ARBETSDOMSTOLENS domar i fulltext AD 2003 nr 71 ej refererad av AD

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det orginaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

SAKEN.. 1

Bakgrund. 1

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande. 2

Arbetsgivarparterna. 2

Skäl 3

ARBETSDOMSTOLEN                                     BESLUT                         Beslut nr 71/03

                                                                              2003-09-17                     Mål nr A 139/03

Stockholm

KÄRANDE

Lärarförbundet, Box 12229, 102 29 STOCKHOLM

Ombud: förbundsjuristen Håkan Leif, adress som ovan

SVARANDE

1.                   Arbetsgivaralliansen Branschkommitté Utbildning och Folkbildning,

Box 19143, 104 32 STOCKHOLM

2.                   Föreningen Livstycket, Tenstagången 20, 163 64 SPÅNGA

Ombud: förbundsjuristen Sven Lindvall, adress som 1 ovan

SAKEN

Ogiltigförklaring av uppsägning m.m.; nu fråga om interimistiskt förord­nande

Bakgrund

Mellan Lärarförbundet och Arbetsgivaralliansen gäller kollektivavtal. För­eningen Livstycket (Livstycket) är medlem i Arbetsgivaralliansen och där­igenom bunden av kollektivavtalet.

Livstycket bedriver i privaträttslig regi vuxenutbildning och anordnar bl.a. svenskundervisning för invandrare åt Stockholms stad.

Astrid B, som är medlem i Lärarförbundet, har varit tillsvidareanställd vid Livstycket sedan den 1 januari 2003. Hon har tidigare varit timanställd på halvtid under tiden den 24 oktober 2002 till den 31 december 2002.

Livstycket sade den 14 februari 2003 upp Astrid B från hennes anställ­ning, varvid Livstycket till stöd för uppsägningen åberopade skäl som var att hänföra till henne personligen.

Uppsägningen har lett till tvist mellan parterna. Redan när Astrid B erhöll underrättelse om uppsägningen förklarade hon skriftligen, som det får förstås, att hon hade för avsikt att yrka ogiltigförklaring av en kommande uppsägning. Överläggning ägde därefter rum mellan Livstycket å ena sidan och Lärarförbundet samt Astrid B å den andra den 13 februari 2003. Enligt protokollet ”ogiltigförklarade” Astrid B omedelbart den uppsäg­ning som överlämnades till henne. I underrättelse till Livstycket den 20 feb­ruari 2003 påkallade Lärarförbundet ”tvisteförhandling enligt § 10 MBL och § 40 LAS”. Det anges vidare i underrättelsen att Lärarförbundet ”kommer att begära skadestånd, ekonomiskt och ideellt, vilket kommer att preciseras senare.” Vid lokal tvisteförhandling den 13 mars 2003 anförde Lärarför­bundet att det inte fanns saklig grund för uppsägningen och att förbundet därför skulle komma att begära skadestånd. Lärarförbundet begärde därefter central tvisteförhandling ”enligt 10 § MBL”, och angav att förbundet yrkade ”skadestånd”. Enligt protokollet från den centrala förhandlingen uppgav Lärarförbundet att ”ogiltigförklaringen” av den 13 februari 2003 vidhölls, medan arbetsgivarsidan hävdade att preskription inträtt vad avser talan om ogiltighet av uppsägningen.

Lärarförbundet har därefter väckt talan mot arbetsgivarparterna vid Arbetsdomstolen och bl.a. yrkat att domstolen skall ogiltigförklara Livstyckets upp­sägning av Astrid B samt, såvitt nu är i fråga, förklara att Astrid Bs anställning består under pågående tvist och att Livstycket förpliktas att utbe­tala lön samt andra anställningsförmåner fram till dess att tvisten slutligt avgjorts.

Arbetsgivarparterna har bestritt Lärarförbundets huvudyrkanden i målet och, för det fall Arbetsdomstolen skulle anse att Lärarförbundets interimistiska yrkanden kan prövas, ogilla desamma på grund av att preskription inträtt. Alternativt har de, för det fall Lärarförbundets yrkanden om interimistiskt förordnande skulle bifallas, för egen del yrkat att Arbetsdomstolen interimis­tiskt förklarar att Astrid Bs anställning upphörde vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen fastställer.

Lärarförbundet har bestritt arbetsgivarparternas yrkande om interimistiskt förordnande.

