Arbetstidsförkortning till varje pris?

Regeringen jobbar på en arbetstidsförkortning. Trycket är stenhårt från regeringens samarbetspartner, Vänsterpartiet, V och Miljöpartiet, Mp. Den är nu lagd på is p.g.a. att  Mp och s inte lyckades komma överens. Förslaget kommer nu att användas som valfläsk inför nästa val.

Arbetstidsförkortningen är enligt V och Mp en viktig jämställdhetsfråga. Men det gäller förstås bara om mannen använder arbetstidsförkortningen till att ta en större del av hemarbetet. Kvinnan kan då avlastas sin traditionella roll som dubbelarbetande dygnetruntarbetare.

TCO har varit den starkaste fackliga kraften  för en arbetstidsförkortning. TCO har t.o.m. skrivit ett förslag till en ny lag om arbetstid (Vill du läsa det i sin helhet så se http://www.tco.se/arbetstiden.htm). Men redan den inledande rubriken i förslaget är skum. Den  lyder :

Flexibilitet och valfrihet är nyckeln

Det är arbetsgivarens språkbruk. För flexibilitet i arbetslivet är när arbetstagaren får lämna sin valfrihet åt arbetsgivaren. Är det verkligen så illa att vår näst största arbetstagarorganisation lägger ett arbetsgivarförslag? Lagförslagets nyckelparagrafer har rubriken Arbetstagarens önskemål och behov. Den viktigaste regeln är:

Arbetstiden ska förläggas med hänsyn både till verksamhetens krav och till arbetstagarens önskemål och behov.

Det låter  bra ända till dess man får det förklarat i nästa paragraf i TCO:s förslag;

Arbetstagarens önskemål om arbetstiden längd och förläggning skall tillgodoses om de är förenliga med verksamhetens krav. Om arbetstagarens önskemål inte tillgodoses skall han eller hon underrättas om den sakliga grunden till detta.

Det är ju snällt att TCO tycker att arbetsgivaren ska lyssna på vad jag som arbetstagare säger, men vad inne­bär egentligen det där att mina önskemål ”skall tillgodoses om de är förenliga med verksamhetens krav”. Ja TCO förklarar inte det. Men texten är likalydande med den tidigare arbetstidsutredningens hårt kritiserade förslag till en ny arbetstidslag.

Så här förklarar  utredningen samma bestämmelse:

Ytterst skall det emellertid finnas möjlighet för arbetstagaren att få arbetsgivarens bedöm­ning av sina önskemål prövade i domstol. Det skall dock framhållas att domstolens bedömning endast kan avse den del som gäller sakligheten i arbetsgivarens bedöm­ning. Det kan alltså inte komma i fråga att domstolen gör en prövning av om arbets­givaren gjort en riktig bedömning av vad verksamheten kräver”.( SOU 1996:145. sid. 190. Min kursi­vering). Det är alltså arbetsgivaren som helt själv bestämmer vad verksamheten kräver. I själva verket överlämnar alltså TCO - trots de vackra orden - till arbetsgivaren att enligt sina § 32-befogenheter (Arbetsgivarens rätt att fritt leda och fördela arbetet), fritt förfoga över arbetstidens förläggning.

Och det blir än värre

Enligt § 14 i lagförslaget får arbetsgivaren bestämma den ordinarie arbetstiden, inte genom kollektivavtalet som i dag, utan i anställningsavtalet, alltså det avtal som arbetstagaren och arbetsgivaren är överens om vid anställningen. Då är arbetstagaren i ett klassikt underläge, eftersom alternativet till att acceptera arbetsgivarens villkor ofta är arbetslöshet. Ett exempel: Arbetsgivaren får enligt lagförslaget  fritt förkorta arbetstiden från 40 timmar per vecka till 37,5 timmar i genomsnitt per 12-veckorsperiod. Som belöning för arbetstidsförkortningen från 40 till 37.5 timmar  får arbetsgivaren inom en 12 veckorsperiod ha 13-timmarsdag ena veckan och 4-timmarsdag nästa, eller hur nu arbetsgivaren tycker är bäst.

Har gubbarna på TCO inga barn som de ska hämta på dagis? Tror de verkligen att dagis glatt och villigt håller öppet 13 timmar plus restid ena veckan och 4 timmar nästa? Och vad kostar förlusten av  övertidsersättning arbetstagaren, när arbetsgivaren inte behöver beordra övertid, utan kan använda den ordinarie arbetstiden som dragspel? Och vad händer med de TCO-tjänstemän som redan nu har 37,5 timmars veckoarbetstid, en icke oansenlig grupp. Får deras arbetsgivare denna förtjusande flexibilitet alldeles gratis? Det verkar inte vara en lysande facklig strategi.

Ur allmän synpunkt är det två saker som är allvarliga med detta förslag . Den ena är att det överflyttar i arbetsgivarens händer viktiga fackliga beslut, kontrollen över arbetstidens förläggning. Denna fackliga eftergift är inte ens kompenserad med en garanti för lönehöjning som motsvarar arbetstidsförkortningen.

Den andra är att TCO:s förslag tas på fullt allvar av regeringskansliet. Regeringens samarbetspartner Miljöpartiet har enligt besked på TCO:s hemsida redan köpt det. Det är alltså ingen tom hotbild.

Den här typen av ”förbättringar” av arbetsrätten fick vi nog av under 90-talet. Nu kräver vi verkliga förbättringar, inte kraftiga försämringar av arbetsrätten under glittrande maskeraddräkter som  arbetstidsförkortning.

Så om det skall vara bra valfläsk så se till att stoppa TCO:s dåliga förslag i papperskorgen