ARBETSDOMSTOLENS domar i fulltext AD 2003 nr 73 En person A har sökt anställning hos ett bolag men har inte kallats till intervju eller anställts. Bolaget har uppgett att den person inom företaget som fattat beslut om rekryteringen inte erhållit A:s ansökan. DO har anfört att bolaget redan på grund av vad som förekommit vid ett telefonsamtal mellan A och den rekryteringsansvarige beslutat att inte anställa A och att A i vart fall  diskriminerats genom en sämre administrativ behandling av hans ansökan. Fråga om bolaget gjort sig skyldigt till etnisk diskriminering av A vid anställningsförfarandet.

Innehållsförteckning

Denna innehållsförteckning är ingen del av originaldomen utan har lagts till för att det skall vara lättare att läsa domen på Webben. Tryck på den färgade symbolen så kommer du till det avsnittet i domen. I övrigt är det originaldomen, med den skillnaden att texten har HTML-kodats för att den skall ta mindre utrymme, och att vissa rubriker har formaterats för att kunna skapa innehållsförteckningen. Känsliga namn har dessutom avidentifierats.

Innehållsförteckning. 1

Sammanfattning. 1

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande. 2

DO.. 2

Arbetsgivarparterna. 4

Domskäl 6

Domslut 9

Sammanfattning

En person A har sökt anställning hos ett bolag men har inte kallats till intervju eller anställts. Bolaget har uppgett att den person inom företaget som fattat beslut om rekryteringen inte erhållit A:s ansökan. DO har anfört att bolaget redan på grund av vad som förekommit vid ett telefonsamtal mellan A och den rekryteringsansvarige beslutat att inte anställa A och att A i vart fall  diskriminerats genom en sämre administrativ behandling av hans ansökan. Fråga om bolaget gjort sig skyldigt till etnisk diskriminering av A vid anställningsförfarandet.

ARBETSDOMSTOLEN  DOM             Dom nr 73/03

                                                                              2003-09-24                  Mål nr A 167/02

Stockholm

KÄRANDE

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, Katarina Bangata 79,

116 42 STOCKHOLM

Ombud: advokaten Birgitta Lind, Fleminggatan 21, 112 26 STOCKHOLM

SVARANDE

1. Sveriges Verkstadsförening, Box 5510, 114 85 STOCKHOLM

2. Westinghouse Atom AB, 556070-6359, 721 63 VÄSTERÅS

Ombud för båda: förbundsjuristen Anna Nordin, Teknikföretagen, Box 5510, 114 85 STOCKHOLM

SAKEN

Etnisk diskriminering

______________________

Hemat A har anmält till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) att han blivit diskriminerad på grund av sin etniska tillhörighet i sam­band med ett anställningsförfarande hos Westinghouse Atom AB (bolaget). Förfarandet avsåg en anställning som skiftkemist vid bolagets analyslabora­torium. Arbetet bestod bland annat i att analysera uranhaltigt material.

Bolaget är medlem i Sveriges Verkstadsförening. Hemat A är medlem i Sif. Sif har beslutat att inte föra Hemat As talan.

DO har väckt talan vid Arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall förplikta bolaget att till Hemat A utge allmänt skadestånd med 120 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet. Sättet att beräkna ränta har vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

DO

Hemat A kommer från Iran och har en högskoleutbildning i kemi därifrån. Han har sedan år 1998 en högskoleingenjörsexamen i kemiteknik från Mälardalens högskola. I Iran har Hemat A arbetat som labora­torieingenjör i cirka åtta år. Under tiden juni 1997 - april 2000 arbetade han som laboratorieingenjör vid Pharmacia Upjohn. Perioden augusti 2000 - september 2001 var han föräldraledig.

Hemat A har sökt två lediga befattningar vid bolaget. Den första ansökan, som inte omfattas av tvisten men ändå har viss betydelse för bak­grunden, gällde en befattning som processingenjör. Ulf F var ansvarig för den rekryteringen. I mitten av oktober 2001 fick Hemat A besked från bolaget att han inte var med bland de sökande som bolaget avsåg att vidare behandla i den rekryteringsprocessen.

