Tvångslagstiftning i stället för förhandlingar?

200.000 arbetare strejkade i Danmark i våras. Den danska ekonomin hade gått bra. Vinsterna hade ökat med 20 % och aktiekurserna tredubblats sedan 1992/93. Nu ville arbetarna ha sin del av kakan. Medlemmarna förkastade i en omröstning medlarnas förlikningsbud. De ville ha sin sjätte semestervecka.

Regeringen stoppade strejken med en lag. 10 av de 11 senaste avtalsrörelserna i Danmark har slutat på det sättet. I Danmark sätts de fria förhandlingarna ur spel. Arbetsgivarna tjyvhåller på sina bud tills förlikningsmannen kommer. Då höjer de och kan visa att de är förhandlingsvilliga. Om facken inte går på detta rävspel kan arbetsgivarna lugnt vänta på lagstiftning. Strejken - arbetstagarnas enda verksamma vapen om lönen - neutraliseras helt.

Det blir staten som sköter lönesättningen genom lagstiftning. Och det är något som arbetstagarna har allt att förlora på, eftersom det alltid ligger i statens intresse med en låg lönekostnad.

Det danska förhandlingssystemet har av många debattörer som klagar på det svenska systemet framhållits som ett föredöme med låg löneutveckling och få konflikter. Svenska LO har t.o.m. i ett brev till regeringen föreslagit att tvångssammanaläggning av avtalsområden i förlikningsförhandlingar - som är en del av det danska systemet - ska införas i Sverige.

En utredning som regeringen tillsatt om ett förstärkt förlikningsmannainstititut ska enligt direktiven ge starkare statlig styrning i avtalsförhandlingarna från den 1 januari 1999. Det finns därför stor risk att vi får en variant av det danska systemet i Sverige. Utredningens förslag ska komma nu i höst. På ett seminarium som utredningen anordnade i september 1998 redovisade några "forskare" ett antal förslag för en "förbättrad lönebildning", som det så fint kallas.

Här är några av "forskarnas" förslag:

Forskarna föreslår väl att märka inte några begränsningar i arbetsgivarens "stridsåtgärder" t.ex. rätten att lägga ned verksamheten, flytta den till Skottland, ta in entreprenörer eller låna in arbetskraft och därigenom pressa lönekostnaden. Inom Kommunals område har arbetsgivaren förstärkt sin position genom offentlig upphandling och vanan att använda deltidsanställda och extraanställda som arbetskraftsregulator. Det är nya effektiva vapen för att pressa ned lönekostnaden. Genom sådan lönedumping - alltså att arbetstagarna själva genom att sänka sina lönekrav konkurrerar om jobben - har också arbetsgivarens makt över lönebildningen stärkts.

Men de uppräknade förslagen verkar ju ändå rätt så oskyldiga? Att en stridsåtgärd är proportionell och inte drabbar orättvist måste väl vara i fackets intresse.?

Nej! Och detta är pudelns kärna. En facklig stridsåtgärds syfte är just att skada motparten ekonomiskt. Och strejken blir därför aldrig rättvis eller riktig ur företagsekonomisk synpunkt.

Om ett fackförbund drar igång en strejk för en angelägen princip, är det ju självklart att arbetsgivaren inte gillar det. Han kommer att göra allt för att hindra den. Och förslaget om proportionalitet medför att en domstol alltid har rätt att först pröva om en strejk är riktig. Det hindrar och försenar strejken så att arbetsgivaren bl.a. kan bygga upp lager som minskar strejkens effekt.

Ser man på förslagen ovan, avtalsomröstning, förlängda varselfrister, rätt att skjuta på strejken etc ger de alla resultatet att de begränsar strejkrätten och ökar arbetsgivarens makt. Idag bestäms strejkens omfattning av de fackliga organisationerna under ansvar. Och de svenska facken tar ett stort samhälleligt ansvar, ibland allt för stort enligt min mening. Det finns inga riktiga exempel som visar att stridsrätten missbrukats.

Anledningen till att man nu vill förändra reglerna är inte att de fungerar dåligt. Det är den gamla vanliga kampen mellan arbetare och arbetsgivare. Låt Dig därför inte luras av påståenden om att strejken är ett föråldrat och alltför trubbigt vapen i dagens datasamhälle. Det är vassare och nödvändigare att bevara än någonsin.

Den statliga utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut ska lägga fram sitt förslag inom kort. Bevaka det, så att arbetsgivaren inte genom det får ännu större makt. Den förstärkning han fått genom kapitalets globalisering och den stora arbetslösheten behöver balanseras genom en förstärkning av arbetstagarnas inflytande, inte en försvagning.