ARBETSDOMSTOLENS domar i fulltext AD 2003 nr 43 Fråga om visst krav på s.k. ackordstagartillägg var oskäligt i den mening som avses i 35 § medbestämmandelagen.                                          

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det originaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 1

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. 3

Förbundet 3

Arbetsgivarparterna. 5

Domskäl 7

Tvisten. 7

Utredningen. 7

Den rättsliga bakgrunden. 8

Är kravet oskäligt?. 8

Kollektivavtalets innebörd vad avser rätten till ackordstagartillägg. 9

Har förbundet insett eller bort inse att kravet saknade grund?. 11

Sammanfattning och rättegångskostnader 12

Domslut 12

Domsbilaga. 13

Ledamöterna Staffan Holmertz och Göran Karlssons skiljaktiga mening. 13

Sammanfattning

Fråga om visst krav på s.k. ackordstagartillägg var oskäligt i den mening som avses i 35 § medbestämmandelagen.

ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 43/03

                                                                              2003-05-21                  Mål nr A 126/02

Stockholm

KÄRANDE

Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 106 32 STOCKHOLM

Ombud: advokaten Sven Erfors, Advokatfirma Lindh Stabell Horten KB, Box 7315, 103 90 STOCKHOLM

SVARANDE

1. VVS-Installatörerna, Box 17537, 118 91 STOCKHOLM

2. Östervåla VVS-Service Aktiebolag, 556430-8889, Arosvägen 7,

740 46 ÖSTERVÅLA

Ombud för båda: förbundsjuristen David Johnsson, VVS-Installatörerna,

Box 17537, 118 91 STOCKHOLM

SAKEN

Fordran enligt 35 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

______________________

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) och VVS-Installa­törerna gäller kollektivavtal, det s.k. VVS-Installationsavtalet. Östervåla VVS-Service Aktiebolag (bolaget) är genom medlemskap i VVS-Installa­törerna bundet av VVS-Installationsavtalet.

VVS-Installationsavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 5 ACKORDSARBETE

Mom 8

Vid fördelning av ackord tillämpas de fördelningstal som framgår av löne­bilagans tabeller.

Utöver del i ackord erhåller ackordstagare/lagbas ett särskilt tillägg beräknat på den honom tillfallande lönen enligt

Lönebilaga Tabell G

För att ovannämnda tillägg skall utges erfordras:

att ackordslaget består av minst två deltagare

att ackordstagare undertecknat ackordssedel och

att ackordstagare eller lagbas ej utan arbetsgivarens tillstånd lämnar ackor­det före dess slut.

Arbetsgivaren har rätt – att efter samråd med ackordstagaren – vid arbets­platser där ett större antal arbetare sysselsätts utse erforderligt antal lagbasar till ackordstagarens hjälp. Lagbas kan utses antingen för visst arbete eller viss tid varunder han uppbär tillägg enligt ovan nämnda tabell. Ackords­tagar- och lagbastillägg beräknas på ackordslagets totalt arbetade timmar. Utbetalning av nämnda tillägg sker i samband med ackordets slutavräkning.

Vid arbeten av särskilt komplicerad art där speciell kompetens krävs eller speciella skäl föreligger, kan arbetsgivaren utge särskilt ackordstagartillägg utöver vad som här anges.

Rätt till särskilt ackordstagartillägg föreligger när överenskommelse härom träffas och anteckning av överenskommelsen gjorts på ackordssedeln.

Till arbetare som ej är med i ackordsarbetet till dess slut utbetalas den ackordsandel vilken han kan vara berättigad först samtidigt med att ackor­det slutligt regleras.

Mom 14

Ackordstagare skall fullfölja åtaget ackordsarbete till dess slut, såvida gil­tigt förfall ej föreligger.

Under utförande av åtaget ackordsarbete må ackordstagaren ej utan arbets­givarens medgivande frångå sitt ackord. Ackordstagare skiljes från ackordet om han överträder ackordsbestämmelserna eller åsidosätter vad till god ord­ning hör. Av den rörliga del/överskott som belöper å dylik ackordstagare skall utbetalas de direkta utgifter, som arbetsgivaren tillskyndas genom arbetarens försummelse eller åtgörande. Eventuellt återstående rörlig del/överskott utbetalas till sådan ackordstagare vid anfordran efter det ackordsarbetet slutförts och sluträknats. Bestämmelserna gäller ej i sådana fall, då arbetet försinkats på grund av omständigheter, vilka ej kunna läggas ackordstagaren till last.

