Arbetsdomstolens domar i fulltext AD 1999 nr 72 Ett aktiebolags verkställande direktör A sades upp med en längre arbetsfri uppsägningstid. Under uppsägningstiden skulle utbetalas gällande månadslön m.m. Senare gjorde bolaget kvittning i lönen under åberopande av en motfordran avseende skadestånd. I tvist mellan parterna rörande kvittningen och bolagets rätt till skadestånd uppkommer i huvudsak följande frågor. - a) Kan bolagets skadeståndstalan tas upp till saklig prövning eller föreligger rättegångshinder med hänsyn till reglerna i 15 kap. aktiebolagslagen? - b) Har ansvarsfrihet beviljats A för samtliga verksamhetsår som avses med bolagets skadeståndstalan? - c) Har A ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att på bolagets vägnar teckna avtal med ett försäkringsbolag om pensionsförsäkring för A själv? Vilken betydelse har det att A var jävig? - d) Med vilket belopp skall bolaget utge allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt?

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det originaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 1

MÅLNR: B-181-1997 AD NR: 72/1999. 2

DOMSKÄL. 3

Allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt 6

Yrkanden om hyresbidrag och telefonersättning. 6

Fastställelseyrkandet rörande pensionsförmåner 7

Rättegångskostnader 7

DOMSLUT. 7

Tingsrättens dom.. 7

YRKANDEN M M... 7

Bengt Tullgren har - såsom han slutligen bestämt sin talan - yrkat att 9

DOMSKÄL. 13

Tingsrättens bedömning. 18

DOMSLUT. 21

Sammanfattning

Ett aktiebolags verkställande direktör A sades upp med en längre arbetsfri uppsägningstid. Under uppsägningstiden skulle utbetalas gällande månadslön m.m. Senare gjorde bolaget kvittning i lönen under åberopande av en motfordran avseende skadestånd. I tvist mellan parterna rörande kvittningen och bolagets rätt till skadestånd uppkommer i huvudsak följande frågor. - a) Kan bolagets skadeståndstalan tas upp till saklig prövning eller föreligger rättegångshinder med hänsyn till reglerna i 15 kap. aktiebolagslagen? - b) Har ansvarsfrihet beviljats A för samtliga verksamhetsår som avses med bolagets skadeståndstalan? - c) Har A ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att på bolagets vägnar teckna avtal med ett försäkringsbolag om pensionsförsäkring för A själv? Vilken betydelse har det att A var jävig? - d) Med vilket belopp skall bolaget utge allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt?

PARTER: Superfos Emballage Aktiebolag i Halmstad mot Bengt Tullgren i Halmstad.

ÖVERKLAG: Halmstads tingsrätts dom den 21 november 1997 i mål nr T 386-96 och T 1379-96 Tingsrättens dom, se bilaga.

MÅLNR: B-181-1997 AD NR: 72/1999

Superfos Emballage Aktiebolag (hädanefter Superfos) har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ogillar Bengt Tullgrens samtliga yrkanden och befriar bolaget från att utge ersättning för hans rättegångskostnader vid tingsrätten. Superfos har vidare yrkat att Arbetsdomstolen förpliktar Bengt Tullgren att till bolaget utge ersättning motsvarande av bolaget erlagda pensionspremier i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom beträffande bolagets yrkanden under punkt b) med det tillägget att ränta på beloppet 320 998 kr yrkas från den 25 augusti 1996 till dess betalning sker. Superfos har därtill yrkat att Arbetsdomstolen förpliktar Bengt Tullgren att till bolaget betala ersättning för erlagd löneskatt under åren 1991-1995 med 86 127 kr jämte ränta enligt vad som anges vid punkt c) i tingsrättens dom. Slutligen har bolaget yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom förpliktar Bengt Tullgren att ersätta bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten.

Bengt Tullgren har bestritt bolagets ändringsyrkanden. Han har vitsordat yrkade belopp jämte ränta.

Bengt Tullgren har för egen del yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom avvisar eller ogillar bolagets yrkanden i deras helhet. Bengt Tullgren har vidare yrkat att Arbetsdomstolen fastställer att bolaget är skyldigt att göra sådan inbetalning som krävs för bibehållande av det försäkringsskydd som följer av bolagets pensionsförsäkringsavtal avseende Bengt Tullgren, detta vid vite av minst 200 000 kr. Han har yrkat bifall till sina yrkanden vid tingsrätten vid punkterna c) och d) avseende löneförmåner i form av hyresbidrag och telefonersättning. Han har yrkat fullt bifall till sitt yrkande om allmänt skadestånd för otillåten kvittning. Slutligen har han yrkat förpliktande för bolaget att fullt ut ersätta hans rättegångskostnader vid tingsrätten.

Bolaget har bestritt Bengt Tullgrens ändringsyrkanden. För det fall domstolen skulle finna att bolaget är skyldigt att utge allmänt skadestånd har bolaget yrkat att beloppet skall jämkas, i första hand till noll. För det fall domstolen inte finner att jämkningsskäl föreligger har ett belopp om 10 000 kr vitsordats som skäligt. De av Bengt Tullgren yrkade beloppen avseende löneförmåner har vitsordats i och för sig. Även beräkningen av yrkad ränta har vitsordats. Avseende fastställelseyrkandet har bolaget medgivit att en skyldighet föreligger att utge ersättning med 38 610 kr, utgörande skillnaden mellan betalda pensionspremier och en pensionspremie beräknad enligt ITP-planen.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målen har företagits till avgörande efter huvudförhandling. Vid denna har på Bengt Tullgrens begäran förnyade förhör hållits med honom själv och Barbro Berglund. På begäran av båda parterna har Jörgen Möllers uppgifter inför tingsrätten förebringats genom uppläsning av referatet i den överklagade domen. På samma sätt har förebringats uppgifter av Peter Fugmann, Birgit Stoklund, Nils Malmström och Flemming Ekelund på begäran av bolaget samt uppgifter av Gunnar Skarrie och Jan Gottfriedson på begäran av Bengt Tullgren. Parterna har därutöver åberopat skriftlig bevisning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom. Bolaget har dock i Arbetsdomstolen återtagit sitt påstående om att Bengt Tullgren har blivit bunden av innehållet i det av Nils Malmström upprättade avtalsförslaget. Bengt Tullgren har avseende sitt fastställelseyrkande anfört att han inte formulerat detta på det sätt som yrkandet återgivits i tingsrättens dom samt har tillagt att det av försäkringstekniska skäl inte är möjligt att nu precisera det belopp som krävs för bibehållande av hans försäkringsskydd.

DOMSKÄL

Bolagets fullgörelseyrkanden

Kan bolagets talan upptas till prövning?

Bengt Tullgren har som domstolen har uppfattat hans talan i denna del i första hand gjort gällande att bolagets yrkanden skall avvisas på grund av att de processförutsättningar som följer av 15 kap. aktiebolagslagen inte är uppfyllda i detta fall. Bolaget har bestritt att det föreligger hinder mot upptagande av talan.

Bengt Tullgren var under den i målet aktuella tiden verkställande direktör för bolaget. Ett skadeståndskrav från bolagets sida mot honom är mot denna bakgrund att bedöma med tillämpning av reglerna om verkställande direktörs skadeståndsansvar i 15 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Domstolen bortser i det följande resonemanget från vad bolaget har anfört som en alternativ grund, nämligen att skadeståndskravet i själva verket avser moderbolagets skada och att ett sådant skadeståndsanspråk inte omfattas av de särskilda regler som följer av 15 kap. aktiebolagslagen. Till den saken återkommer domstolen senare.

Bolaget har som domstolen uppfattat saken menat att dess talan inte skall anses utgöra skadestånd utan återfående av lönebelopp som utbetalats av misstag och att reglerna i 15 kap. aktiebolagslagen därför inte är tillämpliga. Bolagets talan går emellertid ut på att Bengt Tullgren genom en brottslig gärning eller på annat sätt har föranlett bolaget att göra utbetalningarna. Bolagets talan avser därmed enligt domstolens mening sådant skadestånd som avses i 15 kap. aktiebolagslagen. Bestämmelserna i det kapitlet om verkställande direktörs skadeståndsansvar är alltså tillämpliga på bolagets talan.

Av 15 kap. 7 § aktiebolagslagen (domstolen begagnar här och i det följande den paragrafnumrering som gäller fr. o. m. den 1 januari 1999) följer att talan om skadestånd mot verkställande direktör får väckas om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet. Det krävs alltså att frågan har tagits upp på bolagsstämman. Att så har skett är en processförutsättning (såvida talan inte grundas på brottslig gärning, något som domstolen i det följande inte går närmare in på). Om ansvarsfrihet har beviljats, får talan enligt 15 kap. 11 § första stycket ändå väckas under vissa närmare angivna förutsättningar och inom viss tid. Det är då inte en processförutsättning att frågan på nytt har tagits upp på bolagsstämma, utan det räcker med den behandling på bolagsstämma som förekom då ansvarsfrihet beviljades (se till det anförda prop. 1975:103 s. 779 f samt Kedner-Roos, Aktiebolagslagen, femte uppl. s. 273 ff).

I målet förekommer utredning i form av protokoll från ordinarie bolagsstämmor i bolaget under åren 1989-1995. Protokollen är i flera fall utformade så att det anges att styrelsen beviljas ansvarsfrihet. Besluten får under de år Bengt Tullgren ingick i styrelsen anses gälla även honom i hans egenskap av verkställande direktör. Beträffande några år, då Bengt Tullgren inte ingick i styrelsen, framgår det visserligen inte av protokollen huruvida Bengt Tullgren beviljades ansvarsfrihet eller ej. Detta saknar dock enligt Arbetsdomstolens mening betydelse. Bengt Tullgren har nämligen själv gjort gällande att han faktiskt har beviljats ansvarsfrihet under samtliga i målet aktuella år. Bolaget har på sin sida vitsordat att det förhåller sig så med undantag för verksamhetsåret 1995; enligt bolaget resulterade behandlingen på bolagsstämman år 1996 i att det inte beslutades om ansvarsfrihet för Bengt Tullgren.

Mot bakgrund av det anförda kan Arbetsdomstolen inte finna att det föreligger något hinder mot en prövning i sak av bolagets talan mot Bengt Tullgren.

Har Bengt Tullgren beviljats ansvarsfrihet avseende hela sin tid som verkställande direktör?

Som redan anförts är parterna ense om att Bengt Tullgren har beviljats ansvarsfrihet avseende sin verksamhet under flertalet av de år som avses med bolagets talan. Såvitt avser dessa år är det därmed en förutsättning för att bolaget skall ha framgång med sin talan att det föreligger sådana förhållanden att beviljad ansvarsfrihet inte lägger hinder i vägen för skadeståndstalan (jfr bestämmelserna i 15 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen).

Emellertid grundas bolagets talan även på Bengt Tullgrens verksamhet under år 1995. Bengt Tullgren har som redan nämnts i målet gjort gällande att han även för detta år har beviljats ansvarsfrihet, något som bolaget har bestritt. Med hänsyn till utformningen av protokollet från bolagsstämman år 1996 kan det mot bolagets bestridande inte anses visat att ansvarsfrihet beviljats för det föregående året. Att så skulle ha skett framstår för övrigt som osannolikt med tanke på att frågan om Bengt Tullgrens skadeståndsskyldighet redan vid den tidpunkten hade aktualiserats.

Det anförda betyder att domstolen under alla omständigheter har att gå in på en saklig prövning av skadeståndsfrågan avseende verksamhetsåret 1995. De omständigheter som bolaget grundar sin talan på avseende detta år är desamma som avseende de tidigare verksamhetsåren. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund anledning att i första hand inrikta sina överväganden på den i målet grundläggande frågan om Bengt Tullgren såsom verkställande direktör har handlat på ett sådant sätt att han har ådragit sig skadeståndsansvar mot bolaget.

Har Bengt Tullgren uppsåtligen eller av oaktsamhet vållat bolaget en skada?

Bolaget har i målet gjort gällande att Bengt Tullgren genom att teckna pensionsförsäkringsavtalet med Wasa dels har begått brott - grov trolöshet mot huvudman - genom att missbruka sin förtroendeställning till skada för bolaget, dels har överskridit sin behörighet och befogenhet och även varit jävig enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Bengt Tullgrens inställning i denna del är att han inte begått något brott och heller inte ådragit sig skadeståndsskyldighet. Han har därvid gjort gällande att han tecknade pensionsförsäkringen sedan Jörgen Möller vid deras diskussioner samtyckt till att Bengt Tullgren skulle ha pensionsförmåner av detta slag.

Arbetsdomstolen kan till en början konstatera att bedömningen av vad som förekommit mellan Bengt Tullgren och bolaget skall göras mot den allmänna bakgrunden att det sedan han år 1986 utsågs till verkställande direktör i bolaget inte förelåg något skriftligt avtal i vilket hans anställningsvillkor, däribland pensionsförmånerna, angavs. Bengt Tullgren hade mot den bakgrunden knappast anledning att anta annat än att bolagets godkännande av pensionsförmånerna i och för sig kunde göras utan att detta manifesterades i en skriftlig överenskommelse mellan honom och bolaget.

Av intresse för bedömningen är i första hand det händelseförlopp - kontakterna med Jörgen Möller - som ledde till att Bengt Tullgren i december 1988 tecknade försäkringsavtalet. Det är i målet ostridigt att det i praktiken var med Jörgen Möller som Bengt Tullgren hade att diskutera frågor om lönen. Beträffande händelseförloppet består utredningen av de uppgifter som lämnats av Bengt Tullgren, Jörgen Möller och Jan Gottfriedsson.

Bengt Tullgren har inför Arbetsdomstolen uppgett i huvudsak följande. Han diskuterade en övergång till pensionsförsäkring i Wasa med Jörgen Möller första gången i samband med att Jörgen Möller besökte Halmstad i november 1988. Jörgen Möller angav därvid att han skulle lämna definitivt besked veckan därpå, sedan han förankrat övergången till annat pensionssystem hos ledningen. När de påföljande vecka träffades i Paris fick Bengt Tullgren positivt besked i försäkringsfrågan. Pensionsfrågan var ingen stor fråga i sammanhanget. Utgångspunkten var att försäkringslösningen inte skulle kosta bolaget mer än de pensionsförmåner som Bengt Tullgren redan hade. Tanken var att Jörgen Möller skulle underteckna de handlingar som skulle ges in till försäkringsbolaget, men på grund av den brådska som uppkom gjorde Bengt Tullgren detta själv när det stod klart att försäkringsbolaget godtog det.

Bengt Tullgren har vid förhöret inför domstolen gjort ett trovärdigt intryck. Hans uppgifter om att han diskuterat pensionsfrågan med Jörgen Möller stöds av de uppgifter denne lämnat vid tingsrätten, låt vara att Jörgen Möller inte kunnat erinra sig att pensionsfrågan diskuterades vid mer än ett tillfälle. Detta utesluter dock enligt domstolens mening inte att det gick till så som Bengt Tullgren har berättat. Jörgen Möller har visserligen uppgett att han, om försäkringslösningen godtagits, skulle ha sanktionerat denna skriftligen och sedan registrerat förhållandet. Det har dock inte framkommit i målet att en sådan skriftlig bekräftelse utgjorde någon förutsättning för det medgivande som Bengt Tullgren ansåg sig ha fått vid samtalet med Jörgen Möller.

Till det anförda kommer vad Bengt Tullgren har uppgett om att han vid tidpunkten då försäkringen tecknades uppfattade den som kostnadsneutral. Hans uppgifter i denna del stöds av Jan Gottfriedssons vittnesmål. Arbetsdomstolen finner inte anledning att ifrågasätta att Bengt Tullgren vid den aktuella tidpunkten uppfattade saken så att pensionsförsäkringen inte för bolaget skulle föranleda några kostnader som var påtagligt högre än dem som föranletts av hans dittillsvarande pensionsförmåner. Att kostnaderna senare, särskilt i samband med att löneskatt infördes, faktiskt kom att öka är en omständighet som inte är av betydelse för bedömningen av händelseförloppet i samband med att försäkringen tecknades.

Det anförda talar enligt domstolens mening med styrka för att Bengt Tullgren i varje fall uppfattade saken så att bolaget godtog den föreslagna lösningen på pensionsfrågan. Annat har inte framkommit än att hans bedömning i denna del var befogad. Det kan tilläggas att det framstår som osannolikt att Bengt Tullgren skulle ha tagit upp saken med Jörgen Möller, om han hade haft för avsikt att teckna försäkringen utan att bolaget hade lämnat sitt medgivande. Domstolens slutsats i denna del blir att Bengt Tullgren i december 1988 hade anledning att utgå från att bolaget i och för sig godtog att hans pensionsförmåner skulle regleras på det sätt som diskuterats.

Vid bedömningen av bolagets skadeståndsanspråk bör också beaktas vad som framkommit om hanteringen av pensionsfrågan under de följande sju åren, dvs. under åren 1989-1995. Av Barbro Berglunds vittnesmål framgår bl.a. att kostnaden för Bengt Tullgrens pensionsförsäkring redovisades öppet på ett särskilt konto i varje fall fr.o.m. år 1990 eller 1991, då löneskatten infördes. Hon har också uppgett att Bengt Tullgrens pension låg högt men inte osedvanligt högt, samt att det kom en reaktion, sannolikt från Birgit Stoklund, i samband med att löneskatten infördes. Barbro Berglunds uppgifter stämmer överens med vad Birgit Stoklund har uppgett om att det hade förekommit diskussioner om Bengt Tullgrens pensionsförhållanden. Enligt Arbetsdomstolens uppfattning tyder mycket på att pensionsfrågan kom upp i samband med diskussioner som ledde fram till att det år 1990 på bolagets sida utarbetades ett förslag till skriftligt anställningsavtal, som bl.a. innehöll pensionsförmåner vilka för Bengt Tullgren var avsevärt mindre förmånliga än dem han hade enligt pensionsförsäkringen hos Wasa. Bengt Tullgren undertecknade inte avtalet. Enligt Arbetsdomstolens mening ger händelseförloppet ett ganska klart belägg för att bolaget då var medvetet om och får anses ha godtagit de pensionsförmåner som Bengt Tullgren faktiskt hade.

Arbetsdomstolen vill i denna del slutligen tillägga att Bengt Tullgren som bolaget har anfört visserligen var jävig enligt bestämmelserna i 8 kap. aktiebolagslagen då han för bolagets räkning tecknade försäkringsavtalet rörande sin egen pension. Det har inte ens påståtts i målet att det förelåg samtycke från bolaget såvitt gäller hans befogenhet att utåt företräda bolaget i samband med att försäkringen tecknades. Den omständigheten att Bengt Tullgren var jävig kan dock, inte minst med hänsyn till vad som framkommit om bolagets kännedom om pensionsförmånerna under ett antal år efter hans åtgärd, inte i sig föranleda bedömningen att han har ådragit sig skadeståndsskyldighet.

Sammanfattningsvis kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att det i målet inte är visat annat än att bolaget har godtagit de pensionsförmåner som Bengt Tullgren under ett antal år har haft i sin anställning som verkställande direktör.

Det ställningstagande som domstolen nu har kommit till innebär att det saknas förutsättningar för att bifalla den av bolaget väckta skadeståndstalan. Det finns därmed inte anledning att gå in på Bengt Tullgrens invändningar rörande tidigare verksamhetsår om beviljad ansvarsfrihet och preskription. Inte heller finns det anledning att behandla vad bolaget anfört om att dess talan avser en skadeståndsfordran som övertagits från det danska moderbolaget.

Bengt Tullgrens yrkanden om fullgörelse och fastställelse

Lön och semesterersättning

Att Bengt Tullgren under uppsägningstiden i och för sig hade rätt till de av honom yrkade beloppen avseende lön och semesterersättning är ostridigt i målet. Domstolens ställningstagande i det föregående innebär att bolaget inte har någon motfordran som skulle kunna gå i avräkning mot Bengt Tullgrens lönefordran. Tingsrättens domslut i denna del skall alltså fastställas.

Allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt

Som tingsrätten har anfört är det enligt lagen (1970:215) lagen om arbetsgivares kvittningsrätt en förutsättning för kvittning i ett fall som detta, när arbetstagaren inte lämnat sitt samtycke, bl.a. att det är fråga om en motfordran som är klar och förfallen. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att denna förutsättning inte har varit uppfylld i detta fall.

Vid bedömningen av skadeståndsbeloppets storlek beaktar Arbetsdomstolen följande omständigheter. Det måste ha stått klart för bolaget att den motfordran som åberopades mot Bengt Tullgren inte var kvittningsgill enligt lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Det har därmed varit fråga om ett flagrant åsidosättande av lagen. Bengt Tullgrens månadslön under uppsägningstiden uppgick till 51 476 kr. Bolaget kvittade fr.o.m. november 1995, efter ansökan hos kronofogdemyndigheten samma månad, bort hela lönen med undantag för ett förbehållsbelopp om 11 253 kr per månad. Bolagets kvittning innebar alltså att Bengt Tullgren under uppsägningstiden berövades större delen av sin inkomst från anställningen hos bolaget. Kvittning skedde även i januari 1996 trots att det då inte förelåg något besked från kronofogdemyndigheten om förbehållsbelopp. Bolagets handlande har mot den angivna bakgrunden innefattat en allvarlig kränkning av Bengt Tullgren. Arbetsdomstolen anser att det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 50 000 kr.

Yrkanden om hyresbidrag och telefonersättning

I fråga om Bengt Tullgrens rätt till ersättning för hyresbidrag och telefonersättning finner Arbetsdomstolen inte anledning till annan bedömning än den som tingsrätten gjort.

Fastställelseyrkandet rörande pensionsförmåner

Arbetsdomstolen har i ett föregående avsnitt kommit fram till att annat inte visats än att bolaget har godtagit de pensionsförmåner som Bengt Tullgren under ett antal år har haft i sin anställning som verkställande direktör. Dessa förmåner har därför utgjort en del av Bengt Tullgrens anställningsvillkor. Han har alltså i princip rätt till ersättning med det belopp som krävs för att under uppsägningstiden bibehålla pensionsförsäkringen enligt avtalet med Wasa. Bengt Tullgrens fastställelseyrkande sådant detta utformats i Arbetsdomstolen skall därför bifallas. Domstolens förklaring i domslutet kan dock lagligen inte, så som Bengt Tullgren yrkat, förenas med ett vitesföreläggande.

Rättegångskostnader

Superfos har helt tappat det mål vari bolaget framställt sina ersättningsyrkanden, medan vad Bengt Tullgren tappat i det andra målet endast är av ringa betydelse. Bengt Tullgren skall med denna utgång i de båda målen erhålla full ersättning för sina rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen. Om yrkade belopp råder inte tvist.

DOMSLUT

1.  Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut under punkterna 1 a), 1 b) och 3.

2.  Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 2 fastställer Arbetsdomstolen att Superfos Emballage Aktiebolag är skyldigt att göra sådan inbetalning som krävs för bibehållande under Bengt Tullgrens uppsägningstid av försäkringsskyddet enligt det ingångna pensionsavtalet.

3.  Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 1 c) förpliktar Arbetsdomstolen Superfos Emballage Aktiebolag att till Bengt Tullgren betala allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

4.  Med upphävande av tingsrättens domslut under punkterna 4, 5 och 6 ogillar Arbetsdomstolen bolagets talan.

5.  Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 7 förpliktar Arbetsdomstolen Superfos Emballage Aktiebolag att ersätta Bengt Tullgren för rättegångskostnader vid tingsrätten med etthundraåttioniotusenåttahundrafyrtiofem (189 845) kr, varav 187 500 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 21 november 1997 till dess betalning sker.

7.  Arbetsdomstolen förpliktar Superfos Emballage Aktiebolag att ersätta Bengt Tullgren för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundrafyrtiosjutusensexhundrafemtiotre (147 653) kr, varav 75 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1999-06-02, målnummer B-181-1997 och B-182-1997

Ledamöter: Michaël Koch, Brita Swan, Olle Claesson (f.d. avdelningsdirektör i Arbetsmarknadsstyrelsen; tillfällig ersättare), Lars Josefsson (jur.kand. i VVS- Installatörerna; tillfällig ersättare), Anders Hagman, Gunnar Ericson och Lise-Lotte Ewerhard. Enhälligt.

Sekreterare: Anette Bergene

BILAGA

Tingsrättens dom

(ledamöter: Nils Ljunggren, Rolf Norr och Elisabet Wass)

YRKANDEN M M

Bengt Tullgren har efter stämning å Superfos Emballage Aktiebolag (Superfos) anfört: Bengt Tullgren anställdes 1979 som säljkonsulent hos Superfos, som är ett dotterbolag till Superfos Emballage A/S i Danmark. Bengt Tullgren hade en kollektivavtalsanställning eller motsvarande och var som sådan beträffande pensionsförmåner ansluten till den sk ITP-planen. Bengt Tullgren utsågs den 1 maj 1986 till verkställande direktör för Superfos. Hans månadslön bestämdes till 25 000 kr vartill kom bilersättning med 600 kr. Bengt Tullgren erhöll också en bonus det året om 30 000 kr netto. Bengt Tullgren erhöll bonus också 1987 och 1988. Bengt Tullgren förhandlade med Jörgen Möller hos Superfos om löneförmåner. Jörgen Möller var den hos Superfos som bestämde dessa. I samband med VD-uppdraget blev Bengt Tullgren styrelseledamot i Superfos och var därefter från och till styrelseledamot. Under 1987 blev Bengt Tullgren kontaktad av Jan Gottfriedson hos Wasa Försäkring, angående tecknande av en privat pensionsförsäkring. Med en sådan skulle Bengt Tullgren komma från ITP-planen. Ingen försäkring tecknades emellertid då. Jan Gottfriedson kontaktade ånyo Bengt Tullgren året därpå och lämnade offerter. Dessa tog sikte på ett utnyttjande av avdragsutrymmet för Superfos vilket skulle innebära att Superfos inte drabbades av ökade kostnader.

Bengt Tullgren skulle å sin sida inte erhålla bonus eller höjd lön. Bengt Tullgren tog i sin tur kontakt med Jörgen Möller och diskuterade pensionsfrågan med denne. Bengt Tullgren och Jörgen Möller blev överens om att Bengt Tullgren skulle ha en av Superfos bekostad pensionsförsäkring hos Wasa. Denna skulle tecknas före utgången av 1988. Det blev tidsnöd. Jörgen Möller var i Frankrike dagarna före jul och kom tillbaka först lille julafton och var sedan ledig under mellandagarna. Han kunde därmed inte skriva på försäkringsavtalet. Med Jörgen Möllers godkännande skrev därför Bengt Tullgren under avtalet för Superfos. Bengt Tullgren hade som VD rätt att företräda Superfos i löpande ärenden. Tecknande av en pensionsförsäkring var ett sådant ärende. Om Bengt Tullgren inte anses ha haft Jörgen Möllers godkännande har Superfos i efterhand, uttryckligt eller konkludent, godkänt åtgärden. Från och med den 1 januari 1989 hade Bengt Tullgren en pensionsförsäkring hos Wasa och var inte längre ansluten till ITP-planen. Pensionspremien betalades månadsvis av Superfos. Revisor i Superfos var vid den tiden och till hösten 1995 Gunnar Skarrie hos Ernst & Young i Jönköping. Denne anlitade till sin hjälp revisorn Barbro Berglund. Superfos hade ingen större omsättning. Den uppgick till 4-5 miljoner kr per verksamhetsår, som utgjordes av kalenderår. Fakturering utfördes av Superfos Emballage A/S. Ekonomidirektör hos Superfos Emballage A/S var Birgit Stoklund. Bokslut gjordes tämligen omgående efter ett verksamhetsår och var normalt klart under mars månad, då också bolagsstämma hölls. Birgit Stoklund eller annan från Superfos Emballage A/S deltog i bokslutsarbetet. Birgit Stoklund var normalt också med på bolagsstämmor. - Bengt Tullgren och Jörgen Möller kom under 1989 i någon mån i konflikt om Bengt Tullgrens löneförmåner. Det ledde till att Bengt Tullgren sade upp sig. Efter ingripande från Flemming Ekelund hos Superfos Emballage A/S kom Bengt Tullgren och Jörgen Möller överens, varefter Bengt Tullgren återtog uppsägningen. Något skriftligt anställningsavtal mellan Superfos och Bengt Tullgren förelåg inte efter maj 1986. Advokaten Nils Malmström, som då var styrelseledamot i Superfos, upprättade ett skriftligt anställningskontrakt, vartill var fogat ett standardformulär för inom Superfoskoncernen anställda direktörer, varav bl a framgår att en direktör är skyldig att följa bolagets pensionsregler. Bengt Tullgren fick ett exemplar av avtalet. Vid ett styrelsemöte i Superfos den 22 mars 1990 i närvaro av Jörgen Möller, Birgit Stoklund, Nils Malmström och Bengt Tullgren framlades enligt protokollet texten till anställningskontraktet. Det antecknades att villkoren godkändes och att Jörgen Möller skulle underteckna kontraktet då det utskrivits. Bengt Tullgren ville inte acceptera avtalet. Något anställningskontrakt kom överhuvudtaget aldrig till stånd. - Löneskatt infördes 1991. Skatten medförde ökade kostnader för arbetsgivare beträffande pensioner. Bengt Tullgren fick uppfattningen att Barbro Berglund diskuterade den ökade kostnaden med danskarna och att det kunde vara tillfälle att se över pensionerna. Bengt Tullgren hade inte klart för sig på vad försäkringen kostade och tog kontakt med Jan Gottfriedson. Denne redovisade pensionskostnaderna i ett brev. Bengt Tullgren skickade brevet vidare till Superfos Emballage A/S, som emellertid inte hörde av sig. - När Bengt Tullgren en dag i augusti 1995 kom till Superfos fann han en den 11 juli 1995 dagtecknad uppsägning av sin anställning. Uppsägningen var undertecknad av styrelseledamoten Peter Fugmann. I uppsägningen angavs att förordnandet som VD upphörde med omedelbar verkan och att Bengt Tullgren under uppsägningstiden var befriad från arbetsplikt. Det angavs vidare bl a att anställningen upphörde den 31 augusti 1996, att under uppsägningstiden successivt skulle utbetalas gällande månadslön och pensionspremier samt att Superfos i den mån hyresbidrag, tillgång till fri bil och fri telefon skulle betraktas som löneförmåner var berett att förhandla om kontant avlösning av förmånerna. Bengt Tullgren hade i augusti 1995 en månadslön om 51 476 kr och därjämte bl a hyresbidrag om 1 500 kr och fri telefon. - Efter ansökan hos kronofogdemyndigheten och beslut där den 7 november 1995 började Superfos den månaden att med tillämpning av kvittningslagen kvitta i Bengt Tullgrens lön. Av kronofogdemyndigheten bestämt förbehållsbelopp var 11 253 kr per månad. Beslutet gällde året ut. Superfos ansökte den 19 januari 1996 om nytt beslut. Kronofogdemyndigheten meddelade ett sådant den 1 februari 1996. Förbehållsbeloppet bestämdes nu till 11 362 kr. Superfos saknade rätt att kvitta. Det förelåg ingen klar och förfallen gäld. Kvittning ägde ändock rum till och med augusti 1996 och även i januari 1996 fastän beslut från kronofogdemyndigheten då inte fanns. Superfos kvittade därtill på det sättet att lönen sänktes till belopp, som efter kvittning och avdrag av preliminärskatt uppgick till ungefär förbehållsbeloppet. Genom den otillåtna kvittningen har Bengt Tullgren kränkts. Kvittning utan att beslut förelegat har inneburit ytterligare kränkning. Pensionspremier har inte erlagts av Superfos för Bengt Tullgrens försäkring hos Wasa under tiden från uppsägningen till anställningens upphörande i augusti 1996. Bengt Tullgren är berättigad att erhålla betalning för premierna. Bengt Tullgren har inte erhållit hyresbidraget om 1 500 kr per månad under tiden november 1996 till anställningens upphörande och inte heller ersättning för fri telefon. Ersättningen härför kan uppskattas till 4 000 kr för tiden från och med oktober 1995 till anställningens upphörande.