Den 11 september 2001 utannonserade bolaget en befattning som skift­kemist. Sista ansökningsdag var den 26 september. Med anledning av annon­sen kontaktade Hemat A i mitten av september bolagets företrädare Karin K per telefon. Hon var chef för analyslaboratoriet och ansvarig för denna rekrytering. Efter telefonsamtalet sände Hemat A den 21 september in en skriftlig ansökan avseende befattningen som skiftkemist. Han fick i slutet av september en bekräftelse från bolaget, daterad den 27 september, att ansökan hade mottagits.

Vid telefonsamtalet med Karin K redogjorde Hemat A för sina meriter, bland annat sina tidigare arbetsuppgifter och att han hade arbetat på udda tider. Bolaget har påstått att Hemat A vid det här telefon­sam­talet uppträdde aggressivt och påstridigt, vilket DO bestrider. Karin K har under utredningen hos DO uttalat att hon efter samtalet kände att hon inte ville träffa Hemat A till skillnad från andra sökande som kom att kallas till intervju. Detta framgår bland annat av en tjänsteanteckning som Annika W vid DO gjort från ett samtal med Karin K .

Bolaget har uppgett att Karin K berättade om telefonsamtalet för Ulf F. Detta medförde enligt DO att Ulf F meddelade personalavdel­ningen att Hemat A inte var aktuell för anställning.

DO gör gällande att bolaget genom Karin K redan efter telefonsamtalet med Hemat A tagit ställning mot att han skulle erhålla befattningen som skiftkemist och att han därför inte heller skulle kallas till intervju. Där­med har bolaget valt att inte fästa avseende vid hans ansökan. Oavsett om Karin K kunnat ta del av Hemat As ansökningshandlingar eller inte hade hon alltså redan tidigare beslutat att han inte skulle anställas eller kallas till intervju. Telefonsamtalet har dock inte utgjort ett tillräckligt underlag för att bedöma Hemat A som olämplig för befattningen.

Bolaget har hävdat att orsaken till att Hemat A inte kallades till en anställningsintervju var att bolaget på grund av ett missförstånd inte bedömt hans ansökan. DO vitsordar inte bolagets beskrivning av händelseförloppet eller de slutsatser som bolaget dragit därav.

När det gäller bolagets administrativa hantering av ansökningshandlingarna har följande framkommit. Enligt bolagets rutiner skall inkommande ansök­ningar kopieras. Ett exemplar skall finnas kvar på personalavdelningen och det andra lämnas till den rekryterande chefen. Hemat As ansökan som skiftkemist har enligt bolaget aldrig kopierats och överlämnats till Karin K utan har funnits kvar på personalavdelningen. Den tidigare inlämnade ansökan till tjänsten som processingenjör hade däremot kopierats och överlämnats till Ulf F. Han bedömde att Hemat A inte skulle kallas till intervju i den rekryteringsprocessen. Ulf F erbjöd Karin K att ta del av ansökningshandlingar­na avseende befattningen som processingenjör då han kände till att hon sökte en skiftkemist. Bolaget har uppgett att Karin K avböjde detta. Därefter gav Ulf F i uppdrag åt Veronica L på personalavdelningen att meddela sökandena att de inte var aktuella för anställning. DO menar att Ulf F vid den här tidpunkten kände till telefonsamtalet mellan Karin K och Hemat A och den bedömning som Karin K hade gjort av Hemat As person­liga lämplighet efter samtalet.

Hemat A har aldrig fått något besked från bolaget om att han inte var aktuell för anställningen som skiftkemist. Han fick en bekräftelse, daterad den 27 september 2001, på att bolaget mottagit hans ansökan. Bolagets påstående att han samma dag skulle ha fått ett besked om att han inte var aktuell för anställningen som skiftkemist är orimligt. I början av mars 2002 började han kommunicera med bolaget om vad som hade hänt med befatt­ningen som skiftkemist. Den 14 mars 2002 fick han besked från bolaget om vilken utbildning den person som anställdes på befattningen hade.

Bolagets uppgift att Karin K inte tagit del av ansöknings­hand­lingarna utgör ingen godtagbar förklaring till att Hemat A inte kallades till intervju. Oavsett vem inom bolaget som skulle besluta i rekryteringsfrågan har bolaget givit Hemat A en sämre administrativ behandling än andra sökande genom att underlåta att kopiera hans ansökan och överlämna den till Karin K . Bolaget har därigenom försummat hans möjlighet att bli likvärdigt bedömd med övriga sökande. Denna felbehandling är inte ursäkt­lig.

