ARBETSDOMSTOLEN AD 2002 nr 93 SAKEN skadestånd

Innehållsförteckning

Innehållsförteckingen är ingen del av domen utan har lagts till för att det skall vara lättare att röra sig i domen på Webben. I övrigt är det orginaldom, där endast känsliga namn bytts ut mot initialer.

Innehållsförteckning. 1

SAKEN skadestånd. 1

Bolaget 2

Jan A.. 2

Domskäl 2

Lön och provision. 3

Semesterersättning. 3

Brott mot semesterlagen. 4

Rättegångskostnader 4

Domslut 4

 ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 93/02 2002-09-11 Mål nr B 71/01
Stockholm

KLAGANDE OCH MOTPART Förenade Städ i Skåne AB, 556555-5272, Lantmannagatan 47, 214 48 MALMÖ  Ombud: advokaten Ulf Lundman, Box 20016, 400 50 GÖTEBORG

MOTPART OCH KLAGANDE Jan A, Ombud och rättshjälpsbiträde: advokaten Kajsa Collin, Södra Förstadsgatan 2, 211 43 MALMÖ

SAKEN skadestånd

ÖVERKLAGAD DOM Trelleborgs tingsrätts dom den 6 juni 2001 i mål nr T 1360-00  

Tingsrättens dom, se bilaga (uteslutes här).

Förenade Städ i Skåne AB (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ogillar Jan As talan.

Jan A har bestritt bifall och för egen del yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom fullt ut skall bifalla hans yrkande om allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt och således förplikta bolaget att utge ytterligare 10 000 kr i allmänt skadestånd.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Vid huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen har Jan A hörts på nytt under sanningsförsäkran. Vidare har förnyade vittnesförhör hållits med Erling F, Kenja P, Christer H och Christer J. Förhören med Peer K och Lennart N har förebringats genom banduppspelning. Jan A har även förebringat skriftlig bevisning i målet.

Till utveckling av sin talan har parterna i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, dock med följande tillägg och förtydliganden.

Bolaget

Anledningen till att bolaget inte betalade ut någon semesterlön till Jan A var att bolaget ansåg att Jan A uppburit för hög lön och provision under hela sin anställningstid. Det är riktigt att bolaget i och för sig vitsordar själva sättet att beräkna semesterersättningen såsom det redovisats i tingsrättens dom. Bolaget vill däremot invända följande vad avser antalet semesterdagar som ersättningen baseras på. När Jan As anställning upphörde undersökte bolaget hur många semesterdagar som Jan A hade tagit ut fram till augusti 2000. Under februari 2000 tog Jan A ut nio semesterdagar i samband med en resa till Thailand. Senare under våren 2000 tog han ut ytterligare ett par dagar. När anställningen upphörde hade Jan A i princip förbrukat alla sina semesterdagar med undantag för två dagar. Under de dagar som Jan A hade semester betalade bolaget ut semesterlön. Bolaget har emellertid inte betalat någon semesterersättning för de två semesterdagar som kvarstod vid anställningens upphörande. Dessa dagar omfattades av den frivilliga kvittningen som ingicks mellan parterna.

Jan A

Bolaget har inte betalat semesterlön för de sexton semesterdagar som Jan A tog ut i slutet av sin anställningstid. Någon semesterersättning har inte heller betalats ut till Jan A. Enligt semesterlagen har en arbetstagare rätt att erhålla den semesterersättning som tjänats in när anställningen upphör. Bolaget har inte ifrågasatt Jan As sätt att beräkna semesterersättningen. Jan A har yrkat semesterersättning i enlighet med den beräkning som framgår av tingsrättens dom. Semesterersättningen har beräknats till 1 022 kr per dag eller totalt 25 550 kr för tjugofem semesterdagar. Från detta belopp har avdrag skett för redan utbetalt semesterlönetillägg med totalt 1 688 kr i enlighet med de lönebesked som getts in i målet. Därefter återstår ett belopp om 23 862 kr som utgör den semesterersättning som Jan A har rätt att erhålla från bolaget.

Domskäl

Allmänt skadestånd för brott mot lagen om arbetsgivares kvittningsrätt

Arbetsdomstolen finner, i likhet med tingsrätten, att bolaget mot Jan As bestridande inte kunnat visa att det träffats en överenskommelse mellan parterna av innebörd att Jan A skulle kvitta sina fordringar på lön, provision och semesterersättning mot den fordran som bolaget påstod förelåg gentemot honom.

Enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt krävs det i ett fall som detta, dvs. när arbetstagaren inte lämnat sitt samtycke, bl.a. att det är fråga om en motfordran som är klar och förfallen. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att denna förutsättning inte har varit uppfylld i detta fall. Vid bedömningen av skadeståndets storlek beaktar Arbetsdomstolen följande omständigheter. Det måste ha stått klart för bolaget att den motfordran som åberopades mot Jan A inte var kvittningsgill enligt lagen om arbetsgivares kvittningsrätt. Det har därmed varit fråga om ett uppenbart åsidosättande av lagen. Jan As månadslön under den i målet aktuella tiden uppgick till drygt 20 000 kr per månad. Bolaget kvittade fr.o.m. juli t.o.m. augusti 2000 bort hela lönen. Bolagets kvittning innebar alltså att Jan A bl.a. under uppsägningstiden kom att berövas hela sin inkomst från anställningen i bolaget. Något förbehållsbelopp som varit skyddat mot kvittning har inte heller förelegat. Bolagets handlande har mot den angivna bakgrunden inneburit en allvarlig kränkning. Arbetsdomstolen anser därför att Jan As överklagande skall bifallas och det allmänna skadeståndet för brott mot kvittningslagen bestämmas till det av Jan A yrkade beloppet 20 000 kr.

