En fackföreningskämpe

Ove Cederlund är död.

Elektrikerförbundet är ett ungt förbund, om man ser till genomsnittsåldern hos medlemmarna. Många vet kanske därför inte att förre avtalssekreteraren Ove Cederlund var en av de två duktigaste förhandlingsombudsmännen inom hela LO-området under sin yrkesverksamma tid. Hans skickliga fullkomligt hänsynslösa förhandlingsförmåga gjorde honom omtyckt av medlemmarna, men mycket fruktad som motpart av arbetsgivaren. Åtskilliga är de skrönor som ofta faktiskt är sanna om hur Ove Cederlund i omöjliga förhandlingslägen lyckades driva fram lysande förhandlingslösningar.

Över stora män restes vid förra tusenårsskiftet runstenar till deras minne. Även Ove Cederlund har ett sådant minnesmärke. På det finns inte hans namn. Det är i stället en liten grön oansenlig bok: Installationsavtalet.

Kollektivavtal är inte en mans verk. Det är en budkavle som förs över generationer och där varje generation lämnar sina spår. I dagens installationsavtal finns fortfarande kvar bestämmelser som härstammar från det ursprungliga avtalet 1909.

Samtidigt som ett kollektivavtal speglar historien måste det kunna möta framtiden. SAF vill att kollektivavtalen ska vara flexibla. I sitt framtidsprogram har man sagt: "Lönen skall inte vara en förhandlingsfråga. Det ska vara arbetsgivarens verktyg". Det är arbetsgivarens vision. Vad är då fackets visioner?

Ja, det har varit tunnsått med dem. Facket har kunnat lita på sin stora styrka, sitt goda samarbete med den socialdemokratiska regeringen och de goda relationerna med SAF. Facken har i mycket blivit en skicklig förvaltande apparat. Facket har fortfarande kvar sin stora styrka, i vart fall om man ser till antalet medlemmar som fortfarande ökar. Men det goda samarbetet med den socialdemokratiska regeringen är historia. Det visar om inte annat de allvarliga försämringarna i anställningsskyddslagen som trädde i kraft 1997 och det förslag till en fullständig uppluckring av arbetstidslagen som en offentlig utredning under socialdemokratisk ledning nyligen lagt fram.

Men att bara förvalta var inte Ove Cederlunds stil. Han blickade framåt. När vi andra klagade på medbestämmandelagens förhandlingsregler och kallade dem för tutan eftersom det bara var för arbetsgivaren att tuta och köra över facket, så såg Ove dessa reglers möjligheter. Han skapade med förhandlingsreglerna som bas genom skickligt utnötningsarbete ett särskilt förhandlingssystem för in- och utlåning av arbetskraft. Dessa regler gjorde att facket fick en ganska god kontroll över denna verksamhet. Han sade:

"Utlåning är som knark för arbetsgivaren och vi kan stänga av kranen när han blir beroende".

På det sättet såg han framåt och skapade förhandlingsutrymme för framtida hot. När arbetsgivaren började utveckla konsortier som gjorde att ackordssystemet kom i fara, drev han skickligt i god tid tvister som stängde denna hotande utveckling för avtalets ackordssystem.

När andra förbund började avskaffa de fasta ackordslistorna insåg Ove Cederlund att de fasta listackorden var montörernas enda möjlighet att vid lågkonjunktur kunna påverka sina löner. Att frukten av detta arbete fullföljs av den nuvarande förbundsledningen har vi kunnat se i dagens trängda konjunkturläge. Elektrikerförbundet är det LO-förbund som i kronor ökat sina löner mest under 90-talet.

Ove var inget helgon. Konflikten var hans livsluft. Men han utnyttjade den oftast konstruktivt för medlemmarna. Som fiende var han inte god att tas med.

Elektrikerförbundet är ett av de minsta förbunden inom LO. Trots detta är det fortfarande ett av de framgångsrikaste när det gäller att försvara medlemmarnas rättigheter. Den tradition Ove och hans föregångare skapat ligger starkt kvar i förbundet och dess nuvarande ledning. Men ingen ska tro att detta kunnat ske utan starka, skickliga, framsynta och duktiga personligheter som Ove Cederlund. Förbundets medlemmar står i stor tacksamhetsskuld till Ove och hans livsgärning. Vi på LO:s Rättsskydd saknar en god vän och förbundet kan vara glada över att man har haft Ove Cederlund som medlem och aktiv i förbundet.