Bengt Tullgren har - såsom han slutligen bestämt sin talan - yrkat att

1.  Superfos förpliktas att till honom utge

a)  innehållen lön för tiden november 1995 - augusti 1996 med 285 760 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 36 476 kr från och med den 20 november 1995, å 34 976 kr från och med den 20 december 1995, å 26 476 kr från och med den 20 januari 1996, å 23 976 kr från och med den 20 februari 1996 respektive den 20 mars 1996 och den 20 april 1996, samt å 28 976 kr från och med den 20 maj 1996, den 20 juni 1996, den 20 juli 1996 respektive den 20 augusti 1996, allt till dess betalning sker;

b)  semesterersättning med 1 740 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med den 20 augusti 1996 till dess betalning sker;

c)  hyresbidrag med 15 000 kr för tiden november 1995 - augusti 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 1 500 kr från och med den 1 december 1995, å 1 500 kr från och med den 1 januari 1996, å 1 500 kr från och med den 1 februari 1996, å 1 500 kr från och med den 1 mars 1996, å 1 500 kr från och med den 1 april 1996, å 1 500 kr från och med den 1 maj 1996, å 1 500 kr från med den 1 juni 1996, å 1 500 kr från och med den 1 juli 1996, å 1 500 kr från och med den 1 augusti 1996 samt å 1 500 kr från och med den 1 september 1996 till dess betalning sker;

d)  ersättning för telefon för tiden från och med oktober 1995 till och med augusti 1996 med 4 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 1 000 kr från och med den 1 oktober 1995, å 1 000 kr från och med den 1 januari 1996, å 1 000 kr från och med den 1 april 1996 och å 1 000 kr från och med den 1 juli 1996 till dess betalning sker; samt

e)  allmänt skadestånd för otillåten kvittning med 80 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med dag för delgivning av stämningsansökan den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

2.  tingsrätten fastställer att Superfos har att till honom erlägga pensionsförsäkringspremier med 132 310 kr vid kraftigt verkande vite om 200 000 kr.

3.  Superfos förpliktas betala hans rättegångskostnader.

Bengt Tullgren har förbehållit sig rätten att mot Superfos föra talan om fastställelse eller fullgörelse av ytterligare betalning avseende pensionsförsäkringens värde om värdet av de av Superfos under tiden mellan uppsägningen och anställningens upphörande erlagda pensionspremierna visar sig medföra lägre pension än om premierna erlagts rättidigt.

Superfos har bestritt ettvart yrkande men vitsordat skäligheten i och för sig av respektive yrkat belopp jämte ränta utom beloppet avseende skadestånd. Vad gäller pensionspremier har Superfos vitsordat yrkat belopp om 132 310 kr, om tingsrätten finner att premier skall utgå enligt pensionsförsäkringen och 38 610 kr för det fall tingsrätten finner att pension skall utgå enligt ITP- planen. Om pension skall utgå enligt det danska direktörsavtalet skall ytterligare ersättning inte utgå. Beträffande skadestånd har Superfos vitsordat 10 000 kr.

Superfos har anfört: Bengt Tullgren anställdes hos Superfos 1979 och var VD från och med 1986 till augusti 1995. ITP-planen som Bengt Tullgren tillhörde men gick ur 1988 i samband med att han tecknade pensionsförsäkring hos Wasa innebar en månadspremie för Superfos om cirka 15 procent av Bengt Tullgrens månadslön. Pensionsförsäkringen hos Wasa innebar en månadspremie för Superfos om cirka 35 procent av månadslönen. Superfos har aldrig godkänt pensionsavtalet med Wasa. Bengt Tullgren har brutit mot aktiebolagslagens bestämmelser i 8 kap 10 § när han som verkställande direktör tecknade försäkringen. Varken vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet eller senare har Bengt Tullgren uppgivit för Superfos styrelse eller Superfos Emballage A/S att han tecknat försäkringen, ej heller vad den innebar. Ingen styrelseledamot hos Superfos och ej heller någon befattningshavare hos Superfos Emballage A/S har sett den skrivelse som Jan Gottfriedson ställt till Superfos och skickat till Bengt Tullgren. Av försäkringsofferten framgår att försäkringen skulle bli kostnadsneutral för Superfos om Bengt Tullgren avstod från en årsbonus om 55 000 kr. Bengt Tullgren har aldrig haft sådan bonus och har inte avstått från bonus. 1986 fick han en bonus på 30 000 kr, 1987 40 000 kr och 1988 20 000 kr. Därefter fick Bengt Tullgren ingen bonus. Det har aldrig varit fråga om någon automatisk bonus. En sådan har alltid varit relaterad till resultatet och alltid förhandlats fram särskilt. Under 1989 beviljade sig Bengt Tullgren själv en löneökning. Förhållandet kom till Jörgen Möllers kännedom. Jörgen Möller accepterade inte löneökningen. Bengt Tullgren sade då upp sig från sin anställning. Jörgen Möller hade ingen erinran mot det. Efter ingripande från Flemming Ekelunds sida accepterade Bengt Tullgren de villkor som Jörgen Möller lämnat och återtog sin uppsägning. Jörgen Möller skrev en bekräftelse och att ett mer formellt avtal skulle träffas. Jörgen Möller uppdrog åt Nils Malmström att upprätta ett anställningsavtal. Nils Malmström gjorde det. Innehållet i avtalet föredrogs vid ett styrelsemöte i Superfos i mars 1990 och godkändes av Bengt Tullgren. Avtalet skulle sedan underskrivas. Det blev inte så men Bengt Tullgren förklarade för Nils Malmström att han accepterade avtalet. Till detta var fogat Superfoskoncernens reglemente avseende direktörer. Reglementet innebar att Superfos såvitt angick pension betalade 10 procent av den anställdes direktörsbruttolön medan denne själv betalade 5 procent. Superfos Emballage A/S hade dotterbolag i olika länder. För dessa bolag fick ske konvertering till särskilda arrangemang. Så var det också när det gällde Sverige. Något sådant arrangemang fanns dock inte för Bengt Tullgren. Superfos hävdar att Bengt Tullgren är bunden av innehållet i anställningsavtalet och därmed endast är berättigad till pensionspremie med 10 procent av månadslönen. Om inte så skulle anses är Bengt Tullgren i vart fall inte berättigad till pensionspremie utöver vad ITP-planen medger. - Superfos gör gällande följande såvitt angår pensionsförsäkringsavtalet med Wasa. 1. Bengt Tullgren har vid ingående av pensionsförsäkringsavtalet med Wasa begått brott - grov trolöshet mot huvudman - genom att missbruka sin förtroendeställning till skada för Superfos och indirekt för Superfos Emballage A/S såsom innehavare av samtliga aktier i Superfos. 2. Bengt Tullgren har varit jävig enligt 8 kap 10 § aktiebolagslagen. Han har överskridit sin befogenhet och behörighet. Han är därför skadeståndsskyldig för den skada som drabbat Superfos och sekundärt Superfos Emballage A/S. 3. Superfos har befunnit sig i villfarelse och i följd därav av misstag utgivit pensionspremierna, något som är att jämställa med för mycket utbetald lön. - För mycket utbetald lön skall av Bengt Tullgren återbetalas till Superfos.

Vad gäller kvittning föreligger vid oriktig betalning rätt att kvitta enligt kvittningslagen. Det har varit en klar och ostridig fordran. Den har överstigit vad som kvittats. Pensionsavtalet har tecknats av Bengt Tullgren i tjänsten. Skada har uppkommit för Superfos och indirekt för Superfos Emballage A/S. Superfos hävdar att Superfos varit berättigat att kvitta. Superfos vidgår att kvittning skedde formellt felaktigt i januari 1996 eftersom då inget beslut förelåg från kronofogdemyndigheten. Emellertid kom beslutet strax efter det att kvittning skett. Vidare kvittades endast 26 000 kr den månaden. Om det skulle anses att Superfos inte varit berättigat att kvitta hävdar Superfos att skadestånd skall bortfalla eller i vart fall kraftigt jämkas och sättas till 0 kr. Superfos åberopar därvid att Superfos genom den information som Superfos hade haft skäl att vidtaga åtgärden. Kvittning tillgick vidare så att kvittning skedde från bruttolönen. På den reducerade lönen drogs sedan preliminärskatt och betalades sociala avgifter. Om Superfos inte gjort på det sättet skulle Bengt Tullgren fått svårare att betala tillbaka.

Superfos har i sin tur väckt talan mot Bengt Tullgren och därvid åberopat i huvudsak samma grunder som åberopats till stöd för bestridandet av Bengt Tullgrens yrkanden.

Superfos har för sin del yrkat att Bengt Tullgren förpliktas att till Superfos betala

a)  pensionspremier för tiden januari 1989 - juli 1995 med i första hand 862 757 kr jämte ränta enligt 2 och 5 §§ räntelagen från den 25 i månaderna januari 1989 - december 1989, januari 1990 - december 1990, januari 1991 - december 1991, januari 1992 - december 1992, januari 1993 - december 1993, januari 1994 - december 1994, januari 1995 - till och med juli 1995 å 9 139 kr respektive 9 931 kr, 10 818 kr, 11 214 kr, 10 817 kr, 12 255 kr och 13 231 kr, allt till och med den 25 november 1995, samt å 826 281 kr den 26 november 1995 - den 25 december 1995, å 791 305 kr den 26 december 1995 - den 25 januari 1996, å 764 829 kr den 25 januari 1996 - den 25 februari 1996, å 740 853 kr den 26 februari 1996 - den 25 mars 1996, å 716 877 kr den 26 mars 1996 - den 25 april 1996, å 692 901 kr från den 26 april 1996 - den 25 maj 1996, å 663 925 kr från den 26 maj 1996 - den 25 juni 1996, å 634 949 kr från den 26 juni 1996 - den 25 juli 1996, och å 605 973 kr från den 26 juli 1996 - den 25 augusti 1996;

b)  pensionspremier för tiden januari 1989 - juli 1995 med i andra hand 606 758 kr jämte ränta enligt 2 och 5 §§ räntelagen under tider som angivits under a) å 7 265 kr, 8 891 kr, 9 271 kr, 7 576 kr, 8 384 kr, 9 395 kr och 9 146 kr, allt till och med den 25 november 1995 och därefter under tider som angivits under a) å 570 282 kr, 535 306 kr, 508 830 kr, 484 854 kr, 460 878 kr, 436 902 kr, 407 926 kr, 378 950 kr, 349 974 kr respektive 320 998 kr; samt

c)  erlagd löneskatt under 1991-1995 å pensionspremier med enligt ovan under a) 127 666 kr och under b) 86 127 kr jämte ränta å respektive belopp enligt 6 § räntelagen från den 18 april 1996 till dess betalning sker.

