Regeringskansliet arbetar enligt DN och SvD med ett lagförslag som hotar inskränka strejkrätten.
5- 0 till arbetsgivarna alltså. Arbetsgivarnas positioner har dessutom förstärkts under hela 90-talet, genom arbetslösheten, genom att EU ger ökade möjligheter för arbetsgivaren att flytta företag och kapital där produktionen är billigast (social dumping) och försämrad arbetsrättslagstiftning t.ex. i anställningsskyddslagen. Det finns ingen anledning att ytterligare försämra arbetstagarnas position.
Elektrikerna är när jag skriver detta mitt inne i en konflikt med arbetsgivarna om ett nytt avtal. Förbundets huvudkrav är som bekant bl. a.dessa:
1. Elektriker får i dag mindre än en minuts utbildning om året. Samtidigt är det elektrikerna som blir straffade om de gör fel så att arbetskamraten eller andra skadas eller dör. Elsäkerhetsutbildning och var ansvaret ska höra hemma är därför det viktigaste kravet.
2. I dag är det högsta arbetsgivarmode att "Lönen ska inte vara enförhandlingsfråga det ska vara chefens verktyg" Ackordet innebär en solidarisk lönesättning, där arbetarna själva genom sina prestationer rättvist själva bestämmer lönen. Kravet är att denna löneform ska behållas och utvecklas.
3. Dagens avtal slår fast arbetsgivarens ensidiga arbetsledningsrätt enligt 1906 års decemberkompromiss mellan SAF och LO. Det är en princip som var föråldrad redan när LO var tvungen acceptera den för nästan 100 år sedan. El kräver att avtalet ska moderniseras så att den demokratiska utveckling som varit i samhället i övrigt också ska gälla arbetsplatsen.
Hur skulle proportionella nämnden ha fungerat i dag?
Om man ser på hur EU- och Europadomstolen använder sig av proportionalitetsprincipen kan man tänka sig följande bedömning:
Nämnden skulle om krav 1. kunna säga att elsäkerheten är en sak för lagstiftning inte avtal. Detta krav skulle därför inte vara proportionellt, om man jämför fördelarna för medlemmarna med stridsåtgärdernas påverkan på samhället.
Apropå krav 3 skulle det kunna låta så här: Arbetsgivarens fria arbetsledningsrätt har funnits i avtal mellan SAF och LO sedan 1906. Elektrikerförbundet representerar endast någon procent av de anställda i Sverige. I förhandlingar om ett vanligt löneavtal ar det inte rimligt att vidta stridåtgärder för så övergripande mål med hänsyn till de viktiga objekt stridåtgärden stoppar, Arlandautbyggnaden, Öresundsbron etc.
Elförbundets stridsåtgärder är alltså oprortionella och bör upphöra.
Men nämnden kan ju enligt det läckta förslaget bara avge rekommendation och det kan väl ändå inte vara så allvarligt?
Att inrätta en sådan nämnd vore helt meningslöst om regeringen inte trodde att dess utslag skulle åtlydas. Om facket satte sig över nämndens beslut så skulle regeringen nästa dag kunna lägga förslag om tvångsavtal på riksdagens bord.
Vad kan vi göra?
Att inskränka den grundlagsskyddade strejkrätten med något så diffust som en proportionalitetsprincip, är att flytta den demokratiska makten över strejkrätten från den folkvalda riksdagen till en godtycklig nämnd med arbetsgivarmajoritet. Det är helt oacceptabelt.
Regeringens förslag är inte färdigt. Låt regeringen nu veta vad fackföreningsrörelsen anser om sådana inskränkningar. Skriv till Mona Sahlin från din klubb, avdelning eller förbundet och protestera mot att regeringen överväger försämringar i strejkrätten.
Om du undrar över hur man kan utforma brevet till Mona Sahlin så finns det ett förslag på hemsidan ArbetsOrätten www.kurt.nu fliken ArbetsOrätt Nyhetsbrev 2. I Nyhetsbrev 1 analyseras utredningsförslagen som man nu arbetar med i regeringskansliet.