Även om Karin K inte tagit del av Hemat As ansökan skall det i efterhand göras en jämförelse mellan hans meriter och meriterna avseende de sökande som kallades till intervju och den som anställdes som skiftkemist.

Enligt DO skall de sökandes meriter ställas i relation till de krav och önske­mål som bolaget framställt i annonsen. Bolaget har senare lagt till önskemål eller krav som inte fanns i annonsen, nämligen erfarenhet av skiftarbete och tekniskt kunnande. Dessa krav skall således inte beaktas vid meritjämförel­sen. Även om de beaktas har Hemat A varit lika eller mera meriterad för befattningen som de personer som kallades till intervju. Det har framgått redan av hans ansökningshandlingar och än tydligare av de uppgifter han lämnade vid telefonsamtalet med Karin K .

Med hänsyn till Hemat As meriter för befattningen som skiftkemist borde han åtminstone ha kallats till intervju. Genom att inte göra det har bolaget missgynnat honom. Hemat A hade dessutom bättre meriter än Bengt Nilsson som anställdes som skiftkemist. Bolaget har därför miss­gynnat Hemat A även genom att inte anställa honom. Missgynnan­det har samband med hans etniska tillhörighet.

Sammanfattningsvis gör DO gällande att Hemat A med hänsyn till utbildning, yrkes- och arbetslivserfarenhet samt personlig lämplighet var lika eller mer kvalificerad som de sökande som kallades till intervju i samband med rekryteringen av en skiftkemist. Han var mer kvalificerad än den person som anställdes. Genom att han inte kallades till intervju och inte anställdes har han blivit missgynnad. Detta missgynnande har samband med hans etniska tillhörighet. Hemat A har också missgynnats genom bolagets administrativa rutiner vilka medfört att han gått miste om möjligheten till en anställning. De förklaringar som bolaget har lämnat till det administrativa misstaget är inte godtagbara. För samtliga förfaranden åberopas bestämmel­sen om direkt diskriminering i 8 § lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet och 10 § 1 samma lag. Den missgynnande administrativa behandlingen utgör en sådan ”annan åtgärd under anställ­ningsförfarandet” som avses i 10 § 1 i lagen.

Arbetsgivarparterna

Hösten 2001 sökte Hemat A anställning hos bolaget dels som processingenjör, dels som skiftkemist. Ulf F var ansvarig för rekryte­ringen av en processingenjör och Karin K för rekryteringen av en skift­kemist.

Innan Hemat A skickade in sin ansökan avseende befattningen som skiftkemist ringde han till Karin K . De talade därvid främst om arbetet som skiftkemist och Hemat A förklarade att han skulle skicka in en ansökan. Under samtalet uttryckte han sig också mycket negativt om bolagets hantering av rekryteringsförfarandet rörande anställningen som processingenjör. Karin K förklarade att anledningen till att förfarandet drog ut på tiden berodde på att det varit sommaruppehåll. Hemat A fortsatte ändå att uttala sig mycket negativt om företaget. Karin K upp­fattade det som ett olämpligt agerande från hans sida. Efter samtalet gick hon in till Ulf F för att kontrollera att Hemat As ansökan inte hade kommit bort. Ulf F konstaterade att den fanns där. Karin K läste inte denna ansökan. Hon nämnde för Ulf F vad som hade hänt vid telefonsamtalet. När Karin K sedan skulle bestämma vilka som skulle kallas till intervju i samband med rekryteringen av en skiftkemist gick hon igenom samtliga ansökningshand­lingar hon fått från personalavdelningen. Hemat As ansökan fanns inte med. Hon utgick från att han hade valt att inte söka befattningen.

Anledningen till att Karin K inte fått Hemat As ansökan rörande befattningen som skiftkemist var ett missförstånd mellan personal­avdelningen och de rekryterande cheferna. Enligt bolagets administrativa rutiner vid rekrytering tar personalavdel­ningen emot inkommande ansök­ningshandlingar och överlämnar kopior på dessa till den chef som är ansvarig för rekryteringen. Veronica L arbetar på personalavdelningen och är kontaktperson gentemot de rekryterande cheferna under anställnings­processer. Det innebär att hon bland annat ser till att personalavdelningen skickar ut brev till personer som inte är aktuella för anställning om att befattningen kommer att tillsättas med en annan sökande eller redan har till­satts. Detta sker efter besked från de rekryterande cheferna. Veronica L är inte behörig att fatta några beslut om vem som skall eller inte skall kallas till intervju eller anställas. Företaget har en mall för brev med besked om att en person inte är aktuell för anställning. Veronica L ger i sin tur i uppdrag åt Susanne F   att skicka dessa brev. Susanne F   arbetar med enklare administrativa sysslor på personalavdel­ningen. När hon skickar ett sådant brev gör hon en anteckning om detta i hörnet på ansöknings­hand­lingen.