Anmärkningar:

1.        Utan hinder av vad som anges i detta moment har ackordstagare rätt att under pågående ackordsarbete säga upp anställningen. Uppsägningstiden är i sådant fall en månad.

2.        Beträffande förverkande av del av lön för ackordstagare se överenskommelse angående anställningsskydd § 40 sid 84.

Förbundets medlem Ola Jansson var tidigare anställd hos bolaget. Han sade upp sin anställning den 21 september 2000. Förbundet har härefter gjort gäl­lande att bolaget enligt VVS-Installationsavtalet varit skyldigt att betala ut ackordstagartillägg till Ola Jansson. Lokal och central förhandling i löne­tvisten har hållits utan att parterna har kunnat enas. Bolaget har underlåtit att väcka talan vid Arbetsdomstolen inom den tid som föreskrivs i VVS-Instal­lationsavtalet.

Förbundet har nu, med hänvisning till att rättsverkan inträtt enligt 35 § med­bestämmandelagen, yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till Ola Jansson utge 7 115 kr 25 öre avseende ackordstagartillägg, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 2001 till dess full betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet och som grund härför anfört att betalningsskyldighet inte föreligger eftersom kravet är oskäligt. Beloppet samt ränteyrkandet har vitsordats i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Förbundets medlem Ola Jansson var tidigare anställd i bolaget. Han sade upp sin anställning vid bolaget den 21 september 2000 och hade en månads upp­sägningstid. Vid uppsägningstillfället var han s.k. ackordstagare vid sin arbetsplats, vilket innebar att han var utsedd av arbetsgivaren att fullgöra vissa ledande funktioner på arbetsplatsen. Det är nämligen ackordstagaren som inom ackordslaget bestämmer vem som skall utföra de olika arbetsupp­gifterna, men ackordstagaren är inte arbetsledare i egentlig mening. För detta är enligt VVS-Installationsavtalet ackordstagaren berättigad till viss ersättning – ackordstagartillägg – när acordsarbetet är slutfört. När Ola Jansson sade upp sin anställning återstod endast en mindre del av det aktuella ackordsarbetet, nämligen 193 av totalt 1 440 timmar. Från bolagets sida nämndes inte då något om att Ola Janssons uppsägning skulle innebära pro­blem i något avseende. Han fick inget besked om att han enligt bolagets mening inte hade rätt till ackordstagartillägget på grund av att han lämnade ackordet innan det var slutfört. Förbundet har härefter begärt att bolaget till Ola Jansson betalar ut det ackordstagartillägg som VVS-Installationsavtalet enligt förbundets mening ger honom rätt till. Bolaget har emellertid vägrat att betala ut tillägget.

Som framgår av protokollet från den lokala tvisteförhandlingen hade det riktats kritik mot bolaget för dålig arbetsledning m.m., vilket lett till att bola­get vidtagit vissa åtgärder. Bl.a. anställdes en arbetsledare. Det framgår vidare att bolaget beklagade att Ola Jansson trots detta sade upp sig. Någon ny ackordstagare utsågs inte efter honom.

Förbundet har vid både den lokala och den centrala förhandlingen angett den rättsliga grunden för sitt krav på ackordstagartillägg. Av § 5 mom. 14 i VVS-Installationsavtalet framgår att ackordstagaren skall fullfölja ackordsarbetet till dess slut, såvida inte giltigt förfall föreligger. Att en uppsägning från arbetstagarens sida måste betraktas som giltigt förfall framgår av anmärk­ning 1 till § 5 mom. 14. En ackordstagare som säger upp sin anställning måste anses ha fått ett sådant tillstånd att lämna ackordet före dess slut som avses i § 5 mom. 8 i avtalet. I vart fall bör ett sådant tillstånd anses föreligga om arbetsgivaren inte har invänt mot uppsägningen. Enligt förbundets mening kan tvister av detta slag lätt undvikas om arbetsgivaren klargör för en ackordstagare som lämnar sin anställning innan ackordet slutförts huruvida något ackordstagartillägg kommer att utgå eller inte.

Arbetsgivarparterna har inte vare sig vid den lokala eller den centrala för­handlingen angett att kravet skulle vara oskäligt. Att så skulle vara fallet framfördes först när ombudsmannen Gert Holmgren efter den centrala för­handlingen frågade om bolaget avsåg att väcka talan i tvisten. Det finns vidare angivet i ett brev den 8 mars 2002 som VVS-Installatörerna skickat till förbundet.

Sammanfattningsvis är förbundets inställning följande. Ola Jansson, som var ackordstagare, sade upp sig från sin anställning innan ackordsarbetet var helt slutfört. Arbetsgivaren har inte i samband med uppsägningen haft några invändningar mot uppsägningen. När ackordsarbetet var slutfört har bolaget underlåtit att utge det ackordstagartillägg som Ola Jansson enligt VVS-Installationsavtalet äger rätt till. Vid tvisteförhandlingarna i ärendet har för­bundet framfört krav på betalning av ackordstagartillägget och åberopat 35 § medbestämmandelagen. Arbetsgivarparterna har underlåtit att inom den i kollektivavtalet angivna tiden väcka talan vid Arbetsdomstolen. Särskild rättsverkan har därför inträtt. Eftersom det framförda kravet inte är oskäligt skall bolaget utge ersättningen.

Arbetsgivarparterna

Bolaget startade sin verksamhet år 1977. Bolaget, som utför sedvanliga VVS-arbeten inom såväl service som entreprenad, är etablerat i Uppsala och Östervåla och har ca 25 personer anställda. Det blev år 1982 medlem i dåva­rande Rörfirmornas Riksförbund, som numera utgör en del av VVS-Instal­latörerna.

Ola Jansson har sedan år 1989 i olika omgångar varit anställd som VVS-montör hos bolaget. Han har arbetat med både service och entreprenad och utfört sitt arbete till full belåtenhet. Den 21 september 2000 sade Ola Jansson upp sin anställning hos bolaget. Vid tiden för uppsägningen var han verksam med entreprenadarbeten vid bostadsrättsföreningen Sommarro i Uppsala. Arbetet pågick från april till december år 2000 och var kalkylerat till sam­manlagt ca 1 700 arbetstimmar. I april år 2000 ingicks en ackordsuppgörelse för arbetet. Efter det att Ola Janssons anställning upphört krävde förbundet att bolaget skulle utge ackordstagartillägg till honom och åberopade 35 § medbestämmandelagen. Bolaget och VVS-Installatörerna var av åsikten att det saknades grund för utbetalning av ackordstagartillägg i den aktuella situ­ationen och bestred kravet. Eftersom kravet ansågs oskäligt fann man inte skäl att väcka talan vid Arbetsdomstolen. Förbundet informerades om detta ställningstagande genom ett brev daterat den 8 mars 2002.

En arbetstagare som är ackordstagare har en särskild förtroendeposition. Ackordstagaren fungerar som bolagets representant på arbetsplatsen. Han skall planera arbetets utförande och organisation samt tillse att materialle­veranser sker och att tider hålls. Ackordstagaren har särskild betydelse för produktionen. Det är dessutom han som representerar ackordslaget i upp­görelsen med arbetsgivaren. Ackordstagaren är i allmänhet den som är på objektet under hela produktionstiden, medan övriga medlemmar i ackords­laget kan växla. I ackordslaget intar han i faktiskt mening en arbetsledande ställning även om han formellt sett inte är arbetsledare. För detta merarbete får ackordstagaren ersättning med ackordstagartillägg enligt VVS-Installa­tionsavtalets § 5 mom. 8. Ackordstagartillägget betalas utöver ackordstaga­rens del av ackordet. Det betalas ut efter det att arbetet är avslutat.

