ARBETSDOMSTOLENS domar i fulltext AD 2003 nr 29 Fingerad arbetsbrist                                  

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det originaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 1

HTF. 2

Arbetsgivarparterna. 4

Domskäl 6

Har uppsägningen av Karl-Gustav A varit grundad på personliga skäl?. 7

Har föreningen uppfyllt sin omplaceringsskyldighet?. 9

Sammanfattande slutsats och rättegångskostnader 9

Domslut 10

Sammanfattning

Fingerad arbetsbrist?

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 29/03

                      2003-03-26    Mål nr A 51/02

Stockholm

KÄRANDE

Tjänstemannaförbundet HTF, Box 30102, 104 25 STOCKHOLM

Ombud: advokaten Göran Smedberg och jur. kand. Ewa Johansson, Advokatfirman NOVA AB, Grev Turegatan 14, 11446 STOCKHOLM

SVARANDE

1. ALMEGA Tjänsteföretagens arbetsgivareförbund, Box 16105, 103 22 STOCKHOLM

2. Jönköpings Bingoallians, 826001-5717, Södra Strandgatan 5, 553 20 JÖNKÖPING

Ombud för båda: förbundsjuristen Lars Bström, ALMEGA AB, adress som 1.

SAKEN

skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen

______________________

Mellan Tjänstemannaförbundet HTF och ALMEGA Tjänsteföretagens arbetsgivareförbund gäller kollektivavtal. Jönköpings Bingoallians, som är en ideell förening, är genom medlemskap i ALMEGA Tjänsteföretagens arbetsgivareförbund bunden av kollektivavtalet.

Karl-Gustav A, som är medlem i förbundet, sades den 24 januari 2001 upp från sin anställning som hallchef hos föreningen med sista anställ­ningsdag den 24 mars 2001. Som grund för uppsägningen angav föreningen arbetsbrist. Tvist har uppstått huruvida uppsägningen av Karl-Gustav A har varit sakligt grundad.

HTF har i Arbetsdomstolen väckt talan mot arbetsgivarparterna och har där­vid yrkat att domstolen skall förplikta Jönköpings Bingoallians att till Karl-Gustav A utge

1. all­mänt skadestånd med 80 000 kr för brott mot lagen om anställnings­skydd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2002 till dess betal­ning sker och

2. ekonomiskt skadestånd i första hand med 390 413 kr enligt domsbilaga 1 (uteslutes här) och i andra hand, för det fall Arbetsdomstolen inte finner att Karl-Gustav A har rätt till mellanskillnaden mellan lön och sjuk­penning, med 343 900 kr enligt domsbilaga 2 (uteslutes här), i båda fallen jämte ränta enligt 6 § ränte­lagen från den 25:e varje månad till dagen för huvudför­handling i målet.

Förbundet har yrkat att i mån av befogenhet få återkomma med ytterligare yrkanden avseende ekonomiskt skadestånd för tiden efter huvudförhandling i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet men har vitsordat de yrkade be­loppen avseende ekonomiskt skadestånd som korrekta i och för sig. Ränte­yrkandena har vitsordats som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

HTF

Karl-Gustav A anställdes av föreningen den 25 augusti 1998 som hallchef i den bingohall föreningen driver i Jönköping. Ove J är bingo­hallens lotteriföreståndare, vilket innebär att han bl.a. sammanställer ekono­miska rapporter till länsstyrelsen och har det övergripande ansvaret för bingohallen. Ove J är även ordförande i föreningens styrelse. Bland styrelsens övriga ledamöter finns John L, Tage Hl och Lars B.

När Karl-Gustav A anställdes var föreningen mitt inne i en utred­ning rörande bristande redovisning av bingohallens intäkter. Eftersom samt­liga anställda kunde betraktas som misstänkta ville man som hallchef anställa en person utifrån som alla kunde lita på och valet föll på Karl-Gustav A.

Den 10 oktober 2000 blev Karl-Gustav A uppringd av John L som berättade att han och Tage H hade kommit fram till att Ove J borde bytas ut som styrelseordförande och att en lämplig efterträdare på ord­förandeposten skulle vara Lars B. Eftersom Karl-Gustav A och Lars B var vänner sedan gammalt ansåg John L att det vore lämp­ligt att Karl-Gustav A kontaktade Lars B i frågan. Karl-Gustav A ringde också till Lars B men hörde därefter inte något mer an­gående byte av ordförande. Ove J valdes senare återigen till styrelse­ord­förande.