Missförståndet i samband med det aktuella rekryteringsförfarandet började med att Veronica L begärde besked från Ulf F om vilka av de sökande till befattningen som processingenjör hon kunde tacka nej till. Ulf F besvarade detta genom ett e-postmeddelande den 20 september 2001. I detta förklarar Ulf F att han inte har skickat tillbaka ansöknings­handlingarna rörande de sökande som han inte är intresserad av då Karin K tittar på dem eftersom hon söker en kemist. Ulf F kände nämligen till att detta rekryteringsförfarande pågick och erbjöd därför Karin K att ta del även av de ansökningar han hade fått in. Karin K ville emellertid anställa en person som särskilt hade sökt ett skiftarbete. Hon talade därför om för Ulf F att hon inte var intresserad av ansöknings­handlingar rörande befattningen som processingenjör. Ulf F meddelade därefter Veronica L att bland andra Hemat A inte skulle kallas till intervju.

Veronica L fick alltså först ett meddelande från Ulf F att han inte kunde lämna besked om vilka sökande som skulle meddelas att de inte skulle anställas. Anledningen uppgavs vara att Karin K tittade på hand­lingarna för att se om någon av dessa sökande kunde vara aktuell för arbetet som skiftkemist. När Ulf F sedan meddelade Veronica L att Hemat A inte skulle anställas utgick hon från att även Karin K hade gjort en bedömning av om Hemat A var aktuell för arbete och att han således inte heller var aktuell för arbetet som skiftkemist. Veronica L lämnade därför i uppdrag till Susanne F   att skicka ett brev till Hemat A att han inte var aktuell för det arbetet. Av anteck­ningen på Hemat As ansökningshandlingar rörande arbetet som skiftkemist framgår att han har tillsänts ett sådant brev den 27 september 2001.

Karin K har således inte någon gång under rekryteringsförfarandet tagit del av Hemat As ansökningshandlingar. Hon hade inte heller redan efter telefonsamtalet med honom bestämt sig för att inte anställa Hemat A. Eftersom hon inte fick hans ansökan har hon aldrig gjort någon bedömning av om han skulle kallas till intervju eller anställas. Inte heller någon annan inom bolaget har gjort en bedömning av Hemat As ansökan rörande befattningen som skiftkemist. Det missförstånd som med­fört att Hemat As ansökan inte kom att bedömas är beklagligt, men har inte något att göra med hans etniska tillhörighet.

För det fall en meritjämförelse skall göras mellan Hemat A och övriga sökande - trots att bolaget inte gjort någon bedömning av honom under rekryteringsförfarandet - kan följande framhållas.

Av annonsen framgår vad arbetet innebär, vilken inriktning i kemi det är frågan om och vilka erfarenheter och metoder som är relevanta i arbetet. Vidare framgår av annonsen att det är fråga om tjänstgöring ensam på natten i fyrskift. Att företaget vid bedömningen av vilka som skulle kallas till inter­vju vägde in om de sökande tidigare hade klarat att arbeta ensamma vid udda tider på dygnet var därför naturligt. Vidare var det en stor fördel om perso­nen var tekniskt lagd och kunde genomföra mindre reparationer och justeringar av utrustningen. Det senare framgår inte direkt av annonsen men är uppenbart för alla med någon erfarenhet på området. Det gällde att hitta den person som hade de bästa sakliga förutsättningarna för arbetet under de aktuella förhållandena.

De uppgifter som vid urvalstidpunkten fanns tillgängliga för bolaget ger inte tillräckligt underlag för att konstatera att Hemat A var lika lämpad för arbetet som de personer som kallades. Om Hemat As ansökan hade bedömts av bolaget hade denne därför ändå inte kallats till intervju. Till detta kommer att han vid telefonsamtalet med Karin K agerat på ett olämpligt sätt. Det var dock inte telefonsamtalet som var orsaken till att han inte kallades till intervju.

