Det går inte döda ett enat fack!

I Kanada finns fortfarande stora och starka vargflockar. När de ska döda ett byte som är skyddat i sin flock t.ex. en älg, väljer vargflocken ut ett djur i bytesflocken. Genom att förfölja bytesdjuren under många dagar, försöker varagarna skilja ut det valda bytesdjuret från sin flock, för att sedan döda det när det är ensamt.

SEF är ett stridbart förbund och en nagel i ögat på arbetsgivaren. Under de senaste åren och även i årets avtalsrörelse har förbundet ställt avtalskrav som fått Svenskt Näringsliv att säga att SEF ifrågasätter avtal som har hundraåriga traditioner på den svenska arbetsmarknaden. Och det är rätt! För vad SN då syftar på är den överenskommelse som SAF och LO träffade genom 1906 års decemberkompromiss, och som innebär att alla LO-förbunds avtal ska innehålla en bestämmelse som skyddar arbetsgivarens arbetsledningsrätt, arbetsgivarens § 32-befogenheter eller arbetsgivarens avtalsenliga rätt att vara orättvis, som SEF har döpt om denna bestämmelse till i årets avtalsrörelse.

Nå vad har nu detta med Kanadas vargar att göra. Jo Arbetsgivarorganisationen EIO lade i avtalsförhandlingarnas slutskede den 1 april fram ett förslag till förändringar i 2004 års avtal som i praktiken innebär:

Att anställningsskyddslagens skyddsregler i sin helhet blir beroende av arbetsgivarens välvilja. Arbetsgivaren ska själv kunna styra hur turordningskretsen vid uppsägning pga. arbetsbrist ska se ut. Genom att göra det kan arbetsgivaren göra en turordningskrets, där bara alla de han vill bli av med, finns med. Och över denna turordning skulle SEF enligt förslaget inte ha något inflytande. I praktiken innebär det att anställningsskyddet i LAS avskaffas.

Att reglerna för att utföra arbete på ackord ändras så att också ackorden i praktiken avskaffas. Och ackordssystemet är i dag det viktigaste instrumentet för att montörerna ska ha ett bestämmande inflytande över arbetstakten och hur arbetet planeras och utförs. I klartext: Arbetsgivaren vill utvidga sin rätt att vara orättvis ytterligare.

Att lönepotten, i strid mot gällande lagstiftning, som förbjuder diskriminering av tidsbegränsat anställd personal, inte ska läggas ut på visstidsanställda.

Den erbjudna lönenivån ligger på 5,3% på 3 år medan exempelvis Metall fick 6,9 %.

Man väntar med att lägga detta skambud till dess alla andra LO-förbundsavtal som är öppna har träffats. Byggnads och Målarna skyddade i sina uppgörelser sina viktiga frågor och Målarna träffade till och med avtal om skydd mot pressade byggtider. EIO vill bara gå med på att tillsätta arbetsgrupper. Och finns det någon fråga som utretts under de senaste 20 åren, så är det pressade byggtider.

Självklart finns inte något av SEF förslag till förbättringar med i förslaget, endast avtalsförsämringar. I praktiken är det blankt nej till alla dessa frågor om att ändra maktpositioner på arbetsmarknaden.

Det är därför alldeles uppenbart att man vill exponera förbundet ensamt, precis som vargarna skiljer ut den ensamma älgen.

Med det är en stor skillnad i den här liknelsen. Vargarna skiljer ut det svagaste bytesdjuret. Arbetsgivarna skiljer ut den farligaste motparten, den som vill ändra den sedan 100 år gällande regeln att arbetsgivaren har avtalsenlig rätt att vara orättvis.

Den här strategin ligger inte bara EIO bakom, den är samordnad med Svenskt Näringsliv. Att arbetsgivarna är samordnade framgår av ett utspel som EIO gjorde när man lämnade skambudet den 1 april. Man överlämnade också ett papper från SSAB. Enligt papperet måste en tilltänkt entreprenör uppge om entreprenörens personal är organiserad i SEF när SSAB i Oxelösund gör om och bygger till sina elinstallationer. Syftet med denna åtgärd är att SSAB skall välja bort företag med anställda som var medlemmar i SEF.

Men det finns tack och lov ytterligare ett fel med liknelsen om älgen och vargarna. För SEF är ingen ensam älg. SEF består av alla sina medlemmar. Och de har tidigare visat att de genom sammanhållning kan bestå och utvecklas som förbund.

SEF firar snart sitt första 100-årsjubilium. Medlemmarna kommer att se till att det inte räcker med bara ett hundraårsjubileum, det ska bli flera. Och arbetsgivaren kommer snart att märka vilken styrka förbundet har i sina enade medlemmar.