Superfos har förtydligat yrkandena enligt följande. Beloppen under a) respektive b) avser i första hand skadestånd och i andra hand återbetalning av felaktigt utbetald löneförmån. Beloppen under c) är skadestånd. Det är fråga om direkt skada för Superfos och indirekt skada för Superfos Emballage A/S som ägare av samtliga aktier i Superfos. Skadan är densamma för Superfos och Superfos Emballage A/S. Superfos Emballage A/S har överlåtit sina anspråk till Superfos. Från yrkade belopp skall avgå kvittad lön och semesterersättning med 276 500 kr.

Bengt Tullgren har vitsordat metoden att beräkna yrkade belopp ävensom ränta men bestritt respektive yrkande.

Bengt Tullgren har anfört: Han förnekar brott. Om brott begåtts av honom är det inte grovt. Eftersom i så fall brottet begicks 1988 då pensionsförsäkringsavtalet ingick är brottet preskriberat eftersom åtal inte väckts. Om brottet skulle anses perdurerande, vilket bestrids, kan det inte vara fråga om längre tid tillbaka än 5 år från den 8 september 1997. - Enligt 15 kap 3 § aktiebolagslagen krävs, för att talan om skadestånd till bolag skall få väckas, beslut på bolagsstämma och, såvitt gäller bl a verkställande direktör, att visst antal aktieägare röstat mot förslag om ansvarsfrihet. Beslut på någon bolagsstämma om talan förekommer inte. Bengt Tullgren har vidare beviljats ansvarsfrihet vid förekommande bolagsstämmor under hans VD-skap. På grund härav skall Superfos talan om skadestånd avvisas eller ogillas. I vart fall skall en talan om skadestånd väckas inom ett år från det årsredovisning lades fram på bolagsstämma och sist inom tre år från utgången av det räkenskapsår då åtgärden som ligger till grund för talan vidtogs. Med hänsyn härtill har Superfos rätt till talan prekluderats. Bengt Tullgren yrkar därför att Superfos talan ogillas för tid före utgången av 1995 och i andra hand 1993. För det fall han anses skadeståndsskyldig yrkar han att skadeståndet enligt 15 kap 4 § aktiebolagslagen jämkas till 0 kr med hänsyn till att det varit ett för svenska förhållanden normalt VD- pensionsavtal, att Superfos känt till avtalet och att skadan, om sådan anses föreligga, varit ringa.

Superfos har anfört: Om påstått brott inte anses grovt har preskription ändå inte inträtt eftersom brottet är att anse som perdurerande. Preskription saknar dessutom relevans eftersom det inte är fråga om åtal mot Bengt Tullgren. Annan preskriptionstid än den 10-åriga fodringspreskriptionen gäller därför inte. Superfos vitsordar att Bengt Tullgren beviljats ansvarsfrihet för tiden före 1995. För 1995 beviljades Bengt Tullgren på den 1996 hållna bolagsstämman inte ansvarsfrihet. Har bolagsstämma vägrat ansvarsfrihet krävs inget stämmobeslut för talan mot styrelseledamot eller verkställande direktör. Superfos årsredovisningar har inte innehållit uppgifter om pensionsförsäkringspremierna. De har därmed inte innehållit fullständiga uppgifter. Det är först 1995 som Superfos fått kännedom om försäkringen. Tid att väcka talan är med hänsyn härtill enligt 15 kap 5 § aktiebolagslagen utsträckt även om ansvarsfrihet beviljats. Om ansvarsfrihet eller preskription skulle frita Bengt Tullgren skall Superfos talan ändå bifallas då Superfos Emballage A/S såsom ensam aktieägare i Superfos överlåtit sitt fordringsanspråk till Superfos och då aktieägares rätt inte preskriberas enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen. Superfos har genom överlåtelsen erhållit samma rätt som Superfos Emballage A/S.

Bengt Tullgren har bemött vad Superfos anfört enligt följande: Bengt Tullgren vitsordar inte att ansvarsfrihet inte beviljats honom. Han vitsordar inte att annan får föra talan än Superfos och inte heller att någon överlåtelse från Superfos Emballage A/S till Superfos skett. Om sådan överlåtelse anses visad gäller aktiebolagslagens regler och bolagsstämmobeslut som förutsättning för talan. Han bestrider att premier för en pensionsförsäkring är att hänföra till lön.

Bengt Tullgren har under målets handläggning, sedan Superfos angivit förstahandsgrunden för talan vara brott, utöver nu åberopade omständigheter till stöd för yrkandet om avvisning eller ogillande gjort gällande att aktiebolagslagens bestämmelser i 15 kap 3 § om stämmobeslut är att tillämpa även om grunden för talan är påstående om brott och även på grund därav yrkat avvisning av Superfos talan.

I beslut den 3 september 1997 har tingsrätten funnit att enligt 15 kap 5 § sista stycket aktiebolagslagen skadeståndstalan, som grundas på brott, kan föras av bolagsstyrelse och att därav följer att beslut vid bolagsstämma inte erfordras för rätten att väcka talan, om grunden är brottslig handling. Tingsrätten har på grund därav funnit att Superfos talan inte kunde avvisas samt lämnat yrkandet utan bifall.

Bengt Tullgren har efter det att huvudförhandling i målet hållits anmält missnöje mot beslutet. Tingsrätten har i beslut den 30 september 1997 bestämt att talan mot beslutet får föras endast i samband med talan mot tingsrättens dom.

Tingsrätten har den 8 september 1997 förordnat om sammanläggning av målen.

DOMSKÄL

Från båda parters sida har som skriftlig bevisning åberopats en mångfald handlingar, däribland under respektive parts sakframställning nämnda.

Som muntlig bevisning har Bengt Tullgren åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med Birgit Stoklund, Barbro Berglund, Gunnar Skarrie, Jan Gottfriedson samt Marie Dahl medan Superfos åberopat förhör under sanningsförsäkran med Peter Fugmann samt vittnesförhör med Nils Malmström, Flemming Ekelund och Jörgen Möller.

Bengt Tullgren, Peter Fugmann och vittnena har berättat.

Bengt Tullgren: VD-skapet innebar ingen förändring av hans roll i Superfos. Han kan sägas såväl före som efter den tidpunkten ha varit försäljningschef. Vid anställningen 1979 skrev han på ett anställningsavtal men därefter har han inte undertecknat något skriftligt avtal. Efter uppsägningen av anställningen 1989, som berodde på att Jörgen Möller dels inte tolkade Bengt Tullgrens avtal som Bengt Tullgren tyckte det skulle tolkas, dels var oförskämd, och Bengt Tullgren återtagit uppsägningen sade Jörgen Möller att man fick formulera ett direktörskontrakt. Vid styrelsemötet i mars 1990, som hölls före bolagsstämman, fick han se det upprättade anställningsavtalet. Underlaget till avtalet var en av Jörgen Möller skriven mall. Nils Malmström upprättade avtalet. Den angivna bilagan var med. Bengt Tullgren tittade på avtalet. Detta diskuterades. Bengt Tullgren ville ha en längre uppsägningstid än som stipulerades i avtalsförslaget. Styrelsen menade att Bengt Tullgren skulle ha avtalsförslaget liggande hos sig för att överväga innehållet. Hade han några synpunkter fick han komma överens med Jörgen Möller. Bengt Tullgren minns att Nils Malmström ringde honom före styrelsemötet och frågade om avtalet. Bengt Tullgren sade att han tyckte att han fått förslaget sent. Något avtal träffades inte. - Jan Gottfriedson tog 1987 kontakt med Bengt Tullgren per telefon i bostaden angående en pensionsförsäkring. Jan Gottfriedson talade om skillnaden mellan att vara VD och anställd och hur liten del som skulle betalas av Superfos. Bengt Tullgren, som då var 43 år, hade inte tid att ägna sig åt frågan då. Jan Gottfriedson hörde av sig på nytt hösten 1988. Bengt Tullgren hade då mycket att göra eftersom Superfos, som haft sin verksamhet förlagd till Jönköping, höll på att etablera sig i Halmstad. Jan Gottfriedson besökte senare Bengt Tullgren på kontoret. Bengt Tullgren fick då veta att änkepensionsreglerna skulle ändras och blev rädd. Han tänkte på sin hustru. Han sade till Jan Gottfriedson att göra en överskådlig bild eftersom han måste presentera en sådan för sina chefer i Danmark. Jan Gottfriedson upprättade en överskådlig bild och lämnade den till Bengt Tullgren som i sin tur presenterade den för Jörgen Möller. Bengt Tullgren har i sin almanacka för 1988 skrivit att presentation skedde den 28 november 1988 i samband med att Jörgen Möller var i Halmstad. Det var då också fråga om anställning av en kvinna i Superfos. Bengt Tullgren har i almanackan skrivit OK för båda sakerna. Bengt Tullgren träffade därefter Jörgen Möller i Paris den 7 december 1988 i samband med en gemensam middag. Före den fick han tillfälle att prata med Jörgen Möller om pensionsförsäkringen. Vid tillfället den 28 november hade han för Jörgen Möller presenterat staplar och diagram. En pensionsförsäkring skulle innebära att Bengt Tullgren inte fick löneförhöjning. Pensionsförsäkringen skulle vara kostnadsneutral för Superfos och inte kosta mer än ITP-pensionen. Han sade inte till Jörgen Möller att premien skulle uppgå till 35 procent av hans dåvarande lön. Lönefrågor diskuterade han vid den tiden med Jörgen Möller. Bengt Tullgrens årslön för 1989 skulle öka med 55 000 kr. Principen för en pensionsförsäkring var således klar för Jörgen Möller den 7 december. Bengt Tullgren frågade Jörgen Möller om det var klart med pensionsförsäkring hos Wasa. Jörgen Möller tyckte en pensionsförsäkring var positiv för Superfos och svarade ”Yes”. Bengt Tullgren sade därefter till Jörgen Möller att det nog skulle komma en bunt papper till Jörgen Möller för underskrift. Jan Gottfriedson skickade papper till Bengt Tullgren. Bengt Tullgren ringde till Superfos Emballage A/S i Danmark och frågade efter Jörgen Möller för att förvissa sig om att Jörgen Möller gick att anträffa. Bengt Tullgren fick veta att Jörgen Möller inte skulle komma förrän lille julafton. Av samtalet med Superfos Emballage A/S framgick att Jörgen Möller nog inte skulle arbeta dagarna mellan jul och nyår. Bengt Tullgren ville inte ringa hem till Jörgen Möller och störa denne. Det sade han till Jan Gottfriedson. Han sade också att han tänkte skicka papper till Jörgen Möller och att han hoppades att de skulle bli underskrivna. Jan Gottfriedson sade då att det räckte att Bengt Tullgren skrev under. Han gjorde då det. Bengt Tullgren hade i princip bonus varje år. För hans del var bonus baserad på om vissa uppställda mål nåddes. För 1989 blev det inget bonusavtal. Han vet inte varför. Bengt Tullgren kände till sedan tidigare hur det var med pension för direktörer i Superfos Emballage A/S. Något sådant avtal har Bengt Tullgren aldrig haft. Vid styrelsemötet i mars 1990 var det inte tal om hans pension. Varje år gjorde Barbro Berglund och Birgit Stoklund upp en budget angående förväntade kostnader. Senare ersattes Birgit Stoklund av Ulla Munck. Av och till kom folk från Ernst & Young och gjorde kontroller. Folk kom också från Superfos Emballage A/S. Däribland var Birgit Stoklund. Räkenskaperna i Superfos genomgicks därvid. Han känner inte till hur bokföringen av hans pensionspremier ägt rum och visste inte att det för ändamålet fanns en särskilt konto. I samband med att löneskatt infördes blev Ulla Munck av Barbro Berglund informerad om att det var möjligt att justera hans pension. - Samarbetet med Peter Fugmann fungerade inte. Uppsägningen upplevde Bengt Tullgren som chockartad. När sedan Superfos kvittade i hans lön ströps hans betalningsmöjligheter. Han var tvungen att sälja vissa aktier. Hans hälsa påverkades. Han blev deprimerad och har fortfarande svårt att strukturerat tänka framåt. Han har gått och går fortfarande hos psykolog. Han intar också antidepressiva medel. I september 1996 drabbades han av hjärtinfarkt.