Det framgår tydligt av avtalets § 5 mom. 8 att en förutsättning för att ackordstagartillägget skall utgå är att ackordstagaren inte ”utan arbetsgiva­rens tillstånd lämnar ackordet före dess slut”. Denna bestämmelse är ett uttryck för avtalsparternas gemensamma önskemål om att relationen mellan ackordstagare och arbetsgivare skall vara av långsiktig karaktär. Av samma skäl betalas ackordstagartillägget ut först efter det att ackordet slutförts. Skulle ackordstagaren fritt kunna lämna ett pågående ackordsarbete skulle arbetsgivaren riskera att drabbas av betydande merkostnader och merarbete. En ny ackordstagare skulle behöva läras upp och sättas in i byggarbetsplat­sens specifika rutiner. Alternativt skulle någon av bolagets tjänstemän få ta över arbetsuppgifterna. Det skulle också kunna medföra risk för försening av entreprenaden och därmed skadeståndskrav. Samma tankegång återspeglas i § 5 mom. 14 i avtalet där det talas om att ackordstagaren inte utan arbets­givarens medgivande får frångå ackordet. Det krävs alltså arbetsgivarens till­stånd för att en ackordstagare skall kunna lämna ackordet i förväg och ändå ha rätt till ackordstagartillägg. En sådan situation kan exempelvis föreligga när en ackordstagare ges en förändrad arbetsplacering inom företaget eller när denne av någon annan anledning frånträder sin position som ackords­tagare. De situationerna kännetecknas av att arbetsgivaren i kraft av sin arbetsledningsrätt avgör var i bolaget den anställde skall arbetsplaceras. Det rör sig således om beslut som den anställde inte själv rår över. Situationen är helt annorlunda om den enskilde säger upp sig själv. Det kan arbetsgivaren inte hindra. Arbetsgivarens eventuella åsikter om arbetstagarens egen upp­sägning saknar helt betydelse – arbetsgivaren disponerar helt enkelt inte frå­gan. Arbetstagaren kan när som helst och utan att behöva motivera sitt beslut säga upp sin anställning. Den situationen att arbetstagaren lämnar anställ­ningen efter egen uppsägning omfattas därför inte av bestämmelserna om rätt till ackordstagartillägg.

Den av förbundet framförda åsikten att arbetsgivaren skulle, när ackordstaga­ren säger upp sin anställning, ha ett slags klargörandeplikt i frågan om ackordstagartillägget skall utgå eller inte saknar stöd i avtalet.

Förbundet har inte visat på något stöd, vare sig i avtal, praxis eller på annat sätt, för sitt krav på ackordstagartillägg för Ola Jansson. Parterna har hållit både lokal och central förhandling utan att kunna enas. Förbundet borde där­för ha insett det oskäliga i kravet.

35 § medbestämmandelagen innebär att arbetsgivaren under vissa omstän­digheter kan bli skyldig att utge ersättning enligt arbetstagarorganisationens mening fastän rättslig grund för kravet inte annars skulle ha förelegat. Arbetstagarsidan kan i sådant fall på paragrafens bestämmelser grunda ett fristående betalningsanspråk mot vilket inte kan riktas annan invändning än att det framställda kravet är oskäligt. Arbetsdomstolen har tidigare vid ett flertal tillfällen uttalat att ett krav kan vara oskäligt av den anledningen att den uppfattning som ligger till grund för kravet är uppenbart oriktig. Om arbetstagarsidan förstod eller rimligen borde ha förstått att kravet är helt grundlöst vid en bedömning på grundval av den utredning som funnits till­gänglig undgår arbetsgivarsidan betalningsansvar. Arbetsdomstolen har i detta sammanhang konstaterat att det skulle vara stötande att under sådana omständigheter ålägga arbetsgivaren betalningsansvar.

Arbetsgivarparternas inställning är sammanfattningsvis följande. Förbundets uppfattning av rättsläget är uppenbart oriktig. Förbundet har inte kunnat visa stöd för sitt krav i vare sig lag, avtal eller praxis trots att frågan har varit uppe till förhandling såväl lokalt som centralt. Förbundet måste ha insett eller borde i vart fall ha insett att kravet på ackordstagartillägg i detta fall saknade grund. Arbetsgivarparterna har dessutom genom brev klargjort sin uppfatt­ning av rättsläget varför förbundet inte kan sägas ha svävat i okunnighet om motpartens inställning. Särskild rättsverkan enligt 35 § medbestämmande­lagen har därför inte inträtt.

Domskäl

Tvisten

Förbundets medlem Ola Jansson sade upp sig från sin anställning hos bolaget den 21 september 2000. Vid uppsägningstillfället var han verksam som s.k. ackordstagare i ett arbetslag som utförde entreprenadarbeten för en bostads­rättsförening i Uppsala. Arbetet, som påbörjades i april 2000, var avsett att slutföras i december samma år. När Ola Janssons anställning upphörde åter­stod 193 arbetstimmar av de 1 440 timmar som entreprenaden slutligen kom att omfatta.

