EG:s konkurrensrätt hot mot kollektivavtalet

Vid inträdet i EU var de svenska fackliga organisationerna oroliga för att den europeiska arbetsrättsliga modellen på sikt skulle minska utrymmet för kollektivavtalet. Fackföreningsrörelsen ville få garantier mot en sådan utveckling. Den svenska, då borgerliga regeringen, begärde och fick en fullständig försäkran att EG-rätten inte skulle medföra någon ändrad praxis för Sverige. Denna försäkran togs in i det svenska anslutningsfördraget. Idag har vi anledning att påminna om den oro vi då kände.

EG:s konkurrensrätt och andra regler om fri rörlighet över gränserna för varor och tjänster har hittills i sak inte tillämpats på kollektivavtal. EG-förordningen nr 2679/98 säger t.o.m. uttryckligen att bestämmelserna i denna inte får tolkas så att de på något sätt inverkar på utövandet av medlemsländernas grundläggande rättigheter, inklusive strejkrätten.

Men nu händer det saker som den europeiska fackföreningsrörelsen måste se upp med. För första gången ska EG-domstolen i ett mål om holländska pensionsförsäkringar ta ställning till om konkurrensrättsliga regler ska tillämpas på kollektivavtal (mål C-67/96 m fl).

I generaladvokat Jacobs domsförslag redovisas helt nya och illavarslande principer för EG-rätten. Om förslagets domskäl också blir en del av en kommande dom medför det att det sociala skydd som kollektivtalet ger, alltid kan underordnas konkurrensrätten. Enligt Jacobs ska så grundläggande bestämmelser i kollektivavtalet som arbetstid kunna underkännas av domstol, om den anser att avtalet förhindrar konkurrensen och domstolen inte anser att parterna har slutit avtalet i god tro.

Samtliga länder som yttrat sig till domstolen i det holländska målet: Sverige, Holland Frankrike och även EG-kommissionen anser att kollektivtalen är en social reglering som inte skall omfattas av konkurrensrätten. Man påpekar att förhandlings- och föreningsrätten är en överordnad rättighet, skyddad av internationella konventioner, som medlemsländerna är bundna av.

Men enligt generaladvokaten ska kollektivavtalen kunna underkännas om de strider mot den fria konkurrensrätten. En sådan utveckling av EG-rätten är allvarlig i framförallt två hänseenden.

1 Förenings- förhandlings- och strejkrätten är grundläggande mänskliga rättigheter som normalt regleras i medlemsländernas grundlagar. Dessa frågor har medlemsstaterna inte givit EU någon behörighet att lagstifta om. Generaladvokatens syn på rättstillämpningen innebär att man låter EG-rätten inkräkta på dessa grundlagsskyddade områden.

2 Medlemsstaternas arbetsmarknadsregler skulle komma att underordnas EG-rättens regler om konkurrens och fri rörlighet för varor och tjänster. Social reglering till skydd för arbetstagaren underställs alltså konkurrensrätten. Det skulle bl.a. medföra att svenska regler om förenings- och förhandlingsrätt skulle flyttas ned till en minsta gemensam europeisk norm, med klara försämringar för arbetstagarna som följd. Dagens EG-rätt med betoning på den sociala dimensionen stödjer inte en sådan utveckling.

Generaladvokatens yttrande är således illavarslande. Opinion i denna viktiga fråga måste nu väckas på alla nivåer. Vi kommer via vårt Europafack (EFS) se till att frågan får den vikt den förtjänar. Detta är en rättsutveckling som fackföreningsrörelsen i Europa inte kan acceptera.

Den svenska regeringen har i detta mål agerat kraftfullt i EG-domstolen till stöd för den svenska kollektivavtalsmodellen. Inför risken att EG-domstolen skulle gå på samma linje som generaladvokatens yttrande måste regeringarna i Europa markera att man inte accepterar en utveckling med en EG-domstol som övertar såväl EUs ministerråds lagstiftande makt som i praktiken de nationella parlamentens rätt att stifta grundlagar när det gäller utformningen av förenings- och förhandlingsrätten.

Bertil Jonsson Inger Ohlsson Anders Milton

 

LO TCO SACO