På något sätt har Ove J fått reda på att Karl-Gustav A varit in­blandad i diskussionerna rörande byte av ordförande i styrelsen och har dess­utom fått den felaktiga uppfattningen att Karl-Gustav A varit dri­vande i frågan. Därefter förändrades Ove Js attityd gentemot Karl-Gustav A drastiskt. Ove J började bl.a. ställa kontrollfrågor till Karl-Gustav A på ett sätt som antydde att denne hade gjort något fel. Ove J frågade bl.a. vid ett tillfälle Karl-Gustav A om styrel­sen hade godkänt ett inköp av handkräm som hade gjorts i verksamheten. Vid ett senare tillfälle upptäcktes vid en avstämning att det saknades kvitton för 2 000 kr i en av handkassorna. Ove J misstänkte omedelbart att det var Karl-Gustav A som var skyldig till att felet uppstått. Så små­ningom hittades dock kvittona och något fel hade således över huvud taget inte skett.

En dag i slutet av år 2000 kom Ove J oanmäld till bingohallen för att genomföra en kontroll av kassorna tillsammans med Karl-Gustav A. När Karl-Gustav A efter att kontrollen hade genomförts lämnat bingohallen för dagen genomförde Ove J på nytt en kontroll av kassorna. När Karl-Gustav A fick reda på detta tog han mycket illa vid sig eftersom Ove J åter hade visat misstänksamhet mot honom. Han upp­levde hela situationen som extra obehaglig mot bakgrund av att Ove J tidigare hade riktat misstankar mot personalen för bristande redovisning av bingohallens intäkter.

Den 22 januari 2001 besökte Ove J bingohallen. Han gick förbi Karl-Gustav A utan att tilltala honom och bad Karina N, som då arbetade som bingovärdinna i bingohallen, att tala om för all personal att det skulle hållas ett informationsmöte den 24 januari 2001. När Karl-Gustav A frågade vad mötet skulle gälla svarade Ove J bara att facket skulle höra av sig till Karl-Gustav A. Karl-Gustav A kon­taktades också av HTF som meddelade att arbetsgivaren hade kallat till för­handling. Vid informationsmötet informerade Ove J samtliga anställ­da om att en omorganisation skulle ske och att Karl-Gustav A skulle sägas upp. Man hade inte tidigare nämnt något om detta till Karl-Gustav A som således samtidigt med övrig personal fick veta att han skulle sägas upp. Karl-Gustav A kände sig kränkt och misstänklig­gjord in­för hela personalen. Samma dag inleddes förhandlingar mellan facket och arbetsgivaren och Karl-Gustav A sades upp på grund av arbets­brist.

Det bestrids att arbetsbrist förelåg vid tidpunkten för uppsägningen av Karl-Gustav A. I själva verket har Karl-Gustav A sagts upp av skäl som är att hänföra till honom personligen.

Karl-Gustav A har som hallchef varit väl insatt i föreningens eko­nomi och föreningens påstående om att verksamheten gick dåligt kom som en överraskning för honom. Omsättningen och nettoresultatet i bingo­hallens verksamhet har i själva verket under de senaste åren varit mycket bra. Netto­behållningen av verksamheten var lägre under det år då man anställde Karl-Gustav A än under år 2000 och under det år han sades upp, dvs. 2001. Föreningens ekonomiska redovisningar visar också att resultatet inte har blivit sämre genom åren. Av ett styrelseprotokoll från den 10 oktober 2000, dvs. tre månader innan Karl-Gustav A blev uppsagd på grund av arbetsbrist, framgår att utdelningen till delägarna var den högsta dittills. Av en artikel införd i Jönköpingsposten i september 2000 framgår vidare hur bra bingohallen i själva verket har gått. Ove J talar i artikeln om en fantastisk utveckling för verksamheten och att omsättningen varit densamma under de tre senaste åren. Mot denna bakgrund saknas anledning att tro att företagsekonomiska skäl ligger bakom uppsägningen av Karl-Gustav A.

