Jakten på småbarnsföräldrar

Idag föds färre barn än på 80-talet.Man kan fråga sig varför.

Småbarnsföräldrar, i synnerhet kvinnor, har svårt att få fast jobb på arbetsmarknaden pga. Att arbetsgivaren får större kostnader för vikarieplanering, ledighetsersättningar mm. Kort sagt, kvinnor i barnafödande ålder är ingen attraktiv arbetskraft för arbetsgivaren.

Men så enkelt är det, att föds det inga barn så dör samhället. Så illa går det förstås inte, men ett samhälle som inte planerar för att skydda sitt fortsatta välstånd är ett kortsiktigt samhälle.

I Sverige insåg man detta redan 1939. En särskild lag förbjöd arbetsgivaren att säga upp på grund av havandeskap. Denna lag ersattes 1974 av anställningsskyddslagen (LAS). Genom ständigt fortgående försämringar av LAS såväl från borgerliga som socialdemokratiska regeringar är den numera som ett slagfält fullt med kraterhål. Skyddet är urholkat och vi har i dag inte ens det anställningsskydd för kvinnor med barn som vi hade 1939.

Så illa kan det väl ändå inte vara? Inte kan man diskriminera kvinnor för att de ska föda barn i dagens Sverige? Jo. Men för att förstå det måste vi se på LAS konstruktion:

LAS är uppbyggd på fyra hörnpelare. Tar man bort en faller hela lagens skyddssystem.

  1. Tillsvidareanställning är huvudregel;
  2. Saklig grund krävs för uppsägning,
  3. Uppsägningar vid arbetsbrist ska gå i turordning: Sist in först ut
  4. Företrädesrätt till ny anställning vid uppsägning pga. arbetsbrist.

Huvudregeln, att en anställning ska vara en tillsvidareanställning har för LO:s unga kvinnor blivit en undantagsregel. Mer än 50 % är tidsbegränsat anställda. När dessa väntar barn konstaterar arbetsgivaren:

"Tyvärr kan jag inte förlänga ditt vikariat nu när du ska vara barnledig, men välkommen åter när du kan börja arbeta igen." Men när kvinnan ska börja arbeta igen, när barnet kommit på dagis, finns det ingen garanti för att hon får jobbet tillbaka.

LAS regel om tillsvidareanställning som huvudregel är nu så uppmjukad att en arbetsgivare, lagligt kan ha en anställd gående i hela 8 år i olika sammanhängande tidsbegränsade anställningar. Han behöver bara växla mellan olika tidsbegränsningsformer, det finns en hel bukett att välja på i lagen.

Miljöpartiets föräldrafientliga inställning

Miljöpartiet riktar nu ytterligare ett grundskott mot en annan av grundpelarna, turordningen. Arbetsgivare med färre än tio anställda ska nämligen få undanta två "från turordningen som är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten." Detta enligt ett förslag efter en motion från Miljöpartiet. Utredningen heter Undantag från turordningen; DS 2000:06. Vill du läsa den i sin helhet finns det en länk på min hemsida.

Ett sådant undantag är ingen ny idé. Det är en kopia av en av den borgerliga regeringen införd försämring i LAS 1993. Under den korta tid den lagen gällde kunde man se att de som arbetsgivarna då undantog och som alltså fick vara kvar vid uppsägning pga. arbetsbrist var män,medan de som sades upp var kvinnor och då framförallt småbarnsföräldrar

Enligt miljöpartiets förslag ska reglerna endast tillämpas på företag med 10 eller färre anställda. Det innebär i praktiken att LAS skyddsregler är satta ur spel på 90 % av företagen i Sverige. Så många har nämligen 10 eller färre anställda.

Den socialdemokratiska regeringen föreslår enligt utredningen ett alternativ där begränsningen till tio eller färre anställda, tas bort. Det är en egendomlig rättvisetanke att göra en dålig lagstiftning tillämplig på hela arbetsmarknaden som om det skulle göra den mer försonande.

Försämringarna är än så länge endast ett förslag och är ute på remiss. Ta gärna kontakt med din lokala företrädare för miljöpartiet och fråga om han eller hon verkligen står bakom detta reaktionära förslag. Skriv gärna till regeringen också och protestera.

Idag har vi en ekonomi som blomstrar och samtidigt ett samhälle som går allt hårdare åt de svaga grupperna. Vi ska inte acceptera ett samhälle där de starka tar för sig en allt större andel av det goda och trampar på de svaga. Ett samhälle utan solidaritet är ett dåligt samhälle för alla.