Förbundet har efter det att Ola Janssons anställning upphört riktat krav mot bolaget för utfående av ackordstagartillägg om 7 115 kr 25 öre, men bolaget har inte betalat ut detta. Efter avslutade tvisteförhandlingar har arbetsgivar­parterna avstått från att väcka talan. De har hänvisat till att kravet är oskäligt. I stället har förbundet väckt talan och, med stöd av 35 § medbestämmande­lagen, yrkat att bolaget skall utge det fordrade beloppet. Arbetsgivarparterna har bestritt kravet och vidhållit sin inställning att kravet är oskäligt. Enligt deras uppfattning saknar kravet rättsligt stöd, vilket förbundet insett eller borde ha insett. Förbundet har bestritt att kravet är oskäligt.

Den centrala tvistefrågan i målet är således om kravet är oskäligt.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran förhör upplysningsvis hållits med f.d. förhandlingschefen vid för­bundet Holger Nyman samt med mätningsföreståndaren vid förbundets avdelning i Uppsala Anders Larsson. På arbetsgivarparternas begäran har förhör upplysningsvis hållits med f.d. förhandlingschefen i VVS-Installa­törerna Björn Runemar samt med biträdande förhandlingschefen i VVS-Installatörerna Robert Jakobsson. Arbetsgivarparterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Den rättsliga bakgrunden

Om det mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation som är bundna av samma kollektivavtal uppkommer en rättstvist om lön eller annan ersätt­ning till en medlem i organisationen, är arbetsgivaren enligt 35 § medbe­stämmandelagen skyldig att utge ersättning enligt organisationens mening, om han inte inom de tidsfrister som framgår av 35 och 37 §§ påkallar för­handling och – om enighet inte uppnås – därefter väcker talan mot organisa­tionen. Om arbetsgivaren underlåtit detta kan han undvika betalningsansvar bara om han visar att kravet är oskäligt.

Arbetsdomstolen har i tidigare domar (se t.ex. AD 1977 nr 187) uttalat att det  är det fordrade beloppets storlek i förhållande till vad som skall betalas om rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inte inträder som skall ligga till grund för prövningen av om kravet är oskäligt. Arbetsdomstolen har emellertid vid flera olika tillfällen också gett uttryck för uppfattningen att ett krav är att anse som oskäligt, om det stått klart eller borde ha stått klart för arbetstagarorganisationen att det varit helt grundlöst (se t.ex. AD 1979 nr 80, AD 1980 nr 67, AD 1982 nr 46 och 95, AD 1986 nr 61, AD 1996 nr 108, AD 1997 nr 45 och AD 1998 nr 95). Det är alltså endast i helt klara och entydiga fall som arbetsgivaren på denna grund kan undgå betalningsskyl­dighet enligt 35 § medbestämmandelagen. Fallen utmärks av att arbetstagar­sidan vid en bedömning på grundval av den utredning som fanns tillgänglig när den särskilda rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträdde för­stod eller rimligen borde ha förstått att kravet var oriktigt. I en sådan situa­tion skulle det, enligt vad domstolen uttalat, vara stötande att ålägga arbets­givaren betalningsskyldighet i enlighet med kravet. Det betyder inte, uttalade domstolen i AD 1980 nr 67, att en arbetstagarorganisation i en sådan situa­tion bör klandras för att kravet framfördes så att rättstvist uppkom. Det kan nämligen i det enskilda fallet finnas fullt legitima skäl att driva ett ersätt­ningsanspråk i förhandling eller eljest fastän parten inser att den rättsliga grunden är svag eller till och med obefintlig. Men i sådana fall bör betal­ningsansvar enligt 35 § medbestämmandelagen inte kunna inträda.

Är kravet oskäligt?

I den nu aktuella tvisten har arbetsgivarparterna invänt att förbundets krav har varit oskäligt eftersom det saknar stöd i det mellan parterna gällande kollektivavtalet och det inte heller finns någon annan rättslig grund för kra­vet. Det har inte påståtts att kravet skulle vara oskäligt med hänsyn till det fordrade beloppets storlek – beloppet är ju vitsordat – utan frågan gäller om det skall utgå någon ersättning alls.

Parterna har olika uppfattningar om tolkningen av den bestämmelse i det mellan parterna gällande kollektivavtalet som reglerar rätten till ackords­tagartillägg.

