Kollektivavtal för framtiden

Nytt avtal träffat , med många goda karameller.

Arbetsmiljön var till den 30 maj 2004 arbetsgivarens område. Det kan väl inte stämma, säger Du: Arbetsmiljölagen, skyddsombuds stoppningsrätt av farliga arbeten, arbetsmiljöverkets föreläggande etc. har ju givit arbetarna rättigheter. Jo det är sant, men skillnaden mot det nya avtalet är att arbetsmiljöbestämmelserna nu också är den del av installationsavtalet. Arbetsgivaren kan inte längre lugnt sitta på ändan och vänta på Arbetsmiljöverkets beslut. Det är en långsam och trög hantering, inte för att arbetsmiljöinspektörerna är dåliga, utan pga. att det finns 933.446 arbetsställen medan Arbetsmiljöverket bara hinner med att besöka ca 30.000 arbetsplatser om året alltså drygt 3 %. Arbetsmiljölagen bygger dessutom på en  byråkratisk process med straffsanktioner och tröga polisutredningar där besluten kan överklagas i åratal.

Men nu är arbetsmiljön en partsfråga.  Så snart en facklig förtroendeman berättigat klagar på arbetsmiljön, så är arbetsgivaren skyldig att åtgärda bristerna, annars bryter han mot avtalet. SEF kan då ta upp tvisteförhandlingar med skadeståndsanspråk och i sista hand gå till AD. Facket har för arbetsmiljön fått samma rätt som arbetsgivaren att tolka arbetsmiljöbestämmelserna. SEF har helt enkelt fått en förhandlingsposition på jämställd fot, men har fortfarande kvar kraften i arbetsmiljölagstiftningen. Pressade byggtider är den första viktiga segern i SEF:s framtidsplan, Kollektivavtal för framtiden.

Men avtalet innebär också att förbundet påbörjat andra viktiga mål från skriften Kollektivavtal för framtiden.  Ett förstärkt trygghetssystem mot större rättvisa med tjänstemännen genom ökad pensionsavsättning. En förkortning av arbetstiden. Och precis enligt planen har förbättringarna genomförts med facklig kraft. Förbättringarna har inte köpts genom försämringar i avtalen genom ”ökad  flexibilitet”, vilket nästan alla övriga fackförbund råkat ut för när det gäller denna typ av förändringar.

Också målet att vårda ackordssystemet, installationsavtalets guldägg, har tagit ett steg framåt. Ackordslönerna höjs genomsnittligt mer än de fasta lönerna för att stimulera ökad ackordsanvändning. Dessutom finns nu ett obligatoriskt förnyelsesystem för att se till att den snabba teknik- och materialutvecklingen kommer in i ackordlistan. Så anmäl genast till förbundet om du tycker att något saknas i listan, nu går det lätt att få den ändrad genom i sista hand ett skiljedomssystem.

Men de individuella lönerna finns tyvärr kvar. De kräver mycket lokalt fackligt förstånd. Men läser man avtalet så finns det ett gott stöd för en bra facklig politik. Lönesättningen ska nämligen vara objektiv. Så går det inte komma överens om hårda objektiva regler för lönefakta, som anställningstid, genomgången utbildning, att behärska flera väldefinierade arbetsmoment, etc. så gå på regeln om generell utläggning. Då får arbetsgivaren begära central förhandling om han inte är nöjd. Det bästa sättet att hålla uppe solidariteten är rättvisa löner, inte att visa sig duktig på att förhandla och därigenom kanske knåpa hem någon extra promille på lönen..

För nu ska förbundet inte splittra sina krafter. Det här avtalet är bara början på förbundets kraftsamling.

Men, och det är viktigt, våra vinster i år ska omsättas i praktiska framsteg. Det kräver mycket arbete. Men det kommer ni säkert få veta mer om under den närmaste tiden..

Det här är det bästa LO-avtalet som har träffats i år. Inte för att det kortsiktigt ger så mycket mer i plånboken, utan för att det visar att planerade fackliga mål och en vilja att genomföra dem, biter även på den mest motsträviga arbetsgivare.

Det här är bara det första delmålet. Nu går SEF vidare mot nya mål. Kamp lönar sig alltid!

Kurt Junesjö

2004-05-31