Prövningen av de interimistiska yrkandena har skett efter föredragning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Arbetsgivarparterna

Astrid B erhöll, trots att allvarlig kritik riktats mot hennes sätt att sköta sin tjänst under tidigare vikariat, en tillsvidareanställning som lärare inom svenskundervisning för invandrare den 1 januari 2003. Föreningen nödgades på grund av ”akut” elevkritik med omedelbar verkan ta Astrid B ur undervisningen torsdagen den 16 januari 2003. Astrid B syntes vid efterkommande samtal inte förstå eller vilja ta till sig den allvarliga elev­kritik, och inte heller övrig kritik, som framförts. Skolledningen fann därför ingen annan utväg än att skilja Astrid B från anställningen. Astrid B sades upp från sin anställning från och med den 14 februari 2003.

Lärarförbundet saknar möjlighet att föra talan om ogiltighet av uppsägningen med hänsyn till dels sina yrkanden vid den lokala tvisteförhandlingen, som endast omfattade skadestånd och inte ogiltighet, dels sin skriftliga framstäl­lan om central tvisteförhandling där endast förhandling enligt 10 § MBL begärs och endast yrkande om skadestånd framställs. De av Lärarförbundet angivna ogiltighetsyrkandena – Astrid Bs egna ”ogiltigförklaringar” lik­som Lärarförbundets angivande av ”§ 40 LAS” i framställan om lokal tviste­förhandling – får genom Lärarförbundets agerande därefter anses frånfallna eller åtminstone sakna rättslig verkan.

Astrid Bs anställning upphörde således i och med att hennes uppsäg­ningstid löpte ut den 13 mars 2003 och målet i Arbetsdomstolen omfattar därmed inte talan om ogiltighet av uppsägningen utan endast skadestånd för eventuell felaktig uppsägning. För det fall Arbetsdomstolen finner att Lärar­förbundets interimistiska yrkanden över huvud taget kan prövas skall dessa således ogillas på grund av preskription.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att anställningen består skall den interimistiskt förklaras upphöra. Uppsägningen måste anses var uppenbart sakligt grundad. Det saknas omplaceringsmöjligheter till annat arbete och det är inte heller skäligt att kräva att omplacering skall ske.

Lärarförbundet

Uppsägningen av Astrid B är inte sakligt grundad och Lärarförbundet har i den nu aktuella tvisten yrkat att åtgärden ogiltigförklaras. Det föreligger alldeles övervägande skäl för att det föreligger ett anställningsförhållande och i enlighet med 34 § andra stycket anställningsskyddslagen upphör anställningen inte till följd av uppsägningen förrän tvisten slutligt avgjorts. Alternativt bör Lärarförbundets interimistiska yrkanden bifallas med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken. Det finns starka skäl som talar för att det före­ligger ett anställningsförhållande. En intresseavvägning bör leda till att anställningsförhållandet bör bestå. Livstycket skall därför förpliktas att utbetala lön och övriga anställningsförmåner till dess tvisten slutligt avgjorts. 

Astrid B har ogiltigförklarat uppsägningen vid två tillfällen. Det har skett dels i samband med att hon mottog underrättelsen om att hon skulle komma att sägas upp, dels vid den överläggning som därefter ägde rum. Astrid Bs inställning i uppsägningsfrågan har mycket tydligt klargjorts för Livstycket genom de upprepade ogiltigförklaringarna. Livstycket har dessutom genom Arbetsgivaralliansen i fax daterat den 25 februari 2003 bekräftat att förhandlingsframställan avsett 40 § anställningsskyddslagen, dvs. ogiltigförklaring av uppsägningen. – Någon särskild framställan från arbetstagarens sida vad avser ogiltigförklaring inför förhandlingarna är inte behövlig. Det ligger i sakens natur när det är fråga om uppsägning utan saklig grund. Arbetstagarens inställning till frågan om anställningens bestånd klargörs genom den underrättelse som arbetstagaren lämnat. – Arbetsgivar­sidans preskriptionsinvändning saknar lagligt stöd. De nu aktuella reglerna i anställningsskyddslagen trädde i kraft så snart Astrid B underrättat Livstycket om att hon inte godtog uppsägningen och hade för avsikt att väcka talan om uppsägningens ogiltighet. I detta fall krävs inte någon sär­skild framställan från Astrid B om att få gå kvar i anställningen, och detta gäller även om arbetsgivaren gör en preskriptionsinvändning.

Genom att avbryta anställningen och inte fortsätta att betala ut lön har Liv­styckets agerat på ett sätt som strider mot 34 § andra stycket anställnings­skyddslagen. Livstycket har vidare genom att avstänga Astrid B från arbetet från och med den 16 januari 2003 även brutit mot avstängningsför­budet i samma bestämmelse.

Astrid B har inte getts tillfälle att bemöta den kritik som riktats mot henne. Kritiken är inte av så allvarligt slag att den kan ligga till grund för en uppsägning. Arbetsgivaren har inte vidtagit någon åtgärd för att komma till rätta med eventuella problem. Det föreligger således inte saklig grund för uppsägning.

