Arbets-O-rätt 8

Strejkrätten dubbelt hotad

Kurt Junesjö

Bild Robert Nyberg

Ó Text Kurt Junesjö Bild Robert Nyberg Maj 1999

Innehållsförteckning

Tryck på stjärnorna i innehållsförteckningen nedan om du vill röra dig i dokumentet

Innehållsförteckning *

Strejkrätten dubbelt hotad Sammanfattning *

Kollektivavtalet lås mot försämringar *

Nedrustning av arbetsrätten *

Kollektivavtalet och strejkrätten *

Konkurrens och kollektivavtalet *

Juridiken är en spegel av samhällets maktförhållanden *

EG-rätten och strejkrätten *

Montis strejkförbudsförslag *

Målet Albany i EG-domstolen *

EG-domstolen politiskt känslig *

Den svenska konkurrensrätten och EG-rätten *

Hollands, Sveriges och Frankrikes invändningar i målet Albany *

Generaladvokat Jacobs inställning *

Förbjudna kollektivavtal och stridsåtgärder. *

Svenska Konkurrensverket och kollektivavtalet *

Tidningsdistribution och arbetstagarbegreppet *

Konkurrensverket ingriper i kollektivavtalets gränsdragningsbestämmelser *

Semesterkassa och konkurrensrätten *

Vad händer med kollektivavtalen om Jacobs vinner? *

Det är nu du måste göra något! *

Arbets-O-rätt 8 *

Beställning *

Strejkrätten dubbelt hotad Sammanfattning

Kollektivavtalet är arbetstagarens viktigaste skydd för rättigheterna på arbetsplatsen. Den pågående nedrustningen av lagstiftningen på arbetsrättens område gör kollektivavtalet än viktigare som skydd för arbetstagarens rättigheter.

Strejkrätten är verktyget för att få till stånd kollektivavtalet. Den utsätts nu för direkta angrepp från två håll. Dels den antistrejklagstiftning som föreslås i utredningen Medling och lönebildning, dels genom en hotande dom i EG-domstolen om konkurrensrätt.

Konkurrensrätten och kollektivavtalet har alltid varit oförenliga. Konkurrensrätten syfte är att sänka priserna. Kollektivavtalets syfte är att hålla uppe priset på arbete, lönenivån. Konkurrenslagar i Europa gäller därför normalt inte för kollektivavtal.

EG-rätten är ny och har inte bestämt hur den ska tillämpa konkurrensrätten på kollektivavtalet. I ett mål i EG-domstolen om ett holländskt pensionsavtal ska domstolen bestämma om den ska upphäva detta kollektivavtal.

Själva domslutet är inte det viktigaste utan hur EG-domstolen kommer fram till domen. Detta eftersom EG-rätten ständigt utvecklas. Om konkurrensrätten görs tillämplig in på kollektivavtalet kommer det förr eller senare att komma i konflikt med strejkrätten. Och en dom i EG-domstolen har större effekt på strejkrätten än en ändring i den svenska grundlagens bestämmelser till skydd för strejkrätten. EG-rätten är nämligen alltid överordnad den nationella rätten, t.o.m. grundlagarna.

Alla länder som yttrade sig till EG-domstolen bl.a. Sverige sade att konkurrensrätten inte får användas på kollektivavtalet. Men en hög domare, generaladvokat Jacobs, föreslår ändå att EG:s konkurrensrätt - som enbart gynnar företagens intressen - ska göras tillämplig på kollektivavtalets område. Och den dom som generaladvokaten föreslår blir oftast även det domslut domstolen kommer fram till.

Om Jacobs får rätt medför det att en svensk domstol kan förbjuda Handelsanställdas förbunds arbetstidsbestämmelser om den svenska domstolen anser att avtalet begränsar öppethållandet i affärer på ett sätt som påverkar konkurrensen mellan företag.

Det svenska Konkurrensverket följer EG-rätten Det har redan förbjudit en avtalsbestämmelse i kollektivavtalet för tidningsutbärare. Den förhindrade arbetsgivaren från att kringgå avtalet genom att anlita entreprenörer. Fler mål är på väg upp i Konkurrensverket bl.a. när det gäller hamnarbete.

Konkurrensverket har gått längre än vad EG-rätten tillåter. Men om Generaladvokat Jacobs vinner, får Konkurrensverket också lagligt stöd för att upphäva kollektivavtalet.

Kollektivavtalet är arbetstagarnas sociala skydd mot försämrade arbetsförhållanden. Genom Konkurrensverkets och EG-domstolens hotande tolkning av lagstiftningen kan arbetsgivaren gå till domstol och få en strejk för att få till stånd ett avtal som arbetsgivaren anser strider mot konkurrensrätten stoppad.

I regeringskansliet arbetar man för fullt med Öbergska utredningen. Ingen vet hur lagförslaget kommer att bli. Biträdande näringsminister Mona Sahlin har lovat arbetsgivarna att det ska bli förbud mot strejk hos enmansföretag. (Lag och Avtal nr 5/99). Därutöver , överväger regeringen att skapa en nämnd av erfarna förhandlare från de ledande organisationerna på arbetsmarknaden (SvD 12 maj 1999). Enligt artikeln ska den tänkta nämnden formulera en hemställan om att berörd part ska undvika, begränsa eller häva en pågående konflikt. Nämnden kan enligt artikeln få anledning att bedöma proportionalitet, sympatiåtgärder, samhällsfara och konflikter som i grunden är motsättning mellan olika organisationer.

Detta är ytterligare ett förslag för att begränsa strejkrätten. Visserligen sägs i samma artikel att publiciteten ska bli enda vapnet för att stoppa strejken , men om man har en sådan nämnd som uttalar sig "objektivt" för att en strejk är olämpligt, är det som upplagt för att regeringen då också lägger en lag till riksdagen om strejkförbud eftersom strejken enligt nämnden anses olämplig.

Parterna på den svenska arbetsmarknaden har skött strejkrätten under stort ansvar, alltför stort enligt vår uppfattning alltsedan 1938, då Saltsjöbadsavtalet slöts. Antalet förlorade dagar genom strejk har inte ökat. Det är en myt att det behövs någon förändring av strejklagstiftningen.