Peter Fugmann: Han fick ansvaret för Superfos den 1 april 1994. Han blev senare och är fortfarande VD. I juli 1995 hade han stämt möte med Bengt Tullgren i Halmstad. Bengt Tullgren kom inte. Peter Fugmann tog då tillfället att se vad Bengt Tullgren hade i lön. Han fann då att Bengt Tullgren utöver lön hade en pension, som innebar en premie om 35 procent av lönen. Han fann också bl a betalningar från Superfos för hyra av tennisbana, för telefon i Bengt Tullgrens sons namn och reseräkningar för golfarrangemang. Peter Fugmann frågade revisorn om det fanns skriftligt avtal om pensionen och fick veta att sådant inte fanns. Peter Fugmann tog upp pensionsfrågan med direktörerna i Superfos Emballage A/S, däribland Flemming Ekelund, koncernchefen och finansdirektören. 35 procent av lönen var en pensionsordning som Bengt Tullgren inte skulle ha kunnat förhandla sig till. Den skulle inte ha godtagits. Bengt Tullgren har inte talat om sitt pensionsarrangemang. Peter Fugmann har inte diskuterat bonus med Bengt Tullgren. Denne har inte fått bonus och inte heller avstått från bonus. Peter Fugmann har inte sett något skriftligt avtal om Bengt Tullgrens anställning. Av bilagan till avtalsförslaget framgick emellertid pensionsvillkor för direktörer. Hyresbidrag och ersättning för telefon hörde enligt hans uppfattning till arbetet. I månadsrapporten och årsredovisningar avseende Superfos har Peter Fugmann inte sett något om Bengt Tullgrens pension. Bengt Tullgren blev på bolagsstämman i Superfos 1996 inte beviljad ansvarsfrihet för 1995. Peter Fugmann äger ensam rätt att företräda samtliga Superfos Emballage A/S aktier i Superfos. Han har i denna egenskap överlåtit Superfos Emballage A/S fordringsanspråk å Bengt Tullgren till Superfos och har uppdragit åt Superfos ombud att väcka talan.

Birgit Stoklund: Hon blev ekonomidirektör hos Superfos Emballage A/S 1985. Hennes pensionsvillkor var i enlighet med reglerna i Danmark, som innebar att Superfos Emballage A/S betalade 10 procent av hennes lön medan hon själv betalade 5 procent. Superfos Emballage A/S hade många dotterbolag utanför Danmark. Vad som skulle gälla var en fråga mellan vederbörande VD och dennes chef. De danska reglerna gällde inte utanför Danmark. Birgit Stoklund kände inte till att Bengt Tullgren haft ifrågavarande pensionsförsäkring förrän i samband med att hon kallades att vittna i målet. Pensionen var en fråga mellan Bengt Tullgren och Jörgen Möller. Den senare visste vad marknadscheferna kostade. Som ekonomidirektör i Superfos Emballage A/S skulle hon hålla ögonen på kostnaderna i Superfos. Hon tror att hon kom in i styrelsen 1986. Enskildas löner och pensioner hade hon inte med att göra. Det var Ernst & Young som genomgick räkenskaperna och som utförde den externa revisionen. Birgit Stoklund var med vid styrelsemötet i mars 1990. Bengt Tullgren skulle ha ett anställningskontrakt som Nils Malmström skulle ta fram. Hon minns att Bengt Tullgren inte skrev under men minns inga detaljer kring mötet. Det hade förekommit diskussioner om Bengt Tullgrens pensionsförhållanden. Birgit Stoklund har inget minne av att Bengt Tullgren var i kontakt med henne om pension 1988/89 och inte heller att det förekommit diskussioner om övergång till annan pensionsform. Hon har inte känt till att pensionspremierna uppgick till 35 procent av Bengt Tullgrens bruttolön. Om hon sett det skulle hon ha frågat sina chefer om riktigheten av sådan pension. Varken Flemming Ekelund, Jörgen Möller eller någon annan har sagt något till henne. Hon har ingen uppfattning om sannolikheten för om 35 procent skulle ha accepterats. Månadsrapporter kom från Superfos till Superfos Emballage A/S. De var summariska. Det framgick inte av dem något om Bengt Tullgrens pension. Inte heller av årsredovisningarna framgick denna. Hon minns inte om det i Superfos fanns något särskilt konto för Bengt Tullgrens pension. Om konto funnits hade det gått att se kostnaden. Det var mer Ulla Munck som hade med Superfos att göra. Birgit Stoklund lämnade Superfos Emballage A/S i april 1993.

Barbro Berglund: - Hon är godkänd revisor. Genom Gunnar Skarrie, som var revisor i Superfos, kom hon att hjälpa till med revisionsarbetet i Superfos. Det var för det mesta hon som utförde granskningsarbetet. Hon var med under åren 1979 till augusti 1995. Till och med 1994 var hon med om att göra bokslut i Superfos. Bokslutsgranskningen skedde alltid i januari. Ekonomipersonal från Danmark deltog alltid. Birgit Stoklund var med ett antal år. Hon tror att det var 1988, 1989 och 1990. Ulla Munck var med de sista åren. Årsredovisningen skulle vara upprättad enligt internationell metod. Hon vet att en individuell pensionsförsäkring för Bengt Tullgren tecknades och att Bengt Tullgren då gick ur ITP. Hon kunde se det vid bokslutsgranskningen. Hon kontrollerade endast de skattemässiga konsekvenserna. Kostnaderna för pensionen redovisades i ett särskilt konto, i vart fall från det att löneskatt infördes 1990 eller 1991. Hon tror att ett särskilt konto för Bengt Tullgrens lön också fanns men minns inte det. Folk från Danmark gick igenom konto för konto ganska noggrant. Någon särredovisning av Bengt Tullgrens pensionspremier förekom inte i årsredovisningarna till PRV men i datalistorna som gick till och genomgicks av Superfos Emballage A/S. Hon pratade inte med någon om pensionsförsäkringen. Det var mer regel än undantag att en VD hade ett individuellt pensionssparande. Bengt Tullgrens pension låg i och för sig ganska högt men inte osedvanligt högt. Reaktionen kom i samband med att löneskatten infördes. Hon tror att det var Birgit Stoklund som tog upp frågan. Eftersom det var vanligt med pensionsförsäkring kände hon aldrig att det var något konstigt med att Bengt Tullgren hade en sådan. Kostnaden redovisades också öppet på särskilt konto. Hon har inte sett något avtal mellan Superfos och Bengt Tullgren och tror inte att det fanns något sådant. Hon känner inte till något om förhandlingar angående pensionsförsäkringen. Hon har inte sett något anställningsavtal avseende Bengt Tullgren. Peter Fugmann frågade henne i augusti 1995 om hon sett något avtal om pensionsförsäkring. I förvaltningsberättelser, som hon upprättade, fanns inget nämnt om Bengt Tullgrens pension. Hon hade hört talas om att Bengt Tullgren hade bonus. Sådan är att betrakta som lön.

Gunnar Skarrie: Han är auktoriserad revisor och var ganska länge revisor i Superfos. Barbro Berglund skötte det direkta arbetet. Han tog del av underlag och kommentarer som Barbro Berglund tog med sig till Jönköping. Han kände inte till när Bengt Tullgren gick från ITP till individuell pensionsförsäkring. Det blev diskussion därom först då löneskatten infördes 1990/91. Pensionskostnaden blev då högre. Han har inte diskuterat Bengt Tullgrens pension med någon i Superfos styrelse. Pensionskostnaden redovisades på ett särskilt konto i Superfos bokföring. Det var inte aktuellt vid något tillfälle att inte bevilja Bengt Tullgren ansvarsfrihet. Om inte ansvarsfrihet beviljats skulle Gunnar Skarrie fått veta det. Det utgår han från. Protokoll som inte innehåller något om ansvarsfrihet måste betyda att ansvarsfrihet beviljats. Han har ingen kommentar att göra till pensionsförsäkringen utöver vad han nu sagt.

Jan Gottfriedson: Han tog 1987 kontakt med Bengt Tullgren som privatperson och diskuterade med denne en omläggning av pensionsförsäkring från SPP till Wasa. I slutet av 1988 tog han på nytt kontakt med Bengt Tullgren. Som VD tillhörde Bengt Tullgren frikretsen och kunde ha en individuell försäkring och alltså ingen kollektiv försäkring. Allt byggde på att en pensionsförsäkring skulle vara kostnadsneutral för Superfos och att endast en marginell ändring skedde. Det blev dyrare 1991 då löneskatten tillkom. Bengt Tullgrens önskan var också att en pensionsförsäkring skulle vara kostnadsneutral för Superfos. Allt drog ut på tiden. Bengt Tullgren skulle ha tag i Jörgen Möller för att få dennes godkännande. Jan Gottfriedson låg på Bengt Tullgren och menade att Bengt Tullgren måste se till att få tag på Jörgen Möller före årsskiftet. Jan Gottfriedson ringde Bengt Tullgren någon dag efter julhelgen. Jan Gottfriedson utgick från att Bengt Tullgren fått tag i Jörgen Möller och att det var OK. Ur Wasas synpunkt gick det bra att Bengt Tullgren skrev under försäkringsavtalet. Premier erlades med dels ett månadsbelopp, dels ett belopp vid årets slut. Genom att göra en baklängesräkning från Bengt Tullgrens lön och bonus fick Jan Gottfriedson fram försäkringspremien. Bengt Tullgren uppgav att han hade en bonus om 55 000 kr. Tilläggspremie erlades 1989 men inte därefter. För kostnadsneutralitet var det nödvändigt att Bengt Tullgren avstod från bonus. Jan Gottfriedson har inte haft kontakt med någon annan i Superfos än Bengt Tullgren. 1992 ringde Bengt Tullgren och sade att Superfos hade synpunkter på att Bengt Tullgren hade så höga pensionskostnader. Jan Gottfriedson skrev ett brev med förklaring av dessa och skickade det till Bengt Tullgren. Han utgick därvid ifrån att det var löneskatten som utgjorde problem. Den var 21,85 procent. Jan Gottfriedson hörde inget från Superfos eller Bengt Tullgren och utgick från att det var OK.

