Hur får det lokala facket makt över lönen?

Hur är det att jobba med lönefrågor som lokal facklig företrädare? Ja, de som varit med länge i gamet vet att det blivit jobbigare. Det är svårare att få ledigt, arbetsgivaren gör ofta sura miner när man jobbar fackligt, och dessutom tenderar förtroendemännen i dessa individuella löners tid att själva sacka efter i lönehänseende.

De som är så djärva att de blir fackligt aktiva som tidsbegränsat anställd får ofta inte förlängt förordnande . De förekommer också att fackliga förtroendemän får sämre arbetsuppgifter.

I dag har vi dessutom ofta löneavtal som medför att de lokala fackliga förtroendemännen inte har några verkningsfulla maktmedel att påverka den lokala lönen. Blir man inte överens med arbetsgivaren bestämmer han ofta ensidigt hur lönen ska läggas ut. De lokala fackliga förtroendemännen sitter därför i en dubbel sax.

De centrala löneavtalen lägger ofta ned lönesättningen lokalt, men ger inte de lokala fackliga företrädarna reella påtryckningsmedel. En facklig förtroendeman som kämpar för principer som strider mot arbetsgivarens intressen, kan därför själv drabbas de av arbetsgivarens missnöje, utan att komma någon vart.

Som om detta inte skulle vara nog får de fackliga förtroendemännen ofta arbetskamraternas missnöje riktat mot sig. Genom löneöverenskommelsen med arbetsgivaren får de ta ansvar för en lönesättning som de egentligen inte har några maktmedel att påverka. Medlemmarna upplever emellertid, eftersom förtroendemännen deltar i förhandlingarna, att facket är ansvarigt för dessa. Facket får bära hundhuvudet för orättvisa löner, när det är arbetsgivarens dåliga lönepolitik som bär ansvaret.

Det här är ett omöjligt läge. Ska man föra ned lönesättningen lokalt, borde man också flytta maktmedlen lokalt. Det skulle kunna ske på olika sätt.

Ett sätt är naturligtvis att man lämnar ett öppet avtalsläge, så att de fackliga förtroendemännen har rätt att påkalla lokala stridsåtgärder mot företaget. Tyvärr är det orealistiskt. Om man inte behåller makten över strejkvapnet centralt, får man snart en situation med ständiga småstrejker. Det gör det lätt att övertyga allmänheten om att strejkrätten måste inskränkas. Det var ett av de viktigaste argumenten Margaret Thatcher i England så framgångsrikt använde för att fixa den mest arbetstagarovänliga arbetsrätten i hela Europa. Dessutom medför en sådan ordning en splittring av det viktiga strejkvapnet, vilket gör det mindre effektivt och användbart.

En annan variant är att man ser till att den facklige förtroendemannen får ett reellt påtryckningsmedel. Ett sådant ganska verksamt påtryckningsmedel är att när man inte är överens fördelas hela lönepotten jämnt över alla arbetstagare. Den typen av påtryckningsmedel finns i några få avtal.

Man kan också köra avtalsrörelsen baklänges. Man börjar alltså med lokala förhandlingar där man kommer överens om hur lönen ska se ut. Sedan de olika avtalsområdena har träffat lokala överenskommelser så kollar de centrala avtalsparterna hur man har lyckats inom de olika områdena. Har man då misslyckats med att komma överens på ett visst företag, så får de centrala avtalsparterna möjlighet att korrigera felaktigheterna i den lokala lönesättningen.  Det ger stora möjligheter för de lokala parterna att förhandla. Blir man inte överens lokalt har man nämligen stridsrätten centralt att tillgripa för att få till ett rimligt lokalt löneavtal.

Ett sådant system skulle dessutom ha den fördelen att det verkligen bygger upp en stark lokal organisation. Den har ett reellt inflytande på lönesättningen i den centrala förhandlingen. Det har den inte idag.

Men vad gör man då under tiden som man inte har de kraftfulla avtalsverktyg som vi pratade om ovan?

1.      När du som facklig förtroendeman jobbar med individuella löner, låt inte din eller arbetsgivarens subjektiva uppfattning styra lönesättningen. Se till att facket arbetar fram och ställer krav på objektiva kriterier för lönesättningen, om sådan inte redan finns i avtalet, som ålder, år i yrket, utbildning, hur många kvalificerade, objektivt beskrivna arbetsuppgifter arbetaren klara av, låg lön, jämställdhet etc.

2.      Lyckas klubben eller löneförhandlarna inte med en rimlig lönesättning ska  man inte ta ansvar för arbetsgivarens dåliga lönepolitik. Får ni inte igenom en just löneöverenskommelse, låt arbetsgivaren sätta lönen själv. Använd sedan den orättvisa lönesättningen som ett sätt att höja lönen för de missgynnade i nästa förhandlingsrunda.

3.      Har ni ackord, finns det ju dessutom alltid metoder att gå runt en orättvis individuell lönesättning genom att öka ackordsvolymen. Det finns inget rättvisare lönesystem än ackordet, för det ger exakt lön efter prestation.