Fattigauktioner på våra gamla

Stat landting och kommun med sina bolag upphandlar varje år för  mer än 250 miljarder kr. En så stor köpkraft är ett mäktigt verktyg för att styra samhällsutvecklingen. Genom urval av leverantörer skulle det gå att förändra inställningen till miljö, jämställdhet, etnisk diskriminering och arbetsmiljö för att bara ta några exempel.

I dag säljs i Sverige nästan endast papper som tillverkas utan miljöfarligt klor. Det är ett resultat av en medveten inköpspolitik från kommuner och landsting som drev fram en miljövänligare tillverkningsprocess. Det visar hur man genom riktade inköp kan påverka produktionen så att den blir miljöriktig.

Så utnyttjas inte offentlig upphandling i Sverige i dag. EG-rätten sägs lägga hinder i vägen. Tvärtom medför offentlig upphandling social dumping d.v.s. man konkurrera om lägsta pris genom att sänka de anställdas löner och anställningsvillkor. Den offentliganställda tappar i regel sina bättre anställningsförmåner t.ex. den längre semestern, den lägre pensionsåldern när de går över till privata avtal. Konkurrens med sämre anställningsförmåner kallas  social dumping. Det får inte det allmänna ägna sig åt, men Sverige har inte skrivit under den ILO-konvention nr 94 som förbjuder det. Svenska domstolar förbjuder t.o.m. krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling.

De anställda får också betala med otryggare anställningar. Anbudstiden brukar vara så kort som 2 - 5 år och då kan anställningen upphöra. Det ständiga bytet av arbetsgivare medför också att svaga grupper på arbetsmarknaden som äldre, handikappade och kvinnor med små barn lätt blir av med sin anställning och inte får någon ny. Den s.k. besparingen i ena ändan av systemet kan då lätt ätas upp av kostnader för a-kassa, sjuk- eller förtidspension eller kanske t.o.m. socialhjälp.

Lars var klubbordförande vid Swebus i Uddevalla. I augusti 1999 blev han arbetslös i samband med att företaget förlorade trafiken till Buss i Väst. Övriga anställda vet att det beror på att han är tuff som facklig företrädare. Lars var inte ensam. När Buss i Väst tog över verksamheten från Swebus var Gert-Åke sektionsordförande. Han fick inte ens svar på sin ansökan om nytt jobb hos Buss i Väst. Leif och fyra andra med fackliga uppdrag var de enda som inte fick jobb hos Dalabuss när företaget 1999 tog över efter det att Vasatrafik i Dalarna för lorat trafiken. (Kommunalarbetaren nr 2/2000) Även den fackliga verksamheten hotas alltså.

Dt här är en utveckling som kommit under 1990-talet när facken varit svaga genom den stora arbetslösheten.

Men vi elektriker är ju inte offentliganställda, kanske Du tänker. Vi har nog med vårat. Det där får väl deras fack klara av.

Ja så enkelt är det inte.

Många borgerligt styrda kommuner utnyttjar offentlig upphandling som ett sätt att kringgå den rättssäkerhet och den insyn det allmänna ska ha när det gäller förvaltning av offentliga medel.

Yttrande och tryckfrihet för de anställda och medborgarens rätt till insyn i verksamhet som drivs med skattemedel, men är privatiserad, försvinner också. Som lök på laxen medför privatisering av offentlig verksamhet att möjligheterna till demokratisk kontroll av hur skattemedel används blir liten. Personalen går från att ha en grundlagsskyddad yttrandefrihet som offentliganställda till att få tystnadsplikt som huvudregel som privatanställda. Offentlighetsprincipen försvinner och allmänna handlingar blir privata och därmed sekretessbelagda.

Den här minskande insynen i hur våra skattemedel används är en fråga som berör hela samhället.

Sarah Wägnert - en modig anställd på ett hem för gamla - visade hur hennes arbetsplats, genom den offentliga upphandlingen hade blivit ett helvete för de gamla. Och alla blir vi gamla någon gång och får föräldrar som blir det.

När man handlar upp  mjuk ”social” verksamhet som vård av i synnerhet svaga grupper som utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och åldringar är det svårt att  mäta verksamheten i objektiva termer. För ett privat företag är vinsten den starkaste drivkraften. Det är inget fult i det, ett privat företag som inte ger vinst, överlever inte. Men själva vinstmotivet blir ett hot mot dessa svaga grupper. Kan man  göra vården billig ökar vinsten. För att kompensera detta skulle det behövas bättre insyn och kontroll i privat driven offentlig verksamhet än i offentligrättsligt driven. Nu blir  det alltså tvärtom.

I sin självbiografiska Nässlorna blomma berättar Harry Martinsson hur han som fattigbarn auktioneras bort till den bonde som bjöd lägst för att ta hand om honom.

I dag auktioneras våra åldringar bort av Stockholms stad till det företag som kan driva verksamheten i samma spår som tidigare till lägsta pris.  (SvD 000730). I privatiseringen spår kommer följdriktigt rapporter om bristande vård av de gamla.

Men det är inte bara våra åldringar som drabbas. Stockholm och andra borgerligt styrda kommuner skall konkurrensutsätta, som det så fint heter, allt från parkskötsel, städning ända till socialtjänsten. Och vid privatiseringar är det de anställda och medborgarna som får betala vinsten.

Varför har inte facken agerat?

Man har sett det hela som en teknisk juridisk fråga och inte insett hotet. LO tittar nu på frågan, men det behövs en ordentlig facklig mobilisering för att flytta på de tunga intressen som nu tjänar pengar på att göra samhället sämre och mindre demokratiskt.