Har arbetare inget människovärde?

Fryshuset i Stockholm är en verksamhet som bl.a. hjälper ungdomar på glid. Att en kille som jobbar som skolvärd där inte får vara narkotikamissbrukare, är därför självklart.

I Arbetsdomstolen (AD) avgjordes i början av januari år 2001 ett mål som handlade just om denna fråga (AD 2001 nr 3). Det påstod i alla fall arbetsgivaren. Han ville nämligen drogtesta en anställd skolvärd som tidigare varit narkotikamissbrukare och som han nu misstänkte hade återfallit i missbruk. När den anställde vägrade eftersom att han upplevde sin integritet som kränkt, sade arbetsgivaren upp honom.

Men frågan i AD gäller inte om en kille som är narkotikamissbrukare ska få jobba på Fryshuset. Den gäller något annat och mycket viktigare, nämligen om en arbetsgivare utan varje lagstöd skall ha rätt att kränka en arbetstagares integritet. AD anser det. Domstolen godkände nämligen arbetsgivarens skäl för uppsägningen och godtog denna.

Att inneha och bruka narkotika är ett brott. Om arbetsgivaren har en välgrundad misstanke om att en anställd är på arbetsplatsen och  påverkad av hasch hade han kunnat begära att polisen testar den anställde.

Men det hade polisen inte gjort. Ty för att polisen ska få göra en tvångsvis läkarundersökning, för det är faktiskt det det är fråga om i detta fall, krävs skälig misstanke om brott. Och det framgår klart av AD:s dom att arbetsgivaren inte hade några välgrundade skäl för sin misstanke.

När polisen gör en  tvångsvis medicinsk undersökning är den skyldig att följa en mängd regler som skall skydda den undersöktes integritet:

·        Undersökningen skall ske avskilt och diskret på ett sådant sätt att det inte i onödan uppmärksammas.

·        Trovärdigt vittne skall närvara om det inte är läkare som undersöker.

·        Den som undersöker skall vara av samma kön som den undersökte.

·        Om den undersökte begär det skall det upprättas protokoll över undersökningen.

·        Allt som sker är sekretessbelagt och den som bryter sekretessen kan straffas.

·        Undersökningarna sker dessutom av laboratorier med hög säkerhet och proverna behandlas så att de inte kan förväxlas eller förorenas. Det är ju brottsmisstanke det rör sig om.

Ingen av dessa förutsättningar uppfylldes mer än att den som undersökte var av samma kön.

Tvärtom går AD går i denna dom tre steg vidare jämfört med tidigare domar och öppnar ytterligare utrymme för integritetskränkningar i arbetslivet utan varje stöd av lag. (de tidigare domarna är AD 1991 nr 45,och AD 1998 nr 97, vill du läsa dem i fulltext så finns de på min hemsida www.kurt.nu)

1.      Övriga mål i AD har gällt säkerheten på arbetsplatsen, alltså skydd för arbetstagarnas liv och hälsa i farligt arbete. Det första gällde ställningsbyggararbete och det andra arbete på kärnkraftverk. När det gäller ställningsbyggare så är det klart olämpligt om arbetare är narkotikapåverkade i sådant arbete. Samma gäller i och för sig ett kärnkraftverk, men i det aktuella fallet var det  en städerska som inte hade ett skvatt med den riskfyllda verksamheten att göra. Men i AD:s dom anges ändå säkerhetsaspekten som den viktigaste. I denna nya dom utvidgas rätten också till lämplighetsbedömningar vid sidan om liv eller hälsa. Jag undrar vad statsministern skulle säga om säkerhetsvakten avkrävde honom ett urinprov när han dök upp på jobbet på morgonen. Men det blir kanske nästa spännande mål i AD. Den som lever får se.

2.      I detta fall hade arbetsgivaren en egen testutrustning som hans egen personal testade med. I tidigare domar har testen i vart fall genomförts av sjukvårdspersonal och av godkända laboratorier. Rättsäkerheten för den anställde vid felaktigheter i provtagningen är lika med 0 och det finns ingen läkarsekretess. AD valde här att åsidosätta de regler i europakonventionen för mänskliga rättigheter som säger att den undersöktes integritetsintresse alltid skall balanseras mot det motstående intresset. Med den undersökningsmetod och de former som använts här kan detta krav knappast anses uppfyllt.

3.      I denna dom slår man för första gången slutgiltigt fast att tvångsvis medicinsk undersökning är en normal del av arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Det öppnar skrämmande perspektiv. Arbetsledningsrätten ligger helt i arbetsgivarens händer. Det har AD slagit fast redan i domar under tidigt 30-tal.

Narkotika är en stygglese och det skall inte finnas på arbetsplatsen. Det skall bekämpas, men inte på detta sätt. I ett demokratiskt samhälle skall människans rätt till sin kropp och sin integritet styras av lagar och inte av gamla husbonderegler från 1800-talet. På 1970-talet var en av de viktigaste parollerna:

Bort med § 32,

dvs. arbetsgivarens oinskränkta rätt att leda och fördela arbetet. Nu är det dags att ta upp kampen igen.

Får vi inte bort § 32 kommer AD snart att trampa allt vad integritet heter under skosulorna.