När det gäller den svenska antistrejkutredningen kan vi kanske få stopp på den genom opinionsbildning. Men hur stoppa EG-domstolens dom? Det är möjligt. EG-domstolen är nämligen väldigt politiskt känslig

Men det är nu vi måste göra någonting. Vi har ett EU-val framför oss. Det är ett bra tillfälle när det gäller EG-lagstiftningen. Men det finns fler. Det viktiga är att vi gör någonting för att försöka förhindra denna hotande utveckling. Två allvarliga hot mot strejkrätten som vi gemensamt skall jobba emot..

Det är viktigt att regeringen får veta att vi motsätter oss varje försämring av strejkrätten. I nyhetsbrev 2 som du kan hitta på hemsidan http://www.kurt.nu, finner du en mall till remissvar. Använd gärna den. Visserligen har remisstiden gått ut, men det gör ingenting. Remisser i dessa frågor är säkert alltid välkomna till den socialdemokratiska regeringen.

Kollektivavtalet lås mot försämringar

Kollektivavtalet är arbetstagarnas lås vid arbetsgivarnas försök att försämra anställningsvillkoren. Skyddet för och verktyget för att få fram kollektivavtalet är strejkrätten. Den är nu hotad från två håll. Dels genom de förslag utredningen om medling och lönebildning lagt fram (SOU 1998:141) den s. k. Öbergska utredningen, dels genom EG-rätten. Vilket hot som egentligen är värst är inte lätt att säga.

Nedrustning av arbetsrätten

I Sverige har arbetsgivarna lyckats riva upp viktiga försvarsverk för arbetstagarnas rättigheter inom arbetsrättslagstiftningen.

Anställningsskyddslagen är punkterad av försämringar. Ett exempel på effekten av dessa försämringar är följande. 1939 infördes en lag till skydd mot uppsägning av kvinnor p. g. a. att de fått eller väntade barn. Denna speciallagstiftning togs bort 1974 eftersom anställningsskyddslagen skulle ge bättre skydd. I dag saknar 52 % av LO:s unga kvinnor helt detta anställningsskydd. De är tidsbegränsat anställda, vilket möjliggjorts genom uppluckring av huvudregeln om tillsvidareanställning i lagen såväl genom borgarnas som socialdemokraternas försämringar. De ställs därför vid sidan om lagens skydd mot uppsägning. För dessa är alltså läget sämre i dag än det var 1939. Tala om framsteg för jämställdheten.

Även Miljöpartiets senaste attack mot anställningsskyddslagen genom en motion som godkänts av riksdagen våren 1999 är ett led i denna uppluckring. Förslaget tillåter arbetsgivaren att undanta två arbetstagare från turordningen vid uppsägning på företag med 10 anställda eller färre. Härigenom hotas även de tillsvidareanställda kvinnorna som väntar eller har små barn eller äldre av orättvisa uppsägningar.

I stället för att låta domstolen vid en uppsägningstvist avgöra om en arbetstagare klarar av jobbet får arbetsgivaren utan varje motivering undanta sina gullegrisar från uppsägningen. Och man kan utgå ifrån att bland dessa gullegrisar finns inte ensamstående kvinnor med barn eller påstridiga fackliga förtroendemän. Det är erfarenhetsmässigt de som kommer högst upp på listan av dem som arbetsgivaren vill bli av med vid uppsägningar. Och detta på små arbetsplatser där anställningsskyddet är särskilt viktigt.

Miljöpartiet säger till sitt försvar att det krävs saklig grund även för dessa uppsägningar, nämligen arbetsbrist. Det visar antingen att de är totalt okunniga om arbetsrätt eller dumsluga. Arbetsdomstolen godtar nämligen utan egen prövning arbetsgivarens påstående om arbetsbrist. Det är en del av företagsledningsrätten som arbetsgivaren enligt § 32-principen själv disponerar över. Skyddet mot orättvisa vid uppsägningar p. g. a. arbetsbrist ligger just i turordningsreglerna, som nu i praktiken försvinner på små företag.

Borttagandet av förbudet mot uthyrning av arbetskraft 1991 är ett annat exempel på en annan allvarlig begränsning i det lagliga skyddet för arbetstagare. Marknaden håller nu på att översvämmas av uthyrd arbetskraft som går in och dumpar löner och anställningsvillkor inom alla branscher. De uthyrda arbetstagarna har i regel dåligt anställningsskydd och får ofta lön endast när de är uthyrda. Eftersom de är anställda får de dessutom ingen A-kassa när de inte är uthyrda. Ett nytt helt onödigt sätt att exploatera arbetstagare på. De fackliga organisationerna framförallt LO, försöker nu genom enhetliga kollektivtal få slut på denna exploatering, Fackförbunden har svårt att hålla sams inbördes och det finns risk för att de börjar konkurrera om att få medlemmar genom att erbjuda arbetsgivaren avtal med dåliga anställningsvillkor. I vissa avtal får arbetstagarna inte någon lön alls eller endast en garantilön om t. ex. 75 % när de inte är uthyrda. Enligt LO:s riktlinjer får inget förbund emellertid teckna avtal som medger uthyrning utanför förbundets egna avtalsområde. Detta är ett exempel på en situation där det gäller att ha facklig styrka och en stark strejkrätt för att kunna möta nya hot mot kollektivavtalet och arbetstagarna. (LO:s riktlinjer för uthyrning av arbetstagare finns på hemsidan Arbetsorätten http://www.kurt.nu)

Kollektivavtalet och strejkrätten

Då det lagliga skyddet sviktar är alltså kollektivavtalet och strejkrätten än viktigare som skydd för arbetstagarens rättigheter. I Sverige utsätts det nu för en dubbel frontalattack. Den Öbergska utredningen Medling och lönebildning har föreslagit de allvarligaste försämringarna i strejkrätten sedan den strejklagstiftning som nu finns i medbestämmandelagen tillkom 1928.

