Data och integritet

Bosse var ensam kontorist och handläggare på en ideell förening. Han var dataintresserad och lade på eget initiativ och utan arbetsgivarens tillstånd in Internet på arbetsgivarens dator. Han utnyttjade uppkopplingen i tjänsten, men även för privata email och för privata besök på hemsidor. Eftersom datorn var föreningens angavs föreningen som avsändare även på hans privata email. En del av dessa email skickade han till organisationer som var nyfascistiska. Arbetsgivaren sade upp honom eftersom han missbrukat arbetsgivarens förtroende. Detta hade skett genom att installera Internet utan att fråga om lov och genom att blockera föreningens telefonlinje med privat Internet användning. Dessutom hade han på arbetstid upprättat privata dokument till och med i större utsträckning än dem som han upprättat åt föreningen.

AD godkände uppsägningen.

Men hur kunde nu arbetsgivaren veta allt detta om Bosse? Han satt ju ensam på kontoret. Den som är lite kunnig om datorer vet svaret. Varje gång man går in på en dator läggs det upp en fil som berättar om när, hur, var och vad man gjorde. Och att knäcka Bosses koder var inget stort problem.

Att utnyttja arbetstiden för privat verksamhet när man är ensamanställd på ett föreningskontor och att dessutom skicka brev till fascistiska organisationer i arbetsgivarens namn, måste väl rimligen vara saklig grund för uppsägning? Jo så kan det nog vara. Men det som är anmärkningsvärt med den här domen är att det är första gången i Sverige som Arbetsdomstolen prövar ett fall där arbetsgivaren genom att använda spår i en dator fått någon uppsagd.

Vilken rätt har arbetsgivare att läsa privata E-mil och privata dokument som man den anställde på arbetsgivarens dator? Det är en viktig fråga var gränsen går för den personliga integriteten när man är på jobbet. Trots detta säger AD inte ett ljud om med vilken rätt arbetsgivaren hade kommit åt materialet. Man utgår från som självklart att arbetsgivaren hade den rätten.

I Norge hade man i början av 90-talet ett motsvarande mål. Där konstaterade domstolen att arbetsgivaren överhuvudtaget inte hade rätt att gå in och granska arbetstagarens privata email.

Och frågan gäller inte bara privata Email och dokument. Det mesta som arbetstagarna sysslar med idag i Sverige registreras på datorn. Kassörskorna som arbetar vid datakassor och går in med en personlig kod, de som arbetar med telefon datoriserade telefonväxlar, lastbilschaufförer som navigeras av satellitsystem som registrerar allting på data är bara några exempel i högen av hur arbetsgivaren ökat insynen i arkbetagarens dagliga verksamhet.

Arbetsgivarna har därför fått mycket större möjligheter att följa upp den anställdes verksamhet minut för minut precis som arbetsgivaren gjorde med Bosse. Var gränserna går för arbetsgivaren insyn är ett stort och svårt problem som är dåligt belyst i Arbetsdomstolens eller andra domstolars praxis.

Egentligen får arbetsgivaren enligt den nya personuppgiftslagen inte göra sådana här bearbetningar av personuppgifter utan tillstånd från den uppgiften rör. Datainspektionen har tyvärr inte utfärdat några nya föreskrifter till den nya personuppgiftslagen som berättar hur man ska hantera den här typen av uppgifter. Det finns däremot till den gamla datalagen som än så länge gäller för äldre personregister. Enligt dessa föreskrifter till datalagen var ett sådant snokande i arbetstagarens prestationer förbjudet, om det inte behövdes för löneutbetalning, t.ex. i ett ackordssystem eller annat godtagbart ändamål.

Men att utan restriktioner lägga ett sådant redskap för personlig uppföljning i arbetsgivarens händer Som Arbetsdomstolen i praktiken gör är allvarligt.

Hur hanterar ni datafrågorna på din arbetsplats? LO kommer under hösten att ge ut en handbok för hur man ska hantera dessa frågor. Det tänkta innehållet i den och arbetsdomstolens dom (AD 1999 nr 49) i fulltext kan du läsa på min hemsida. www.kurt.nu