Strejkrätt och negativ föreningsfrihet

 

Ferrita Sweden AB är ett metallföretag med 25 anställda arbetare i Köping. Metall har under flera år försökt teckna kollektivavtal. När det inte gick varslade man i höstas om stridsåtgärder. Kränker Metall Ferritas mänskliga rättigheter genom att försöka teckna kollektivavtal? Det är i vart fall det intryck man får om man läser de stora tidningsdrakarna i Stockholm och även av rapporteringen Radio och TV.

Kollektivavtalet ger lagligt skydd mot lönesänkningar

I Sverige finns lagstiftning till skydd för arbetstagarens rättigheter på arbetsplatsen. Det är t.ex. arbetarskydd, anställningsskydd och semester. Dessa rättigheter är så självklara att många tror att de inte ens behöver skyddas. Men anledningen till sådan skyddslagstiftning är att den anställde eller den arbetssökande alltid befinner sig i ett underläge mot arbetsgivaren når man ska träffa anställningsavtal. Med dagens arbetslöshet skulle arbetsgivaren kunna tvinga fram anställningsavtal som är oskäliga. Det är s.k. lönekonkurrens som med ett finare ord kallas för social dumping. Ett av kollektivavtalets huvudsyften är just att genom att sätta ett minipris på arbete förhindra social dumping.

Kollektivavtalet är därför i Sverige en del av skyddet för arbetstagaren. Men ett kollektivavtal kostar arbetsgivaren pengar. Men facket sluter inte avtalet för att tjäna pengar på det. Allt det som kollektivavtalet är avsett att skydda, lön, försäkringar för tilläggspension, ersättning vid arbetsskada, vid arbetslöshet etc, kommer arbetstagaren till del, inte facket. Problemet för arbetsgivaren är att kollektivavtalet tar bort hans ensidiga rätt att bestämma över anställnings- och lönevillkoren.

Strejkrätten en demokratisk rättighet

Det är därför ingen demokratisk fri- och rättighet att slippa ett kollektivavtal. Däremot är strejkrätten skyddad som en grundläggande fri- och rättighet i grundlagen. Anledningen till det är att utan strejkrätt, går det inte åstadkomma balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är först när arbetstagarna handlar gemensamt solidariskt som de kan få rimliga anställningsvillkor.

Men i debatten, angående stridsåtgärder mot Ferrita Sweden AB säger vissa jurister att det skulle vara otillåtet enligt den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna att blockera företaget. Metalls blockad skulle vara ett angrepp på den s.k. negativa föreningsfriheten d.v.s. arbetsgivarens eller för den delen arbetstagrens rätt att stå utanför en förening, i det här fallet arbetsgivareföreningen.

Den negativa föreningsfriheten var i Sverige i början på seklet arbetsgivarens sätt att genom lag försöka skydda svartfötter, d.v.s. strejkbrytare, från att påverkas så att de gick med i facket och uppträdde solidariskt i strejken. Arbetsgivarna lyckades inte få till någon lagstiftning i Sverige. Nu har vi fått den bakvägen genom konservativa jurister i Europadomstolen. I några uppmärksammade domar, bl.a. en som gällt Sverige, det sk, Gustavssonmålet, har domstolen sagt att arbetsgivaren har en sådan rätt att inte tvingas in i en arbetsgivareförening. Men i samma mål säger domstolen uttryckligen att Europakonventionen inte skyddar rätten att inte teckna kollektivavtal. Att strejka för att få ett kollektivavtal är alltså fortfarande en grundlagsskyddad rättighet.

De borgerliga tidningarna förespråkar därför en ny rättsordning när de framställer Metalls blockadvarsel som att facket trampar den stackars ägarens rättigheter under fötterna. Det är en ordning där man sätter arbetsgivarens rätt att ensidigt ändra anställningsvillkoren i första hand och arbetstagarens behov av ett skydd för sina rättigheter i andra hand. Och det är ju ingen ny önskan från arbetsgivaren, men nu döljer man den under en ny juridisk och moralsik täckmantel

Kollektivavtalet Sveriges minimilönelagstiftning

På Svenska Dagbladets ledarsida kallar man Metalls blockadvarsel för pampfasoner. Fyra av Metalls fem medlemmar säger sig vilja gå ur Metall eftersom förbundet vill tvinga på företaget ett kollektivavtal som ingen anställd vill ha. Hur ska man egentligen se på detta?

Ja delvis är det ju ett misslyckande för Metall att man inte lyckats förklara för sina egna medlemmar hur viktigt det är med kollektivavtal. Men det är inte det viktigaste.

I Sverige har vi ingen minimilönelagstiftning. Det finns i nästan alla övriga länder i Europa, utom i de nordiska, där kollektivavtalet fyller motsvarande funktion. Cirka 80 % av alla anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal som alltså ger en bättre nivå och bättre efterlevnad än lagstiftning.

Kollektivavtalet ger därför det lagliga löneskyddet för de anställda i Sverige. Det hindrar arbetsgivaren från att sänka lönen. Kollektivavtalet hindrar däremot inte arbetsgivaren från att ge bättre ersättning än avtalets, eftersom de flesta avtal i Sverige numera är minimilöneavtal. Vi har därför en ovanligt jämn lönenivå med få heltidsarbetande som ligger under normal försörjningsnivå. Men för att upprätthålla det systemet måste det har en så stor täckning av arbetsmarknaden som möjligt, eftersom det just är själva kontrollmedlet mot lönedumping. Ju fler som ligger utanför dess svårare blir det att hålla kollektivavtalet som norm för lönesättningen.

Strejkrätten har alltid ifrågasatts av kapitalet

Fackföreningsrörelsens verksamhet har alltid varit konfliktfylld. Detta är naturligt eftersom dess uppgift är just att tillvarata medlemmarnas intressen mot arbetsgivarens. Det är en intressekollision där parterna i många fall har motstående intressen. Det är då naturligt att det uppstår konflikter och dem ska man inte väja för. Strejkrätten och rätten att teckna kollektivavtal är en viktig och nödvändig del i hela det svenska arbetsrättsliga systemet. Det är ett bra system både för arbetsgivare och arbetstagare och det ska vi försvara.