Föreningen har gjort gällande att bingoverksamheten måste ge skälig avkast­ning för att tillståndet enligt lotterilagens bestämmelser inte skall dras in av länsstyrelsen. Någon sådan risk har dock inte förelegat. Frågan om skälig av­kastning har dessutom inte nämnts i ärendet förrän i arbetsgivarsidans svaromål i Arbetsdomstolen. Under alla förhållanden får inte en uppsägning ske “för säkerhets skull“.

Av ett protokoll från ett styrelsemöte den 8 februari 2001, dvs. några dagar efter uppsägningen av Karl-Gustav A, framgår att styrelsens arbets­utskott fått i uppdrag att anställa en ny hallföreståndare. Någon person uti­från anställdes dock aldrig. I stället fick bingovärdinnan Karina N an­ställning som hallföreståndare. Att Karina N numera är hallförestån­dare framgår av en annons från mars 2001 där bingohallen skriver att “vår hall­föreståndare Karina N med personal hälsar välkommen till en trev­lig bingodag“. Av Karl-Gustav As respektive Karina Ns befatt­ningsbeskrivningar framgår att arbetsuppgifterna är närmast identiska. Endast ett par i praktiken oväsentliga punkter saknas i Karina Ns be­skrivning jämfört med Karl-Gustav As. Efter det att Karl-Gustav As anställning upphörde tog Karina N också i praktiken över Karl-Gustav As tidigare arbetsuppgifter och fick även en löneför­höjning. Av ett protokoll från ett personalmöte den 4 maj år 2001 framgår att Karina N skall “rycka in på golvet vid behov“. Motsatsvis framgår att hennes arbete i normalfallet numera i huvudsak består av kontorsarbete. För att täcka upp den tid som Karina N arbetar på kontoret i stället för som bingovärdinna har man tagit in extraanställda i högre utsträckning än man annars hade behövt. Lönekostnaderna har därför inte minskat sedan uppsäg­ningen av Karl-Gustav A ägde rum.

Under den tvisteförhandling som påkallades av förbundet var Ove J upp­rörd och gjorde gällande att det förekommit ett pennsvinn under tiden Karl-Gustav A varit hallföreståndare. En sammanställning över detta svinn visades upp vid förhandlingen.

Grunden för HTF:s talan är sammanfattningsvis följande. Uppsägningen av Karl-Gustav A har i själva verket skett av skäl som varit hänförliga till honom personligen. Saklig grund för uppsägningen har inte förelegat. Föreningen är därför skyldig att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till Karl-Gustav A.

För den händelse domstolen skulle anse att det har förelegat arbetsbrist är det HTF:s uppfattning att Karl-Gustav A borde ha erbjudits den tjänst som Karina N nu har eller borde ha erbjudits att arbeta deltid med kontorsuppgifterna. Föreningen har inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Karl-Gustav A hade för övrigt inte kortast anställningstid hos för­e­ningen.

Karl-Gustav A har varit sjukskriven i två omgångar sedan han sades upp. Av läkarintyg m.m. framgår att sjukskrivningarna har orsakats av upp­sägningen och det sätt på vilket han har behandlats av föreningen. Karl-Gustav A har blivit kränkt av föreningen och har lidit skada av detta. Föreningen är därför skyldig att i ekonomiskt skadestånd utge även mellanskillnaden mellan lön och sjukpenning under den tid Karl-Gustav A varit sjukskriven.

Arbetsgivarparterna

Bingoalliansen är en ideell förening som sedan år 1975 driver en bingohall i centrala Jönköping. Medlemmar i föreningen är ett flertal idrotts-, nykter­hets- och handikappföreningar i kommunen. Syftet med verksamheten är att bidra till medlemsföreningarnas ekonomi.

Ove J är utöver sitt uppdrag som ordförande i föreningens styrelse även den lotteriföreståndare som länsstyrelsen utser och som måste finnas enligt lotterilagen. Han ingår tillsammans med John L, Tage H och Lars B i det s.k. arbetsutskott som sköter styrelsens arbete av löpande karaktär.

