitna hål efter arbetsgivarens attacker under de senaste 10 åren. Flexiblare arbetstider, minskat skydd mot osäkra anställningar, individuella löner. Rätten att även för arbetare lägga ut individuella höjningar från den gemensamma potten medför oftast att facket inte har någon verklig makt att styra hur löneökningarna ska fördelas. Blir man inte överens lokalt är det nästan alltid arbetsgivaren som själv bestämmer vem som skall ha bättre lön. Arbetsgivarens fria beslutanderätt - hans § 32-befogenheter - har utökats till att efter eget huvud fördela en del, eller i värsta fall hela den avtalsenliga lönehöjningen.

Ett enklare sätt att förklara arbetsgivarens § 32- rätt - rätten att fritt leda och fördela arbetet - är att det är hans rätt att vara orättvis. Den fick arbetsgivaren avtalsfäst genom 1906 års decemberkompromiss mellan SAF och LO. Den har av arbetsdomstolen upphöjts till en allmän norm för hela arbetsrätten.

I dag behöver arbetsgivaren bara vara rättvis när det finns en lag som förbjuder honom att vara orättvis, och de är inte många. Det är lagarna mot diskriminering pga. kön, etniskt ursprung, funktionshinder och sexuell läggning, och den viktigaste rättviselagen anställningsskyddslagen, eftersom arbetsgivaren måste ha saklig grund vid uppsägning. Men sedan är det fritt fram.

Hur har det kunnat bli så här? En förklaring är marknaden. Det stora överskottet på arbetskraft, arbetslösheten, har genom lagen om tillgång och efterfrågan medfört att arbetsgivaren kunnat pressa ner anställningsvillkoren. Men det är inte bara det.

SAF har en klar strategi hur de vill förändra förhållandena på arbetsmarknaden. Lönen ska inte vara en förhandlingsfråga, det ska vara arbetsgivarens verktyg. Tyvärr finns ingen motsvarande framförhållning på den fackliga sidan

Men nu har vi högkonjunktur. Ett bättre tillfälle att flytta fram arbetstagarnas positioner när det gäller avtalens allmänna villkor kan vi knappast få. Så fram för den fackliga offensiven.

Låt oss nu, när hundraårsjubileet av 1906 års decemberkompromiss närmar sig, avskaffa arbetsgivarens rätt att vara orättvis.