Kollektivavtalets innebörd vad avser rätten till ackordstagartillägg

VVS-Installationsavtalet innehåller i § 5 regler om ackordsarbete. I § 5 mom. 8 anges bl.a. att en ackordstagare/lagbas utöver del i ackordet erhåller ett särskilt tillägg beräknat på den honom tillfallande lönen enligt en särskild lönebilaga. Vidare uppställs i avtalstexten tre förutsättningar för att ackordstagartillägget skall utgå. En av dessa är att ”ackordstagare eller lag­bas ej utan arbetsgivarens tillstånd lämnar ackordet före dess slut”.

Av bestämmelsen framgår alltså att en ackordstagare inte har rätt till det sär­skilda ackordstagartillägget om han utan arbetsgivarens tillstånd lämnat ackordet före dess slut. Det är ostridigt att Ola Jansson har lämnat ackordet före dess slut genom sin egen uppsägning och inte genom något initiativ från bolagets sida. Det får anses framgå av utredningen att bolaget inte hade någon önskan om att Ola Jansson skulle lämna anställningen, utan tvärtom beklagade detta. Det är också ostridigt att bolaget i samband med uppsäg­ningen inte upplyste Ola Jansson om att han enligt bolagets uppfattning inte hade rätt till ackordstagartillägget.

Det har inte påståtts att det finns någon bestämmelse som uttryckligen anger att ackordstagaren har rätt till ackordstagartillägg även i den situationen att han lämnar ackordet genom sin egen uppsägning av anställningen.

Den tvistiga frågan mellan parterna är innebörden i detta sammanhang av uttrycket ”arbetsgivarens tillstånd”. Enligt förbundet kan bestämmelsen tol­kas så att en ackordstagare som säger upp sig från anställningen får anses ha arbetsgivarens tillstånd att lämna ackordet, eftersom rätten att säga upp sig tar över skyldigheten enligt avtalet att fullfölja ackordsarbetet till dess slut. Eftersom ackordstagaren har rätt att lämna anställningen måste han därmed anses ha fått tillstånd att lämna ackordet. Förbundet hävdar att ett sådant till­stånd får anses lämnat åtminstone om som i detta fall arbetsgivaren, när ackordstagaren säger upp sin anställning, inte på något sätt gör klart för ackordstagaren att uppsägningen leder till att denne inte har rätt till ackordstagartillägg. Arbetsgivarparternas uppfattning är att § 5 mom. 8 över huvud taget inte omfattar den situationen att en ackordstagare säger upp sig själv, eftersom en arbetsgivare varken kan ge sitt tillstånd till eller förbjuda en arbetstagare att säga upp sin anställning. Enligt arbetsgivarparterna måste avtalets krav på arbetsgivarens tillstånd avse ett arbetsledningsbeslut av innebörd att ackordstagaren placeras på andra arbetsuppgifter hos arbetsgiva­ren än som just ackordstagare.

Som nyss nämnts är det § 5 mom. 8 i VVS-Installationsavtalet som reglerar rätten till ackordstagartillägg. Den bestämmelse i avtalet som förbundet där­utöver hänfört sig till, nämligen § 5 mom. 14, innehåller särskilda regler om ackordstagarens skyldighet att inte lämna ackordet före dess slut. I detta moment anges inledningsvis att ackordstagaren ”skall fullfölja åtaget ackordsarbete till dess slut, såvida giltigt förfall ej föreligger”. Vidare sägs att ackordstagare inte under utförande av åtaget ackordsarbete ”utan arbets­givarens medgivande” får frångå sitt ackord. Av en anmärkning till momen­tet framgår att ackordstagaren har rätt att utan hinder av vad som anges i momentet säga upp anställningen.

Det finns anledning att se närmare på bakgrunden till de nu nämnda bestäm­melserna. Av utredningen i denna del framgår bl.a. följande.

Regler om ackordstagare har funnits i föregångare till det nuvarande VVS-Installationsavtalet alltsedan 1930-talet. Kollektivavtalsparter var ursprung­ligen Rörledningsfirmornas Arbetsgivareförbund och Svenska Metallin­dustriarbetareförbundet. Redan i 1939-1940 års avtal återfanns bestämmelser om ackordstagarens skyldighet att fullfölja ackordet till dess slut – bestäm­melser som har sin motsvarighet i nuvarande § 5 mom. 14. I 1966-1969 års avtal (§ 5 mom. 20) infördes bestämmelsen om ackordstagartillägg. Den nu aktuella förutsättningen för tillägget, nämligen kravet på att ackordstagaren inte utan arbetsgivarens tillstånd lämnar ackordsarbetet före dess slut, finns med redan där. Den i kollektivavtalen sedan 1930-talet angivna skyldigheten för ackordstagaren att fullfölja ackordet har kvarstått, men efter anställnings­skyddslagens tillkomst har avtalsparterna genom en anmärkning som inför­des år 1983 klargjort att en ackordstagare har rätt att säga upp anställningen och att uppsägningstiden i ett sådant fall är en månad. Den anmärkningen återfinns nu efter § 5 mom. 14. Någon ändring i eller något tillägg till betal­ningsregeln i § 5 mom. 8 har däremot inte gjorts vare sig år 1983 eller i något annat sammanhang.