Utredningen har remissbehandlats och fått en förödande facklig kritik. Men minister Mona Sahlin har förklarat att hon avser att genomföra en del av försämringarna i lagstiftningen, nämligen förbudet mot strejk vid enmansföretag. Och så länge utredningen i sin helhet ligger för regeringens beredning, kan man aldrig vara säker på vad som kommer fram i kompromisser med andra partier. Tro därför inte att denna attack är avvärjd. Vill du veta mer om utredningen så har vi tidigare sänt ut två nyhetsbrev som redogör för denna. De är fortfarande helt aktuella. Du kan hämta dem på hemsidan Arbetsorätten http://www. kurt.nu

Konkurrens och kollektivavtalet

En lika allvarlig attack kommer ifrån EG-domstolen. EG:s konkurrensrätt är EG-rättens vassaste vapen och ger EG-byråkratin mycket stora befogenheter. Nu tänker generaladvokat Jacobs, som är en hög EG-domare, släppa in konkurrensrätten på kollektivavtalets område.

Man frågar sig, hur EG-domstolen kan utgöra ett hot mot den svenska strejkrätten. Det är inte lätt att förklara. Och just det att det är så komplicerat är kanske en förklaring till varför det är så tyst om detta allvarliga angrepp på strejkrätten från EG-domstolen.

I botten ligger en konkurrens mellan två helt olika rättssystem, konkurrensrätten och kollektivavtalet. Konkurrensrätten syftar till att pressa ner priserna genom fri konkurrens.

Kollektivavtalet har en helt motsatt funktion mot konkurrensrätten. Facket är en utbudskartell som säger till arbetsgivaren: "Du får köpa arbetskraft men inte ett öre billigare än vad kollektivtalet säger". Det är alltså en konkurrensbegränsande verksamhet.

I industrialismens barndom fick den arbetare som erbjöd sin arbetskraft billigast jobbet. Man kan säga att konkurrensen fungerade även på arbetsmarknaden. Detta medförde stor fattigdom, utslagning och vidriga arbetsförhållanden. Och arbetstagarna konkurrerade inte bara med sin lön, de konkurrerade även med sin hälsa. Den som ställde krav på förbättringar av arbetsmiljön åkte obönhörligt ut. Förbättringar av arbetsmiljön kostade ju pengar.

Vi kan därför se att vi har två oförenliga system. Den fria konkurrensen som försöker pressa ner priserna och kollektivavtalet som genom en absolut lägsta prisnivå på löner och anställningsförmåner förhindrar lönekonkurrens.

Juridiken är en spegel av samhällets maktförhållanden

Juridiken och lagstiftningen är ett uttryck för maktrelationerna i samhället. Ett samhälle där arbetstagarna är tillbakapressade, har en svag arbetsrätt med svagt skydd för arbetstagarna. Sverige har internationellt sett en bra arbetsrätt med ett gott skydd för arbetstagarna. Under avtalslöst tillstånd har vi de bästa reglerna till skydd för strejkrätten, inte bara i hela Europa utan i hela den industrialiserade världen. Det är i stort sett bara Finland som har motsvarande skydd för strejkrätten.

Idag har vi en ny typ av kapitalägare. Den gamla typen av kapitalägare, t. ex. Wallenberg, ökade sin förmögenhet genom att återinvestera en stor del av vinsterna i de produktiva företagen. Nu är det pensionskassor, banker och andra penningförvaltare som sitter på merparten av kapitalet. De är intresserade av att vid varje tidpunkt ha sina pengar placerade där de får så hög avkastning som möjligt på dem. Företag som vill behålla kapitalet måste därför dela ut höga vinster, inte återinvestera dem i företaget. Avkastningen på aktier har därför ökat dramatiskt under de senaste 10 åren.

Men denna ökade vinstutdelning måste finansieras på något sätt. Och detta sker bl. a. genom nedpressning av arbetstagarnas löner och anställningsvillkor. Det är detta vi är utsatta för i Sverige, liksom i hela den industrialiserade världen.

Det här är ingen naturlag. Det är bara en följd av en förändring av maktrelationerna på arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna och därmed arbetstagarna har tappat makt och inflytande och pressas därför tillbaka.

Strejkrätten är arbetstagarnas enda verksamma vapen för att försvara och förbättra sina arbetsvillkor. Attackerna på denna är därför helt följdriktiga. Det är ett vapen som måste vridas ur arbetstagarnas händer för att arbetsgivaren ska få framgång med sin nedrustning även på kollektivavtalets område.

EG-rätten och strejkrätten

I de flesta europeiska länder finns ett undantag i konkurrenslagstiftningen för kollektivavtal eller anställnings- och lönevillkor. I den svenska konkurrenslagen finns undantaget i § 2. Där sägs uttryckligen att lagen inte gäller för överenskommelser om anställnings- och lönevillkor. Lagstiftarna i de europeiska länderna har helt enkelt erkänt att facket genom kollektivtalet skapar ett socialt skydd för arbetstagarna som inte ska omfattas av konkurrensrätten. Denna ska enbart gälla för företagens affärsdrivande verksamhet.

EG-rätten är en ny lagstiftning. Det grundläggande fördraget brukar kallas Romfördraget. EG-rätten är nästan enbart företagens lagar. Utgångspunkten och det grundläggande syftet är att främja fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer över gränserna. Huvudsyftet är att undanröja handelshinder. Det sociala skyddet är mycket svagt i EG-rätten och något uttryckligt skydd för strejkrätten finns inte.

Svenska statens linje och även de svenska fackförbundens har därför varit att arbetsrätten skall länderna själva bestämma över. Det är riksdagen som ska bestämma över hur strejkrätten i Sverige ska utvecklas, inte EG-domstolen, EG-kommissionen eller rådet. Ett exempel på detta är följande händelse.

Montis strejkförbudsförslag

Transportarbete är till sin natur gränsöverskridande. Det innebär att det land inom EU som har de lägsta lönerna får de flesta transporterna. Det har medfört att transportarbetarna i synnerhet i södra och mellersta Europa fått orimliga arbetstider och sänkta reallöner. Detta var bakgrunden till transportstrejken i Frankrike i månadsskiftet oktober-november 1997. Man ville försvara sina anställningsvillkor. Det var en framgångsrik strejk.