Bingospel utgör själva kärnan i föreningens verksamhet men sedan år 1996 finns i hallen även ett antal spelmaskiner, exempelvis s.k. enarmade banditer, som man hyr in från Svenska Spel. Verksamheten faller under lotterilagens bestämmelser och i den lagen finns ett krav på att själva bingoverksamheten skall ge skälig avkastning. Det är länsstyrelsen som meddelar tillstånd för bedrivande av verksamheten, och en för låg avkastning kan medföra att till­ståndet dras in.

Sedan Karl-Gustav A sades upp har föreningen sex anställda, varav samtliga är bingovärdinnor. En av dessa värdinnor, Karina N, utför sedan Karl-Gustav A sades upp även visst kontorsarbete. Av hennes arbetade 40 timmar per vecka går i snitt 17,5 timmar, eller 44 procent, åt till kontorsarbete. Det kontorsarbete som tidigare utfördes av Karl-Gustav A men som inte har övertagits av Karina N utförs i dag i stället av Ove J. Karina N arbetar på kontoret kl. 08.00 – 11.00 varje var­dag och därutöver åtta timmar varannan helg. Hon arbetar som bingovär­dinna resterande tid.

Karl-Gustav A har sagts upp på grund av arbetsbrist i den meningen att syftet med uppsägningen har varit att minska kostnaderna i verksamheten. Omsättningen för bingoverksamheten, som alltså är den verksamhet som måste ge skälig avkastning enligt lotterilagen, har minskat under åren 1993 – 2001 med undantag för ett par år. Under perioden som helhet har omsätt­ningen minskat med ungefär fyra miljoner kronor. Nettobehållningen har minskat i motsvarande mån. Spelmaskinerna räknas inte in i den bedömning som skall göras av länsstyrelsen i tillståndsfrågan. Föreningen har visserligen inte fått någon varning eller annan indikation på att tillståndet skulle kunna komma att dras in. För styrelsen har det dock naturligtvis varit angeläget att föreningen inte ens skall riskera att hamna i en sådan situation.

Med hänsyn till den vikande omsättningen kom arbetsutskottet fram till att man förutom att öka öppettiderna med 11,5 timmar per vecka även måste försöka minska kostnaderna i verksamheten. Lönekostnaderna utgör den största posten i föreningens kostnader och arbetsutskottet kom därför fram till att man skulle minska antalet anställda. Ganska tidigt framfördes idén att Karina N skulle kunna sköta visst kontorsarbete vid sidan av sitt arbete som bingovärdinna. Hon var ställföreträdande hallföreståndare under den tid Karl-Gustav A var anställd och det var för övrigt Karina N som lärde Karl-Gustav A de kontorsuppgifter han skulle ansvara för som hallchef. Vidare skulle Ove J kunna sköta vissa av de uppgifter som Karl-Gustav A hade att utföra. Karl-Gustav A var dessutom den som hade anställts sist. Man kom därför fram till att den som var lämpli­gast att säga upp var Karl-Gustav A. Det vitsordas att de arbetsupp­gifter som Karl-Gustav A utförde finns kvar i bolaget. Skillnaden är att det i dag är Karina N och Ove J som gemensamt utför dem.

De enda kostnader föreningen ådragit sig som en direkt följd av uppsäg­ningen av Karl-Gustav A är att Karina N har gått upp något i arbetstid och även fått en viss löneförhöjning på grund av de nya arbetsupp­gifterna. Ove J uppbär inte lön från verksamheten. Någon extra personal har inte anställts till följd av att Karl-Gustav A sagts upp. De vika­riat som förekommit har varit knutna till personal som av något skäl varit frånvarande och saknar helt koppling till uppsägningen av Karl-Gustav A. Inte heller de ökade lönekostnader som blivit följden av ett ökat öppethållande har någon koppling till uppsägningen av Karl-Gustav A. Lönekostnaderna för Karl-Gustav A var under år 2000 inklu­sive sociala avgifter närmare 300 000 kr. Genom uppsägningen har en kost­nadsbesparing på omkring 260 000 kr per år skett.