Det har således under åren införts förändringar och tillägg till bestämmel­serna, men de har i nu relevanta avseenden varit oförändrade sedan sin till­komst. De får förutsättas vara väl kända av avtalsparterna.

Det får vidare anses utrett att ackordstagartillägget, på sätt som arbetsgivar­parterna redovisat, syftat till att motivera ackordstagaren, som har särskild betydelse för produktionen, att inte säga upp sig utan kvarstanna i arbetet under hela ackordet.

Den nu redovisade bakgrunden till och syftet med bestämmelsen § 5 mom. 8 om ackordstagartillägg talar enligt Arbetsdomstolens mening för arbets­givarparternas uppfattning, nämligen att ackordstagartillägg inte skall utgå om ackordstagaren själv väljer att lämna anställningen innan ackordet slut­förts. Om ackordstagaren skulle ha rätt att erhålla tillägg även i en sådan situation skulle regeln ju helt förlora sin avsedda funktion som incitament för denne att kvarstanna under hela ackordet. Ordalydelsen av undantaget enligt allmänt språkbruk – ”ej utan arbetsgivarens tillstånd lämnar ackordet” – indikerar också att det är fråga om situationer i vilka arbetsgivaren har en faktisk bestämmanderätt beträffande ackordstagarens arbetsskyldighet. Arbetsgivaren kan t.ex. ge tillstånd till att arbetstagaren lämnar ackordet genom att denne omplaceras till annat arbete inom företaget eller i vart fall befrias från ackordstagaruppgiften på arbetsplatsen i fråga. Om arbetstagaren däremot vill utnyttja sin rätt att efter uppsägningstid lämna anställningen som sådan kan arbetsgivaren inte hindra det. Då är det inte fråga om en situation i vilken arbetsgivaren antingen kan lämna tillstånd eller vägra tillstånd.

Utredningen i övrigt i målet ger inte någon ytterligare ledning för tolkningen av bestämmelsen. Det har framkommit att båda de i målet aktuella bestäm­melserna, § 5 mom. 8 och 14, har varit föremål för diskussion vid avtalsför­handlingar vid åtskilliga tillfällen under åren. Varken Holger Nyman eller Björn Runemar, som båda deltagit i dessa diskussioner från 1980-talet och framåt, har dock kunnat erinra sig att man någon gång diskuterat frågan om ackordstagartillägg skulle kunna utgå i en situation då ackordstagaren säger upp sig själv. Utredningen visar inte heller att det skulle ha förekommit tvister i denna fråga tidigare. Däremot har tvister förekommit om andra för­utsättningar för att få ackordstagartillägg än den nu aktuella varit uppfyllda. Att det, som Anders Larsson uppgett, förekommit några fall där ackords­tagare har fått ut ackordstagartillägg trots att de lämnat sin anställning före ackordets slut innebär inte att det är visat att det finns en fast etablerad praxis som kan ha betydelse i tolkningsfrågan.

Slutsatsen av det hittills anförda är att avtalet, enligt Arbetsdomstolens mening, i nu aktuellt hänseende inte kan anses ha den innebörden att ackordstagartillägg skall utgå till en ackordstagare som avbrutit ackordet före dess slut genom att säga upp sig från sin anställning. Domstolen kan inte heller finna något stöd i avtalet för att arbetsgivaren i en sådan situation skulle vara skyldig att klargöra för ackordstagaren att denne enligt arbets­givarens mening inte har rätt till tillägget.

Förbundets krav på ackordstagartillägg för Ola Jansson saknar således rätts­ligt stöd.

Har förbundet insett eller bort inse att kravet saknade grund?