Bengt Nilsson anställdes som skiftkemist. Den person som i första hand hade valts ut till intervju var emellertid en person av utländsk härkomst. Denne visade sig vara tillräckligt kvalificerad för ett mer avancerat arbete inom företaget, vilket han också erbjöds. Under rekryteringsprocessen kom det fram att det även behövdes en vikarie till laboratoriet. De två personer som valdes ut till intervju för vikariatet var invandrare och fick båda arbete inom företaget. Det är uppenbarligen inte så att bolaget är negativt till att anställa personer med utländsk härkomst. Bolaget ingår i en internationell koncern och är ett mångkulturellt företag. På det aktuella analyslaboratoriet är fem av de tretton anställda första generationens invandrare, det vill säga födda utomlands. Karin K har rekryterat sex personer dit, varav tre är första generationens invandrare.

Bolaget gör gällande att Hemat A inte har befunnit sig i en likartad situation som de övriga personer som har sökt arbetet som skiftkemist. Det beror på att företrädarna för bolaget inte har tagit del av hans ansökan och bedömt om han skulle kallas till intervju eller anställas. Han har således varit i en likartad situation som personer som inte sökt anställning hos bolaget och i förhållande till dessa har han inte missgynnats. Orsaken till att han inte bedömdes var det beskrivna missförståndet mellan personalavdelningen och de rekryterande cheferna. Det kunde ha drabbat vem som helst och har inte något att göra med Hemat As etniska tillhörighet.

Om domstolen ändå skulle anse att Hemat A skall jämföras med övriga sökande görs gällande att med utgångspunkt från de uppgifter bolaget hade vid urvalstillfället hade de som kallades till intervju bättre förutsätt­ningar än Hemat A att klara arbetet. Hemat A har därför även på den grunden inte varit i en likartad situation som de personer som kallades till intervju och den person som fick arbetet.

För att etnisk diskriminering skall kunna anses ha förekommit måste det kunna påvisas att diskriminerande faktorer har påverkat företagets beslut. De kriterier som bolaget har använt vid urvalet till intervju och anställning är inte diskriminerande. Ett eventuellt missgynnande av Hemat A saknar således under alla förhållanden samband med hans etniska tillhörig­het.

Domskäl

Hemat A sökte hösten 2001 en av bolaget utannonserad befattning som skiftkemist. Han blev inte kallad till någon anställningsintervju och befattningen tillsattes med en annan person. Tvisten mellan parterna gäller om bolaget i samband med anställningsförfarandet har diskriminerat Hemat A på grund av hans etniska ursprung.

DO har gjort gällande följande. Hemat A var minst lika kvalificerad som de personer som kallades till intervju och mer kvalificerad än den person som anställdes. Genom att han inte kallades till intervju och inte anställdes har han blivit missgynnad. Detta missgynnande har samband med hans etniska tillhörighet. Hemat A har också missgynnats genom bolagets administrativa rutiner vilka medfört att han gått miste om möjlig­heten till en anställning. Den förklaring som bolaget har lämnat till det administrativa misstag som skall ha förekommit är inte godtagbar. För samtliga förfaranden åberopas bestämmelsen om direkt diskriminering i 8 § lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet och 10 § 1 samma lag.

Arbetsgivarparterna har i huvudsak invänt att Hemat As ansökan över huvud taget inte har bedömts av bolaget på grund av ett administrativt misstag inom bolaget samt att ett eventuellt missgynnande av Hemat A i allt fall saknar samband med hans etniska tillhörighet. De har vidare anfört att Hemat A vid en bedömning på det underlag som fanns vid urvalstidpunkten inte skulle ha befunnits lika lämpad för arbetet som de personer som kallades till intervju.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på DO:s begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med Hemat A och Annika W. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med Karin K , Marie T, Ulf F, Veronica L, Susanne F  , och Mats Westerlund. Båda sidor har åberopat skriftlig bevisning.

Regler om etnisk diskriminering finns i lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Etnisk diskriminering är enligt 10 § för­bjuden i ett antal olika situationer, bl.a. när en arbetsgivare beslutar i en anställningsfråga, tar ut en arbetssökande till anställningsintervju eller vidtar en annan åtgärd under anställningsförfarandet.