Grunden för uppsägningen av Karl-Gustav A var således arbetsbrist i anställningsskyddslagens mening. Några personliga skäl bakom uppsäg­ningen har över huvud taget inte förelegat. Ove J hade vid tidpunkten för uppsägningen av Karl-Gustav A ingen vetskap om att diskussioner rörande utbyte av honom som styrelseordförande hade förts. Han fick detta klart för sig först när han läste stämningsansökan i förevarande mål. Något samband mellan Karl-Gustav As eventuella inblandning i detta och uppsägningen av honom kan alltså omöjligen föreligga. Att göra påpekanden rörande inköp av handkräm och utföra kontroll av kassor m.m. ingår som en naturlig del i Ove Js uppdrag.

Man har aldrig haft några planer på att anställa någon utifrån för att överta Karl-Gustav As uppgifter. Formuleringen i det protokoll förbundet hänvisat till är olycklig men syftet var aldrig något annat än att Karina N skulle ta över ansvaret för delar av Karl-Gustav As arbetsupp­gifter. Det sätt på vilket Karl-Gustav A informerades om omorgani­sationen har heller inte haft något samband med denne personligen. Något syfte att behandla Karl-Gustav A illa har inte förelegat. Det befanns lämpligt att hela personalen informerades om omorganisationen samtidigt. Detta skedde efter rekommendation av Almega.

Att Karina N enligt vad som överenskoms vid ett personalmöte vid be­hov skall hjälpa till på golvet innebär inget annat än att hon om behov skulle uppstå under den tid som egentligen är avsatt till kontorsarbete i stället skall täcka upp i värdinnearbetet. Detta har i praktiken varit aktuellt i mycket liten utsträckning.

Titeln hallchef fanns inte inom verksamheten innan Karl-Gustav A anställdes. Att Karina N i en annons råkade tituleras hallchef har inget med uppsägningen av Karl-Gustav A att göra.

Försäljningen av pennor låg inom Karl-Gustav As ansvarsområde och det konstaterade svinnet av pennor hade tagits upp tidigare. Att saken togs upp på nytt vid tvisteförhandlingen rörande uppsägningen berodde på att Ove J blev upprörd över vissa anklagelser som riktades mot honom. Uppsägningen av Karl-Gustav A har dock inte haft något samband med pennsvinnet.

Det har inte funnits några möjligheter att omplacera Karl-Gustav A. Denne har tidigare förklarat att han inte skulle kunna tänka sig att delvis arbeta som bingovärd. Hela syftet med omorganisationen skulle också helt eller delvis ha förfelats om man hade haft kvar Karl-Gustav A på en deltidstjänst eller erbjudit honom den kombitjänst som Karina N nu har. Karl-Gustav A hade dessutom kortast anställningstid hos för­e­ningen.

Sammanfattningsvis har uppsägningen av Karl-Gustav A skett på grund av arbetsbrist och varit sakligt grundad.

Det bestrids att det vid utdömandet av ett eventuellt skadestånd på något sätt skall läggas föreningen till last att Karl-Gustav A varit sjukskriven under vissa perioder efter uppsägningen.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten i målet är att Karl-Gustav A den 24 januari 2001 sades upp från sin anställning som hallchef i den bingohall som drivs av Jönköpings Bingoallians. Som grund för uppsägningen anförde för­e­ningen arbetsbrist.

Tvisten i målet gäller om uppsägningen av Karl-Gustav A varit sak­ligt grundad.

HTF har för sin del menat det inte förelåg någon arbetsbrist och att uppsäg­ningen av Karl-Gustav A i själva verket varit grundad på skäl som är att hänföra till honom personligen. Enligt HTF har det inte förelegat saklig grund för uppsägningen.

Arbetsgivarparterna har för sin del bestritt att uppsägningen av Karl-Gustav A varit grundad på skäl som hänför sig till honom personligen. De har inte gjort gällande att det skulle ha förelegat saklig grund för en uppsäg­ning av personliga skäl.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På HTF:s begäran har därvid hål­lits förhör under sanningsförsäkran med Karl-Gustav A samt vitt­nesförhör med ombudsmannen Bengt Lindquist. På arbetsgivarparternas be­gäran har det hållits förhör under sanningsförsäkran med ordföranden i före­ningens styrelse Ove J samt vittnesförhör med bingovärdinnan tillika kontorsansvariga Karina N och med ledamöterna i föreningens styrelse John L, Tage H och Lars B. Båda parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Den rättsliga bakgrunden

