Vem ska bestämma över ditt liv?

Det blåser kring SL, Storstockholms Lokaltrafik. Ja, inte kring tunnelbanetågen, för de står ofta stilla pga. bristande underhåll, utan om det som brukar kallas toppen, styrelsen och verkställande direktören.

VD: n tvingades avgå pga. alltför omfattande representation. Men tillförordnad VD, Ingemar Ziegler är inte sämre. I det landstingsägda bolag där han tidigare var VD för hade han följande representation på en lunch för 12 personer (!): 15 flaskor champagne och dyrt rödvin, 14 starköl, 24 snapsar, 15 konjak 1 glas punsch och 2 glas likör.

Du läste inte fel, det kallades lunch. Man undrar vad kommunalarbetarna, för det är ju det de är, de är ju betalda av skattepengar, gjorde efter lunch.

Moderaten Elwe Nilsson som under den borgerliga tiden var ordförande i SL anser att en sådan representation är normalt affärsbeteende (SvD 2003-05-11).

Av detta kan man dra tre slutsatser.

1.      Offentlighetsprincipen är bra. Hade det varit i privata stiftelser eller bolag som skattebetalarnas pengar brändes av och inte kommunala bolag, hade journalisterna inte haft rätt att få ut spritnotorna.

2.      Att driva skattefinansierad verksamhet i privata former som AB eller stiftelser kräver helt andra kontroll- och styrmedel än de som finns i dag. Offentlig förvaltning har privatiserats i en rasande takt, men förvaltningsrättslig kontroll och skydd för skattebetalarnas pengar och rättsäkerhet finns inte.

3.      Det finns två sorters moral i Sverige. En som gäller för topparna, som kan sno åt sig miljonlöner med löneökningar på 10-tals procent och mer, representera för tiotusentals kronor och vara oärliga, utan att man lyfter på ögonbrynen, och en för den vanlige knegaren, där man sänker sjuklönen och säger att det är oansvarigt ur samhällsynpunkt om löneökningen för en kvinna som tjänar 12 000 kronor blir mer än 3 till 4 %.

Men det är en moral som vi inte ska acceptera. Att lågavlönade kommunalanställda inte får någon lönehöjning när topparna ägnar sig åt denna typ av penningslöseri är osunt.

Elektrikerförbundet har varslat om stridsåtgärder, framförallt för att komma till rätta med problem som man har haft inom branschen under mer än 20 år, bl.a. detta med pressade byggtider. De medför att det bara är 10 % av alla byggnadsarbetare är som kan jobba kvar tills de uppnår sin ordinarie pensionsålder. Resten 90 % alltså blir sjukpensionärer eller utslagna på något annat sätt.

Näringslivet utnyttjar alltså arbetstagarna på ett sätt som är samhällsekonomiskt olönsamt. SEF:s förslag mot pressade byggtider fixar detta.

Elektrikerförbundet varslade om stridsåtgärder för att komma till rätta med dessa missförhållanden. Men man gjorde det som enda LO-förbund i solidaritet med de lågavlönade kommunalarbetarna.

Under de senaste 20 åren har fackföreningsrörelsen pressats tillbaka. SEF är faktiskt det enda förbund som med nya metoder försöker flytta fram arbetstagarnas positioner. Vill Du läsa mer om det, så finns SEF: s program Kollektivavtal för framtiden på min hemsida www.kurt.nu

Men nu gäller det inte lönen, utan en dräglig arbetsmiljö och möjligheten att bestämma över sitt eget liv. Då är arbetsgivaren stentuff. För där har ingen fackförening under de senaste 30 åren ställt krav, än mindre fått igenom dem.. Och lyckas SEF, så finns det naturligtvis enligt arbetsgivarna en stor ”risk” för att andra förbund följer efter.

Det kommer därför inte att bli några lättköpta segrar som SEF kommer att vinna i sin kamp för bättre arbetsförhållanden. Vi kan räkna med att SAF eller Svenskt Näringsliv som de har behagat döpa om sig till, kommer att lägga ett oerhört tyck på EIO att inte ge efter. Så bered er på en svår och tuff kamp för bättre arbetsförhållanden.