EG-kommissionären Neil Kinnoch är en hög tjänsteman och chef för en del av EG-kommissionen. Han krävde den 4 november 1997 att vägspärrarna som de franska transportarbetarna upprättat och som stoppade trafiken till och från Frankrike skulle tas bort. Kravet gällde i första hand blockaden av hamnstaden Calais. Han menade att denna blockad hindrade den fria rörligheten för varor. Det var första gången EG-kommissionen lagt sig i strejkrätten. Det var ett illavarslande tecken.

Tyvärr är det inte det enda tecknet på att EG-kommissionen håller på att bli aktiv för att lägga sig i arbetstagarnas kamp för bättre levnadsförhållanden.

Sannolikt som en följd av transportstrejken lämnade EG-kommissionen den 19 november 1997 ett förslag till Rådets förordning (EG) om införande av ett ingripandesystem för att undanröja vissa handelshinder (Kom(97) 619 slutlig). Förslaget skulle enligt kommissionen undanröja hinder för den fria rörligheten för varor som uppstår när medlemsstaterna genom aktiva åtgärder eller passivitet försvårar handeln.

Detta skulle ge kommissionen rätt att fatta beslut som direkt bakbinder händerna på EU-ländernas domstolar. Ett sådant bindande beslut skulle kunna pressas fram på så kort tid som 4 dagar.

Om förslaget gällt under den franska transportstrejken skulle det givit EG-kommissionen möjlighet att fatta ett beslut som gjort det möjligt för de franska domstolarna att häva blockaden. Detta trots att åtgärden inte riktade sig mot rörligheten av varor över gränserna utan var en strejk som framförallt drabbade Frankrike själv.

I det här förslaget till förordning sade man att de handelshinder som skulle kunna undanröjas är blockering eller förstörelse av varor. Det är ju precis det som händer även vid en lovlig strejk eller blockad. EG-kommissionen föreslog alltså att man själv skulle vara uttolkare av den svenska grundlagen. Och i jämförelse med en EG-förordning så är den svenska grundlagen inte ens värd papperet den är skriven på. För EG-rättens förordningar smäller högre än svenska grundlagar.

EG:s grundlag heter Romfördraget. Det är den som bestämmer att medlemsstaterna ska garantera fri rörlighet för varor över nationsgränserna. Men den fria rörligheten för varor är ju inte någon mänsklig fri- och rättighet, utan bara regler för att underlätta försäljning. Strejkrätten är däremot en del av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Men EG-kommissionen ser den fria rörligheten för varor som ett överordnat mål.

Strejk- och blockadrätten är arbetstagarnas viktigaste medel för att skydda och förstärka sina anställningsvillkor. Utan strejkrätt har arbetstagarna inga kraftfulla vapen för att försvara sina rättigheter. På längre sikt måste rätten och möjligheterna till internationella sympatiåtgärder förstärkas om arbetstagarna långsiktigt skall kunna försvara sina intressen mot kapitalets allt större internationalisering. Men vad som behövs på kort sikt är att åtminstone försvara de rättigheter vi har.

EG-kommissionären som lade detta allvarliga förslag till försämringar i strejkrätten hette Monti. Förordningen brukar därför kallas Monti-förordningen.

Den fackliga reaktionen i Europa blev stark. Det blev en mäktig protestorm, och förslaget som nästan var på väg att gå igenom togs tillbaka och omarbetades helt av kommissionen. Den förordning som slutligen genomfördes (EG) nr 2679/98 om fri rörlighet för varor blev därför oerhört uttunnad. Någon makt för kommissionen att förbjuda strejker finns inte längre kvar. Endast ett tandlöst rapporteringssystem.

Detta exempel visar att opinionsbildning är viktig även för att förmå de mäktiga EG-organen att förändra sig.

Målet Albany i EG-domstolen

Nu förestår ett nytt allvarligt angrepp på strejkrätten. Denna gång kommer det från EG-domstolen.

EG-domstolen handlägger normalt inte ärenden från enskilda medborgare. Den är formellt en rådgivande domstol till de nationella domstolarna. Dessa ställer frågor till domstolen när det uppstår problem inom EG-rättens område.

I Holland gällde ett kollektivavtal om pensionsförsäkring i textilindustrin.

Ett textilföretag, Albany, klagade och menade att de inte ville ha pensionsförsäkringen enligt kollektivavtalet. De menade att de hade en egen, bättre pensionsförsäkring. Lustigt nog förklarade Albany samtidigt att man inte orkade med den ökade kostnaden som en förändring av försäkringen skulle medföra. Albany och också några fler företag klagade därför hos domstolen.

Den holländska domstolen frågade EG-domstolen om det holländska kollektivavtalet om pensionsförsäkring var förenligt med EG-rättens regler om konkurrensrätt. Det holländska företaget förhindrades genom kollektivavtalet att välja vilket försäkringsbolag de skulle försäkra de anställda i. Att de anställda genom sin organisation också borde ha inflytande över detta är en aspekt som försvinner i processen.

Handläggningstiden i EG-domstolen är lång. I november 1998 var det emellertid huvudförhandling. (EG-domstolens mål C-67/96). Efter huvudförhandlingen gav en av domarna som kallas generaladvokat, ett förslag till hur EG-domstolen slutligen ska utforma domen. Detta förslag blev offentligt i januari 1999. Generaladvokaten heter Jacobs. (Yttrandet finns på hemsidan Arbetsorätten http://www.kurt.nu )

Detta förslag medför om det också blir domstolens dom, en allvarlig inskränkning i såväl de svenska fackförbundens möjlighet att teckna kollektivavtal som strejkrätten i Sverige. Det är ganska typiskt för den låga nivån på demokratin inom EG-rätten att förslaget till dom trots detta inte finns på svenska, utan endast på engelska.

EG-domstolen politiskt känslig

Formellt sett finns det nu inga möjligheter att påverka hur domstolen dömer i målet Albany. Huvudförhandlingen är slutförd och all skriftväxling har skett. Den svenska staten tillsammans med den holländska och franska var oerhört kritiska till att EG-domstolen skulle gå in och begränsa rätten att teckna kollektivavtal. Generaladvokat Jacobs sparkar emellertid dessa argument åt sidan i sitt yttrande.