Frågan är då om förhållandena är sådana att det, när rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträdde, borde ha stått klart för förbundet att kravet på ackordstagartillägg till Ola Jansson skulle komma att underkännas vid en rättslig prövning.

Arbetsdomstolen gör i den frågan följande bedömning. De i målet aktuella avtalsbestämmelserna har funnits under lång tid och deras syfte måste vara välkänt för förbundet. Bestämmelserna kan inte anses komplicerade, otydliga eller svårtolkade. Till detta kommer att arbetsgivarsidans förhörspersoner har uppgett att de över huvud taget aldrig tidigare har hört förbundet framföra den uppfattning om bestämmelsens innebörd som förbundet hävdar i detta mål.

Någon oklarhet i arbetsgivarsidans inställning till kravet har inte visats före­ligga. Arbetsgivarsidan har, såvitt utredningen ger vid handen, redan från början tydligt klargjort sin uppfattning om rättsläget. Det kan inte uppställas något krav på att arbetsgivarsidan dessutom vid förhandlingarna med för­bundet uttryckligen måste ange att anspråket anses oskäligt i den mening som avses i 35 § medbestämmandelagen.

Arbetsdomstolens slutsats är att omständigheterna är sådana att det – i vart fall efter det att de centrala förhandlingarna avslutats – borde ha stått klart för förbundet att den uppfattning om rättsläget som låg till grund för kravet var uppenbart oriktig. Kravet får därför anses vara oskäligt.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har funnit att förbundets krav på ackordstagartillägg saknar rättsligt stöd och att förbundet borde ha insett detta. I enlighet härmed finner domstolen att förbundets krav får anses oskäligt i den mening som avses i 35 § medbestämmandelagen. Förbundets talan skall därför avslås.

Vid denna utgång i målet skall förbundet utge ersättning för arbetsgivarpar­ternas rättegångskostnader. Om beloppet råder ingen tvist.

Domslut

1. Svenska Byggnadsarbetareförbundets talan avslås.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Svenska Byggnadsarbetareförbundet att ersätta VVS-Installatörerna och Östervåla VVS-Service Aktiebolag för rättegångs­kostnader med tjugofyratusensexhundrafemtio (24 650) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Inga Åkerlund, Erik Mosesson, Margit Strandberg, Peter Ander, Maria Nygren, Staffan Holmertz (skiljaktig) och Göran Karlsson (skiljaktig).

Sekreterare: Karina Hellrup

Domsbilaga

Ledamöterna Staffan Holmertz och Göran Karlssons skiljaktiga mening

Vad gäller frågan om kravet på ackordstagartillägg för Ola Jansson har stöd i kollektivavtalet har vi följande uppfattning.

Enligt § 5 mom. 14 har ackordstagaren en skyldighet att fullfölja åtaget ackordsarbete till dess slut. Av anmärkning 1 till det momentet följer att ackordstagaren utan hinder av den bestämmelsen har rätt att under pågående ackordsarbete säga upp anställningen. Förbundet har ansett att den bestämmelsen får betydelse även för ersättningsregeln i § 5 mom. 8 på så sätt att egen uppsägning före ackordets slut inte skall medföra att rätten till ackordstagartillägg går förlorad. Enligt arbetsgivarsidan skall § 5 mom. 14 anmärkning 1 inte tolkas på det sätt som förbundet gjort. I den frågan anser vi att avtalets ordalydelse närmast talar för att arbetsgivarsidans ståndpunkt är riktig.

Förbundet har emellertid också hävdat att Ola Jansson har rätt till tillägget eftersom han får anses ha fått ett tyst medgivande till att lämna arbetet utan att mista ackordstagartillägget. Detta påstående är rimligt. Ovissheten om huruvida ett tyst medgivande kan anses ha lämnats i en situation som den förevarande bör enligt vår mening gå ut över arbetsgivaren. Förbundets talan skall alltså redan på denna grund bifallas.

Vi vill tillägga att även om kravet på ackordstagartillägg inte skulle anses ha stöd i kollektivavtalet kan kravet inte anses oskäligt i den mening som avses i 35 § medbestämmandelagen. Förbundets tolkning är inte uppenbart oriktig. Tvärtom har förbundet framfört en fullt rimlig ståndpunkt i tolkningsfrågan. Rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen bör i detta fall inträda även om förbundet har tolkat avtalet fel. Förbundets talan bör alltså bifallas i vart fall på denna grund.

Överröstad i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.