 Arbetsdomstolens bedömning

Skäl

Båda partssidor har i målet framställt yrkanden om interimistiskt förord­nande.

Lärarförbundet, som i målet yrkar bl.a. ogiltigförklaring av uppsägningen av Astrid B, har yrkat att Arbetsdomstolen förklarar att hennes anställning består under pågående tvist och att Livstycket förpliktas att utbetala lön samt andra anställningsförmåner fram till dess att tvisten slutligt avgjorts. Lärar­förbundet har som grund för sina interimistiska yrkanden, som dess talan får förstås, hänfört sig till 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Alterna­tivt har Lärarförbundet, under påstående att övervägande skäl talar för att det föreligger ett anställningsförhållande, åberopat 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Arbetsgivarparterna har yrkat att Lärarförbundets interimistiska yrkanden, för det fall de kan prövas, ogillas. Alternativt har de yrkat att domstolen interimistiskt skall förordna att Astrid Bs anställning vid Livstycket, för det fall den består, skall upphöra. Enligt arbetsgivarparterna är ogiltighets­talan preskriberad. Det är vidare, enligt deras mening, uppenbart att det före­ligger saklig grund för uppsägningen.

Enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen är huvudregeln att, om tvist uppkommer om en uppsägnings giltighet, anställningen inte upphör till följd av uppsägningen förrän tvisten har slutligt avgjorts. Enligt tredje stycket samma paragraf kan dock domstolen, för tiden intill det slutliga avgörandet, besluta att anställningen skall upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen bestämmer.

Regeln i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen träder i tillämpning så snart arbetstagaren enligt 40 § anställningsskyddslagen underrättat arbets­givaren om att han inte godtar uppsägningen utan avser att väcka talan om uppsägningens giltighet. Någon särskild framställan från arbetstagarens sida för att detta skall gälla behövs inte (jfr AD 1976 nr 111). Om arbetstagaren emellertid inte väcker sådan talan inom föreskriven tid gäller regeln inte längre. Anställningen upphör då den dag då tiden för talans väckande gått ut under förutsättning att uppsägningstiden också har löpt ut.

Enligt vad Arbetsdomstolen kommit fram till i avgörandet AD 1988 nr 120 gäller vad som föreskrivs i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen om rätt att stå kvar i anställningen vid tvist om en uppsägnings giltighet även vid tvist i fråga om preskription av arbetstagarens ogiltighetstalan. Domstolen uttalade bl.a. följande.

Det får även anses väl förenligt med lagtexten att uppfatta saken så att det råder tvist om en uppsägnings giltighet om arbetstagaren har väckt talan därom och att anställningen därför består till dess tvisten är löst, vare sig detta sker genom att arbetstagarens talan ogillas på grund av preskription eller genom ett avgörande i frågan om upp­sägningen är giltig som sakligt grundad.

Uppenbarligen kan lagrummet dock inte förstås så att en arbets­tagare som väcker talan först efter uppsägningstidens utgång skulle kunna åberopa lagregeln och göra anspråk på att få kvarstå i anställningen i avvaktan på att tvisten blir avgjord. Den slutsatsen kan dras redan av lagtexten eftersom det där talas om att anställ­ningen i det avsedda fallet inte upphör. Förutsättningen för en tillämpning av lagrummet bör då vara att anställningen faktiskt inte har upphört när tvisten uppkommer.

När det föreligger en tvist mellan parterna i fråga om preskription av en arbetstagares ogiltighetstalan krävs det således att anställningen faktiskt består när tvisten uppkommer för att anställningen enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen även skall bestå under tiden fram till dess tvisten slutligt avgjorts.

Av 40 § första stycket anställningsskyddslagen framgår att den som avser att yrka ogiltigförklaring av en uppsägning, skall underrätta arbetsgivaren om detta senast två veckor efter det att uppsägningen skedde. Av tredje stycket i samma paragraf framgår vidare att den som sedan vill väcka talan om ogil­tigförklaring skall göra det inom två veckor efter det att tiden för underrät­telse gått ut. Om det inom underrättelsetiden har påkallats förhandling i tvistefrågan enligt medbestämmandelagen eller med stöd av kollektivavtal skall talan i stället väckas inom två veckor efter det att förhandlingen avslu­tades. Av 42 § anställningsskyddslagen framgår att arbetstagaren har förlorat sin talan, om någon av de angivna tidsfristerna inte har iakttagits.