Men EG-domstolen hade inte fått den stora makt den har om det inte samtidigt är en oerhört politiskt känslig domstol. Om den får starka opinionsvindar emot sig ställer den sig rätt i vindriktningen som en vindflöjel. Det visar följande fall.

I Italien är man inte särskilt duktig på att följa EG-rätten. Ofta översätter man alldeles för sent de EG-bestämmelser som man är skyldig att följa. Direktivet (ungefär lagen) om skydd mot cancerogena ämnen på arbetsplatsen utgjorde här inget undantag. Man var två år försenad. Men då tog man i stället i desto duktigare. Man föreskrev en modell i tre steg där arbetsgivaren om han inte klarade att göra miljön fri från cancerogena ämnen eller bygga in processen var skyldig att använda den bästa kända tekniken för att rena arbetsmiljön.

En petroleumfirma tyckte de här reglerna var för stränga och gick till domstol för att slippa genomföra det som lagen föreskrev för att skydda arbetstagarnas hälsa.

Den italienska domstolen vände sig till EG-domstolen.

EG-domstolen hade muntlig förhandling och i april 1998 kom generaladvokatens förslag till dom. Generaladvokatens förslag blir oftast detsamma som domen.

Nu sade generaladvokat Micho att den italienska lagen var för sträng mot arbetsgivarna. Lagstiftningen saknade proportioner eftersom de gränsvärden den italienska staten hade satt upp var för stränga mot arbetsgivaren.

Hela den samlade fackföreningsrörelsen i Europa protesterade. Enligt EG-rätten - som den hittills hade tolkats och som det uttryckligen stod i texten - får varje land själv bestämma om det vill ha högre nivå på arbetsmiljöbestämmelserna än i EG-direktiven om arbetsmiljö. EG:s bestämmelserna är endast minimibestämmelser.

Plötsligt skulle de genom en dom i EG-domstolen förvandlas till maximibestämmelser som landet inte fick överskrida. Den fria rörligheten för varor skulle gälla framför den nationella lagstiftningen.

Också här fick man efter en upprörd kritik från EG-ländernas fackföreningar och ETUC som är samorganisationen för Europas fackföreningar till stånd att domstolen i sin dom avvek från generaladvokatens förslag. Medlemsländerna har fortfarande frihet att utforma sin arbetsmiljölagstiftning så att den skyddar arbetstagarna oberoende av EG-rättens regler om fri rörlighet för varor (EG domstolens mål nr C-2/97. Domen finns på hemsidan arbetsorätten och även generaladvokatens yttrande.

Den svenska konkurrensrätten och EG-rätten

Den svenska konkurrenslagen är egentligen en ren kopia av EG:s konkurrenslagstiftning. § 6 i den svenska konkurrenslagen motsvaras av artikel 85 i Romfördraget. Där behandlas konkurrensbegränsande överenskommelser. § 19 konkurrenslagen motsvarar Romfördragets artikel 86. Där behandlas konkurrensbegränsning p. g. a. företags dominerande ställning på marknaden.

EG-domstolen prövar inte interna förhållanden. Eftersom det svenska Konkurrensverket direkt tillämpar EG-rätten får emellertid domstolens avgörande direkt genomslag i den svenska lagstiftningen.

Hollands, Sveriges och Frankrikes invändningar i målet Albany

I målet Albany invänder Holland, Sverige och Frankrike att EG:s konkurrensrätt inte omfattar kollektivavtalade pensioner, eftersom:

  1. Att upphäva ett kollektivtal var fördragsstridigt eftersom EG-fördraget inte reglerar sociala förhållanden.
  2. Att upphäva ett kollektivtal begränsade de konventionsskyddade rättigheterna om förenings- och förhandlingsrätt, bl. a. då reglerna i Europakonventionen om mänskliga rättigheter artikel 11 om föreningsfrihet som särskilt skyddar de fackliga rättigheterna.
  3. Att upphäva ett kollektivtal stred vidare enligt staternas uppfattning mot EG-fördragets skydd för förhandlingsrätten mellan arbetsmarknadens parter.

Generaladvokat Jacobs inställning

Vad säger nu Jacob om möjligheten att tillämpa konkurrensrätten in i fackföreningens kärnområde; kollektivavtalen?

Han avfärdar helt staternas invändningar om föreningsrätten, strejkrätten och förhandlingsrätten som skyddade av Europakonventionen eller EG-fördraget. Han säger att det enda skydd som dessa rättigheter behöver är den allmänna avtalsfriheten som gäller för varje avtal. Vad Jacobs i klartext säger är att samma regler ska gälla för kollektivtalet och för skyddet för förenings- och förhandlingsrätten som vid köp av ett kylskåp. Det är en ganska anmärkningsvärd ståndpunkt från en hög EG-domare eftersom såväl kollektivavtalet som förenings- och förhandlingsrätten inte enbart skyddas av Europakonventionen för mänskliga rättigheter utan även av Europeiska stadgan och flera ILO-konventioner (nr 87 och 98)

Däremot hittar han på lite egna regler om att kollektivavtalet ska ha ett visst skydd inom EG-rätten. Kollektivavtalet skulle få en viss immunitet mot EG-rättens konkurrensregler. Men förutsättningen för att det ska få detta skydd är:

  1. Att det ska vara ett äkta kollektivavtal. Det ska alltså vara ett avtal som är tecknat mellan arbetsmarknadens parter och som ska handla om löne- och anställningsfrågor. Vad som är ett äkta kollektivtal ska då EG-domstolen eller den nationella domstolen när den tolkar EG-rätten bestämma
  2. Överenskommelsen ska ha slutits i god tro. Här visar Jacobs exempel hur allvarliga ingreppen kan bli. Han säger att arbetstidsregler som i ond tro begränsar konkurrensen kan angripas. Om exempelvis Handelsanställdas förbund i Sverige kräver nattarbetsförbud i butikerna, skulle alltså en sådan framställning kunna angripas genom konkurrensrätten, enligt Jacobs. Detta eftersom en sådan överenskommelse begränsar butikernas öppethållande och därigenom påverkar konkurrensen. Hela det synsätt som låg bakom medbestämmandelagen, nämligen att de anställda skulle ges bestämmanderätt över företagsledningsfrågor kastar Jacobs alltså på sophögen.
  3. Den immunitet som kollektivavtal ska få enligt Jacobs ska vara begränsad. Den ska endast gälla inom sådana områden där den är "truly justified", verkligt rättfärdigad.

