Bättre skydd för gravida kvinnor genom två domar i EG-domstolen

Gravida kvinnor har en utsatt ställning i arbetslivet. Redan 1939 infördes därför ett förbud i Sverige att säga upp pga. graviditet. Men som tidsbegränsat anställd behöver ju arbetsgivaren inte säga upp den gravida kvinnan, det räcker att låta den tidsbegränsade anställningen upphöra. Eftersom nästan 50 % av LO: s unga kvinnor har tidsbegränsad anställning medför det i praktiken att man i Sverige faktiskt lagligen kan skilja sådana gravida kvinnor från sin anställning.  

Men sommaren och hösten 2001 kom två domar i EG-domstolen som faktiskt förbättrar dessa kvinnors ställning. Maria Luisa fick i juni 1998 arbete som hemvårdsbiträde i en spansk kommun. I Spanien är kommunerna lika duktiga som i Sverige på att ge kvinnor i vården tidsbegränsade anställningar och Luisa fick upprepade sådana till i juni 1999. Då upphörde anställningen. Det var nog ingen slump att det sammanföll med att Maria Luisa var gravid och födde sitt barn den 16 september 1999.

Det finns en särskild lagstiftning, ett EG-direktiv, som förbjuder en arbetsgivare att säga upp en kvinna pga. graviditet. Den spanska domstolen frågade EG-domstolen om detta uppsägningsförbud innebar att arbetsgivaren var tvingad att förnya avtalet om visstidsanställning. Det ansåg inte EG-domstolen. Men sade EG-domstolen, det förhållandet att ett avtal om visstidsanställning inte förnyades, kunde vara en vägran att anställa Maria Luisa på grund av hennes graviditet. Även det var förbjudet. EG-domstolen överlät till den spanska domstolen att pröva denna fråga.

Ett annat rättsfall i EG-domstolen handlar om Marianne som sökte anställning hos Tele Danmark i juni 1995. Anställningen påbörjades i juli 1995 och skulle vara i sex månader. De första två månaderna var utbildning. I augusti 1995 berättade Marianne för sin arbetsgivare att hon väntade barn och att förlossningen var beräknad till början av november. Arbetsgivaren sade upp henne eftersom hon inte vid anställningsintervjun hade upplyst arbetsgivaren om sin graviditet.

Enligt det danska kollektivavtalet skulle Marianne ha haft rätt till föräldraledighet från den 11 september 1995. EG-domstolen konstaterar att det särskilda direktivet om skydd för gravida arbetstagare gäller när arbetstagaren har anställts för begränsad tid även om hon underlåtit att upplysa sin arbetsgivare om sin graviditet trots att hon visste att hon var gravid när hon anställningsavtalet ingicks och att hon på grund av graviditeten inte skulle komma att kunna arbeta under stor del av anställningstiden.

Nästa ställningstagande av domstolen är högst intressant. Man säger så här.

Den omständigheten att arbetstagaren har anställts av ett mycket stort företag, som ofta använder sig av tillfällig anställd personal, har inte någon betydelse för tolkningen av Artikel 5.1 i direktiv 76/207/EEG och Artikel 10 i direktiv 92/85/EEG.

Båda dessa domar bör kunna utnyttjas mot arbetsgivare som använder sig av tidsbegränsade anställningar för att bl.a. slippa att ha kvinnor anställda när de blir gravida eller barnlediga. När arbetsgivaren därför inte förnyar din tidsbegränsade anställning och du tror att du vet att det beror på din graviditet, ta kontakt med ditt fackförbund och försök att få hjälp med anställningen. Vill du läsa domarna, så har de mål nr C-109/00 och mål C-438/99. Du kan använda denna länk för att komma till EG-domstolens hemsida. Skriv sedan bara in målnumren så får du domarna i fulltext. Här hittar Du länken den första under internationella domstolar och organ.