En arbetsgivare får enligt 8 § i lagen inte missgynna en arbetssökande eller en arbetstagare genom att behandla honom eller henne mindre förmånligt än arbetsgivaren behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan etnisk tillhörighet i en likartad situation, om inte arbetsgivaren visar att missgyn­nandet saknar samband med etnisk tillhörighet (direkt diskriminering). Para­grafen tar sikte på fall där det finns ett direkt orsakssamband mellan miss­gynnandet och arbetstagarens eller arbetssökandens etniska tillhörighet. DO har i målet gjort gällande att det har skett en sådan direkt diskriminering.

Det centrala för frågan om diskriminering har ägt rum är dels att det har skett ett missgynnande, dels att det finns något slags orsakssamband mellan detta missgynnande och arbetstagarens eller arbetssökandens etniska tillhörighet. Det krävs inte att det har varit fråga om en avsiktlig diskriminering från arbetsgivarens sida eller att den etniska faktorn är ensam orsak till den miss­gynnande åtgärden (se prop. 1997/98:177 s. 41).

Före den 1 juli 2003 fanns i lagen ingen uttrycklig regel om bevisbördan i mål om etnisk diskri­minering. För att lagens förbud skall kunna upprätthållas har i förarbetena till lagen i dess äldre lydelse emellertid anförts att någon form av bevislättnad bör tillämpas. I för­arbetena anförs att bevisregeln i det inom EG gällande bevisbördedirektivet bör tas till utgångspunkt för bevis­bördans placering. En arbets­sökande eller arbetstagare bör med denna utgångspunkt ha bevisbördan för de av henne eller honom påstådda faktiska omständigheterna. Om dessa styrkta fakta ger anledning att anta att diskrimi­nering förekommit, bör bevisbördan övergå på arbetsgivaren som då har att visa att missgynnandet inte har samband med etnisk tillhörighet (jfr a. prop. s. 41). Arbetsdomstolen har i tidigare domar om etnisk diskriminering tillämpat det anförda sättet att fördela bevisbördan (se AD 2002 nr 128 och 2003 nr 55 och 58). Det finns inte anledning att fördela bevisbördan på annat sätt i det här fallet. Tilläggas kan att en regel om delad bevisbörda har införts i lagen fr.o.m. den 1 juli 2003. Regeln innebär ingen ändring av det beskrivna rättsläget (se prop. 2002/03:65 s. 107).

I målet är ostridigt att bolaget har mottagit Hemat As ansökan till befattningen som skiftkemist och att han inte kallats till intervju eller erhållit den sökta anställningen. Det är också ostridigt att bolagets företrädare under ansökningsförfarandet känt till Hemat As etniska ursprung.

Karin K var ansvarig för rekryteringen till befattningen som skiftkemist. Det var hon som hade att besluta om vilka personer som skulle kallas till intervju och om vem som skulle anställas. Vittnesförhören med henne, Marie T, Ulf F, Veronica L och Susanne F   har alla bekräftat den redogörelse för hanteringen av Hemat As ansökningshandlingar som bolaget har lämnat. Enligt Arbets­domstolens mening visar utredningen i målet att Hemat As ansökan inte har lämnats till Karin K och att detta berott på att Veronica L missuppfattat ett besked som lämnats av Ulf F i ett annat anställningsärende. Utredningen ger alltså inte stöd för att Karin K , eller någon annan vid bolaget, skulle ha fattat något beslut om att inte kalla Hemat A till intervju eller att inte anställa honom.

DO har också gjort gällande att Karin K redan efter telefonsamtalet med Hemat A beslutat att inte kalla honom till intervju eller anställa honom. DO har därvid framhållit att Karin K inte hade tillräckligt underlag för att fatta ett sådant beslut enbart på grundval av samtalet med Hemat A. DO har också anfört att Hemat A har blivit miss­gynnad genom att han fått en sämre administrativ behandling än övriga sökande och att det bör vara bolaget som skall stå risken för att dess administrativa rutiner har lett till att Karin K inte erhållit Hemat As ansökan. Detta leder enligt DO till att prövningen i målet skall göras utifrån premisserna att Karin K faktiskt erhållit Hemat As ansökan och att en meritjämförelse mellan Hemat A och de personer som kallades till intervju och den som anställdes därmed skall ske.