Såsom Arbetsdomstolen vid ett flertal tillfällen slagit fast omfattar uttrycket arbetsbrist i anställningsskyddslagens mening inte endast fall av konkret brist på arbetsuppgifter, utan samtliga fall där en uppsägning från arbetsgivarens sida beror på något annat än förhållanden som är att hänföra till arbetstagaren personligen, s.k. personliga skäl. Under begreppet arbetsbrist faller alltså även sådant som att arbetsgivaren inte anser det befogat att bedriva visst arbete eller att arbetsgivaren annars av företagsekonomiska, organisatoriska eller därmed jämförliga skäl anser det nödvändigt att säga upp en eller flera arbetstagare (jfr t.ex. AD 1994 nr 140). Arbetsbrist utgör normalt sett saklig grund för uppsägning. Det är därvid ytterst arbetsgivarens bedömning av be­hovet av att genomföra exempelvis en inskränkning eller omorganisation av verksamheten som får bli avgörande för frågan huruvida arbetsbrist skall an­ses föreligga. Detta innebär att en domstol normalt inte har att gå närmare in på frågor om det berättigade från företagsekonomisk, organisatorisk eller därmed jämförlig synpunkt i en av arbetsgivaren beslutad personalinskränk­ning (se prop. 1973:129 s. 123 och prop. 1981/82:71 s. 65).

Situationen är emellertid en annan om arbetsgivaren visserligen har angett arbetsbrist som grund för uppsägningen, men i själva verket haft andra skäl för denna, s.k. fingerad arbetsbrist. I ett sådant fall har domstolen att pröva tillåtligheten av uppsägningen utifrån den verkliga grunden. Som Arbets­domstolen tidigare har utvecklat närmare (se AD 1976 nr 26) får den bevis­prövning som skall ske när arbetsgivaren som grund för uppsägningen åbe­ropar arbetsbrist och arbetstagaren påstår att annan grund i själva verket varit bestämmande för arbetsgivarens handlande särskild karaktär i fall då föränd­ringen av verksamheten tar sikte på en enstaka arbetstagare. Ju mer sannolikt det i ett sådant fall framstår att uppsägningen orsakats av annan omständighet än den av arbetsgivaren uppgivna, desto starkare krav bör ställas på arbets­givaren att visa att uppsägningen skulle ha företagits av företagsekonomiska skäl även om den andra omständigheten inte förelegat. För att domstolen skall gå in på en sådan prövning krävs dock att arbetstagaren visar åtmin­stone sannolika skäl för att det rör sig om fingerad arbetsbrist (jfr AD 1980 nr 133 och AD 1985 nr 79). Det skall också framhållas att det, om arbetsbrist faktiskt föreligger, saknar betydelse att arbetsgivaren även ansett att anställ­ningen borde avslutas av skäl som är att hänföra till arbetstagaren person­ligen (jfr AD 1986 nr 158, 1987 nr 34, 1988 nr 32, 1995 nr 149 och 2000 nr 31).

Har uppsägningen av Karl-Gustav A varit grundad på personliga skäl?

Föreningen har gjort gällande i huvudsak följande beträffande de övervägan­den som låg till grund för uppsägningen av Karl-Gustav A. Att föreningens verksamhet som helhet gick bra berodde på spelautomaterna. Däremot fanns det problem med bingoverksamheten, och det enda möjliga sättet att förbättra resultatet var att minska föreningens kostnader för perso­nal. Det var detta som låg bakom uppsägningen av Karl-Gustav A.

HTF har menat att det inte fanns några bärkraftiga verksamhetsanknutna skäl för uppsägningen av Karl-Gustav A. Enligt HTF har uppsägningen i själva verket grundats på att det förekom vissa misshälligheter i samarbetet mellan Karl-Gustav A och Ove J.

Såvitt gäller förhållandena i föreningens verksamhet vid tiden för uppsäg­ningen har framkommit i huvudsak följande. Förutom hallchefen Karl-Gustav A fanns sex kvinnor, däribland Karina N, anställda som bingovärdinnor. Efter uppsägningen av Karl-Gustav A har det inte förekommit någon nyanställning. Karl-Gustav As uppgifter var av främst administrativ natur. De har till viss del övertagits av Karina N på så sätt att hon arbetar viss tid på kontoret och viss tid som bingovärdinna. Övriga uppgifter som tidigare utfördes av Karl-Gustav A utförs nu­mera i stället av Ove J, som är ordförande i föreningens styrelse och som utför arbetet i föreningen utan ersättning på ideell basis. Enligt vad Ove J har berättat inför domstolen övertog han i huvudsak de uppgifter som typiskt sett åligger en chef, bl.a. personalmöten och anställningsfrågor, och han läg­ger ned i snitt omkring tio timmar per vecka på dessa uppgifter.

