AD godkänner svenskt rekord i vikariat

Jörgen började jobba som renhållningsarbetare 1969. I augusti 1993 sade hans arbetsgivare upp honom från anställningen p.g.a. arbetsbrist. Men Jörgen fick fortsätta jobba men nu som visstidsanställd, alltså utan fast anställning ända till i oktober 1998. Då blev han sjuk och arbetsgivaren lät anställningen upphöra. Under den här tiden hade Jörgen 61 visstidsanställningar. 50 av dessa anställningar kallades vikariat, men inte i något fall angavs vem han vikarierade för. Men det fanns nästan alltid fler vikarier än folk som var borta från jobbet så Jörgen vikarierade för personer som inte fanns anställda på företaget.

Kommunalarbetareförbundet stämde arbetsgivaren. Pga. dessa bluffvikariat hade Jörgen under 5 år inte haft någon ordentlig semester, han hade inte kunnat vara pappaledig eller överhuvudtaget planera sitt liv. Därför menade Kommunal att arbetsdomstolen borde döma ut ett högt skadestånd.

Kommunalarbetareförbundet och Jörgen förlorade målet. Arbetsdomstolen ansåg inte att bolaget brutit mot Anställningsskyddslagen, LAS.

Genom 1905 års decemberkompromiss mellan SAF och LO gick facket med på att arbetsgivaren hade rätt att fritt avskeda arbetare. Arbetaren var rättslös när det gällde sin försörjning. LAS tillkomst 1974 var därför den viktigaste rättsäkerhetsreformen för arbetstagarna någonsin sedan dagens arbetsrättsliga system infördes 1928. Nu hade arbetsgivaren inte längre sin gamla rätt kvar att vara orättvis vid uppsägning. Han måste alltid ha saklig grund för uppsägning.

Men sedan 1974 har lagstiftaren holkat ur lagen. När LAS kom fick arbetsgivaren bara anställa tidsbegränsat i tre fall. I dag i hela nio olika fall. Genom att blanda de olika anställningsformerna kan arbetsgivaren skapa långa kedjor av sammanhängande visstidsanställningar. Och som visstidsanställd saknar man anställningsskydd eftersom arbetsgivaren kan låta en tidsbegränsad anställning upphöra utan saklig grund.

1997 slog socialdemokraterna in den sista spiken i kistan. Den hette något så tjusigt som överenskommen visstidsanställning. Men det var bara ytterligare en typ av tidsbegränsad anställning som gjorde livet än osäkrare för arbetstagaren.

I ärlighetens namn ska medges att man samtidigt införde en regel så att vikariat under längre tid än tre år blev fasta anställningar. Men även med den regeln är det möjligt att lagligt ha en person sammanhängande anställd i tidsbegränsade anställningar under hela åtta år, 1/5-del av ett normalt yrkesliv! Det fordrar förståss en viss fingerfärdighet hos arbetsgivaren, men den finns i rikt mått som vi kunde se i exemplet med Jörgen.

Men det är inte bara lagstiftaren som försämrar anställningsskyddet. Som vi kan se av Jörgens dom jobbar också Arbetsdomstolen hårt på den saken.

Det är uppenbart att vi inte kan lita på vare sig lagstiftaren eller Arbetsdomstolen när det gäller att skydda anställningen. Vad kan man då göra? Ja det är inte så komplicerat. Kollektivavtalet är ett mäktigt vapen. Det är uppenbart att ska det komma några förbättringar i anställningsskyddet, så får man lita på fackets styrka i förhandlingar. Så ställ krav på ditt fack att förbättra anställningsskyddet i kollektivavtalet.

Vill Du läsa hela den förskräckliga domen så finns den på min hemsida www.kurt.nu