DO har bland annat åberopat tjänsteanteckningar som upprättats av Annika W vid DO från ett telefonsamtal hon haft med Karin K . Såväl Annika W som Karin K har vid förhören med dem uppgett att den frågeställning Karin K besvarade vid samtalet med Annika W var vad som hade utspelat sig vid Karin K s telefonsamtal med Hemat A. Karin K tillfrågades således inte vid samtalet med Annika W om anledningen till att hon inte kallade Hemat A till intervju. Enligt tjänsteanteckningarna har Karin K bland annat sagt att Hemat A varit påstridig och aggressiv vid hennes tele­fonsamtal med honom och att hon kände att hon inte ville träffa honom mer. Annika W har bekräftat att anteckningarna är korrekta. Karin K har berättat att hon uppfattat Hemat A som aggressiv mot bolaget vid deras samtal men att hon inte bestämt sig för att inte anställa honom redan efter samtalet. Det avgörande hade enligt henne varit innehållet i hans ansökan.

Av utredningen framgår att Karin K genom telefonsamtalet med Hemat A fått ett negativt intryck av honom så till vida att hon uppfattat honom som aggressiv mot bolaget. Det framstår som naturligt att Karin K skulle ha vägt in detta vid en bedömning av en ansökan från Hemat A. Enligt Arbetsdomstolens mening medger dock utredningen i målet inte slutsatsen att Karin K redan efter telefonsamtalet med Hemat A bestämt sig för att inte beakta en ansökan från honom.

Av betydelse i målet är också att det inte har framkommit någonting som talar för att Hemat As etniska tillhörighet har haft någon som helst inverkan på vad som förekommit vid anställningsförfarandet. Såväl vid DO:s egen utredning som vid huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen har fram­kommit att Karin K s negativa uppfattning om Hemat A efter deras telefonsamtal i stället har hängt samman med att hon upplevt honom som aggressiv mot bolaget. Inte heller kan det missförstånd som uppkom mellan Veronica L och Ulf F, och som medförde att Hemat As ansökan inte kom att prövas, i något avseende sättas i samband med dennes etniska tillhörighet. Det kan noteras att DO inte heller har pekat på någon särskild omständighet som skulle tyda på att Hemat As etniska tillhörighet har haft betydelse för bolagets agerande vid anställnings­förfarandet.

Som redan framgått har DO, utan att gå närmare in på frågan, gjort gällande att Hemat A missgynnats genom bolagets administrativa rutiner vilka medfört att han gått miste om möjligheten till en anställning och att den förklaring som bolaget har lämnat till det misstag som begåtts inte är godtag­bar. Såvitt framkommit av utredningen har de rutiner bolaget tillämpat i samband med rekryteringen till befattningen som skiftkemist inte varit annorlunda än de rutiner som bolaget generellt tillämpar i anställnings­förfaranden. Dessa rutiner kan enligt Arbetsdomstolens mening inte i sig anses vara diskriminerande. Det förhållandet att Hemat As ansökan till följd av ett missförstånd inte överlämnades till den ansvariga för rekryte­ringen och därmed inte kom att prövas i enlighet med gällande rutiner kan enligt Arbetsdomstolens mening inte heller anses vara diskriminerande.

Det anförda innebär att DO enligt Arbetsdomstolens mening inte har styrkt några omständigheter som ger anledning att anta att diskriminering före­kommit. DO:s talan skall därmed avslås. I klarhetens intresse kan tilläggas att det vid den bedömning Arbetsdomstolen har gjort inte finns anledning att gå in på en bedömning av Hemat As och andra sökandes meriter.

Utgången i målet medför att DO skall utge ersättning för arbetsgivarparter­nas rättegångskostnader. Arbetsdomstolen finner att det yrkade beloppet är skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Ombudsmannens mot etnisk diskriminering talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Ombudsmannen mot etnisk diskriminering att ersätta Sveriges Verkstadsförening och Westinghouse Atom AB för deras rättegångskostnader med åttiotvåtusenetthundra (82 100) kr, varav 80 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Ulla Erlandsson, Margit Strandberg, Peter Ander, Ola Bengtson, Nils Lang och Anna-Greta Johansson. Enhälligt.

Sekreterare: Ulrika Stenbeck Gustavson