Från fattigvård till fattigvård

I sin självbiografiska Nässlorna blomma berättar Harry Martinsson hur han som fattigbarn auktioneras bort till den bonde som bjöd lägst för att ta hand om honom.

I dag auktioneras våra åldringar bort av Stockholms stad till det företag som kan driva verksamheten i samma spår som tidigare till lägsta pris.  (SvD 000730). I privatiseringen spår kommer följdriktigt rapporter om bristande vård av de gamla.

Men det är inte bara våra åldringar som drabbas. Stockholm och andra borgerligt styrda kommuner skall konkurresutsätta, som det så fint heter, allt från parkskötsel, städning ända till socialtjänsten. Och vid privatiseringar är det de anställda som får betala vinsten.

Den offentliganställda tappar i regel sina bättre anställningsförmåner t.ex. den längre semestern, den lägre pensionsåldern när de går över till privata avtal. Konkurrans med sämre anställningsförmåner är social dumping. Det får inte det allmänna ägna sig åt, men Sverige har inte skrivit under den ILO-konvention nr 94 som förbjuder det. Svenska domstolar förbjuder tom krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling.

De anställda får också betala med otryggare anställningar. Anbudstiden brukar vara så kort som 2 - 5 år och då kan anställningen upphöra. Det ständiga bytet av arbetsgivare medför också att svaga grupper på arbetsmarknaden som äldre, handikappade och kvinnor med små barn lätt blir av med sin anställning och inte får någon ny. Den s.k. besparingen i ena ändan av systemet kan då lätt ätas upp av kostnader för a-kassa, sjuk- eller förtidspension eller kanske t.o.m. socialhjälp.

Lars var klubbordförande vid Swebus i Uddevalla. I augusti 1999 blev han arbetslös i samband med att företaget förlorade trafiken till Buss i Väst. Övriga anställda vet att det beror på att han är tuff som facklig företrädare. Lars var inte ensam. När Buss i Väst tog över verksamheten från Swebus var Gert-Åke sektionsordförande. Han fick inte ens svar på sin ansökan om nytt jobb hos Buss i Väst. Leif och fyra andra med fackliga uppdrag var de enda som inte fick jobb hos Dalabuss när företaget 1999 tog över efter det att Vasatrafik i Dalarna för lorat trafiken. (Kommunalarbetaren nr 2/2000) Även den fackliga verksamheten hotas alltså.

Som lök på laxen medför privatisering av offentlig verksamhet att möjligheterna till demokratisk kontroll av hur skattemedel används blir liten. Personalen går från att ha en grundlagsskyddad yttrandefrihet som offentliganställda till att få tystnadsplikt som huvudregel som privatanställda. Offentlighetsprincipen försvinner och allmänna handlingar blir privata och därmed sekretessbelagda.

Varför har inte facken agerat?

Man har sett det hela som en teknisk juridisk fråga och inte insett hotet. LO tittar nu på frågan, men det behövs en ordentlig facklig mobilisering för att flytta på de tunga intressen som nu tjänar pengar på att göra samhället sämre och mindre demokratiskt.