Astrid B får genom den anteckning som finns i protokollet från över­läggningen den 13 februari 2003 anses inom rätt tid ha underrättat Livstycket om att hon avser att yrka ogiltigförklaring av uppsägningen i enlighet med vad som föreskrivs i 40 § första stycket anställningsskyddslagen. Det har därmed uppkommit en tvist om giltigheten av uppsägningen (jfr AD 1986 nr 129). Astrid B har själv inte väckt talan inom den tid som anges i 40 § tredje stycket sista meningen anställningsskyddslagen. Lärarförbundet har däremot inom underrättelsetiden påkallat förhandling med Livstycket. Det avgörande för bedömningen av om Lärarförbundets talan om ogiltighet skall anses preskriberad eller inte är därmed om Lärarförbundet i enlighet med vad som anges i 40 § tredje stycket anställningsskyddslagen kan anses ha påkallat förhandling rörande tvistefrågan. Om så inte har skett pågick inte längre någon tvist om ogiltighet av uppsägningen när Astrid Bs uppsägningstid löpte ut.

Arbetsdomstolen har i ett flertal fall haft att ta ställning till hur preciserad en underrättelse enligt 40 § anställningsskyddslagen skall vara för att verka preskriptionsavbrytande. Domstolen har därvid uttalat att underrättelsen visserligen kan tillåtas vara allmänt formulerad, men att ett minimikrav är att det tydligt framgår att ogiltigförklaring kommer att yrkas (jfr AD 1986 nr 3 och 129).

Lärarförbundet påkallade den 20 februari 2003 lokal tvisteförhandling enligt ”§ 10 MBL och § 40 LAS” och angav att förbundet kommer att begära ekonomiskt och ideellt skadestånd. Enligt domstolen är det tveksamt om en sådan underrättelse uppfyller de krav som måste ställas i fråga om tydlighet vad gäller angivandet av tvistefrågan. I framställan omnämns visserligen ”40 § LAS”, men vad som anges i klartext är endast att Lärarförbundet avser att begära skadestånd. Denna oklarhet i förhandlingsframställan gör att vad som faktiskt kom att avhandlas vid den lokala förhandlingen den 13 mars 2003 blir av intresse. I den delen föreligger motstridiga uppgifter. Av proto­kollet som fördes vid förhandlingen framgår att Lärarförbundet där anfört att det inte föreligger saklig grund för uppsägning och att förbundet därför kommer att ”begära skadestånd, vilket kommer att preciseras senare”. Något yrkande om ogiltigförklaring finns alltså inte antecknat i protokollet. Det kan vidare noteras att när Lärarförbundet därefter den 4 april 2003 påkallade central tvisteförhandling anges i förhandlingsframställan endast att förhand­lingen påkallas enligt 10 § MBL, att ärendet gäller uppsägningen av Astrid B och att skadestånd kommer att yrkas. När sedan central förhandling ägde rum hade Astrid Bs uppsägningstid löpt ut. Först då framställde Lärarför­bundet yrkandet om ogiltighet av uppsägningen, varvid arbetsgivar­sidan hävdade att preskription inträtt.

Mot bakgrund av vad som nu sagts finner Arbetsdomstolen att det visserligen uppkommit en tvist om ogiltighet av uppsägningen genom Astrid Bs eget agerande i samband med att hon mottog uppsägningen, men att den utredningen som nu föreligger i målet inte kan anses visa att Lärarförbundet inom underrättelsetiden påkallat förhandling i fråga om ogiltighet av uppsäg­ningen utan endast i fråga om skadestånd. Domstolens slutsats i denna del blir därför sammanfattningsvis att det får anses mer eller mindre klart att Lärarförbundets talan om ogiltighet av uppsägningen är preskriberad. Astrid Bs anställning får därmed anses ha upphört när uppsägningstiden löpte ut.

Det finns inte något stöd i anställningsskyddslagen för Lärarförbundets yrkanden om att anställningen skall förklaras bestå samt lön och andra anställningsförmåner utbetalas. Lärarförbundet har även yrkat att Arbets­domstolen med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall bifalla dessa yrkanden. Domstolen har möjlighet att under vissa förhållanden preliminärt besluta i frågan om det föreligger ett anställningsförhållande mellan parterna med stöd av den nu nämnda bestämmelsen. Det torde dock krävas alldeles övervägande skäl för att det föreligger ett anställningsförhållande för att domstolen genom ett interimistiskt beslut skall kunna föregripa den slutliga prövningen av frågan. Någon sådan situation föreligger enligt domstolens mening inte i detta fall.

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis därför fram till att Lärarför­bundets yrkande om interimistiskt beslut om anställningens bestånd samt om lön och andra anställningsförmåner inte kan bifallas. Förhållandena är där­med sådana att arbetsgivarsidans alternativt framställda interimistiska yrkande inte behöver prövas.

Slut

Arbetsdomstolen avslår Lärarförbundets yrkande om interimistiskt förord­nande.

Ledamöter: Inga Åkerlund, Mats Holmgren och Lars E. Rabenius. Enhälligt.

Sekreterare: Catrine Björkman

¤