Går det acceptera kraftbolagens övervinster?

Avtalsförhandlingarna mellan Svenska Elektrikerförbundet och Energiföretagens Arbetsgivarorganisation har spruckit. Den stora frågan i årets avtalsrörelse har varit att få in spärrar i avtalet mot lönedumpning bl.a. genom utländsk arbetskraft. Förhandlingarna har gått bra och parterna har varit nära en uppgörelse. Nu i slutet på avtalsrörelsen meddelar EFA att man tagit in ett polskt företag som medlem i arbetsgivarorganisationen för att arbeta med katastrofarbetet i Småland. De har sämre löner än övriga kraftverksarbetare i Sverige. EFA försöker uttalat provocera SEF att säga upp avtalet för stridsåtgärder mot det polska företaget.

Det är uppenbart ett försök att i katastrofens spår misskreditera facket. Elektrikerna ska bära hundhuvudet för att kraftverksbolagen inte klarar uppbyggnadsarbetet i rimlig tid. EFA sticker helt enkelt en kniv i ryggen på de kraftverksarbetare som nu arbetar dygnet runt med fara för sitt eget liv med en katastrof som kraftverksföretagen till stor del själva åstadkommit. Så här är läget:

Stormen är den utlösande orsaken, men inte till att ca 35 000 hushåll nästan 2 veckor efter stormen fortfarande saknar el. Den långvariga elförsörjningskrisen beror till stor del på kraftverksföretagen själva:

1.      Det finns elkablar att köpa som är praktiskt taget avbrottsfria. Ett exempel är Ericson Axceskabel. Den är så välisolerad och stark att den klarar att leverera ström även om träd slår ned den till marken. Men kraftbolagen använder en billigare isolerad version som inte tål trädbrott.

2.      Elbolagen skyller på att det tar tid att gräva ned kablarna och att man ännu inte hunnit med detta.  Inte heller det är sant, för man behöver inte gräva ned kabeln. Använder man Axceskabel kan man lika väl hänga upp den.

3.      I sin vinstjakt har kraftbolagen dessutom skurit ned sin arbetsstyrka med nästan en tredjedel sedan avregleringen av elförsörjningen inleddes. Detta samtidigt som trädens motståndskraft mot blåst har minskat genom ensidig barrträdsodling och ökad försurning av marken, och genom det allt sämre vädret pga. klimatförsämringen. Även om en del arbetare gått över till entreprenadföretag så har antalet kraftverksarbetare minskat istället för ökat. Att arbetet då inte går så fort är självklart.

Kraftverksföretagens bristande långtidsplanering och försök till lönedumpning mot kraftverksarbetarna blir än mer cynisk eftersom nätföretagen tjänar orimligt mycket pengar på eldistributionen. Fackuppgifterna i denna krönika kommer från Tekn dr Göran Bruntes artikel i Dagens Industri 2005-01-18. Han var  styrelseledamot i energimyndigheten 1998- 2003. Han säger:

”I samtal med nätmyndighetens chef Håkan Hedén, för ett par år sedan, var vi överens om att skälig vinst i ellagens bemärkelse för den monopolbaserade eldistributionen bör vara cirka 1 öre per kilowattimme. I dag tjänar nätbolagen det tiodubbla på hushållssidan.” ”Lägger man sedan kraftbolagens övervinster även på elpriset och el-certifikaten blir den samlade övervinsten som kraftbolagen tar ut cirka 15 miljarder kronor per år.”

Bryntse hoppade av från energimyndigheten i protest, eftersom han inte längre kunde acceptera dessa övervinster.

När nu EFA tillsammans med arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen går i spetsen för en politik som skall medge ytterligare nedpressning av arbetarnas löner genom lönedumpning, är det helt konsekvent. Man pressar ut sina vinster både ur konsumenterna och ur de egna arbetarna som nu sliter dygnet runt för att försöka reparera sina arbetsgivares underlåtenhetssynder.

Kraftverksavtalet ger nämligen endast löneskydd på redan etablerade företag och skyddar inte lönen för arbetare på importerade företag eller vid nyetablering. Då är lönesättningen helt fri med möjlighet till hur låga löner som helst. Denna brist i avtalet blir allvarlig också genom den strukturförändring med ökat antal entreprenadföretag i stället för egna anställda som kraftföretagen drivit fram. Att man nu även som i början på förra seklet försöker dumpa lönerna genom att utländsk arbetskraft stämmer väl med den råkapitalism som fanns i slutet av 1800-talet. Det gör även det faktum att man plockar ut dessa vinster trots att  man inte klarar sina samhälleliga uppgifter. Det går inte acceptera ett sådant synsätt.

Allt arbete som utförs i Sverige ska betalas lika, oavsett om det görs av importerad arbetskraft eller av svensk. Lika lön för lika arbete är facklig solidaritet och ickediskriminering.

I SV Dagbladet onsdagen den 19 januari står det på första sidan : Utgången av elektrikernas strid avgör i allt väsentligt hur nästa avtalsrörelse formas.

Så sträck på er elektriker. Ni ligger åter i första linjen för ett bättre samhälle.

Kurt Junesjö 2005-01-19