Arbetsdomstolen domar i fulltext AD 2003 nr 67 Ej refererad av AD

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av domen utan har lagts in för att det skall vara enklare att navigera i domen på Webben. I övrigt är det AD:s orginaldom, med den skillnaden att känsliga namn har avidentifierats, rubriker har formaterats så att det skall gå att göra innehållsförteckning och texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre plats på webben.

Innehållsförteckning. 1

KLAGANDE. 2

SAKEN.. 2

ÖVERKLAGAD DOM... 2

Parterna har till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, med följande tillägg. 3

Anders S. 3

Bolaget 4

Domskäl 4

Domslut 5

ARBETSDOMSTOLEN

Dom nr 67/03 , mål nr B 122/02 , 2003-09-10   Anders S, Hässelby ./. Spannex Aktiebolag, Ekerö  angående skadestånd m.m .

Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar.


ARBETSDOMSTOLEN                                     DOM                           Dom nr 67/03

                                                                              2003-09-10                  Mål nr B 122/02

Stockholm

KLAGANDE

Anders S,

Ombud: advokaten Michael Berg, Advokatfirman Inter, Box 87, 101 21 STOCKHOLM

MOTPART

Spannex Aktiebolag, 556063-3645, Box 20, 178 21 EKERÖ

Ombud: advokaten Björn Bergman, Hamilton & Co Advokatbyrå, Box 124, 351 04 VÄXJÖ

SAKEN

skadestånd m.m.

ÖVERKLAGAD DOM

Stockholms tingsrätts, avd. 3, dom den 21 oktober 2002 i mål nr T 15539-00

______________________

Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här.

Yrkanden m.m.

Anders S har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall förplikta Spannex Aktiebolag att till honom utge

1)  allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 november 2000 till dess betalning sker,

2)  sjuklön med 8 137 kr för perioden den 2 augusti 2000 - 21 september 2000 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 4 547 kr från den 25 augusti 2000 och på 3 770 kr från den 25 september 2000, allt till dess betalning sker,

3)  ekonomiskt skadestånd avseende förlorad arbetsinkomst med i första hand 391 003 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 2 160 kr från den 25 augusti 2000, på 15 503 kr från den 1 november 2000, på 7 940 kr från den 25 i varje kalendermånad från den 25 november 2000 till och med den 25 september 2001 och på 26 000 kr från den 25 i varje kalendermånad från den 25 oktober 2001 till och med den 25 augusti 2002, allt till dess betalning sker och i andra hand 294 324 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 2 160 kr från den 25 augusti 2000, på 6 164 kr från den 1 november 2000 och på 26 000 kr från den 25 i varje kalendermånad från den 25 oktober 2001 till och med den 25 augusti 2002, allt till dess betalning sker,

4)  ekonomiskt skadestånd med 141 080 kr avseende förlorad arbetsinkomst för tiden från huvudförhandling i tingsrätten till och med dagen för huvud­förhandling i Arbetsdomstolen, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 2003 till dess betalning sker,

5)  ersättning för hans rättegångskostnader vid tingsrätten med i första hand 178 625 kr och i andra hand 119 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 21 oktober 2002 till dess betalning sker.

Vidare har Anders S yrkat att Arbetsdomstolen skall förordna att han förbehålls rätten att i senare rättegång föra talan om ekonomiskt skadestånd avseende sådan förlust som han kan komma att lida för tid efter huvudför­handlingen i Arbetsdomstolen eller i andra hand, för det fall yrkandet i punkten 4 avvisas, för tid efter huvudförhandlingen i tingsrätten.

Spannex Aktiebolag (bolaget) har medgett yrkandet i punkten 2 och hem­ställt att yrkandet i punkten 4 skall avvisas. I övrigt har bolaget bestritt ändring. Bolaget har vitsordat beräkningen av beloppen i punkterna 3 och 4 samt ränteberäkningarna men har inte vitsordat något belopp som skäligt avseende allmänt skadestånd.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Vid denna har på Anders S begäran hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med honom samt bandupptagningen av förhöret i tingsrätten med Gunilla G förebringats genom uppspelning av tingsrättens band. På bolagets begäran har hållits förnyat förhör under sanningsförsäkran med Kjell E samt bandupptagningarna av förhören i tingsrätten med Rickard S, Marianne B och Margareta K förebringats genom uppspelning av tingsrättens band. Anders S har även åberopat viss skriftlig bevisning och de bandupptagningar han har gjort av samtal med Kjell E den 22 mars 2000.

Parterna har till utveckling av sin talan i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, med följande tillägg.

Anders S

Tingsrätten har kommit fram till att Anders S blivit uppsagd utan att saklig grund därför har förelegat. Bolaget är därför skadeståndsskyldigt enligt 38 § anställningsskyddslagen. När det gäller det ekonomiska skadeståndet har dock tingsrätten jämkat detta till noll kronor på grund av att Anders S inte godtog ett erbjudande om att anställningen skulle fort­sätta som förut. För att domstolen skall kunna jämka ett skadestånd enligt 38 § tredje stycket anställningsskyddslagen krävs emellertid att motparten har framställt ett yrkande om detta och åberopat grunder för det. Det har bolaget inte gjort under processen i tingsrätten. Eftersom tingsrätten således varit förhindrad att jämka det ekonomiska skadeståndet skall Anders S överklagande i den delen bifallas redan på denna grund.

