Till gamla tider återgår ….

Den 25 maj 1934 lät arbetsgivaren vid Stockeby kvarn AB sätta upp ett anslag med texten:

 »Kvarnen köres treskift under söndagsdygnet.« 

Klubbordföranden Zackrisson och arbetarna vägrade att stå till  förfogande för att jobba treskift också under söndagsdygnet.   Arbetsgivaren straffade Zackrisson genom att fixa att hans anställning upphörde.   

Målet kom till Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen sade att  arbetsgivaren hade tolkningsföreträde när det gällde tolkning av  avtalet. Arbetstagarna var därför skyldiga att stå till arbetsgivarens  förfogande, trots att  man tvistade just om skyldigheten att arbeta under söndagsdygnet.  

Denna Arbetsdomstolens tolkning av civilrätten stämmer inte med det vanliga förhållandet mellan civilrättsliga parter. I ett vanligt avtalsförhållande har vardera parten rätt att innehålla sina prestationer om tvist råder om hur avtalet ska tolkas. I det här fallet hade det naturliga alltså varit att arbetarna kunnat vägra arbeta och arbetsgivaren att betala lön. Arbetsdomstolens dom går enligt professor Folke Schmidt, (en av de ledande arbetsrättslärde i Sverige), tillbaka på den från 1600-talet stiftade och först 1926 upphävda legostadgan. Enligt legostadgan förfogade husbonden över tjänarens arbetskraft. Det var inte modern arbetsrätt ens 1934 och än mindre idag.

Genom medbestämmandelagen 1976 förändrades läget till det bättre för arbetstagarna. Facket fick nämligen möjlighet att lägga tolkningsföreträde i frågor som rörde arbetsskyldigheten. Om facket lade tolkningsföreträde för att de ansåg att arbetsgivaren beordrade arbetarna att jobba med sådant som låg utanför deras arvtalsenliga skyldighet, kunde arbetsgivaren inte tvinga fram jobbet som han  kunnat enligt  principerna i 1934 års AD-dom. Nu var det arbetsgivaren som måste vänta på AD:s dom.

Tolkningsföreträdet om arbetsskyldighet (34 § MBL)  och vetorätten mot skumma entreprenörer (38-40§§ MBL) är de viktigaste förbättringarna genom MBL. De medförde nämligen  att man verkligen gav facket makten att bestämma på ett område där arbetsgivaren enligt sina § 32 rättigheter, rätten att fritt leda och fördela arbetet, tidigare varit envåldshärskare.

Tyvärr har facken varit rädda för att använda sig av dessa förstärkningar. Man har trott att man kunde få stora skadestånd om man gjorde fel. Och nu verkar det som dessa ”fegisar” ska få rätt. AD har nämligen i en dom som kom häromveckan dömt SEKO att betala över en miljon kronor i skadestånd för ett som domstolen anser felaktigt tolkningsföreträde.

När lagstiftaren konstruerade bestämmelsen om fackets tolkningsföreträde, lade han in en särskild spärr för att denna rädsla inte skulle hindra facket från att använda bestämmelsen. För att arbetsgivaren skulle få skadestånd krävdes nämligen att facket lagt tolkningsföreträdet utan fog, dvs. i klartext mot bättre vetande.

Låt oss se vad som hade hänt. När lokförarna på SJ skulle koppla in värmen på pendeltågen i Stockholm hade det flera gånger uppstått ljusbågar, så kraftiga att de kastats omkull och blivit svedda. Skyddsombudet stoppade arbetet flera gånger. Yrkesinspektionen hävde stoppen men beordrade SJ att vidta förbättringar. Trots dessa förändringar uppstod det nya ljusbågar. Till slut tröttnade SEKO och lade tolkningsföreträde enligt 34 § MBL. Tolkningsföreträdet var utformat så att de lokförare som var rädda för att koppla in tågvärmen inte skulle behöva göra det utan kunna vägra.

Redan enligt den ordning som gällde före MBL kunde en jobbare vägra utföra ett arbete om det utgjorde fara för liv eller hälsa och även att utföra särskilt obehagligt arbete, där detta inte var förutsatt vid anställningen. Nu antyder AD att om arbetstagaren själv vägrar i god tro ska han eller hon  inte  kunna dömas till  skadestånd. Men om facket i samma situation lägger tolkningsföreträde sedan behörig myndighet har bedömt att det inte finns fara för liv eller hälsa så är det lagt utan fog. Samtidigt dammar AD på med miljonskadestånd. Det är ett väldigt egendomligt resonemang. Avsikten med fackets tolkningsföreträde var ju just att låta den anställde slippa riskera bli uppsagd för ordervägran.

Att facket blint ska förlita sig på en myndighets bedömning och inte ta hänsyn till den rädsla som dess medlemmar upplever inför livsfarliga ljusbågar, strider helt mot andan och meningen bakom 1976 års arbetsrättsreform. Avsikten med arbetsrättsreformen var, även om man inte kom så långt på den vägen, att söka jämställa arbetstagare och arbetsgivare.

När man läser AD:s dom märker man  att vi är inne i ett nytt sekel. Men det var väl 2000-talet vi gick in i, inte 1800-talet?

Vill du läsa domen så finns den i fulltext på min hemsida www.kurt.nu