LO:s demokratiprojekt

"Olof Palme beskrev Medbestämmandelagen (MBL) som århundradets reform när Riksdagens beslut fattades. Den nya lagen upphävde arbetsgivarens rätt att fritt anställa och avskeda folk."

Två meningar där nästan allt är fel. MBL reglerar inte arbetsgivarens rätt att "avskeda" folk. Det gör Anställningsskyddslagen som kom 1974 två år före MBL. MBL har inte heller upphävt arbetsgivarens rätt att fritt anställa folk.

Arbetsgivarens fria arbets- och företagsledningsrätt - § 32-befogenheterna - är enligt arbetsdomstolens rättspraxis ända sedan 1933 en allmän rättsgrundsats som tyvärr är orubbad av medbestämmandelagen.

Var finns då dessa grodor? Jo, i skriften Maktspråk makt demokrati av Lars Lundin i LO:s skriftserie FOLKET STYR som är en del i LO:s demokratiutredning. Texten innehåller dessutom en mängd allmängods om kroppsspråk, ledarens huvuduppgift, vikten av att fatta snabba beslut, kritiskt tänkande, rätten att rösta, strävsam och måttfull, och som avslutning, jag tror tyvärr inte det är självkritiskt Ditt immunförsvar mot skitprat.

Stilriktigt inleds boken med orden "Hej! Det är jag som har skrivit alla orden."Detta är tack och lov bottennoteringen bland de sex skrifter i serien FOLKET STYR som LO hittills givit ut. Vissa av de andra böckerna innehåller intressant information.Politik makt demokrati av Olof Pettersson behandlar väsentliga demokratifrågor, t.ex. om det är demokratiskt att frånhända sig den demokratiska kontrollen över Riksbankens beslut, vilket är en följd av Maastrichtfördraget.

Anna-Lena Lodenius behandlar i boken Populism makt demokrati, på ett intressant sätt, populismen som fenomen.

Johnny Andersson behandlar i Medborgare makt deltagardemokrati, frågor om närdemokratins problem i Örebro framför allt när det gäller daghem, skolor och fritid.

Lennart Levi behandlar sambandet mellan folkhälsa, makt och demokrati.

Per Inge Brodén behandlar i skriften Medlem makt marknad möjligheterna för fackföreningsrörelsen att styra medlemmarnas konsumtion mot mer etiska produkter.

Skrifterna är, frånsett Anna-Lena Lodeniusī och Lennart Levisī verk, påfallande ytliga. Det är sannolikt till stor del en följd av det valda kortformatet. Men det är inte detta som utgör min främsta kritik mot de hittills producerade böckerna i denna serie.

Hur kan LO ge ut sex böcker i en skriftserie som ska handla om demokrati utan att behandla de praktiska möjligheterna för arbetstagare att i dag utöva sina demokratiska rättigheter som t.ex. yttrandefriheten på arbetsplatsen?

Var finns redogörelsen för det dåliga skyddet för yttrandefriheten på svenska arbetsplatser? Det har fått sitt tydligaste uttryck i arbetstagare som bär påsar över huvudet för att skydda sin identitet när de demonstrerar. Men det finns också ett antal undersökningar om det försämrade läget för yttrandefriheten på arbetsplatsen.

Hur påverkas yttrandefriheten för arbetstagare av en lag som ger arbetsgivaren rätten att placera ut videokameror med bandspelare som kan registrera allt vad arbetstagaren säger och gör under hela arbetsdagen, t.o.m. i omklädningsrummen, om det bara finns en skylt som anger att bild- och ljudupptagning pågår?

Hur påverkas yttrandefriheten av att mer än 50 % av LO:s unga kvinnor kan bli av med jobbet om de avslöjar missförhållanden på arbete, eftersom de som tidsbegränsat anställda saknar anställningsskydd?

Hur fungerar demokratin i ett samhälle när arbetsgivaren enligt gällande lagstiftning, den s.k. Munkorgslagen och den oreglerade lojalitetsprincipen har en mycket omfattande och flytande rätt att belägga de anställda med munkavle när det gäller förhållandena på företaget?

Var finns redogörelsen för att arbetsgivaren enligt sin arbets- och företagsledningsrätt äger rätt att bestämma vilka affischer fackföreningen hänger upp på företagets anslagstavlor?

Hur påverkas yttrande- och opinionsfriheten och rätten till personlig integritet av att arbetsgivaren idag har en helt obegränsad rätt att vid anställningsintervju kräva svar på frågor om politisk uppfattning, fackföreningstillhörighet, kvinnor om de tänker skaffa sig barn och andra familjeförhållanden, begära vilka läkarundersökningar han önskar, kräva utdrag ur försäkringskassans register över föräldra- och sjukfrånvaro under de sista två åren etc.?

Var finns redogörelsen för att arbetsgivaren enligt sin arbetsledningsrätt har rätt att tvinga anställda att undergå tvångsvis medicinsk läkarundersökning, underkasta sig kroppsvisitation vid utpasseringskontroller etc. utan någon som helst laglig reglering?

Var finns redogörelsen för att arbetsgivaren enligt sina § 32-befogenheter idag, liksom 1906, har rätt att, i stort sett utan inskränkning, vara orättvis?Detta är endast några exempel på faktorer som i dag påverkar demokratiska rättigheter för arbetstagare i Sverige.

Vad jag vet finns inte dessa problem för en fungerande demokrati belysta i något övergripande sammanhang. Det ses tvärtom i dag som rättigheter för arbetsgivaren att utöva sin arbetsledningsrätt.

En del av de problem som belyses i skriftserien är väsentliga och viktiga för arbetstagaren t.ex. Lennart Levisī redovisning av sambandet mellan ohälsa och avsaknad av inflytande över den egna arbetssituationen. Men inpressat i den valda demokratikostymen ger de intressanta iakttagelserna föga av praktiska handlingsalternativ för fackföreningsrörelsen. Som självständig och mer utvecklad skrift utan denna demokratikostym skulle vi kanske kunnat ha fått en vägledning för hur de mot sina arbetsförhållanden strejkande bussförarnas skulle kunna angripa den arbetssituation, som de ges allt mindre möjligheter att själva påverka.

Men nu utmynnar skriften i allmänna, föga vägledande slutsatser.SAF har i dag ett oerhört informationsövertag. Vissa av LO:s rapporter har bra genomslag i nyhetsrapporteringen. I övrigt ser man inte särskilt mycket av LO:s nu nästan viktigaste roll att långsiktigt påverka opinionsbildningen, så som SAF envetet och metodiskt gjort under mer än 20 år.

Att vi mot denna bakgrund använder våra knappa resurser på denna typ av allmängods är anmärkningsvärt.