HTF har gjort gällande att föreningen efter uppsägningen av Karl-Gustav A i större utsträckning än tidigare har anlitat extrapersonal för att kompensera neddragningen av den fasta personalen. Det finns emellertid ingenting i utredningen som ger något belägg för detta påstående. Av den relativt omfattande utredning om föreningens ekonomiska förhållanden som har lagts fram i målet kan man enligt domstolens mening dra slutsatsen att uppsägningen av Karl-Gustav A faktiskt har lett till det av för­e­ningen åsyftade resultatet, nämligen att lönekostnaderna har minskat påtag­ligt. För år 2002 blev lönekostnaderna omkring 260 000 kr lägre än under tidigare år.

De nu berörda omständigheterna får anses klart utvisa att uppsägningen av Karl-Gustav A har skett som ett led i en minskning och omorgani­sation av föreningens verksamhet av sådant slag som ryms inom vad som benämns som arbetsbrist vid en tillämpning av anställningsskyddslagen. Detta hindrar dock inte att uppsägningen ändå kan ha varit grundad på skäl som varit hänförliga till Karl-Gustav A personligen. Som har fram­gått i det föregående kan en arbetsgivare i en situation som den nu aktuella ha att visa att uppsägningen faktiskt skulle ha företagits av företagsekono­miska skäl, även om det har funnits andra omständigheter med i bilden. En förut­sättning för en sådan bevisbörda på föreningens sida är dock att HTF kan visa åtminstone sannolika skäl för att det rör sig om en fingerad arbets­brist. 

HTF:s påståenden om att det har funnits ett personligt inslag i uppsägnings­frågan grundas i första hand på att Karl-Gustav A hade ett samtal med styrelseledamoten John L om utbyte av styrelseordföranden Ove J. Enligt HTF skulle Ove J ha fått kännedom om detta, varefter han intog en avog attityd mot Karl-Gustav A fram till dess uppsäg­ningen ägde rum.

Karl-Gustav A har inför domstolen berättat i huvudsak följande. Troligen i november 2000 fick han ett telefonsamtal från styrelseledamoten John L, som tyckte att Ove Js inflytande i föreningen borde mins­kas, helst så att han ersattes med någon annan. John L skulle ringa runt till vissa styrelseledamöter om detta, men bad Karl-Gustav A att ringa till styrelseledamoten Lars B. Skälet till detta var att Karl-Gustav A kände Lars B personligen, de hade tidigare varit arbetskolle­ger. Karl-Gustav A ringde och talade med Lars B om saken. Se­dan gick några veckor utan att Karl-Gustav A hörde av saken mer. Däremot förändrades Ove Js attityd mot honom själv. Ove J gick igenom bokföringen på ett sätt som gav klart uttryck för misstro mot Karl-Gustav A. Han ställde också frågor om inköp av handkräm och und­rade om det fanns styrelsebeslut om detta. Vid ett tillfälle uteblev Ove J i samband med avstämning av kassan och förklarade då per telefon att “när jag kommer och kontrollerar gör jag det utan föranmälan“. Karl-Gustav A tyckte detta kändes olustigt. När uppsägningen kom var Karl-Gustav A helt oförberedd på denna.

Ove J har inför domstolen uppgett bl.a. följande. Han hade vid den aktu­ella tidpunkten ingen kännedom om Karl-Gustav As samtal med John L om ordförandefrågan. Ove J fick vetskap om samtalet först i samband med att han fick läsa HTF:s stämningsansökan i målet. Han blev chockad av uppgiften om att det utan hans vetskap hade förekommit en dis­kussion om ordförandefrågan och utlyste då ett styrelsemöte där saken ven­tilerades. De övriga händelser som Karl-Gustav A angett är i och för sig riktiga: han ställde någon fråga om handkrämen, men det var enligt hans mening bara en småsak. Det är riktigt att han brukade kontrollera kassorna och det skedde ibland utan föranmälan. Han såg det som sin uppgift som ord­förande att göra sådana kontroller.