I Sverige är strejkrätten skyddad i regeringsformen (RF) som är en grundlag. I RF 2 kap 17 § sägs att strejkrätten endast får begränsas genom uttrycklig lag eller i kollektivavtal. Den lagen ska stiftas av den svenska riksdagen.

Dessa regler som generaladvokaten Jacobs ställer upp innebär en helt ny reglering av kollektivavtalsrätten och strejkrätten i alla EU-länder och alltså även i Sverige. Vad Jacobs här föreslår är att EG-domstolen i praktiken ska besluta om en helt ny grundlag för Sverige när det gäller strejkrätten. Effekten av denna "grundlag" blir att en domstol, i Sverige, marknadsdomstolen, som är en utomordentligt marknadsinriktad och reaktionär domstol, ska avgöra om kollektivavtalsbestämmelser är förenliga med konkurrensrätten eller inte.

Det ska då inte ske efter klara lagregler utan efter luddiga uttalanden av EG-domstolen. När kan man säga att ett kollektivavtalsreglering är "truly justified", alltså verkligt motiverad, i förhållande till konkurrensrätten. Det ska en domstol bestämma.

Inom EG-rätten har domstolen ett stort utrymme för att göra godtyckliga politiska bedömningar genom en juridisk konstruktion som kallas proportionalitetsbedömning. Om t. ex. Transportarbetareförbundet stänger alla hamnar för att få en höjning av lönen med 50 öre per timme kan en proportionalitetsbedömning säga att den stridsåtgärden inte står i proportion till syftet. De ekonomiska skadorna för landet blir så stora att stridsåtgärden inte är berättigad för en 50-öring i timmen. Den skulle därför inte vara tillåten.

Den Öbergska utredningen föreslog en sådan proportionalitetsregel också till den svenska medbestämmandelagen. Som alla förstår flyttar man härigenom lagstiftningsmakten över politiska beslut från riksdagen till domstolen. Eftersom konkurrensrätten i sin helhet är upphängd på EG-rätten skulle även svenska stridsåtgärder - om de ansågs komma i konflikt med konkurrensrätten - kunna proportionalitetsbedömas av Svenska domstolar. Bakvägen skulle vi alltså få in den regel som de svenska fackföreningarna med styrka sagt ifrån att de inte ville ha.

Om man bara läser Jacobs synpunkter med tillämpning på det aktuella fallet är det inte så allvarligt, det frias nästan i sin helhet. Det allvarliga är den metod som används och som alltså innebär att i princip alla kollektivavtal kan granskas ur konkurrenssynpunkt. Det innebär alltså ett ständigt gungfly som kan utveckla till kraftiga begränsningar i kollektivavtalet beroende på vad domstolen anser just för tillfället. Det finns ju inga fasta lagregler som i t.ex. medbestämmandelagen.

Förbjudna kollektivavtal och stridsåtgärder.

Den 14 juli 1988 kl 17 anlöpte fartyget M/S JSS Britannia Skandiahamnen i Göteborg. Det gick under bekvämlighetsflagg och hade filippinsk besättning som arbetade för slavlöner. Sjöfolksförbundet lade en nyanställningsblockad mot fartyget och Transportarbetareförbundet en sympatiblockad mot lastning och lossning för att få ett s. k. ITF-avtal.

Arbetsdomstolen förklarade stridsåtgärderna otillåtna. (AD 1989 nr 120). Effekterna av domen var att svenska fackföreningar inte kunde vidta stridsåtgärder för att undantränga utländska kollektivtal.

I praktiken innebar domen att utländska företag skulle kunna komma till Sverige och dumpa lönerna här med avtal som de tecknat i sina hemländer, s. k. social dumping. I det här fallet gällde det ett filippinskt slavlöneavtal mot ett ITF-avtal med rimliga anställningsvillkor för de anställda.

Vissa effekter av denna negativa dom, undanröjde den socialdemokratiska regeringen genom ett tillägg till MBL, den s. k. Britannialagstiftningen 1991. Det är därför nu inte längre tillåtet för utländska företag att dumpa lönerna i Sverige. En stridsåtgärd som är tillåten enligt medbestämmandelagen är även tillåten för att undantränga ett utländskt avtal.

Men en princip som slogs fast i denna dåliga dom finns fortfarande kvar. Ett fackförbud får inte vidta en stridsåtgärd för att få till stånd ett kollektivavtal som man vet blir ogiltigt. Bemanningsbolaget hade ett filippinskt kollektivavtal och enligt filippinsk rätt blev det ITF-avtal som tvingades på företaget ogiltigt. Enligt AD blev då stridsåtgärder i Sverige för att undantränga detta avtal förbjudna, eftersom det var en stridsåtgärd för att få ett ogiltigt avtal.

Denna grundläggande princip, att en stridsåtgärd för ett ogiltigt avtal är förbjuden, gäller fortfarande - med det undantag som Brittanninlagstiftningen ger då det gäller att undantränga ett utländskt kollektivavtal - inom medbestämmandelagens tillämpningsområde.

Konkurrensbegränsande avtal i strid med Konkurrenslagen 6 § och Romfördragets artikel 85 är ogiltiga. Det innebär enligt principen ovan att en stridsåtgärd för att få ett avtal som är ogiltigt enligt dessa konkurrensrättsliga bestämmelser är förbjuden. Om därför konkurrenträtten anses tillämplig på kollektivavtalet så innebär det automatiskt att sådan bestämmelser i kollektivavtal som strider mot konkurrenslagens 6 § är ogiltiga. Stridsåtgärder för att få till stånd en sådan bestämmelse är då också förbjudna.

Om konkurrensrätten enligt Jacobs förslag kommer att gälla in på kollektivtalen begränsas strejkrätten på ett helt oförutsebart sätt. Följderna för strejkrätten är helt oöverskådliga eftersom det är domstolen som i praktiken skriver den lag den själv ska tillämpa. Vad Generaladvokat Jacobs nu försöker göra, utgör därför ett allvarligt hot mot hela det svenska systemet med kollektivavtal och strejkrätt.

Svenska Konkurrensverket och kollektivavtalet

Vi kan ta några exempel från den svenska konkurrensrätten för att se vilka effekter Jacobs förslag till dom kommer att få.

I Sverige fick vi en ny konkurrenslag 1993. Hela tiden sedan 1993 har Konkurrensverket försökt angripa kollektivavtalen genom konkurrenslagen. Det har inte funnits någon domstolspraxis ifrån EG-domstolen som man har kunnat stödja sig på. Men det holländska fallet är ett sådant efterlängtat stöd. För att förstå hur långt konkurrensrätten leder ska jag gå igenom några svenska fall i Konkurrensverkets praxis.

Tidningsdistribution och arbetstagarbegreppet

I Transports avtal för tidningsdistributionsområdet finns en bestämmelse som säger att arbetsgivaren inte får använda sig av entreprenörer. Den är till för att skydda arbetstagarbegreppet. Arbetstagarbegreppet är grundläggande för kollektivavtalet. Om en person arbetar som entreprenör, faller han utanför arbetstagarbegreppet, d.v.s. han eller hon är inte arbetstagare. Då omfattas personen inte av kollektivavtalets skyddsbestämmelser och inte heller de lagbestämmelser, exempelvis anställningsskyddslagen, som är till för att skydda arbetstagaren. Det är det smartaste sättet för arbetsgivaren att kringgå kollektivavtalet.

På tidningsdistributionsområdet är det mycket enkelt att bli entreprenör. Det räcker med att skaffa sig en cykel eller bil och distribuera tidningar. Det är bakgrunden till avtalets förbud mot att använda entreprenörer. Det är smart sätt att skydda arbetstagaren mot kringgående av arbetstagarbegreppet.

Arbetsgivarna klagade på denna bestämmelse hos Arbetsdomstolen. Man sade att den stred mot konkurrenslagen. Kollektivavtalet hindrade den fria konkurrensen. Arbetsgivaren fick inte utnyttja entreprenörer. Att detta är en del av den reform som medbestämmandelagen är tänkt att hjälpa till med, nämligen att ge facket inflytande över arbetsledningsrätten var inget som arbetsgivaren berättade för Arbetsdomstolen; AD.

AD fann att bestämmelsen inte stred mot konkurrenslagen AD 1998 nr 6.

Arbetsgivarna fortsatte i Konkurrensverket. Konkurrensverket kom fram till att detta inte var en bestämmelse som var undantagen från konkurrenslagens område enligt undantagsbestämmelsen i 2 § lagen. Konkurrensverket fann att den stred mot konkurrenslagen, det var en konkurrensbegränsande överenskommelse (Konkurrensverkets beslut 1999-02-19 dnr 555/96).

Men hur kan det vara en överenskommelse i strid mot konkurrenslagen? Enligt konkurrenslagen krävs det ju att det ska vara en överenskommelse mellan företag som ska vara konkurrensbegränsande. Ett fackförbund är ju inget företag och det är ju med fackförbundet som arbetsgivarna tecknat kollektivavtalet.

Jo, här visas juristernas fiffighet. Ett kollektivavtal sluts enligt Konkurrensverket i samverkan mellan olika arbetsgivare som ingår i ett arbetsgivarförbund. Dessa medlemmar i arbetsgivarföreningen anses då inbördes träffa en överenskommelse om samverkan mellan företag. Och det är denna överenskommelse mellan dessa företag som är ogiltig och inte får användas inte själva kollektivavtalet.

Men det är ju arbetsgivaren som tillämpar kollektivavtalet och som bestämmer om han vill ha entreprenör eller inte? Han vill ju inte tillämpa den regeln om han slipper. Den är ju påtvingad honom av Transport. Konkurrensverkets absurda tillämpning av konkurrenslagen som är densamma som Jacobs använder i målet i EG-domstolen, innebär därför att Transportarbetareförbundet inte ens är part i ett mål där man ogiltigförklarar kollektivavtalet. Detta strider visserligen mot artikel 6 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter, men det ger Konkurrensverket blanka sjutton i.

I praktiken innebär detta att Konkurrensverket underkänner en bestämmelse i Transportarbetareförbundets tidningsutbäraravtal som har direkt betydelse för hur arbetstagarbegreppet ser ut där. Arbetsgivaren får nu möjlighet att utföra entreprenader på ett sådant sätt att kollektivavtalet sätts åt sidan. Det är ett allvarligt ingrepp i Transportarbetareförbundets rättigheter på medlemmarnas bekostnad som har skett.

Konkurrensverket ingriper i kollektivavtalets gränsdragningsbestämmelser

Transportarbetareförbundet har ytterligare ett mål i Konkurrensverket. Det gäller arbetet i hamnarna. Där vill Konkurrensverket stryka en text i kollektivavtalet. Det är bestämmelserna som reglerar avtalets tillämpningsområde. Sådana bestämmelser finns i alla kollektivavtal. De är väsentliga för att de olika fackförbunden inte ska tränga in på varandras område i s.k. gränsdragningstvister. Avtalet bestämmer tillämpningsområdet genom att räkna upp vilka företag avtalet omfattar. Konkurrensverket anser att Transportarbetareförbundet genom denna uppräkning upprätthåller ett stuvarmonopol, alltså att man begränsar konkurrensen genom att inte släppa in alla företag som vill verka i hamnen.

Att texten samtidigt är avtalets gränsdragningsbestämmelser verkar spela mindre roll för Konkurrensverket .

Konkurrensverkets förslag till beslut (dnr 442/94 1999-02-19) innebär alltså att Transport skulle bli skyldigt att teckna kollektivavtal med alla företag som går in i Stuvarförbundet, som arbetsgivarorganisationen heter.