Marie Dahl: Hon arbetade hos Superfos under tiden april 1989 till maj-juni 1990. Hon hade hand om löner och fakturabetalningar samt ordermottagning. Hon svarade också för betalning av pensionsavgifter. Det fanns någon form av pension för Bengt Tullgren men hon minns inget om den. Det kom ofta besök från Superfos Emballage A/S. Ingenting undanhölls. Hon minns inte om det fanns något särskilt konto för Bengt Tullgrens pension. Från ungefär mitten av hennes anställningstid skickades månadsrapporter till Danmark. I dessa redovisades inte pensionsbetalningar för Bengt Tullgren. Månadsrapporterna upptog klumpsummor. Löpande kom pengar från Superfos Emballage A/S. Intäkter till Superfos gick dit. Hon har säkert träffat Birgit Stoklund men har inte diskuterat något med henne. Marie Dahl var inte med vid framtagning av bokslut.

Nils Malmström: Han var styrelseledamot i Superfos under åren 1971-1996. Det var inte känt för honom att Bengt Tullgren tecknade en pensionsförsäkring i Wasa. Bengt Tullgren var inte i kontakt med Nils Malmström om att byta pensionsform. Nils Malmström har inte heller av någon annan fått veta något om pensionen. 1990 aktualiserades Bengt Tullgrens anställning i Superfos och det var tal om att Bengt Tullgren skulle sluta i Superfos. Nils Malmström fick i uppdrag från Danmark att upprätta ett anställningsavtal och fick ett standardkontrakt, som skulle vara som ledning. Nils Malmström upprättade i stället ett förslag, som mer passade svenska förhållanden. Ett par brev med Danmark växlades. På styrelsesammanträde i Superfos 1990 var det i stort sett klart hur avtalet skulle vara formulerat. Avtalet var emellertid inte färdigskrivet. När så var gjort skulle Superfos ordförande underteckna avtalet. Innehållet i avtalet föredrogs inte på sammanträdet. Det talades helt allmänt om att avtal skulle träffas. På sammanträdet diskuterades inte Bengt Tullgrens pension. Avtalet var inte utskrivet därför att bilagan från Danmark inte var redigerad. Nils Malmström skickade anställningskontraktet med bilaga till Bengt Tullgren. Denne ringde i april-maj 1990 och sade att det inte fanns något att erinra. Nils Malmström räknade med att Jörgen Möller ombesörjde undertecknandet. Nils Malmström har aldrig haft att göra med Bengt Tullgrens löneförhållanden. Det var Gunnar Skarrie som skötte revisionen. Vid bolagsstämma i Superfos framlades årsredovisning. Birgit Stoklund var styrelseledamot i Superfos några år. Nils Malmström har inte med någon diskuterat kostnaderna för VD. - Om en VD inte äger ett bolag föreligger jäv om VD för bolagets räkning tecknar ett pensionsavtal som gäller VD själv.

Flemming Ekelund: Jörgen Möller svarade för Superfos före honom. Det var med Jörgen Möller som Bengt Tullgren skulle diskutera angående lön. Denna skulle godkännas av VD i Superfos Emballage A/S. Bengt Tullgren har förklarat ITP-pensionen för Flemming Ekelund men inte upplyst om att Bengt Tullgren hade ett annat pensionssystem. Flemming Ekelund, som tyckte att ITP-pensionen på upp till 20 % var dyr, är säker på att Jörgen Möller inte skulle ha accepterat premier på 35 procent av bruttolönen och att inte heller VD i Superfos Emballage A/S skulle gjort det. Utanför Danmark är det lokala förhandlingar som avgör pensionsfrågor. Det har inte på bolagsstämmor eller i Superfos styrelse varit tal om Bengt Tullgrens pension. Flemming Ekelund har inte hört talas om den före 1995. Flemming Ekelund var med på bolagsstämma i Superfos 1992-1993 eller 1993-1994. Han kände till att såväl internrevision som externrevision förekom. Flemming Ekelund tror inte att han sett något brev från Jan Gottfriedson. Han kände Barbro Berglund till namnet och visste att hon utförde externrevision. Han känner inte till något om Bengt Tullgrens konton. Han anser att pensionspremierna borde ha uppmärksammats vid den externa revisionen och även vid den interna. Han känner Birgit Stoklund som en kompetent person. Eftersom det funnits en svensk revisor har man lyssnat på denne. Flemming Ekelund har ingen förklaring till att pensionen inte uppmärksammats. Bengt Tullgren har inte avstått från lön eller bonus under tid som Flemming Ekelund i moderbolaget hade ansvaret för Superfos. Flemming Ekelund minns inte om bonus utbetalts under den tiden. Han var med i Superfos styrelse från hösten 1992 till den 1 april 1994.

Jörgen Möller: Från 1987-1991 ansvarade han för Superfos och förhandlade med Bengt Tullgren om dennes lön. Det fanns alltid skriftliga bekräftelser på löneöverenskommelserna. Bengt Tullgren hade ett bonusavtal, som var relaterat till omsättningen eller lönsamheten i Superfos. Om Superfos sade att bonus skulle utgå så blev det så. Det hade den anställde inget inflytande över. Lönefrågor diskuterades vid nyår. Han minns att Bengt Tullgren sade upp sig 1990 för att Bengt Tullgren inte var nöjd med lönen och att Bengt Tullgren efter samtal med Flemming Ekelund återtog uppsägningen. Det fanns ett utkast till ett anställningskontrakt som utarbetats av Nils Malmström. Jörgen Möller kände till att andra regler om pension gällde i Sverige och att Bengt Tullgren här hade en pensionsförsäkring men han kände inte till innehållet. Han minns att det var tal om en pensionsförsäkring i Wasa och att han diskuterat pension med Bengt Tullgren. En försäkring skulle inte ha kostat något för Superfos. Han minns inte om Bengt Tullgren sagt något om avstående av bonus. Han kan inte minnas om han i Paris pratat med Bengt Tullgren om pension. Om Jörgen Möller sanktionerat en pensionsförsäkring skulle det ha skett skriftligt och sedan registrerats. Han skulle också ha pratat med chefen för Superfos Emballage A/S. Det skulle han ha gjort även om kostnaderna för Superfos inte skulle ökat. Han minns inte om han pratat med den danske chefen. Han minns inte brevet som Jan Gottfriedson skrivit. Birgit Stoklund har inte sagt något om Bengt Tullgrens pension.

Tingsrättens bedömning

Det antecknas till en början dels som ostridigt att Superfos kvittat i Bengt Tullgrens lön under tiden från den 25 november 1995 till och med augusti 1996 på sätt att Bengt Tullgren å Superfos har en lönefordran med 285 760 kr och därtill en fordran på semesterersättning med 1 740 kr, allt jämte ränta, och dels att parterna är ense även i fråga om skäligheten av yrkade belopp och ränta i övrigt utom beträffande av Bengt Tullgren yrkat skadestånd.

Vad härefter först gäller Bengt Tullgrens yrkande om hyresbidrag och ersättning för telefon under uppsägningstiden har såvitt framkommit inte avhandlats mellan parterna vad som skulle gälla i fråga om sådan ersättning under uppsägningstid. Respektive ersättning är till beskaffenheten sådan att det ligger närmast att se ettvart delbelopp som kostnadsersättning för arbete som utfördes i hemmet för Superfos. Det är utrett att Bengt Tullgren under uppsägningstiden varit befriad från arbetsplikt och följaktligen inte utfört arbete för Superfos efter uppsägningen. Med hänsyn till vad nu sagts och då från Bengt Tullgrens sida inte visats att ifrågavarande ersättning skulle utgå även om Bengt Tullgren inte utförde arbete kan mot Superfos bestridande Bengt Tullgrens yrkanden såvitt nu är i fråga inte vinna bifall.

För rätt till kvittning mot Bengt Tullgrens lönefordran har i den situation som förelegat krävts att av Superfos åberopad fordran varit klar och förfallen och att det varit fråga om ersättning för skada som Bengt Tullgren vållat Superfos uppsåtligen i tjänsten. Frågan om rätt till kvittning förelegat har sådant samband med Superfos talan om skadestånd att Bengt Tullgrens skadeståndsyrkande liksom Bengt Tullgrens yrkanden i övrigt skall upptagas efter det att Superfos talan prövats.

Beträffande Superfos talan kan det slås fast att det inte mellan Superfos och Bengt Tullgren funnits något av parterna undertecknat skriftligt anställningsavtal för tiden efter det att Bengt Tullgren 1986 utsetts till verkställande direktör för Superfos och att för tiden intill dess pensionsförsäkringen hos Wasa tecknades för Bengt Tullgren pensionsförmåner enligt den s k ITP-planen gällde.

Enligt Superfos har Bengt Tullgren blivit bunden av innehållet i ett av Nils Malmström upprättat anställningsavtal med därtill fogat reglemente för Superfoskoncernens danska direktörer genom att vid styrelsemöte i Superfos i mars 1990 ha godkänt avtalet och därefter också för Nils Malmström ha förklarat sig acceptera avtalet, varigenom Bengt Tullgren inte haft rätt till pension utöver vad som gällt för ifrågavarande direktörer. Ingen av Nils Malmström, Birgit Stoklund eller Jörgen Möller ger stöd åt påståendet att Bengt Tullgren vid angivna styrelsemöte godkänt innehållet i vederbörande anställningsavtal. Enligt Nils Malmström skall Bengt Tullgren vid telefonsamtal i april-maj 1990 ha sagt att det inte funnits något att erinra mot avtalet. Detta talar för Superfos påstående men kan inte mot Bengt Tullgrens bestridande bedömas tillräckligt för att det skall anses visat att ett muntligt anställningsavtal med av Superfos hävdat innehåll förelegat.

