Strejkrätten hotad - igen

Facken tecknar lönekollektivavtal. Vad är det för något? Jo det är vanlig handel där facket säljer något till arbetsgivaren mot något annat. Köper man ett kylskåp och betalar 4 700 kronor blir man ägare till kylskåpet. Men vad köper och säljer facket? Facket säljer fredsplikt under avtalsperioden. Arbetsgivaren köper garanterad strejkfrihet. Själv säljer arbetsgivaren garanterade löner och avtalsvillkor under samma period. Strejkrätten är alltså fackets handelsvara och enda verksamma maktmedel. När kollektivavtalet är tecknat är handelsvaran borta. Då säger det sig självt, att ju svagare strejkrätten är, dess mindre har facket att sälja. Konsekvens: Dålig strejkrätt, dåliga avtal.

Arbetsgivaren har alltså ett stort intresse av att fixa så att strejkrätten begränsas för då kan han köpa billigare arbetskraft. Men det finns ett problem. För det är bara riksdagen som genom att stifta lagar, kan inskränka strejkrätten, såvida man inte har så korkade fack, att de själva genom avtal inskränker strejkrätten. Sådan korkade förbund finns men det ska vi inte tala om nu. Och riksdagen som beslutar om strejkrätten väljs genom allmänna val. Eftersom arbetarna är nästan 4 miljoner av väljarna är det svårt att låta bli att förlora röster om riksdagen inskränker strejkrätten. Det fick borgarna verkligen veta i det senaste valet.

Hur gör man då om man vill inskränka strejkrätten utan att stöta sig med arbetarväljarna. Ett bra sätt är att få domstolen att tolka de lagar som redan finns, så att de minskar strejkrätten. Men det är svårt med landets lagar, för de är ganska tydliga. Då är det nyttigt ur arbetsgivarens synpunkt att istället försöka med europalagarna för de är ännu ganska outforskade. En sådan ganska nyttig lagstiftning för arbetsgivaren är den fria rörligheten för varor i EG-lagstiftningen (ja det heter fortfarande så trots att vi är med i EU).

Och det är inte så konstigt. EG-fördragets huvudsyfte, alltså EG:s grundlag, är att vara en näringsfrihetsreglering, dvs. en lagstiftning som skall skydda företagens rättigheter att flytta varor och tjänster.

Reglerna i vår egen grundlag ska däremot skydda medborgarens fri- och rättigheter, däribland strejkrätten. Om Transport drar i gång en blockad mot importen av varor på lastbilar eller om Elektrikerförbundet blockerar elkabeln från Danmark, så är det ett sätt att fixa ett avtal genom att sätta press på motparten. Men det sker ju just genom att stoppa den fria rörligheten av varor, och kommer alltså i konflikt med skyddet för näringsfriheten i europarätten. Och att strejkrätten kommer i konflikt med näringsfriheten är ju inte så konstigt, eftersom hela vitsen med en facklig stridsåtgärd är att hindra näringsverksamheten.

EG-lagstiftningen och arbetarnas rättigheter att strejka ligger alltså på direkt kollisionskurs. Och konflikten mellan demokratiska rättigheter och den fria rörligheten inom EU har åter aktualiserats i ett mål i EG-domstolen, mål C-112/00, Eugen Schmidberger ./. Österrike. Den som ska föreslå hur domstolen ska döma, Generaladvokat Francis G. Jacobs säger saker som ger otäcka vibrationer när det gäller strejkrätten.

En stor del av trafiken mellan Italien och övriga delar av norra Europa passerar genom Österrikiska Alperna. Österrikiska myndigheter tillät en demonstration för att protestera mot miljöförstöringen som stoppade tung trafik i 28 timmar. Schmidberger hade ett åkeriföretag. Han stämde staten Österrike och begärde skadestånd för den inkomstförlust han fick pga. demonstrationen. Han menade att Österrike hade brutit mot EG-rättens regler om den fria rörligheten för varor genom att tillåta demonstrationen.

Generaladvokat Jacobs förslag till dom är oroväckande. Han föreslår nämligen att EG-domstolen ska gå in och pröva om den Österrikiska rätten till demonstrationsfrihet stämmer med EG:s regler om rätten till fri rörlighet. Visserligen ska Österrike frias i just det här fallet. Men det framgår alldeles tydligt att nästa gång t.ex. ett fackförbund är lite tuffare med sina åtgärder mot den fria rörligheten än de demonstrerande medborgarna i Österrike, så kommer strejken att förbjudas. Och EG-rätten tar i det här fallet över landets lagar, till och med landets grundlagar.

Det här är inget nytt från EU-byråkraterna. EG-kommissionen krävde redan den 4 november 1997 att de vägspärrar som de franska transportarbetarna upprättat och som stoppade trafiken till och från Frankrike skulle tas bort eftersom denna blockad hindrade den fria rörligheten för varor.

EG-kommissionen försökte ungefär samtidigt att fixa ett förslag som hindrade stridsåtgärder. Efter massiva protester från facket, blev förslaget bara en skyldighet att lämna upplysningar. (Rådets förordning nr 2679/98 om den inre marknadens sätt att fungera). P.g.a. protesterna innehåller lagen t.o.m. ett förbud att tillämpa dess bestämmelser så att de hindrar strejkrätten enligt det egna landets lagar. Men begränsningen gällde bara just den lagen, som framgår av Jacobs förslag till dom.

Det är allvarligt att grundläggande fackliga rättigheter, som strejkrätten, gång efter annan behandlas som icke befintliga i EG-domstolens och EG-kommissionens försök att upprätthålla den fria rörligheten över nationsgränserna. Och vad som är ännu värre är att den svenska regeringen inte säger ett smack, utan tyst accepterar EU-byråkraternas försök att kväva våra grundläggande rättigheter.

Vill Du läsa Jacobs förslag i sin helhet eller en artikel som jag skrivit till Lag och avtal om detta ämne, kan du hitta dem på min hemsida www.kurt.nu  2002-02-22