Den perfekta arbetaren

En tidning i Dalarna ger de anställda som arbetsgivaren anser välklädda ett extra lönepåslag. Har man ring i näsan anses man inte välklädd, vilket arbetsgivaren glatt och omedvetet förklarade i ett program i Radio P4.

Ett stort multinationellt städföretag inför etiska regler som man vill tvinga de anställda att skriva på. Här får man lova att inte strejka för att stödja arbetare i andra länder att hålla käft om allt som rör företaget och inte utan lov gå till massmedierna. Man får skriva på att det är ok att få sparken om man bryter mot en del av dessa regler.

När företagen nu börja skära ner i den lågkonjunktur som är på väg plockar man på  uppsägningslistorna in folk som är barnlediga, långtidssjuka eller allmänt oppositionella, för att bara nämna några exempel.

Hur ska då den perfekte arbetaren se ut?

Ja det ska vara en man i 33-årsåldern som är välutbildad, har 10 års yrkeserfarenhet och är beredd att jobba häcken av sig utan att kräva någon övertidsersättning. Kvinnor med barn, i all synnerhet ensamstående mammor, 52-åriga män, fackligt aktiva eller lite avvikande personer göre sig inte besvär. För att inte tala om invandrare eller handikappade.

Kan verkligen arbetsgivaren styra så här? Ja på tidningen i Dalarna hade journalistklubben godkänt lönesättningen och då är det mycket man kan göra åt det. För så länge arbetsgivaren inte diskriminerar genom lönen pga. kön etnisk härkomst, handikapp eller sexuell läggning så är det fritt fram att vara hur orättvis som helst, om han inte tar i så hårt - och då får arbetsgivaren verkligen anstränga sig i sin orättvisa - att han når upp till den av arbetsdomstolen uppställda övre gränsen lag och goda seder. I Sverige har nämligen arbetsgivaren rätt att vara orättvis. Det följer av den gamla förhatliga bestämmelsen § 32, ni vet: Arbetsgivaren äger fritt leda och fördela arbetet, fritt antaga och (avskeda) arbetare etc.

Att det sedan är en självklarhet att facket inte skall gå med på att arbetsgivaren genom lönesättningen lägger sig i om man har ring i näsan eller ej är väl för de flesta fackligt aktiva en själklarhet. Detta är verkligen något som tillhör den personliga integriteten.

Nå vad skall Fastighets göra åt städföretaget som vill tvinga de anställda att skriva på en förbindelse att man inte har rätt att strejka och att man blir uppsagd om man går till massmedia.

Ja självklart ska de anställda vägra skriva på. Problemet är de nyanställda som måste skriva på för att överhuvudtaget få jobbet.

Men det är inte så allvarligt det heller. För en enskild anställd kan inte skriva bort fackets strejkrätt. Hade det varit så hade vi nog överhuvudtaget inte haft någon möjlighet att strejka i Sverige. Det är just genom fackets styrka, bl.a. genom strejkrätten som den anställde kan skydda och förbättrar sin ställning i arbetet mot arbetsgivaren. Och vilken arbetsgivare skulle inte vilja plocka bort strejkrätten genom en enskild överenskommelse med den anställde om det vore möjligt.

Men det där med munkavle? Tystnadspliktsförbindelser får man ju som anställd numera skriva på titt som tätt. Det har blivit en modefluga för många arbetsgivare.

Det städbolaget här vill tvinga på den anställde är en överenskommelse i förväg om att detta att gå till pressen är saklig grund för uppsägning. En sådan överenskommelse om vad som är saklig grund enligt anställningsskyddslagen är ogiltig vare sig det är den anställde eller facket som träffar den. LAS är nämligen tvingande mot arbetsgivaren för att skydda den anställde och skyddet går inte avtala bort, utom i sådana fall då det är särskilt angivet i lagen. Och då är det bara facket som får träffa en sådan överenskommelse genom kollektivavtal.

Ja men då var det inte så allvarligt, vi har alltså ett bra skydd genom arbetsrätten?

Nej så enkelt är det inte. Ett sådant här agerande från arbetsgivaren skrämmer många anställda till tystnad, till att skjuta på att skaffa sig barn eller inte jobba fackligt, antingen arbetsgivaren förmår sätta sina hot i verket eller inte.

Det är en utveckling som bara facket kan sätta P för. Och det är inte facket som sitter på förbundet i Stockholm eller ens på avdelningen i Göteborg, utan facket på arbetsplatsen som skall ingripa. Reagera när du hör talas om sådana här tendenser på din arbetsplats. Diskutera det i klubben. Ta upp förhandlingar med arbetsgivaren och visa att vi nu inte är i 1800-talet, där arbetaren ska stå med mössan i handen utan 2000-talet där vi kräver att få vara fria och jämställda individer även som anställda.