Det är ostridigt att Bengt Tullgren för Superfos tecknat ifrågavarande pensionsförsäkring med Wasa. Bengt Tullgren har hävdat att åtgärden fick anses vara sådan som han i egenskap av VD fick utföra för Superfos, att han haft Jörgen Möllers godkännande till åtgärden och att i allt fall Superfos i efterhand uttryckligt eller konkludent godkänt åtgärden. Av 8 kap 10 § 1 st aktiebolagslagen framgår bl a att ledamot eller verkställande direktör inte får handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man om han i frågan har ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets. Bengt Tullgrens åtgärd att teckna en pensionsförsäkring är en sådan fråga, som kräver styrelsens uppdrag eller i vart fall godkännande. Bengt Tullgren har att styrka sitt påstående om att ha haft Jörgen Möllers godkännande att för Superfos ingå pensionsavtalet. Jörgen Möller har vidgått att han med Bengt Tullgren diskuterat pension och att det varit tal om en pensionsförsäkring i Wasa men hävdat bl a att en sanktion från hans sida till en pensionsförsäkring skulle ha skett skriftligt och att registrering hos Superfos skulle ha följt. Det har inte framkommit något som visar att skriftlig sanktion förelegat från Jörgen Möllers sida. Utredningen visar att uppgifter om kostnader för pensionsförsäkringen förekommit i Superfos räkenskaper och att kostnaderna i samband med att löneskatt infördes redovisats på särskilt konto. Nämnda förhållande räcker inte för att åtgärden skall anses ha blivit i efterhand godkänd. Fastmer talar däremot den omständigheten att inget av de vittnen, som hörts i målet och ingått i Superfos styrelse i tiden från pensionsförsäkringens tillkomst, känt till försäkringen. Det anförda innebär att Bengt Tullgren inte styrkt sitt påstående om godkännande av pensionsförsäkringen och att Bengt Tullgren därför varit jävig enligt 8 kap 10 § aktiebolagslagen.

Superfos har som grund för sin talan angivit i första hand att Bengt Tullgren begått brottslig handling, grov trolöshet mot huvudman, genom missbruk av sin förtroendeställning som VD i Superfos och att Bengt Tullgren därigenom skadat Superfos direkt och indirekt Superfos Emballage A/S som innehavare av samtliga aktier i Superfos. Som tingsrätten funnit ovan har Superfos inte styrkt sitt påstående att ett muntligt anställningsavtal med av Superfos hävdat innehåll förelegat. Bengt Tullgren har före tecknandet av pensionsförsäkringen i Wasa haft pensionsvillkor enligt ITP-planen. Det ter sig inte rimligt att inte anse Bengt Tullgren bibehållen vid de pensionsvillkor som gällt före ingåendet av avtalet med Wasa. Bengt Tullgren har genom pensionsavtalet skadat Superfos men inte i vidare mån än som motsvarar skillnaden mellan premier som gällt enligt ITP-planen och erlagda premier för försäkringen hos Wasa. Bengt Tullgren har genom tecknandet av pensionsförsäkringen även missbrukat sin förtroendeställning. För att Bengt Tullgren skall anses ha begått påstått brott krävs att han handlat med uppsåt att missbruka sin förtroendeställning och därigenom tillfoga Superfos skada. Bengt Tullgrens förnekande av skadeuppsåt vinner stöd av Jan Gottfriedsons uppgifter att avtalet skulle vara kostnadsneutralt. Det är alltså inte tillförlitligen visat att Bengt Tullgren handlat med skadeuppsåt. Brott är följaktligen inte styrkt.

För rätt att väcka talan om ersättning för skada i fall då brott inte föreligger krävs att i 15 kap 5 § aktiebolagslagen angivna förutsättningar föreligger, däribland såvitt gäller skadeståndstalan mot bl a verkställande direktör att ansvarsfrihet vägrats vid bolagsstämma, såvida inte i bl a årsredovisning lämnats i väsentliga hänseenden ofullständiga uppgifter. Vidare krävs enligt 15 kap 5 § och 6 § sagda lag att talan väcks inom vissa tider. Bengt Tullgren har gjort gällande att ansvarsfrihet beviljats honom och att på grund härav Superfos talan skall avvisas eller ogillas samt i vart fall ogillas på grund av preskription. Superfos har vitsordat att Bengt Tullgren beviljats ansvarsfrihet för tiden före 1995 men inte för tiden därefter samt vidare gjort gällande bl a att årsredovisningarna inte innehållit uppgifter om pensionsförsäkringspremierna och därmed inte innehållit fullständiga uppgifter. Av Superfos åberopade årsredovisningar framgår att pensionskostnaderna inte däri har särskilt redovisats. Den omständigheten kan emellertid inte anses innebära att årsredovisningarna inte innehållit för sådana fullständiga uppgifter. Enligt protokoll från bolagsstämma i Superfos den 22 mars 1996 har styrelseledamöterna beviljats ansvarsfrihet. Superfos får genom protokollet anses ha visat att Bengt Tullgren, som då inte var styrelseledamot, inte beviljats ansvarsfrihet för år 1995. Med hänsyn till det sagda har Superfos inte haft rätt att väcka talan mot Bengt Tullgren om skadestånd för tiden före 1995. Eftersom det är fråga om en processförutsättning skall i följd härav Superfos talan beträffande tiden före 1995 avvisas till den del talan avser skadestånd till Superfos medan talan till den del den avser året 1995 skall bifallas. Superfos har i andra hand gjort gällande att Bengt Tullgrens åtgärd indirekt skadat Superfos Emballage A/S som aktieägare, att aktieägares rätt till talan inte preskriberas enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen, att Superfos Emballage A/S överlåtit sitt anspråk till Superfos och att skadan är densamma som för Superfos. Det får anses visat genom Peter Fugmanns vittnesmål att Superfos Emballage A/S till Superfos överlåtit sitt fordringsanspråk. Det får vidare anses att aktiebolagslagens regler inte avser aktieägare och att därmed hinder för aktieägare att väcka talan inte föreligger. Inte heller kan hinder anses föreligga att Superfos efter att ha övertagit fordringsanspråket för talan därom. Emellertid är enligt tingsrättens mening Superfos Emballage A/S skada indirekt och därmed en annan än skadan för Superfos. Någon utredning om Superfos Emballage A/S skada föreligger inte. Superfos talan i nu angiven del kan i följd härav inte till någon del bifallas och skall följaktligen därför ogillas.

Superfos har åberopat att Superfos befunnit sig i villfarelse och i följd därav av misstag erlagt pensionspremierna, att erläggandet av premier är att jämställa med för mycket utbetald lön och att Bengt Tullgren därför skall betala tillbaka premierna. Pensionspremierna är i och för sig att jämställa med lön. Superfos utbetalningar kan emellertid - ehuru felaktiga - inte anses ha skett av misstag. Superfos rätt till ersättning för sådana betalningar är därför beroende av att krav framställs inom den i aktiebolagslagen stipulerade tiden. Eftersom så inte skett, kan Superfos talan i denna del inte bifallas såvitt avser utbetalningar före 1995.

Vad härefter gäller kvittningsfrågan finner tingsrätten att förutsättning för kvittning inte förelegat och att Superfos i följd härav ådragit sig skadeståndsskyldighet. Skäligt skadestånd får anses vara 20 000 kr. Skäl för jämkning kan inte anses föreligga.

Vid angiven bedömning skall Bengt Tullgrens talan bifallas på det sättet att Superfos åläggs att till Bengt Tullgren betala lön med 285 760 kr jämte ränta, semesterersättning med 1 740 kr jämte ränta och skadestånd med 20 000 kr jämte ränta medan talan skall ogillas såvitt avser hyresbidrag och ersättning för telefon.

Bengt Tullgrens talan skall vidare bifallas så att det fastställs att Superfos har att erlägga pensionspremier till Bengt Tullgren med 38 610 kr. Skäl som föranleder vitesföreläggande är inte visat. Yrkandet därom skall ogillas.

Av Bengt Tullgren gjort förbehåll om rätt att senare väcka ny talan föranleder inget tingsrättens yttrande.

Beträffande slutligen Superfos talan i den del som skall bifallas och då skäl för jämkning inte föreligger skall Bengt Tullgren åläggas att till Superfos betala skadestånd för tiden januari - juli 1995 med 79 921 kr, varav 65 590 kr avser för mycket erlagda pensionspremier och återstoden löneskatt, jämte ränta.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader enligt kostnadsräkningar. Bengt Tullgren har i motsats till Superfos inte fördelat kostnaderna på respektive mål. Det får anses att Bengt Tullgrens kostnader belöper med hälften på vartdera målet. Parterna har vitsordat varandras ersättningsanspråk. Parterna har i mål T 386-96 ömsom vunnit och förlorat på sådant sätt att vardera parten beträffande det målet bör bära sin rättegångskostnad. Avseende målet T 1379-96 har Superfos i sådan grad tappat att Superfos skall ersätta Bengt Tullgren med nio tiondelar av hans kostnad i det målet.

DOMSLUT

1.  Superfos Emballage Aktiebolag skall till Bengt Tullgren betala

a)  tvåhundraåttiofemtusensjuhundrasextio (285 760) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen å 36 476 kr från och med den 20 november 1995, å 34 976 kr från och med den 20 december 1995, å 26 476 kr från och med den 20 januari 1995, å 23 976 kr från och med den 20 februari 1996 respektive från och med den 20 mars 1996 och den 20 april 1996, samt å 28 976 kr från och med den 20 maj 1996, den 20 juni 1996, den 20 juli 1996 respektive den 20 augusti 1996, allt till dess betalning sker;

b)  ettusensjuhundrafyrtio (1 740) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med den 20 augusti 1996 till dess betalning sker; samt

c)  tjugotusen (20 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 februari 1996 till dess betalning sker.

2.  Tingsrätten fastställer att Superfos Emballage Aktiebolag har att till Bengt Tullgren erlägga pensionsförsäkringspremier med trettioåttatusensexhundratio (38 610) kr.

3.  Bengt Tullgrens yrkanden om ersättning avseende hyresbidrag, telefon och vite lämnas utan bifall.

4.  Tingsrätten avvisar Superfos Emballage Aktiebolags talan till den del den avser skadestånd till bolaget för tiden före 1995.

5.  Tingsrätten ogillar Superfos Emballage Aktiebolags talan såvitt den avser skadestånd på grund av övertaget anspråk från Superfos Emballage A/S.

6.  Bengt Tullgren skall till Superfos Emballage Aktiebolag betala skadestånd med

a)  sextiofemtusenfemhundranittio (65 590) kr jämte ränta enligt 5 § räntelagen å 9 370 kr från den 25 i envar av månaderna januari - juli 1995 till dess betalning sker; samt

b)  fjortontusentrettioen (14 031) kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från den 18 april 1996 till dess betalning sker.

7.  Superfos Emballage Aktiebolag skall till Bengt Tullgren utge ersättning för rättegångskostnader med åttiosextusen (86 000) kr, varav 84 375 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt lag.