För det fall Arbetsdomstolen inte bifaller Anders S yrkande om ekonomiskt skadestånd på den processuella grund som redovisats gör han gällande i sak att det inte förelåg skäl att jämka skadeståndet i fråga. Anders S blev allvarligt kränkt av bolagets - genom Kjell E - agerande i samband med uppsägningen. Erbjudandet om att återgå till anställningen var ett förlikningsförslag varigenom Anders S skulle tvingas avstå från rätten att yrka skadestånd för den felaktiga uppsägningen. Han hade därför godtagbar anledning att avböja erbjudandet.

Anders S gör gällande att yrkandet i punkten 4 skall tillåtas i Arbets­domstolen eftersom han redan vid tingsrätten har yrkat förbehåll för rätten att framställa anspråk avseende tid efter tingsrättens huvudförhandling i senare rättegång.

Beträffande rättegångskostnaderna i tingsrätten bör Arbetsdomstolen, även om Anders S överklagande i övrigt avslås, i vart fall tillerkänna honom ersättning med två tredjedelar av kostnaderna vid tingsrätten (119 000 kr) eftersom han där har vunnit de två centrala frågorna huruvida bolaget har sagt upp honom och om uppsägningen var sakligt grundad.

Bolaget

Tingsrätten har inte jämkat det ekonomiska skadeståndet utan funnit att någon grund för skadeståndsskyldighet inte förelegat för tiden efter den 24 mars 2000. Eftersom Anders S yrkande om ekonomiskt skadestånd enbart avsåg tid efter den 24 mars 2000 kunde tingsrätten inte döma ut något ekonomiskt skadestånd. Det finns således inte skäl att bifalla överklagandet i denna del på processuell grund.

Yrkandet om skadestånd i punkten 4 skall avvisas eftersom det avser tid efter tingsrättens huvudförhandling och inte får framställas i det överklagade målet.

I övrigt vidhåller bolaget vad som har anförts vid tingsrätten och delar tings­rättens bedömning.

Domskäl

Yrkandet i punkten 2 är medgivet och skall bifallas.

Beträffande yrkandet om ekonomiskt skadestånd i punkten 4 konstaterar Arbetsdomstolen att anspråket är hänförligt till tid efter tingsrättens huvud­förhandling och att det inte har prövats genom tingsrättens dom. Arbetsdom­stolen kan inte pröva ett nytt yrkande i ett överklagat mål även om detta yrkande stöder sig på väsentligen samma grund (13 kap. 3 § första stycket 3 rättegångsbalken jämfört med andra stycket andra meningen samma para­graf). Anders S yrkande i punkten 4 skall därför avvisas.

Tingsrätten har funnit att Anders S inte har rätt till ekonomiskt skadestånd för tid efter den 24 mars 2000 eftersom han utan fog har vägrat godta bolagets erbjudande om fortsatt anställning. Enligt Arbetsdomstolens mening innebär inte detta att tingsrätten har jämkat det ekonomiska skadeståndet till noll kronor. Innebörden är att tingsrätten har kommit fram till att skadeståndsskyldighet för bolaget inte föreligger för den skada som det aktuella yrkandet avser och därför lämnat Anders S talan i den delen utan bifall. De omständigheter som legat till grund för tingsrättens bedömning i denna del, dvs. att Kjell E har erbjudit Anders S att anställningen skulle fortsätta, har enligt vad som framgår av tingsrättens dom åberopats av bolaget vid dess utveckling av talan. Det finns därför inte anledning att på processuell grund bifalla Anders S överklagande i denna del.

I sak instämmer Arbetsdomstolen i tingsrättens bedömning att Anders S inte har rätt till yrkat ekonomiskt skadestånd samt att han inte skall förbehållas rätt att yrka ekonomiskt skadestånd för tid efter tingsrättens huvudförhandling.

Arbetsdomstolen delar också tingsrättens bedömning beträffande det allmänna skadeståndets storlek och fördelningen av rättegångskostnaderna i tingsrätten, även med beaktande av att Anders S nu skall erhålla den medgivna sjuklönen.

Bolaget har därmed vunnit målet i Arbetsdomstolen med undantaget att bolaget har medgett att betala sjuklön i enlighet med yrkandet i punkten 2. Den delen är av så ringa betydelse att bolaget ändå skall få full ersättning för sin kostnad i Arbetsdomstolen. Bolaget har yrkat ersättning med 103 000 kr för ombudsarvode och 4 593 kr för utlägg, allt exklusive mervärdesskatt. Anders S har invänt att beloppet för ombudsarvode inte är skäligt. Arbetsdomstolen finner att bolaget med hänsyn till tvistens art och omfatt­ning får anses vara skäligen tillgodosett med 75 000 kr som ersättning för ombudsarvode. Vidare har bolaget rätt till ersättning för sina utlägg.

Domslut

1.  Arbetsdomstolen avvisar Anders S yrkande om

ekonomiskt skadestånd med 141 080 kr jämte ränta, avseende tiden från huvudförhandlingen i tingsrätten till och med dagen för huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen.

2.  Arbetsdomstolen ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att Spannex Aktiebolag även förpliktas att betala sjuklön till Anders S med åtta­tusenetthundratrettiosju (8 137) kr för perioden den 2 augusti 2000 – 21 september 2000 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 4 547 kr från den 25 augusti 2000 och på 3 770 kr från den 25 september 2000, allt till dess betalning sker.

3. Anders S skall ersätta Spannex Aktiebolag dess rättegångskostnad i Arbetsdomstolen med sjuttioniotusenfemhundranittiotre (79 593) kr, varav 75 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Peter Syrén, Inga Britt Lagerlöf, Charlott Richardson, Ylva Tengblad, Stina Nilsen och Jarl Karlsson. Enhälligt.

Sekreterare: Ulrika Stenbeck Gustavson