Är arbetare människor?

Inga-Lill Vretlund är lokalvårdare på Oskarshamns kärnkraftverk. Hon har ett konventionellt städarbete utan några säkerhetsinslag. När arbetsgivaren därför ville skicka henne på drogtest hos företagshälsovården kände hon sig förolämpad och kränkt. Men förbundet förlorade tvisten i Arbetsdomstolen om Inga-Lills rätt att slippa bli tvångsvis läkarundersökt av sin arbetsgivare.

Många tycker kanske inte att det är så särskilt allvarligt att tvingas kissa i en burk. Och nästan alla tycker att det är bra att man bekämpar narkotikabruk i arbetet. Och det är rätt. För narkotika och arbete hör inte ihop. Men det är inte det frågan gäller.  Inga-Lill och SEF kämpade mot att arbetsgivaren ensidigt skulle ha rätt att utan stöd av lag eller avtal bestämma över hennes kropp.

Idag får en företagare inte använda sig av personnummer vid sina kundkontakter utan särskilt tillstånd. Det anses integritetskränkande. Däremot får samme företagare montera upp en kamera på arbetsplatsen och kontinuerligt spela in både ljud och bild av de anställda på band. Det anses inte integritetskränkande enligt en ny lag om allmän kameraövervakning som trädde i kraft den 1 juli i år. Enligt ett annat  lagförslag ska arbetsgivaren få rätt att ta del av kriminalregister över anställda i barnomsorg och skola. Arbetsdomstolen har också i en nyligen avkunnad dom givit arbetsgivaren tillstånd att gå igenom den anställdes väskor i utpasseringskontroll utan stöd av lag. Man kan alltså se att det finns två typer av människor när det gäller den personliga integriteten, arbetare och de andra. Varför är det så olika värderingar?

Arbetsdomstolen gör i OKG-målet endast praktiska bedömningar. Man anser det föga integritetskränkande att tvinga en anställd till  drogtest. Detta trots att denna typ av prov bedöms som tvångsvis läkarundersökning i Regeringsformen, den grundlag som skall skydda oss medborgare mot statens tvångsåtgärder. Om staten själv därför ska göra en sådan undersökning krävs klart lagstöd. Men arbetsgivaren behöver inga lagstaket runt sin rätt. Detta trots att den anställde i sista hand kan bli av med jobbet om hon vägrar. Det är i de flesta fall ett lika starkt tvång som det staten kan utöva. För vem vågar sätta jobbet på spel i dag? Vad ligger då bakom Arbetsdomstolens synsätt?

Det går tillbaka på förhållandena när arbetstagaren var en del av husbondens familj. Tjänaren eller tjänstehjonet sågs som ett barn som var underställd husbondens domsrätt. Så sent som fram till 1920 hade arbetsgivaren rätt att aga sina lärlingar.

Att detta gamla synsätt, där arbetstagaren ses som en del av husbondens familj och som denne ska utöva sin bestämmanderätt över, lever kvar än idag, är allvarligt  Dagens moderna teknik med förenklade medicinska undersökningsmetoder, avancerad dataregistrering samt förenklad kamera och videoteknik ger arbetsgivaren oerhörda möjligheter att i detalj följa upp och kartlägga arbetstagarens personliga integritet.

Fackförbunden, i synnerhet på LO-sidan, har varit dåliga när det gäller att bevaka arbetstagarens personliga integritet. Svenska Elektrikerförbundet har här varit ett undantag. Men arbetstagaren ska inte vara en andra klassens medborgare. Arbetsdomstolens utvidgning av arbetsgivarens maktbefogenheter tvingar fram skyddslagstiftning. Jag skulle gissa att både Svenska Elektrikerförbundet och LO nu sitter och lusläser domen i syfte att försöka få till stånd ett sådant lagskydd.