Lön och provision

Vad som förekommit i Arbetsdomstolen i denna del har inte gett domstolen anledning att frångå tingsrättens bedömning i frågan huruvida Jan A har rätt att utfå lön och provision i enlighet med sitt yrkande. Tingsrättens dom i denna del skall därför fastställas.

Semesterersättning

Jan A har förklarat att han baserat sitt krav på semesterersättning på att han haft rätt till totalt tjugofem betalda semesterdagar. Bolaget har intagit den ståndpunkten att det vid anställningens slut kvarstod två semesterdagar för vilka ersättning i och för sig inte hade betalats.

Enligt semesterlagen (1977:480) utgår ersättning till arbetstagaren i form av semesterlön då denne har semester. Slutar arbetstagaren sin anställning innan han fått ut sin intjänade semesterledighet och semesterlön, betalar arbetsgivaren i stället den intjänade semesterlönen i form av semesterersättning. Den ersättning som benämns semesterersättning motsvarar alltså vad som i lagen benämns semesterlön. Enligt semesterlagen utgör semesterlönen tolv procent av arbetsinkomsten under intjänandeåret. Den lagstadgade semesterlönens procentsats ger en något högre ersättning under semestertid än under arbetad tid. Anställda med fast månadslön eller veckolön bibehåller normalt sin ordinarie lön under en semesterperiod. I stället kompenseras dessa grupper genom ett s.k. semesterlönetillägg.

Den som inte längre har kvar sin anställning har rätt till semesterersättning med motsvarande belopp som semesterlönen under förutsättning att det finns intjänade outtagna betalda semesterdagar kvar. Det sagda innebär att en arbetstagare som uppburit semesterlön eller ordinarie lön jämte semesterlönetillägg inte kan uppbära semesterersättning för samma tid.

Vid bedömning av Jan As rätt till semesterersättning beaktar Arbetsdomstolen följande omständigheter. Jan A hade under våren 2000 tagit ut semesterledighet under vilken bolaget ostridigt betalat lön, provision och semesterlönetillägg. Någon rätt till ytterligare ersättning för dessa semesterdagar föreligger därför inte.

Under perioden den 25 juni 2000 och fram till dess att anställningen upphörde tog Jan A ut 16 semesterdagar för vilka dagar han hade rätt att uppbära semesterlön. Genom vad som bestämts ovan har Jan A redan vunnit bifall till sitt yrkande om att utfå lön och provision för denna period innefattande dessa semesterdagar. Vad som återstår för bolaget att utge till Jan A i denna del är därför endast det s.k. semesterlönetillägget. Av lönebesked för april månad 2000 framgår att Jan A erhållit semesterlönetillägg med 160 kr per dag. I brist på annan utredning utgår domstolen från detta belopp vid beräkning av semesterlönetilläggets storlek. Jan A har därför rätt till ersättning i form av semesterlönetillägg med totalt 2 560 kr (16 dagar á 160 kr). Någon rätt därutöver till semesterersättning föreligger således inte heller för dessa dagar.

Den rätt till ytterligare semesterersättning som föreligger är därmed begränsad till de två semesterdagar som enligt vad bolaget vitsordat fanns outtagna när anställningen upphörde. Semesterersättningen har av Jan A beräknats till 1 022 kr per dag vilket bolaget i och för sig har vitsordat. Bolaget skall därmed förpliktas att utge semestersättning med totalt 2 044 kr.

Det anförda innebär att tingsrättens dom i denna del skall ändras på så sätt att det belopp som bolaget sammanlagt skall betala sätts ned till 4 604 kr.

Brott mot semesterlagen

När det gäller skadestånd för brott mot semesterlagen finner Arbetsdomstolen inte skäl att ändra tingsrättens dom. Tingsrättens dom skall därför fastställas i denna del.

Rättegångskostnader

Med den utgång målet fått i Arbetsdomstolen är vad Jan A tappat endast av ringa betydelse. Vid denna utgång skall bolaget förpliktas att betala den här uppkomna kostnaden för Jan As rättshjälp. Det därvid yrkade beloppet får anses vara skäligt.

Domslut

1.  Med ändring av tingsrättens dom under punkten 1 förpliktar Arbetsdomstolen Förenade Städ i Skåne AB att till Jan A betala åttiofyratusenetthundranittionio (84 199) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 26 595 kr från 2000-07-25 på 14 000 kr från 2000-08-25 på 9 000 kr från 2000-09-25 på 4 604 kr från 2000-09-28 och på 30 000 kr från 2000-10-30, allt tills betalning sker.

2.  Tingsrättens domslut skall i övrigt stå fast.

3.  Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till Kajsa Collin för det biträde hon lämnat Jan A i Arbetsdomstolen till – efter korrigering av felsummering – femtioentusenåttahundrasjuttiofyra (51 874) kr, varav 42 386 kr för arbete, 4 300 kr för tidsspillan och 5 188 kr för utlägg.

4.  Förenade Städ i Skåne AB skall utge ersättning för Jan As rättshjälpskostnader i Arbetsdomstolen med femtioentusenåttahundrasjuttiofyra (51 874) kr enligt den närmare fördelning mellan staten och Jan A som Rättshjälpsmyndigheten bestämmer.

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Peter Ander och Jarl Karlsson. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson