Yttrandefriheten avskedad

Ericsson gör mobiltelefoner. Det är en högteknologisk produktion som kräver både duktiga konstruktörer och arbetare. Men det verkar som om det missar någonstans för många av Ericssons telefoner börjar få rykte om sig att ha glappande batterier, dålig mottagning och kort batteritid. Konkurrenterna seglar förbi Ericsson.

Muhammad jobbade på Ericsson i Kista och var skyddsombud. 1997 blev det en stor vattenläcka och lokalerna dränktes i vatten. De torrlades, men flera av de anställda var oroliga. Man fruktade att det kunde bli överslag när man startade maskiner med en spänning på 130.000 volt i fuktiga lokaler. Muhammad kontrollerade med huvudskyddsombudet som gav honom grönt för att stoppa arbetet med hänvisning till risken för överslag. Arbetsledaren beordrade trots det de anställda att jobba. När Muhammad motsatte sig det blev han avskedad.

Också Lahoucine jobbade på Ericsson. Han fick en belastningsskada genom jobbet och blev sjukskriven. Som rehabilitering fick han efter mycket tjat arbeta i receptionen och det fungerade bra. När provperioden var slut fick han återgå till att vara sjukskriven. Tiden gick och inget hände. Lahoucine blev alltmer desperat. Han började bombardera, först arbetsledare, sedan chefer allt högre upp i organisationen, med klagomål. Till sist skrev han brev till högste chefen och klagade. Då blev han avskedad, eftersom man såg hans brev som ett hot.

I en demokrati är yttrandefriheten en så viktig rättighet att den oftast skyddas i landets grundlag. I Sverige skyddas yttrandefriheten av tre grundlagar: Regeringsformen, Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

Men grundlagsskyddet gäller bara mot det allmänna d v s. för stats- och kommunalanställda. På privata arbetsplatser finns inget grundlagsskydd för yttrandefriheten. Därför är inte grundlagarna de viktigaste lagarna för yttrandefriheten på arbetsplatser i Sverige, utan anställningsskyddslagen. En arbetstagare som är trygg i sin anställning vågar också kritisera vilket gör att missförhållanden på arbetsplatsen undanröjs på ett smidigt sätt innan de hunnit bli stora problem.

Tyvärr har anställningsskyddet i Sverige gröpts ut genom såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringars försämringar av lagen. Yttrandefriheten urholkas också genom att en allt större andel av den statliga och kommunala verksamhet privatiseras eller bolagiseras. Kontrollen av skattefinansierad verksamhet kan då inte längre ske med stöd av den yttrandefrihet och tryckfrihet som gäller för det offentliga.

Detta är bara exempel på den lagliga utveckling som lägger en rättslig grund för tystare arbetsplatser. Det är alltså ingen situation som skapats av slumpen eller utvecklingen, utan en möjligen omedveten effekt av ett allt sämre lagskydd för de anställda.

Vad har nu mobiltelefoner, skyddsombud, en klagande brevskrivande arbetare och yttrandefrihet med varandra att göra.

Hur tror du arbetare i Ericssonkoncernen tänker när de får veta att ett skyddsombud som vågar stå upp mot en arbetsledare och när en arbetare som skriver brev till högste chefen, avskedas. Det skulle väl vara naturligt om de drar slutsatsen att i den här koncernen går det bäst för den som håller käft och inte bråkar.

Vad blir då effekten? Ericsson får tysta arbetsplatser. Och på tysta arbetsplatser är det säkrast att hålla tyst om man upptäcker att batteriet glappar i den telefon som just ska ut på marknaden. På en arbetsplats där det är lågt i tak håller arbetaren sig tyst för att inte råka illa ut. För yttrandefriheten kan inte begränsas till sådana saker som är nyttiga för företaget. Det är det som är problemet för arbetsgivaren. Skapar han tysta arbetsplatser försvinner initiativförmågan och fel och brister rapporteras inte. Hugger man huvudet av budbäraren, som gamla tiders härskare gjorde med den som kom med dåliga nyheter, vill ingen bli budbärare.

Yttrandefriheten är en av de viktigaste kännemärkena på en demokrati. Utan yttrandefrihet fungerar helt enkelt inte demokratin. Men den är också effektiv. Korruption, maktmissbruk, slöseri med offentliga medel avslöjas utan att man behöver någon dyr byråkratisk apparat som kontrollerar statsapparaten. Det är yttrandefriheten, genom en kritisk allmänhet, vakna tidningar, radio och TV som kontrollerar och korrigerar. Men på privata arbetsplatser i dag saknas skydd för yttrandefriheten.

Yttrandefrihet på arbetsplatsen är alltså inte bara bra för demokratin utan också nyttig för produktionen. Det företag som tystar sina arbetare får en ineffektiv produktionen. Varför tror man inte att demokratins främsta medel är effektivt där? När ska Ericsson och andra företag i Sverige lära sig det?

Men att företagen lär sig vad som är företagsekonomiskt effektivt räcker inte. Regeringen måste inse att om man behåller ett gammalmodigt tänkande i den arbetsrättsliga lagstiftningen in i 2000-talet kan Sverige se sig blåst på den nya högteknologiska produktion, som man menar skall bli det nya millenniets drivkraft för den svenska ekonomin.

Yttrandefriheten är naturligtvis också ett värde i sig, som gör att den ska gälla även på privata arbetsplatser? Parollen tig och lyd hör inte hemma i en demokrati.

I Arbetsorätten 4 Yttrandefrihet på arbetsplatsen på min hemsida www.kurt.nu kan Du läsa mer.

1999-11-27

Kurt Junesjö