Snuvade på 75 miljarder

"Obegripligt av facken att låta företagen få alla pensionspengar"

Det är förre SPP-chefen Karl-Axel Linderoth som avslöjar månadens största nyhet i Svenska Dagbladet (SvD 2001-10-24). 75 miljarde är en massa pengar. Det är tjänstemannafacken vilka som hälftenägare till sina medlemmars pensionsmedel tillåter återbetalning till företagen av överskott som uppstått genom kraftigts stigande börskurser. Börskurser som nu i samma takt sjunker vilket innebär att fonderna snart nog kommer att behöva fyllas på igen.

"Att facket kan acceptera att överskottet går enbart till företagen och inte alls till pensionärerna är obegripligt." Linderoth menar att finansinspektionen måste klara ut ansvarsfrågan. Om han därmed menar att de fackliga representanterna i styrelsen skall avkrävas sitt ansvar framgår inte av artikeln. Men medlemmarna i PTK borde kanske göra det!

Men det här rör ju tjänstemännen det är väl inte intressant för oss LO-medlemmar?

Jo i högsta grad.  Samma utförsäljning av medlemmarnas rättigheter höll på att ske för några år sedan i samband med att LO-medlemmarnas pensionssystem skulle konstrueras. Om inte några viljestarka och klarsynta förhandlare från LO-sidan hade tagit strid för medlemmarnas rättigheter hade deras pensionspengar på samma sätt berikat pensionsföretagens vinstkassor.

Till och med socialdemokraterna har gått på den stora bluffen att t.o.m. statens pensionsfonder ska förvaltas i privata företag med vinstintressen. "Om medborgarna bara får placera sina pensionspengar hos de duktigaste fondförvaltarna, kommer de blir rika och välmående pensionärer." Men de tror nog inte riktigt själva på sina löften. Den socialdemokratiska regeringen  har lagt ett lagförslag som innebär att den som inte kan försörja sig på sin pension när han eller hon fyller 65 skall ha rätt att skjuta upp pensionen 2 år till.

Men ger valfriheten inte bättre pensioner? Självklart inte,och i synnerhet inte för kollektivet. Det hela är mycket enkelt.

Pensionsplaceringar är långsiktiga, det rör ju sig om en tidsrymd på 43 år, från det LO-medlemmen fyller 22 till 65 eller om socialdemokraterna får det som man vill 67 år. Långsiktigt kan avkastningen av kapital genomsnittligt inte vara större än produktionsökningen. Vad skulle annars pengarna komma ifrån, skulle de regna som manna från himlen som i bibeln?

Men de här skickliga fondförvaltarna som skall öka våra pensioner, finns inte de? Vad alla pensionsexperter vet, men som mycket få berättar, är att om en fond blir tillräckligt stor förvaltar någon miljard eller mer, och det måste den bli för att bli lönsam, så ökar den på 40 års sikt inte med mer är index, d.v.s. den genomsnittliga börsökningen över tiden. Det beror på att fonden måste göra en riskspridning av sina placeringar. Man kan inte placera alla pengarna i Rysslandsfonder eller Asienfonder just när de rakar i höjden, för lägger man alla äggen i en korg så spricker de om den korgen ramlar i golvet.

Det som långsiktigt betyder något för hur stor pensionen blir är därför hur stora avgifter fonden tar ut för att förvalta pengarna. Och fonderna tar i dag ut ohemula avgifter. Att administrera en stor fond kostar kanske 0,2 -0,4 % av fondens kapital, men de avgifter som tas ut kan ligga så högt som mer än 2 % av kapitalet. Dessutom finns det icke redovisade kostnader som tas ut i köp och försäljningsavgifter av aktier. Summa summamarum, skillnader i avgifter kan med ränta på ränta medföra att pensionen kan skilja med mer än 1/3, bara beroende på avgifterna.

Men läget är inte ohjälpligt. Det  finns tre vägar att gå. Det bästa är att medlemmarna själva gemensamt äger försäkringsbolaget. Det kallas ett ömsesidigt försäkringsbolag och innebär att alla vinster som skapas i förvaltningen av  kapitalet går tillbaka till medlemmarna. Något sådant alternativ finns inte, för på det kan kapitalisterna inte tjäna pengar. En annan variant är att arbetsgivaren och facket har samma styrka i styrelsen och att företaget inte skall vara vinstgivande. AMF-pension är ett sådant bolag. Nackdelen med det är att arbetsgivarna har lika stort inflytande som facket, så pengarna kan inte förvaltas så att de ger någon makt för arbetstagarna. En tredje variant är att facket skaffar sig ett bestämmande inflytande i ett försäkringsbolag och samtidigt har regler som gör att man kan bestämma över medlemmarnas pengar. Sådant inflytande finns i Folksam LO avtalspension.

Problemet är att Du och jag som individer är små och svaga mot de stora fonderna. Vi kan visserligen rösta med fötterna mot fonder som tar ut ohemula avgifter, men om alla gör det, vart tar man då i vägen? Ett så långsiktigt sparande kräver därför att vi är enade som kollektiv, för då är vi starka kan ställa krav mot kapitalet. Och det är bara facket som har den styrkan.

Men inget hjälper om facket sviker. Mot det fins bara medlemsdemokrati som medicin. Så var frågvis och elak Gå framförallt inte på bluffen att Du skall bli rik genom rätt placering av dina pensionspengar. Du kan undvika att bli lurad, men det är i stort sett det hela.