Ove Js uppgift om att han före uppsägningen inte hade vetskap om dis­kussionen om utbyte av honom som ordförande i föreningen vinner stöd av vad både John L och Lars B har uppgett inför Arbetsdomstolen. Det har enligt domstolens mening blivit klarlagt att Ove J först långt efter uppsägningen fick kännedom om denna diskussion och Karl-Gustav As medverkan i denna. Detta betyder att den omständighet som en­ligt HTF:s uppfattning skulle ha utlöst Ove Js påstådda ovilja mot Karl-Gustav A faktiskt inte har förelegat. De uppgifter som John L, Lars B och Tage H lämnat inför domstolen ger över huvud taget inte något stöd för att det har förelegat något dåligt förhållande mellan Karl-Gustav A och Ove J. Deras uppgifter ger klart stöd för att det var omsorgen om föreningens ekonomi som ledde till slutsatsen att lönekost­naderna måste sänkas genom en minskning av personalen. Det kan tilläggas att inte heller Karl-Gustav As egna uppgifter om händel­serna före uppsägningen ger något nämnvärt stöd för att det skulle ha före­legat miss­hälligheter mellan Ove J och honom.

Arbetsdomstolen kommer på grund av det anförda till slutsatsen att HTF inte har gjort sannolikt att uppsägningen av Karl-Gustav A har varit grundad på annat än arbetsbrist.

Har föreningen uppfyllt sin omplaceringsskyldighet?

En uppsägning är enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen inte sak­ligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstaga­ren annat arbete hos sig. Bestämmelsen är tillämplig såväl när det föreligger arbetsbrist som då arbetsgivaren överväger att säga upp en arbetstagare på grund av dennes personliga förhållanden.

HTF har gjort gällande att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att söka omplacera Karl-Gustav A. Enligt HTF borde Karl-Gustav A ha erbjudits det arbete som Karina N numera har. Arbetsgivarpar­terna har bestritt att det har förelegat någon möjlighet att omplacera Karl-Gustav A.

Arbetsdomstolen bedömer omplaceringsfrågan på följande sätt. Föreningens syfte med uppsägningen var att minska lönekostnaderna genom en neddrag­ning av antalet anställda. Det är enligt domstolens mening tydligt att det i denna situation inte har funnits något utrymme för att genom omplacering undgå uppsägning av någon av arbetstagarna. Arbetsgivarparterna har förkla­rat att det av organisatoriska skäl framstod som lämpligast att säga upp Karl-Gustav A, som enligt arbetsgivarparterna dessutom var den som hade kortast anställningstid. HTF har bestritt att han hade kortast anställ­ningstid, men har inte lagt något påstående om turordningsbrott till grund för sin talan. Frågan om vilken av arbetstagarna på arbetsplatsen som hade kor­tast anställningstid saknar betydelse för bedömningen av frågan om ompla­ceringsskyldigheten. Domstolen kan inte finna att föreningen har åsidosatt sina skyldigheter i detta avseende.

Sammanfattande slutsats och rättegångskostnader

Domstolen har i det föregående kommit fram till att uppsägningen av Karl-Gustav A har varit grundad på arbetsbrist samt att föreningen inte har åsidosatt någon omplaceringsskyldighet enligt anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen av Karl-Gustav A har varit sakligt grundad.

Domstolens ställningstagande innebär att HTF:s talan skall avslås. HTF skall som tappande part ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. HTF har vitsordat det av arbetsgivarparterna yrkade beloppet som skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Tjänstemannaförbundet HTF:s talan.

2. Tjänstemannaförbundet HTF skall ersätta ALMEGA Tjänsteföretagens arbetsgivareförbund och Jönköpings Bingoallians för rättegångskostnader med sjuttioniotusenåttahundranittiofyra (79 894) kr, varav 70 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Michaël Koch, Hans Blyme, Ingemar Källberg, Carl Magnus Pontén, Ulf Perbeck, Stina Nilsen och John-Åke Porsgren. Enhälligt.

Sekreterare: Tommy Larsson