Normalt finns det inget lagligt sätt att tvinga en civilrättslig part att teckna ett avtal med någon som den inte vill ha avtal med. Även här vill alltså Konkurrensverket införa nya civilrättsliga principer i syfte att komma åt kollektivavtalet.

Semesterkassa och konkurrensrätten

Det finns ytterligare ett mål i Konkurrensverket som gäller kollektivavtal. Det gäller Målareförbundets semesterkassa, som har funnits sedan 30-talet. Semesterkassan är ett sätt att skydda målarnas semesterrättigheter när företaget går i konkurs eller när målarna vandrar mellan företagen. Konkurrensverket anser nu semesterkassans bestämmelser orättvisa, eftersom de hängavtalsbundna företagen inte får del av semesterkassornas avkastning. Det snedvrider på det sättet konkurrens enligt Konkurrensverkets uppfattning. Att avkastningen av semesterkassan är en effekt av parternas styrkeförhållanden, precis som löneförhöjningarnas storlek har Konkurrensverket liten förståelse för.

Vad händer med kollektivavtalen om Jacobs vinner?

Effekten av Jacobs och Konkurrensverkets tolkning av företagsbegreppet innebär att alla kollektivavtal som träffas i Sverige kan granskas ur konkurrensrättslig synpunkt. Om t. ex. Konkurrensverket eller Marknadsdomstolen finner att en bestämmelse i Handelsanställdas förbunds butiksavtal som reglerar arbetstiden är konkurrensbegränsande, kan den upphävas och förklaras ogiltig.

Om Jacobs vinner kommer det inte att finnas några fasta regler för hur domstolen ska bestämma. Det är inte längre riksdagens ledamöter som i demokratisk ordning genom en lag bestämmer hur kollektivavtalen och strejkrätten ska se ut längre. Det är reaktionära domare i domstolen som utan varje demokratisk kontroll ska utforma en viktig del av den framtida kollektivavtalsrätten och strejkrätten.

Det är nu du måste göra något!

Hotet mot strejkrätten genom den s. k. Öbergska utredningen är inte avvärjt. Nu kommer attacken på ytterligare en front. Målet i EG-domstolen kommer antagligen inte att avgöras förrän tidigast före sommaruppehållet som är i juli och sannolikt en bra bit därefter. Det finns alltså fortfarande viss tid på sig att agera.

I mellantiden har vi ett val till EG-parlamentet. Det kommer att bli valmöten. Politiska partierna ska formulera ett valprogram som de ska redovisa. Se till att din klubb, din avdelning och ditt fackförbund agerar i dessa frågor. Skriv till näringsministern som högsta ansvarig för konkurrensrättsfrågor i Sverige och fråga hur han tänker agera i anledning av Konkurrensverkets och Jacobs förslag. Fråga de politiker som ställer upp till EG-parlamentet vid valmötena hur de ser på dessa frågor. Skriv till ditt fackförbund och fråga vad de tänker göra för att stoppa de allvarliga hoten mot strejkrätten. Har du förbindelser med broderförbund i andra EU-länder, ta kontakt med dem och berätta. Men det är bråttom.

 

Arbets-O-rätt 8

Strejkrätten dubbelt hotad

Denna skrift heter Arbets-O-rätt 8. Den är alltså den senaste men sannolikt inte den sista i en serie av skrifter som vi har producerat sedan början av 1990-talet. Skrifterna har behandlat aktuella hot mot arbetstagarnas rättigheter på arbetsplatsen som mot anställningsskyddet, arbetstiden och yttrandefriheten.

Detta är den första som behandlar EG-rätten. Det beror på att EG:s konkurrensrätt nu hotar strejkrätten i Sverige. Vi har alltid tagit ställning i sakfrågor och oberoende av partipolitiska hänsyn. Att vi nu kritiserar hotande försämringar i strejkrätten genom EG-lagstiftning skall inte uppfattas att vi tar ställning för eller emot EG:s rättssystem. Som alltid arbetar vi med sakfrågor och går inte utöver den gemensamma basen, att försvara och förbättra arbetsrätten i Sverige.

Den försämring av strejkrätten som hotar genom EG-domstolens dom i målet Albany är lika allvarlig som den som den s.k. Öbergska antistrejkutredningen skulle medföra om de förslagen genomfördes. Skillnaden är att de förändringar som hotar genom EG-domstolen kan genomföras helt odemokratiskt. Det är inte den svenska folkvalda riksdagen som beslutar om ändringar i svensk lagstiftning utan en icke demokratisk domstol, EG-domstolen som i princip tänker ta bort grundlagsskyddade rättigheter i Sverige utan någon som helst möjlighet till demokratisk kontroll.

Att angreppen mot strejkrätten nu duggar som spön i backen är ingen slump. Arbetstagarens rättigheter och fackets styrka är en direkt funktion av strejkrätten. Den är det lås som arbetsgivaren måste öppna för att ytterligare kunna trycka tillbaka arbetstagarsidans krav på bibehållna eller förbättrade anställningsvillkor. Ändå är det helt tyst om denna allvarliga försämring av arbetstagarnas rättigheter. I denna skrift försöker vi förklara hur det hela hänger ihop och varför det är så tyst. Det skall det inte vara. Arbetstagarnas rättigheter kan och skall försvaras.

Beställning

Beställning av denna broschyr kan ske hos SEKO Trafik Öst, genom att sätta in 15 kronor för ett exemplar och 5 kronor för varje ytterligare exemplar på postgiro 732042-7. Större upplagor efter överenskommelse. Beställning kan också ske genom FAX 08-762 45 54 eller telefon 08-762 45 57. Skriv Arbets-O-rätt 7 på talongen. Eller ännu bättre, lägg detta exemplar i kopiatorn och kör så många exemplar Du behöver. Om du har tillgång till Internet kan du hämta hem texten till denna och tidigare skrifter i serien Arbetsorätt på Arbetsorättens hemsida http://www.kurt.nu

© Text Kurt Junesjö Bild Robert Nyberg 1999

Skriften får kopieras fritt inom den fackliga rörelsen och med denna sympatiserande organisationer.