Är det bra med lojala lärare?

Lojalitet ska vara en av de faktorer som styr den individuella lönesättningen av lärare. Det anser Håkan Palling, Kommunförbundet och Skol- och kulturborgarrådet Tjia Torpe (s) enligt en artikel och ett debattinlägg i KommunAktuellt. Torpe ger samtidigt två exempel på lojalitet och illojalitet hos lärare. Den lojale läraren är engagerad och intresserad av sin uppgift, medan den illojale är slö och inte fullgör sitt arbete.

Om man är illojal ska detta, enligt Torpe, märkas även i lönekuvertet. Självfallet ska, enligt Torpe, lojaliteten inte vara detsamma som tystnad. Men Torpe gör det väldigt enkelt för sig. Och så enkelt är det självfallet inte. Då skulle vi inte ha någon lojalitetsdebatt.

Problemet är bl.a, att den som ska bedöma lärarens lojalitet, är densamme som blir utsatt för kritik om skolan fungerar dåligt på grund av bristande resurser, dålig undervisning, dålig planering eller vad det nu kan vara. Då ska arbetsledaren/lönesättaren premiera den lojale läraren. Är det då någon som tror att den lärare som är kritisk och offentligt framför sina åsikter mot en dålig skolledare, anses lojal? Med kännedom om den mänskliga naturen är nog den "illojale" läraren ganska illa ute när det gäller att få del av den individuella lönehöjningen. Det är detta som är det grundläggande problemet.

Enligt regeringsformen och tryckfrihetsförordningen, är den enda tystnadsplikt man kan ålägga en lärare, reglerad i sekretesslagen. Varje försök av en chef att ålägga en offentliganställd tystnadsplikt därutöver, är lagstridigt och kan i förlängningen anses som tjänstefel av arbetsledaren.

Vad Kommunförbundet och Torpe gör, är att blanda samman den lojalitetsplikt som finns för privatanställda, med en offentliganställds rätt till yttrandefrihet.

En privatanställd har, enligt Arbetsdomstolens praxis, en skyldighet "att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt att undvika lägen, där han kan komma i pliktkollision." Denna lojalitetsplikt vilar på en privaträttslig reglering som ytterst går tillbaka på äldre tiders lagstiftning om tjänstehjonsförhållandet, dvs förhållandet mellan husbonde och tjänare. Den då gällande lagstiftningen inskärpte vikten av att tjänaren i varje läge var lojal mot sin husbonde. ( Se t.ex. Reinhold Fahlbeck; Företagshemligheter, konkurrensklausuler och yttrandefrihet sid 95).

Det är alltså detta förhållande som nu Torpe vill lyfta fram som ett föredöme för offentliganställda lärares sätt att hantera sin undervisningssituation. Det förefaller något omodernt, för att uttrycka det försiktigt.

Regleringen i det privaträttsliga anställningsförhållandet av lojalitetsplikt finns inte för offentliganställda. Dennes kritikrätt är densamma som varje medborgare har mot det offentliga. Och den är alltså lika stor för t.ex. lärare och elever som för övriga medborgare. Undervisningsväsendet i Sverige är en del av det offentliga.

I en demokrati är kritikrätten mot det offentliga den viktigaste faktorn för att komma åt maktmissbruk, korruption och andra missförhållanden. Att utforma lönesystem som premierar lojalitet gentemot arbetsledningen enligt den modell som Kommunförbundet förordar i sin undervisning är både författningsvidrigt och odemokratiskt.

En viktigt personalpolitisk fråga borde vara hur och om, man ska kunna förena individuell lönesättning med lärares integritet och rätt att inom läroplanens ram, vara fri i sin undervisning mot eleverna. Att ha slätkammat folk som sover gott om natten, och behagar sina överordnade, bör inte vara något mål för den svenska skolan.

Kurt Junesjö förbundsjurist LO-Rättsskydd AB